Veckans profil: Jag är jäkligt stolt över vad jag har åstadkommit

Hon kunde ha gått samma väg som Malin Moström och Frida Östberg.
– Jag vet att Umeå IK ringde en gång. Har kollat i dagböcker och där står det att Umeå IK har ringt i dag, säger Jennie Eriksson (tidigare Dahlberg).

Jennie ingick i Hägglunds gyllene trio. När Frida Östberg och Malin Moström skrev på för Umeå IK valde forwarden Jennie att gå till Själevads IK. Där blev hon kvar tills hon slutade 2008. Femton säsonger blev det i Själevad, varav två i allsvenskan.
– Jag är jättenöjd med min karriär. Ser karriären på ett annat sätt nu, eftersom man har hunnit smälta allt.
Hon kunde ha gjort andra val. När Jennie var i Hägglunds blev hon kontaktad av Skellefteålaget Sunnanå. Jennie var skadad då och det blev ingenting.
– Att jag stannade kvar i Ö-vik är inget jag ångrar. Är ingen person som ångrar saker. Jag är jäkligt stolt över vad jag har åstadkommit. Var tongivande under många säsonger.
– Men det kanske hade varit intressant att se om det burit fram till en ordinarie plats i Umeå IK.

Allting började i Hägglunds. När laget trillade ur division 2 1993 eller 1994 (Jennie är inte helt säker på årtalet) bytte Jennie till Själevad.
– Jag kände att det blev en nytändning för mig. Själevad var det bästa laget i distriktet i konkurrens med Bollsta. Vi gick upp till division 1 direkt med Sten Rehnstrand som tränare.
Förutom Jennie värvade Själevad många spelare inför hennes första år i klubben. Föreningen fyllde på med spelare för varje år.
– På den tiden kom det fram väldigt många talangfulla tjejer. Vi byggde laget att bli ännu starkare. En stomme var kvar under nästan tio år.
– Vi har för övrigt ett korplag i dag (Själa Bombers) med samma tjejer som spelade ihop tidigare.

Någonting Jennie påpekar som gjorde att laget fick en sådan framgång var att man hade väldigt roligt tillsammans.
– Precis som när vi vann Cup Kommunal. Vi lyckades göra det mycket tack vare den starka sammanhållningen.
Ångermanland tog hem distriktsturneringen Cup Kommunal 1993. Skåne besegrades i finalen med 3–1.

Själevad hängde med i toppen i division 1 under flera säsonger. Man slutade trea och tvåa de två första åren.
– Sedan kom vi femma men fjärde året gick vi upp till allsvenskan.
Hur var de två säsongerna (2004 och 2005) i allsvenskan?
– Det känns som att det var en dröm. Få får vara med om det. Tyvärr blev det bara två säsonger. Men det var en ynnest att få spela i allsvenskan. Jag känner en stolthet över det. Det är fina minnen.
Jennie gjorde fem mål under åren i högsta serien.
– Målet mot Malmö var speciellt.
Hon är inte bra på att minnas mål och har heller ingen koll på hur många det blev under den långa karriären.
Det blev många mål i division 1. Ett minns hon lite extra.
– Det var 2003 och jag hade varit skadad i tre månader. Blev intervjuad av tidningen innan matchen och sa att jag skulle göra mål. Kom in när femton minuter var kvar och gjorde mål direkt. Vi vann med 3–1 och jag gjorde sista målet. Det var mot Umeå Södra som vi hade många fighter med på den tiden.

Jennie såg en förening som gjorde ett fantastiskt jobb. Det krävdes enorma resurser att spela i allsvenskan. Man var tvungen att bygga om Själevads IP med mera.
– Otroligt många var engagerade. Föräldrar och syskon ställde upp hela tiden. Det är sällsynt i dag.
Jennie är lite bekymrad över att de ideella krafterna försvinner mer och mer.
– Föreningslivet har förändrats. Fler kräver betalt. Det har blivit stora förändringar i hela samhället.
Matcherna mot stjärnspäckade Umeå IK med bland annat Marta är fina minnen för Jennie.
– Det spöregnade i hemmamatchen och det kom ändå 2500 personer. 9000 borta och det var skithäftigt.
– Det var extra drag kring fotbollen i Ö-vik då. FV var i superettan 2004. Det mediala var stort och kul att det inte bara var Modo.

