Kim Källström till Gunners?

Att Kim Källström är på väg till Gunners är en januaribomb som heter duga. För hans egen del kan det inte vara något att tveka på. Han kommer knappast att få en liknande chans igen. Det är bara att tuta och köra. Han har inget att förlora. Kim var ju petad från landslaget så sent som för ett halvår sedan. Hamren motiverade petningen med att han hade fått för lite speltid i klubblaget Spartak Moskva. Även om Arsenal har skador/avstängningar på mittfältarna Aaron Ramsey och Mathieu Flamini känns ryktet märkligt måste jag säga. Kim har startat knappt en handfull matcher för Spartak denna säsong och att därför Wenger värvar en bänkspelare i ryska ligan har jag svårt att förstå. Jag menar, det borde ju krylla av mittfältare i andra ligor som kanske är bättre matchtränad än vad Kim är.  Dessutom har han haft sina bästa år bakom sig och börjar bli till åren ( född -82…).  Men i sina bästa stunder är han en kraftfull tvåvägsmittfältare som är bäst när han får vända spelet med sina flacka svepande passningar mot hörnflaggorna. Men passar hans höga risktagande i en temopostark liga som Premier League? Wenger har i och för sig en förmåga att kunna förvandla medelmåttor till toppspelare. Vad ska han göra med en 31-åring från Sandviken?

Utländska spelare räddar norrlandsfotbollen

Under de senaste tio åren har Norrland haft en invasion av utländska fotbollsspelare, i synnerhet till Mellersta Norrland. Det är en trend som inte verkar avta. Tvärtom, den snarare ökar. Det är i huvudsak England och Östeuropa som spelarna kommer ifrån. Gemensamt för de här spelarimporterna är att de värvas oftast till klubbar på division 3 och  2-nivå på den norrländska landsbygden. Junsele, Ånge, Ytterhogdal och Höga Kusten är exempel på föreningar som har en stor andel utländska spelare i sina trupper. Vi måste acceptera att det finns för få lokala spelare som håller måttet för den här nivån- strax under eliten- i våra kommuner. Det är inte längre som på det glada 70 och 80- talet där 99 % av spelarna var från närområdet. Det är en ny tid nu. Lagen jag räknade upp ovan har oftast bara två val att välja mellan: värva från utlandet eller att lägga ner herrlaget.

 

Följdfrågorna kommer följaktligen som ett brev på posten: Är det här början på slutet för fotbollen i de inre delarna av Norrland? Minskar publikintresset och populariteten i klubbarna av att de lokala spelarna blir färre och färre? Jag svarar nej på båda frågorna. Det finns kritiska röster som tycker att det är förfärligt det som nu pågår. Att det bara är konstgjord andning som håller föreningarna vid liv. Det vanliga i en fotbollsförening i Sverige är att man ska ha en ungdomsverksamhet, ett par juniorlag samt herrlag och damlag. Det är en grundorganisation som svenska föreningar strävar efter. Men ibland känns det som att det är viktigare att få fram egna produkter än att klättra i seriesystemet. Som om det delas ut extrapoäng i seriematcher för flest egna produkter i laget. Missförstå mig rätt, jag har inget emot en fungerande talangutveckling. Men ofta är norrländska klubbar lite för ”norrländska”. För vissa personer verkar det vara oerhört provocerande att strunta i de oskrivna reglerna och enbart ha ett ”ihopköpt” representationslag. Precis som Junsele och Ytterhogdal gör. Mina följande tre exempel visar att sambandet mellan vikande intresse och många utländska spelarimporter ofta är en seglivad myt.

 

Modo Hockey var på toppen av sin talangutveckling i början av 90-talet när Foppa och Näslund klev in i a-laget. Just då fanns det nästan två hela juniorfemmor med den fantastiska 73-kullen. Fanns det ett större intresse för klubben då  jämfört med de senaste åren då klubben värvat många utländska spelare? Nä, jag tror faktiskt inte det. Varumärket Modo Hockey och intresset för klubben har nog aldrig varit större än nu.

 

Anundsjö hade nästan uteslutande lokala spelare i sina trupper(undantaget Kevin Spires) på 80 och 90-talet. Från säsongen 2004 när AIF gick upp i div 2 har klubben haft 4-5 utländska spelare varje år. Fanns det ett större publikintresse för 25 år sedan jämfört med idag? Nej. Anundsjö snittade den senaste säsongen 500 åskådare och det var klubben inte i närheten av för 25 år sedan. Kanske inte ens hälften. Anundsjö IF som fotbollsklubb har aldrig varit populärare än vad den är just idag.

 

Slutligen om Junsele. Skulle Junsele fördubbla sin publik om klubben enbart hade lokala spelare i sitt a-lag? Det tvivlar jag starkt på.

 

Vart vill jag komma? Jo, att kärleken till en förening är viktigast av allt. Folk går till Fjällräven för att se Modo Hockey spela, de går inte dit för att se enskilda spelare. Det spelar liksom ingen roll hur många slovaker, finländare, ryssar eller svenskar Modo Hockey har. Folk går ändå på matcher, de lär sig namnen på tröjorna, de får nya favoritspelare att älska. Så fungerar det även på Olympia i Bredbyn och på Mon i Junsele.

 

Varför är det så himla viktigt att fotbollsklubbarna inte lägger ner sina herr- och damlag då? Så farligt är det väl inte? Jo, det är oerhört viktigt. När jag som tioåring satt på gamla träläktaren på Olympia hade jag förebilder som Micke Bergström, Håkan Olofsson, Roger Boström, Roger Dannberg, Kenneth Häggström och Agne Runosson. Min dröm då var att jag också en vacker dag skulle få springa in på ett fullsatt Olympia. Det var en obeskrivlig känsla när någon av mina förebilder hejade på mig under en match när jag satt bollkalle. När jag ser alla barn och ungdomar idag på Olympia förstår jag deras känslor när Dejan Dimoski gör en fantomräddning eller när Martin Åberg borrar upp ett skott i krysset. När barn ser en fotbollsmatch suger de in allt de ser som en tvättsvamp. Men om det inte finns förebilder att se upp till, om det inte finns ett dam- eller herrlag att beundra, ja då krossar vi samtidigt barns fotbollsdrömmar.

Tränarbrist hotar i Ångermanland

Flera seniorlag i Ångermanland fick slita hårt för att hitta tränare inför den här säsongen. Det blir allt svårare. Om inget händer står vi inför en tränarkris inom några år, om vi inte redan har det.

Division 2-laget Härnösands FF plockade in en tränare från Sundsvall, Höga Kusten Fotboll i trean löste det med en spelande tränare, moldaven Sergui Tanurcov som funnits i klubben i några år, Friska Viljor fortsatte med 60-årige Lars-Gunnar Eriksson, Junsele har ännu inte hittat någon som kan leda byns stolta division 3-lag.

Problemet är att återväxten bland tränare är för dålig. Få före detta spelare vill bli tränare. Tror att största anledningen till det är att det tar för mycket tid. Pratade med Tommie Andersson, erfaren tränare från Örnsköldsvik, som berättade att personer hoppat på tränarrollen. Men att de ganska snabbt upptäckt hur mycket som krävs för att hålla ett lag rullande. Och man slutar efter bara ett, två år.

Finns viljan och intresset ska det kanske inte vara några problem kan man tycka. Men samhället har förändrats jämfört med hur det såg ut för tio, tjugo år sedan. Annat lockar än att lägga ner fyra, fem dagar i veckan på fotboll. Håller man till på nivån division 2 och uppåt är det praktiskt taget jobb varje dag. Det ska planeras träningar, matcher, pratas med spelare med mera.

Är det för lite betalt? Tror nu inte att personer lockas till tränaryrket för pengarnas skull.
Vad kan Ångermanlands Fotbollförbund göra för att få i gång ett större intresse för tränaryrket? Jag vet, ÅFF genomför tränarutbildningar, men är det tillräckligt.

Det är tur att det finns kvar gamla kämpar som Lars-Gunnar Eriksson (FV) och Janne ”Mellis” Nordqvist (Frånö). Dick Näslund i KB 65 är en annan veteran på tränarsidan.

Friska Viljor har hittat ett spännande och intressant upplägg för att knyta till sig gamla spelare. Sportchefen Andreas Fahlgren har bildat en grupp som ska jobba nära Lars-Gunnar Eriksson, huvudtränaren för division 3-laget. Fahlgren, Andreas Quist, Rickard Lövdahl, Thomas Wickberg, Jörgen Ulander och Erik Johansson ingår i teamet. Gruppen ska planera och diskutera framtiden. De träffas två, tre gånger i veckan.