Vad var dina främsta egenskaper som spelare?
– Jag har alltid varit stark i kroppen. Var snabb och explosiv. Kunde vara en målsumpare, men kunde göra mycket mål också.
Jennie hyllar tränaren Tommie Andersson som var med under hela resan från tvåan till allsvenskan.
– Han har naturligtvis betytt mycket för Själevad. En stark bidragande faktor att vi gick bra i ettan. Alla har tyckt att han bidrog med kunnande och inspiration. Han lämnade ingenting åt slumpen. Detaljnivå och det var uppskattat. Och vi hade en tydlig spelidé.
Jennie gjorde ett uppehåll 2006 men kom tillbaka 2007. Var assisterande tränare under sista säsongen 2008. Året efter blev hon assisterande tränare till Robert Bergström.
– Robban var ny i damfotbollen och hade lagt fram som ett förslag att jag skulle bli assisterande. Jag hade ingen tanke på att bli tränare, men det kändes lockande och kul att prova på.
Det blev bara en säsong som tränare. Jennie hade lite svårt att finna sig i rollen. Mycket beroende på att hon hade spelat med de flesta.
– Det blev ett för stort hopp. Jag var också ansvarig för talanglaget (samarbete mellan Själevad och Domsjö) samma år. Spelarna var 13-15 år och jag kände mig mer som en tränare där.

– Det är roligt att gamla avdankade spelare som Magdalena Åstrand och Sanna Frostevall kan bidra med kunskap. Viktigt med gamla spelare i klubben som blir förebilder för de unga.
Jennie berättar att hon inte varit någon flitig besökare på Själevads matcher de senaste åren. Hon har lagt fokus på familjen och annat.
– I år har jag sett en eller två matcher. Nästan som man skäms. Men när jag varit där har det var jäkligt roligt. Måste ta mig tid att kolla på mer matcher i framtiden.

Jennie Eriksson
Ålder: 37.
Familj: Gift med Mikael Eriksson, sonen Malte och två bonusbarn Wilma och Marcus.
Moderklubb: Hägglunds IoFK.
Klubbar: Hägglunds IoFK och Själevads IK.
Favoritklubb utomlands: FC Barcelona.

Jennies fem bästa medspelare:
1. Malin Moström. ”Hon var komplett. Stark, snabb och hade ett otroligt spelsinne. Målfarlig mittfältare. En stjärnspelare helt enkelt.
2. Frida Östberg. ”Hon är en god vän. Hade kanske inte samma talang som Malin. Lade ner ett jädrans hårt jobb och var en av Sveriges bästa. Fridas enorma vilja var mycket avgörande för hennes karriär. Stark lojalitet och vinnarskalle.
3. Malin Hörnqvist. ”Hon var lik Moström, stor spelförståelse. Teknisk och det var en fröjd att titta på henne. Väldigt lugn och harmonisk person.
4. Magdalena Åstrand. ”Det driv hon har för fotbollen är fantastiskt. Stort engagemang för laget. Sjukt duktig målvakt med många kvaliteter.
5. Sanna Frostevall. ”Har alltid haft en vinnarskalle. Stora ledaregenskaper och var lagkapten i många år.

”Khreis kommer inte att spela med oss nästa säsong”

Härnösand motsvarade inte riktigt förväntningarna i divison 2 Norrland i år. Laget hamnade till slut på en mittenplacering efter en stark slutforcering på hösten.

Hur är läget i truppen, Göran Dahlberg?

– Målvakten William Amamoo har aviserat att han vill röra på sig, så honom tappar vi. Sen är det några klubbar som rycker i Robin Bergman.

Bamekee Touré kom under sommaruppehållet till HFF från Sollefteå. Enligt Dahlberg tyder allt på att han försvinner från Härnösand.