Fahlgren, Quist, Johansson och Wickberg är mer praktiska och ska närvara vid träningar, ta hand om individuell träning och lagdelsträning. En kvartett assisterande tränare, men alla är inte på plats varje gång. Övriga två i teamet ska vara teoretiska. Jörgen Ulander har tidigare varit huvudtränare i FV och Quist assisterande.

Apropå FV så kunde ni läsa på allehanda.se och i papperstidningen att klubben skrivit ett samarbetsavtal med åtta klubbar i Örnsköldsvik. Man vill göra sporten mer attraktiv och intressant för pojklagsspelare som har ambitionen att utvecklas. Det är ett positivt initiativ och viktigt att klubbar känner sig involverade att vara med och utveckla fotbollen i Örnsköldsvik.

Tommie Andersson funderar för övrigt över sin framtid. Lusten finns. Men det handlar mer om att kunna skapa en bra arbetsmiljö för att han ska kunna lägga kraft, tid och fokus på rätt saker. Då krävs justeringar i organisationen kring ledarstab och spelartrupp. Detta för att man ska kunna få ut maximal effekt på årets säsong. Det kommer att krävas i en mycket tuff serie som väntar.

Löser man detta då är Själevad ett alternativ för Tommie Andersson. Han har dock tränat laget under januari som ”vikarie”.
Sören Häggkvist

Sollefteås mittback tränar med Ghanas lagkapten

Sollefteås nye mittback Christian Kpobi, 26, är hemma i Ghana och får bästa möjliga träning.

På bilden ser ni Kpobi (grön väst) träna med Ghanas lagkapten John Mensah på ett träningscenter i huvudstaden Accra. Mensah är Kpobis förebild. Tidigt på tisdagsmorgonen innan solen gått upp körde de ett stenhårt tvåtimmarspass med en meriterad tränare. Mensah lärde Kpobi några tekniker eftersom de spelar på samma position.

John Mensah, 31, var lyckosam i franska Rennes innan han kom till Lyon sommaren 2008. I Lyon skördade han inte samma goda insatser och skador var ett stort problem. Blev utlånad till Sunderland i två säsonger. Återvände till Lyon inför säsongen 2011/2012 och har varit mycket skadebenägen. Har smeknamnet ”Rock of Gibraltar”. Mensah har gjort 73 landskamper för Ghana och var med i VM 2010.

Division 3-laget Sollefteå Gif värvade Christian Kpobi från konkurrenten Frånö. Mittbacken Kpobi var en av Frånös bästa spelare förra säsongen.


 

Bra motstånd för FV i Norrlandscupen

Lars-Gunnar Erikssons Friska Viljor blir först ut i år av Ångermanlands lag att spela match på en fullstor plan. FV ska vara med i Norrlandscupen i Nordichallen, Sundsvall, till helgen.

Åtta lag deltar och FV är det enda från division 3. Alla spelar två matcher var. FV möter Skellefteå på lördag och Selånger på söndag. Skellefteå snuvade Anundsjö på seriesegern i norrtvåan i fjol. Selånger ramlade ur norrettan.

Övriga matcher i Norrlandscupen: Selånger (div 2)-Ånge (2), Östersunds FK (superettan)-GIF Sundsvall (superettan), Umeå FC (1)-Hudiksvall (2), Umeå-Östersund, GIF Sundsvall-Skellefteå, Ånge-Hudiksvall.

Anundsjö deltog förra året, 1-1 mot Hudiksvall och förlust med 0-6 mot Selånger.

Norrlands Elitfotbollsförening (NEF) arrangerar Norrlandscupen. NEF är en intresseförening som bildades 2012 med syfte att främja fotbollsutvecklingen i Norrland. Friska Viljor FC/Domsjö IF, GIF Sundsvall, Östersunds FK, IFK Luleå, Hudiksvalls FF och Umeå FC är medlemmar. Anundsjö ingick i NEF tidigare men drog sig ur på grund av tidsbrist.

Lugnvik- en stabil nykomling

Efter 46 år i koma vaknade Lugnviks herrlag upp och klev in i division 6 Ångermanland. 