– Touré har åkt till Stockholmstrakten och tränar med nåt lag där. Han blir troligtvis inte kvar hos oss. Men vi var nöjda med honom i Härnösand, han kom in som en frisk fläkt på hösten.

Är Touré dyr?

– Om man spelar i ett division 2-lag och är icke EU-spelare så måste man ha ett arbetstillstånd. Det kräver en minimilön på 14300 kr per månad. Det är helt klart dyrare med icke EU-spelare, säger Göran och fortsätter:

-Lansana (Abraham) är också en icke EU-spelare som vi har. Han är i Belgien just nu för att försöka få ett bättre kontrakt där nere. Så vi får se om han stannar i Härnösand eller inte.

Ahmad Khreis fick sparken från Anundsjö under hösten och gick sedan till HFF. Klart är att han inte får nytt kontrakt.

-Jag vet inte var han kommer att spela nästa år, det blir inte i Härnösand i alla fall, klargör Göran Dahlberg.

Det känns som vi kommer att få se ett mer lokalt-regionalt Härnösands FF nästa år?

Det är målsättningen vi har.

 

Höga Kusten åkte ur division 3 och spelar alltså i Ångermanlandsfyran nästa år.

På spelarfronten händer inte särskilt mycket just nu.

-Nej, vi har inga nyheter att rapportera om, hälsar Calle Sundqvist i Höga Kusten.

Lagets skyttekung Alexei Josan har varit i Sandviken och visat upp sig tillsammans med tre andra ångermanlänningar.

Blir succéforwarden (blev 4:a i treans skytteliga) Alexei Josan kvar i Höga Kusten?

Det är än så länge för tidigt att säga något om det, säger Calle.

 

Till skillnad mot Höga Kusten går Sollefteå upp ett pinnhål nästa år. Laget är tillbaka i division 2 Norrland igen. Men det är få nyheter som värvningsansvarige Anders Qvist kan komma med.

-Nej, jag önskar jag kunde säga nåt till dig, men tyvärr har jag inget nytt.

Det är osäkert hur många av de utländska spelarna som blir kvar. Men enligt Anders är målsättningen att behålla alla importer.

-Nu går vi upp i division 2 och då behöver vi såklart duktiga spelare, våra importer ingår i framtidsplanerna. Vi vill behålla dagens trupp och spetsa med ett par spelare i centrallinjen. Vi kommer inte värva ihjäl oss bara för att vi har gått upp i tvåan. Det finns många exempel på klubbar i Norrland som har värvat mycket utifrån och sedan har det gått åt helsike och spelarna flyr sedan klubben. Så vill vi inte ha det, säger Anders Qvist.

Undertecknad blev riktigt imponerad av 18-årige innermittfältaren Abelto Ikose i somras, frågan är bara om han får stanna i Sverige.

– Han har sökt uppehållstillstånd och får förhoppningsvis svar inom kort.

 

Bik SK är det nya flaggskeppet i Ångermanland då klubben blir ensamt division 1-lag från distriktet.

Värvningsansvarige Hasse Beijar om läget i truppen:

-Jag kan börja med att glatt meddela att vi är muntligen överens med Fredrik Lundgren som fortsätter som huvudtränare och målvaktstränare blir Hasse Åberg.

– På spelarsidan tappar vi två spelare samtidigt som vi har för avsikt att värva fem-sex spelare från närområdet Sundsvall-Kramfors.

Vilka två spelare tappar ni?

-Det är Linnea Lundin som har börjat skola uppe i Umeå och Johanna Wiborg som har långt gångna planer på att flytta till USA.

Hasse har önskelistan klart för sig.

– Vi behöver två mittfältare och en eller två nya spelare i backlinjen. Anfallet anser vi inte behöva förstärka.

 

 

 

SvFF: ”Att spela på egen serieseger är en gråzon”

I SVT:s Uppdrag granskning nyligen avslöjades att en organiserad brottslighet kan ligga bakom läggmatcher i det svenska seriesystemet. De här läggmatcherna och mutorna påstås ha ökat explosionsartat bara de senaste åren.

Det är matcher i serier strax under Allsvenskan som är misstänkta för matchfixning.

Att någon eller några personer mutar spelare för att medvetet förlora eller släppa in mål i utbyte för pengar är självklart förbjudet.

Men vad gäller egentligen om vadhållning på egen match vid ”normal” insats? Är det okej att spela om man spelar på vinst? Får tränaren eller sportchefen spela på sitt eget lag?

Vi pratade med Svenska Fotbollförbundet(SvFF) och Svenska spel för att räta ut frågetecknen. 

 

På Fotbollsförbundets hemsida kan man läsa  följande tävlingsregler:

 

27 § Vadhållning på egen match

 Spelare, ledare, domare eller annan som kan påverka resultatet av en match

eller delmoment under en match, får inte själv eller genom ombud, vare sig

inom eller utom riket, ingå vadhållning gällande utgången av matchen eller

annat förhållande rörande matchen av vad slag det vara må, t.ex. men inte

begränsat till utgången av matchen eller olika tävlingsmoment under

matchen såsom frisparkar, hörnor, straffsparkar, varning eller utvisning av

spelare.

 

Det är även förbjudet att delta i eller på annat sätt medverka till sådan

manipulation som angetts ovan oavsett om personen själv eller genom

ombud ingått vadhållning.

 

Om en spelare, ledare, domare eller annan som kan påverka resultatet av en

match eller delmoment under en match blir kontaktad av någon annan för att

medverka till vadhållning eller annan manipulation på angivet sätt är

personen skyldig att omgående underrätta SvFF om detta.

Den som medverkar eller försöker medverka till manipulation enligt ovan

ska anmälas till bestraffning enligt 14 kap. RF:s stadgar.

Den som inte omfattas av RF:s bestraffningsregler får förbjudas tillträde till

matcharena under viss tid eller all framtid. Disciplinnämndens beslut får

överklagas till Besvärsnämnden.”

 

Eftersom språket är högtravande och inte särskilt lätt att förstå bad vi Anders Hübinette som jobbar på juridikavdelningen på Svenska fotbollsförbundet förklara reglerna mer konkret.

– Det är förbjudet att spela på egen match, vare sig man spelar på vinst, oavgjort eller förlust. Det inkluderar både tränare och funktionärer, säger Anders.

Får man som sportchef spela på sitt eget lag?

-Nja, det beror på om man som sportchef har en sån roll att man kan påverka resultatet i matchen, hur ansvarsfördelningen i klubben ser ut. Då måste man titta på det enskilda fallet i så fall, om vi får ett sånt fall på bordet.

Får man tippa på sitt eget lag som seriesegrare innan seriespelet har börjat?

Nja….(lång paus) det där är en bra fråga. Det som står i regelverket är att man inte får spela på egen tävling, så jag skulle inte rekommendera att spela på det. Men jag ska samtidigt inte påstå att det är förbjudet, det är en gråzon skulle jag vilja säga.

Finns det något fall där någon har blivit avstängd för vadhållning på egen match utan att för den skull matchen skulle vara riggad?

Vi har haft ett(1) fall tidigare, men anmälan ogillades för att det kom fram att det var brorsan som hade lagt spelkupongen och inte han som hade medverkat i matchen. Så, nej, mig veterligen har vi inte haft något sådant fall.

Utan att gå in djupare så påstår jag att vadhållning på egen match är relativt vanligt i de lägre serierna. Har ni inte lagt ribban för högt när det gäller reglerna med tanke på att ingen har blivit avstängd?

Jag vet inte hur ofta det förekommer. Men man måste skilja lite på spelen. Vi ser ju inte lika allvarligt på om man spelar på egen vinst eller om man spelar på egen serieseger, för det är ju det idrotten går ut på. Men om man spelar stora summor på förlust eller till och med medverkar i matchfixning så är det allvarligt.

Vilka verktyg har ni om ni misstänker att någon spelar på egen match eller tävling?

-Vi har ett tätt samarbete med Svenska spel. Om vi misstänker något avvikande kan vi begära kontouppgifter från Svenska spel. Men problemet är att av alla spelkuponger som läggs idag utgör Svenska spels kuponger bara en promille.