– Det är härligt att det spelas herrfotboll igen på Lugnviks IP, säger lagets 21-årige tränare Niklas Sjölund.

Geografiskt ligger Lugnvik längs Ångermanälvens östra strand, i jämnhöjd med Kramfors centralort. Befolkningen uppgår till ungefär 350 inklusive omkringliggande byar. Lugnviks IF bildades 1923 och att nu herrlaget är tillbaka i seriesystemet välkomnas av alla i byn.
-Vi har haft ett positivt stöd av både föreningen och bygden med uppstarten av herrlaget. Våra förväntningar på säsongen var inte så stora, då vi har haft en ung trupp som till stor del inte har spelat seniorfotboll tidigare. Sedan var det första säsongen för mig som tränare för ett herrlag i fotboll vilket bidrog med ytterligare spänning, säger Niklas Sjölund, vars lag slutade på en fin sjundeplats ifjol.

Hur långt sträcker sig målsättningen? Är det att etablera sig i division 6 eller siktar ni högre?

– Vi körde tuffa träningar under säsongen och strävade efter att bygga upp ett lag med starka hjärtan och lungor. Vi hade som målsättning att vinna så många matcher som möjligt, men det fick inte ske till vilket pris som helst. Vi vill värna om vår trupp och har därför försökt rulla på manskapet i den mån det har gått. Om vi etablerar oss i division 6 är vi nöjda med det, men om vi skulle få möjlighet att avancera i seriesystemet så tackar vi inte nej till det.

Hur kunde ni få ihop en trupp förra året? Från vilka klubbar kom spelarna ifrån?

-Många av våra spelare spelar ishockey under vintern och tränar egen fysträning under sommaren. Vi har därför valt att hålla oss till tre träningar i veckan för att så många som möjligt ska kunna vara med på träningarna.
-En majoritet av laget har inte spelat fotboll sedan de var i pojkåldern. Endast 5 spelare har spelat kontinuerligt utan avbrott sedan ungdomsåren. Dessa kommer ifrån närområdet kring ådalen samt höga kusten.

Inför denna säsong finns det fyra andralag i division 6. Lars- Göran ”Lillen” Forslund på fotbolly.se har debatterat andralagens vara eller icke vara flitigt under de senaste säsongerna. Niklas Sjölund är inte helt nöjd med andralagens närvaro.

– Jag tycker det kan beskrivas lite som en lottodragning att spela mot ett andralag. Vid första mötet kan man vinna stort för att sedan vid det andra mötet bli helt utspelade. Mycket beror på vilka spelare som har skickats ned till andralaget från a-laget. Men självklart är det alltid roligt att möta ett bra motstånd med bra spelare.

Till sist: Vilken by är trevligast att spela i av lagen i sexan?

-Trevligaste laget är Kubbe/Norrflärke. Roliga att spela mot då det blev oavgjort båda mötena förra året. Sen ska man inte sticka under stolen med att de spelar en schysst fotboll. Det är skönt att se att de inte har anammat den italienska spelstilen att lägga sig i närkamperna, säger Lugnvikstränaren Niklas Sjölund.

 

För övrigt tycker jag att Lugnviks tröjor är en av Ångermanlands snyggaste. Och , nej, jag är inget Newcastle- fan. /Jonas.

 

Foto: Lugnviks hemsida.

 

 

 

Ta bort division 4 damer

När jag läser på fotbolly om serieförslaget för distriktsserierna blir jag bekymrad. Driver ÅFF med oss? Division 4 damer innehåller endast fyra(!) deltagande lag denna säsong. Det blir som en turnering med ett enda långt gruppspel. Att fyra lag möter varandra 4-5 gånger under en säsong kommer att kväva inspirationen. Jag har svårt att ta en serie på allvar med dessa förutsättningar. Det känns mer som korpen och sjumanna. Mitt förslag är att slopa helt division 4 och flytta upp lagen till division 3. Dela sedan in i två grupper om sju och åtta lag i vardera grupp( norra och södra). Lagen möter sedan varandra tre gånger och totalt antal matcher blir då 21 respektive 18. Vinnarna i söder- och norrgruppen möts i en final om vem som får en kvalbiljett till division 2. Jag tror motivationen  skulle öka hos damlagen med dessa nya förutsättningar.