Förenklat kan man säga att för att vara helt på den säkra sidan när man spelar på egen match är att spela på ett utländskt bolag att rekommendera?

Det är inget jag rekommenderar, men det är ett rimligt antagande.

Jag gissar att de flesta licensierade spelare inte har en aning om hur tävlingsreglerna ser ut. Vilket ansvar har förbundet att informera spelarna om tävlingsreglerna?

– Alla spelare och ledare inom svensk idrott och inom Svenska fotbollsförbundet har en skyldighet att känna till alla tävlingsregler. Så därför kan man inte som enskild spelare hävda att man inte känner till reglerna. Detta försöker vi också informera föreningarna om.

 

Vi vänder oss till Svenska spel för att höra hur de ser på vadhållning på egen match.

 

Svenska fotbollsförbundet har aldrig stängt av någon spelare på grund av vadhållning på egen match. Ni som är deras samarbetspartner, hur ser ni på det?

Vi har inte riktigt möjlighet att gå in och titta på alla personer som spelar på varenda match. Sådana resurser har vi inte. Då skulle vi behöva en databas över alla licensierade fotbollsspelare i hela Sverige – det skulle bli en ohållbar arbetssituation för oss. Dessutom finns det vissa lagar som styr hur man kan behandla personuppgifter. Men om personer spelar på egna matcher tror jag de sällan använder sitt eget spelkort. Man kanske lånar sin kompis spelkort eller någon annan man känner, säger Johan Tissell på Svenska spel.

eller alternativt att man spelar på ett utländskt spelbolag som kanske inte är lika intresserade att rapportera till förbundet? 

Ärligt talat så vet jag inte hur utländska spelbolag jobbar. Därför kan jag varken säga bu eller bä om det.

Är det inte onödigt att förbjuda spel på egna matcher när det nästan är omöjligt att kontrollera och bevisa det?

Vi måste sätta linjer och tävlingsregler på våran verksamhet, men samtidigt vill vi inte uppfattas som att vi moraliserar och kommer med pekpinnar. Vi från Svenska spel tycker helt enkelt att det är olämpligt att spela på egna matcher.

Hur minskar man spelandet på egen match?

– Med utbildning. Jag tror många inte vet hur reglerna ser ut.

 

Alltså – enligt Svenska fotbollsförbundet och Svenska spel är det förbjudet att spela på egen tävling eller match men att det är svårt, ja nästan omöjligt, för förbundet och Svenska spel att bevisa detta.

 

Fakta Svenska spel/

Ägare: Svenska staten 100%

Omsättning: Cirka 8 miljarder kr.

Sponsring: Flera idrottsförbund. Däribland Svenska fotbollsförbundet med 200 miljoner kr per år.

 

 

 

 

 

 

Sammanfattning av säsongen i BIK SK

Vi gjorde klart med våra för året nya tränare, Fredrik Lundgren och Ahmed Benjari i november 2013. I samband med december månads inträde drog försäsongen igång på riktigt med löpträning och styrka, samt ett bollpass inomhus. Vi deltog i nyårscupen i Kubenhallen vilket blev tränarnas första officiella framträdande i föreningen. Resultaten var skiftande men roligt var det.

I början på februari har vi som tradition att spela McDonalds cup. Vanligtvis brukar vi få en ganska dålig placering i gruppen med match 07.00 på söndagmorgon som följd. De gånger vi lyckats vinna den tidiga matchen har det istället blivit respass i match nummer två, åttondelsfinal.  Men den här gången vann vi gruppen, vilket gav oss en ordentlig sovmorgon på söndagen och där vann vi. Efter det följde kvartsfinal mot IFK Timrå och det var egentligen cupens tuffaste match som slutade oavgjort och straffar fick avgöra. Vi slår riktigt bra straffar och går vinnande ur den striden.  Efter semifinalen som spelades mot ett norskt lag och finalen mot Wattholm från Uppsala-trakten stod vi för första gången som segrare i cupen. Kul för spelarna och en härlig start för tränarstaben.

 

Försäsongsträningen fortsatte fram till v 11 när vi äntligen fick komma ut på Högslättens konstgräs.  Omgående körde vi igång med fyra pass i veckan och även en träningsmatch inbokad nästan varje helg. Motståndet var skiftande, och vi mötte lag i både lägre serier, högre serier och från samma serie och med det blandade vi och gav resultatmässigt. Det första tävlingstillfället på stor plan var poolspelet i DM på Högslätten. Sista matchen mot Härnösands SK var den som avgjorde om vi skulle direktkvalificera oss till semifinal eller inte. Vi förlorade matchen med 1-0 fick därför försöka pressa in en kvartsfinal mot Hägglunds i vårt redan ganska tajta schema. Efter att vi vunnit mot Hägglunds väntade en semifinal mot Själevad på hemmaplan. På grund av att anmälan till Svenska Cupen skulle vara inlämnad i början på april så skulle dessa två matcher pressas in på väldigt kort tid. I samma veva hade vi dessutom en tuff träningsmatch mot Selånger inbokad så det var ett par riktigt slitiga veckor där. Själevad vann en jämn semifinal med 2-1, så där tog DM-äventyret slut.

 

I mitten på april har vi som vanligt Vårcupen på hemmaplan på schemat. Vi saknade både målvakt och ett koppel startspelare den här helgen. Det blev förlust mot både Alnö och Team Hudik innan vi lyckades besegra Sdffs u-lag i söndagens placeringsmatch efter förlängning. Det var kanske inte vad vi hade hoppats på resultatmässigt men där och då var vi inte bättre. IFK Timrå stod som slutsegrare i cupen och fick i och med det och övriga bra resultat på försäsongen bära favoritskapet i serien av många.

 

”Förstå-sig-påarna” tippade inför serien Timrå i topp, med Alnö, Frösö och Härnösands SK som utmanare. De flesta tippade oss långt ner i tabellen, vilket ändå kändes ganska skönt eftersom vi därför kunde spela utan större press i början.  Serien drog igång och vi vann de två första matcherna innan vi spelade oavgjort borta mot Alnö. Det pratades om att giganterna Frösö skulle trampa igenom serien obesegrade för vilka skulle egentligen kunna stoppa dem?  När vi sista helgen i maj förlorade en konstig match borta mot Långsele så steg oddsen ytterligare på att vi skulle kunna blanda oss i någon toppstrid. Vårsäsongen skulle för oss avslutas med ett tufft schema, Frösö hemma – Timrå borta – och till sist derby mot Härnösands SK på hemmaplan. Tufft på förhand, absolut, men det var i dessa tre matcher som vi la grunden för seriesegern. Frösö besegrades med 1-0 efter en tät match medan vi mot både Timrå och HSK kunde segla upp i fyramålsledningar innan de kunde snygga till siffrorna något mot slutet av matchen, 4-2 i vår favör var resultatet i båda matcherna.

 

Vår segerrad fortsatte även efter sommaruppehållet och när det var dags att möta Frösö på bortaplan i omgång 15 så var förutsättningarna glasklara, vann vi matchen så säkrade vi seriesegern. Ett oavgjort resultat hade också kunnat räcka men då var vi tvungna att få hjälp av andra resultat. Matchen i sig var lika jämn som vårens möte, och precis som den gången gick vi segrande ur striden med 1-0. Det var nu tre omgångar kvar, och vi skulle stå över en av dem. Men där stod vi, som klara seriesegrare en solig septemberdag i Östersund. En enorm glädje, men kanske främst en lättnad var vad som spred sig bland spelarna den eftermiddagen. Att vi spelade oavgjort de två sista matcherna mot Timrå och Härnösands SK kändes mindre viktigt, även om det förstås kändes bra att endast förlora en match under seriens gång.

 

Det har varit en säsong som har stärkt laget som grupp och varje spelare som individ. Efter mestadels förluster i division 1 2013 så var det med sargat självförtroende laget klev in i division 2. När försäsongens resultat inte heller lovade särskilt mycket framgång så visste vi inte riktigt vad vi hade att vänta oss inför seriespelet. Att vinna en serie är få förunnat och att få göra det på ett sånt sätt som vi gjort unnar vi verkligen både spelare och ledare.