 

En annan fråga inom damfotbollen som har dykt upp hos mig är det här med Molidens IK. Nu kan jag inte regelverket utan och innan så jag ska vara varsam med motorsågen. Men jag ställer mig frågande till vilken serie Moliden tillhör. Vad jag har förstått har laget lagt ner verksamheten för att sedan återuppta damfotbollen. Måste inte laget då börja om från början i division 4? Molidens herrar lade ju ner laget för några år sedan och fick börja om i divison 6. Vad är skillnaden?

För övrigt önskar jag en trevlig helg i  den isande kylan.

/Jonas

 

Emelie Berglund tränar Infjärden

Det finns ett fåtal kvinnliga tränare i Norrland.

Emelie Berglund, 22 år,(bilden) är en av dem.

– Jag ville bli tränare för att förvalta min kunskap, energi och passion till sporten, säger Emelie.

Infjärden spelar i division 2 Norra Norrland. Ledarstaben i Piteåklubben kommer att stärkas upp i år. Emelie som är huvudtränare får Linn Lundström som assisterande tränare och som sjukvårdare/ fystränare blir Per Lindström. På frågan varför hon tror det finns så få kvinnliga tränare svarar hon:

– Jag vet faktiskt inte. Som med mycket annat i världen: Det tar ett tag för oss kvinnor att bli respekterade och ta plats inom mansdominerade yrken/ roller. Men givetvis är mycket självvalt.

– Många prioriterar familjen och de timmar man får med barnen före en roll som fotbollstränare eller spelare. Jag tror att vi tjejer har oerhört mycket att tillföra sporten på tränarsidan. Synd att inte fler tjejer tar och får chansen. Men vi måste även försöka se bortom könen. Är det personen vi vill ha som tränare? Eller är det dess kön?

Vad konkret kan man göra så fler kvinnor blir tränare?

Kan mer pengar locka ?

-Skapa ett mervärde och givetvis visa uppskattning. Visst kan pengar vara en del i frågan, men jag tror inte det är lösningen. Vill vi ha kvinnliga tränare på högre nivå måste vi givetvis behandla dem med samma förutsättningar som männen vad gäller ekonomi och löner. Men framför allt handlar det om att våga ge fler kvinnor chansen. Och det är här klubbarna och förbunden har en viktig roll.

Du är blott 22 år gammal. Hur länge har du varit tränare?

-Jag började lite smått att testa på tränarrollen då jag var 15 år gammal, då jag slet av korsbandet och fick en hel vår och sommar full av rehabilitering. 2012 blev jag assisterande tränare, med Aron Backman som huvudtränare. Han tog det större ansvaret i division 2-truppen där jag även spelade, för att jag sedan skulle ta ett större ansvar som tränare i division 3. Sommaren därefter, 2013, valde jag att lägga skorna helt på hyllan när Aron valde att avgå som tränare. (Han sitter idag i sportkommittén). Jag fick då rollen som huvudtränare. Så detta är mitt andra år som huvudtränare för Infjärdens damlag, och mitt tredje år som tränare för klubben.

Ni slutade på femte plats ifjol. Vad är målsättningen i år?

– Vi går vi in för att allt är möjligt. Vi har potentialen att vinna mot alla lag i serien, säger tränartalangen Emelie Berglund.

 

Lägg namnet på minnet. Det är nog inte sista gången vi hör talas om denna fotbollstränare från Piteå. Det finns ju ett elitlag i närheten…

 

Bild: Infjärdens hemsida.

 

 

 

Vill se ”den nye Zlatan” lyckas

Det blir spännande att följa ”Mini-Zlatan”. Nu får man dessutom chansen att se John Guidetti i aktion, missade hans matcher i Holland.

Efter Zlatan har väl ingen ung svensk spelare fått mer ljus på sig. Ska vara Tomas Brolin då men mediatrycket var inte lika stort i slutet av 1980-talet och början av 1990. Var på plats på Delli Alpi-stadion i Turin 1990 när Tomas ”hoppsnurren” Brolin gjorde sitt första tävlingsmål i landslaget. Det i VM-premiären mot Brasilien (1-2). John Guidetti är lika gammal som Brolin var då, 21.

Guidetti har efter succén i Holland, 20 mål på 23 matcher för Feyenoord under säsongen 2011/2012, besvärats av sjukdomar och skador.

Att Manchester City lånat ut Guidetti ännu en gång tyder på att City har höga tankar om den Stockholmsfödde forwarden. Har alltså lite koll på John Guidetti men såg hans inhopp för sin nya klubb i lördags. Han är välväxt, verkar ha en bra teknik och kryper inte undan i närkamper. Precis som Mark Hughes aldrig gjorde. Den förre tuffe centertanken är tränare för Stoke som är i stort behov av en målskytt. Nu ska vi inte tro att Guidetti kommer att ligga på samma otroliga målsnitt som i Holland. Det är ju klasskillnader mellan ligorna. Men sex mål i Premier League blir det den här säsongen.

John Guidetti har en skön och kaxig attityd, raka rör och inget tråkigt utfyllnadssnack. Här får vi precis reda på hur det är. Ni kanske såg TV-intervjun efter PL-debuten. ”Några minuter till på plan och jag hade gjort mål”.

Han påminner om den långe i samma ålder.

Guidetti och Ibrahimovic på topp i landslaget vore häftigt att se.

Pappa Mike Guidetti har funnits nära hela tiden och tränat sin son stenhårt i många år. Såg ett bra SVT-reportage om far och son Guidetti för några år sedan. Där kunde man höra och se Johns enorma inställning och passion till fotbollen. Och att han skulle nå långt var det inget snack om.

Nu återstår det att se om han är lika bra på att spela fotboll på högsta nivå som han är att snacka. Jag hoppas och tror att han kommer att lyckas.

 

 

Lossnar målskyttet i år, HFF?

Om Anundsjö andas optimism just nu är läget lite mer osäkert i Härnösand. Efter Alen Zoluvic och Peter Johanssons ”nej tack” står nu de offensiva frågetecknen som spön i backen.

Nä, nu ska jag inte överdriva Härnösands situation, klubben har  faktiskt värvat fina anfallare inför denna säsong. Jag återkommer till det längre ner. Mittfältstrion Johan Ödmark, Adam Kalenga och Jimmie Gustavsson väntar på svar från division 1-klubbar efter provspel hos IFK Luleå respektive Norrby. Sportchefen Göran Dahlberg ber nog till högre makter för att dessa spelare stannar, framför allt med tanke på att klubben hade stora problem med offensiven ifjol.

HFF mäktade endast med att göra 33 mål förra säsongen och lagets bäste målskytt, Fredrik Nilsson, slutade på 6 fullträffar. Det håller inte i år om man har tänkt att brottas med topplagen. Viktigt att klubben gjorde klart med klasspelaren Nick Scharkowski nyligen. 21-åringen är en het kandidat till att ta hem skytteligasegern i serien, speciellt i år då han är med från början av seriespelet. Nick kan vara, tillsammans med forwardsförvärven Robin Bergman(från Kubikenborg) och Iljas Ahmedov(från Bollstanäs) nyckeln till HFF:s bristfälliga målskytte. Det blev för övrigt en dragkamp om Robin Bergman mellan några klubbar innan till sist Härnösand signade honom. 23-åringen blev delad skytteligavinnare i division 3 Mellersta Norrland ifjol. 

Härnösandsklubben har på senare år en vana för att värva guldkorn från utlandet, därför blir jag inte förvånad om HFF lämnar truppdörren öppen fram till Mars, April månad. Likt AIF har Härnösand sitt starkaste kort i defensiven med målvaktsstjärnan William Amamoo som sista utpost.

 

Härnösands nyckelspelare 2014: : William Amamoo, Adam Kalenga och Nick Scharkowski.

 

Till sist: Även om det inte direkt strömmar folk till HFF:s hemmamatcher(137 i snitt ifjol) så känns det trevligt att en klubb från södra distriktet gör en rejäl fotbollssatsning. Både HFF och AIF bröstar upp sig och vill vara den ledande föreningen i distriktet. Det är en win-win- situation för hela Ångermanland. När vi summerar säsongen 2014 finns det stor chans att både Anundsjö och Härnösand slutar topp-3 ännu en gång. Hur som helst kommer det att bli en hysteriskt rolig division 2-säsong. Var så säkra. Jag längtar redan.

 

Bilder: Härnösands hemsida, allehanda/arkiv.