 

Nu, när vi återigen tar krafttag mot division 1 så gör vi det på ett helt annat sätt än sist. Vi vet vad det handlar om och vad som krävs av både föreningen, ledare och spelare. Arbetet för att både spetsa och bredda truppen pågår och vi har tillsammans en förhoppning om att göra en bra säsong 2015 och att etablera oss som det ledande laget i Ångermanland.

 

Text: Madelene Wallblom.

 

 

 

Veckans profil: ”Hade inte riktigt den rätta motivationen”

De flesta fotbollsintresserade i distriktet vet nog att Anundsjös gamla målspruta Roger

Ralf Engström här i Hägglundströjan.

Boström spelade i AIK under guldåret 1992.

Däremot är det kanske inte lika känt att året därpå värvades en annan ångermanlänning till Solna-klubben.

I Hägglunds hittade AIK en granithård 19-årig mittback som hade imponerat stort i division 3.

Sejouren i elitfotbollen blev dock kortvarig. Han flyttade hem till Örnsköldsvik och spelade i ett flertal klubbar i tvåan, trean och fyran innan han avslutade sin fotbollskarriär – som kan beskrivas som en liten berg- och dalbana.

 

Det var efter ett provspel i mars 1993, där allt stämde för Ralf Engström, som gjorde att AIK-ledningen ville kontraktera honom direkt. Och snabbt gick det. Flytten skedde när han hade gått ut gymnasiet sent på våren 1993.

När han väl kom ner till huvudstaden bosatte han sig i Hagalund i Solna och det var inget drömställe för en ung, nybliven stockholmare.

– Nej, det hände mycket på kvällarna där som gjorde att man inte kände sig trygg. Det var bland annat det som gjorde att jag flyttade hem, säger Ralf.

Det blev heller inget allsvenskt spel för 19-åringen.

-Jag gjorde ingen match i Allsvenskan. Satt på bänken mot Örebro bara efter några veckor där nere, men jag fick inte hoppa in. Men jag gjorde en A-lagsmatch i cupen mot Väsby.

AIK slutade trea i Allsvenskan det här året och hade flera duktiga spelare.

– Gary Sundgren var absolut den bästa i AIK det året, han fick också chansen i landslaget under den säsongen. Johan Mjällby spelade jag en hel del med i U21-matcherna. Dick Lidman var också riktigt bra.

 

Ralf stannade bara knappt ett år i AIK innan han återvände till Örnsköldsvik. På våren 1994 drog han på sig Hägglunds röda matchställ igen.

Men han började tappa suget på fotbollen. År 1996, vid 22 års ålder, spelade han ingen fotboll över huvud taget.

– Jag började tappa suget för fotboll efter tiden i AIK och i samband med när jag skulle bli pappa 1996 (när sonen Rasmus föddes) tog jag ett break från fotbollen.

Men motivationen för fotboll kom tillbaka ganska snart igen.

– Säsongen därpå, 1997, gjorde jag comeback, men då i Själevad i division 5. Den här tiden i Själevad var den roligaste och bästa i min karriär, säger Ralf med entusiastisk röst.

 

Medan Ralf var en tongivande spelare i Själevad i slutet av 90-talet hade Friska Viljor åkt som en raket genom seriesystemet. FV hade gått upp i division 2 med Roger Dannberg som tränare.

– I Själevad hittade jag glädjen och motivationen på planen igen och inför säsongen 2000 bestämde jag mig för att göra en sista satsning på fotboll.

Men tiden i Friska Viljor blev bara ettårig för Ralf.

– Egentligen hade jag ju  problem med motivationen lite då och då under hela min karriär.

Efter året i Friska Viljor har han hunnit med att spela på lägre nivå i Domsjö och Husum innan han la skorna på hyllan för gott.

 

När vi ändå är inne på Friska Viljor så blir det en bra övergång att jämföra dig med din son Rasmus som spelar just i Friska Viljor. Han är inte alls lik dig i spelstilen.

– Nej, vi är väldigt olika. Jag levde mycket på styrka och mitt huvudspel, medan Rasmus är en snabbare forward med näsa för mål.

Hur ser du på FV:s säsong i år?

-Otroligt bra måste jag säga. Sollefteå har ju varit som ett monster i år. Jag tror det inte är fel att köra ett år till i trean med det här unga FV-laget. Framtiden ser ljus ut.

 

Ralfs 5 bästa medspelare:

1. Gary Sundgren, AIK. ”Han var makalöst bra, helt outstanding på träningarna.”

2. Dick Lidman, AIK. ”Som back vill man ha en forward som har förmågan att suga in och ta emot bollar. Dick hade de egenskaperna.”

3. Mikael Larsson, Hägglunds, ÖFF.  ”Han sög in vilka bollar som helst som forward, bra avslutare också. Påminde om Dick Lidman”.

4. Mikael Karlsson, Själevad.  ”Han kunde bli hur bra som helst, fick ett oturligt benbrott.”

5. Martin Wallin, Hägglunds, Domsjö. ”Jag vet inte hur många instick han gjorde på mig i Hägglunds. Vi umgicks ofta på fritiden också”.

 

Fakta Ralf Engström/

Ålder: 40.

Familj: Fru och två barn.

Klubbar: Hägglunds, AIK, Själevad, Friska Viljor, Domsjö, Husum.

Favoritklubb utomlands: Barcelona FC.

Bästa tränare under karriären: ”Oj, svårt för jag har haft så många. Men då säger jag Roger Dannberg.” 

 

 

 

 

”Vi lockar med Ångermanlands bästa tränare”

Gottne gör en satsning och vill etablera sig i division 3.
– Vi lockar med Ångermanlands bästa tränare. Föreningen har ett driv att utveckla spelarna. Vi vill gå framåt och vi har bra med folk på matcherna, säger klubbens ordförande Mats Falck.
I och med att rutinerade Roger Dannberg kör vidare som tränare är Mats Falck full av tillförsikt när det gäller att skaffa nya spelare.
– Vi har bra koll på spelarna i kommunen. Det finns till exempel bra spelare i fyran som har alla möjligheter att utvecklas under ledning av Dannberg, säger 34-årige Mats Falck som har bestämt sig för att sluta spela fotboll.

Falck blir assisterande tränare till Roger Dannberg.
– Vi har samma syn på fotboll och det ska bli väldigt roligt att jobba med Roger.
Mats Falck brinner verkligen för sin moderklubb.
– Jag var tillbaka i Gottne för fem, sex år sedan. Vi var i femman då och vem hade trott att vi skulle spela i trean i dag.
– Vi vill hela tiden utveckla föreningen.

Gottne var nya i mellersta trean i år. Kontraktet grejades efter viss möda. Roger Dannberg kom in i stället för Andreas Elfving med sex omgångar kvar. Resultatet blev tre segrar, två oavgjorda och en förlust.
Bland annat blev det oavgjort i derbyt mot Friska Viljor hemma på Haraldsängen.
– Vi var bättre än FV i båda matcherna (båda slutade oavgjort), säger Mats Falck.
Tror du att FV och Anundsjö ser snett på er?
– Det tror jag inte. Men de tycker säkert att det är jobbigt att vi är med i trean.
Det kan givetvis uppstå konkurrens om spelare.

I veckan hade vi ett stort reportage om Ångermanlands LFE-spelare. Gottne har haft flest LFE-spelare.
– Vi har haft elva under årens lopp. Jag är nöjd med de flesta, säger Mats Falck.
000000000000000000000000000000000000000000000000000000
Det finns inget nytt att berätta när det gäller Ångermanlands bästa herrlag Anundsjö.
Sportchefen Bruno Nilsson berättar att han gjort klart med två spelare för kommande säsong. Resten av spelartruppen har kontrakt som går ut sista mars.

– Vi kommer snart att prata med spelarna. Men i och med att vi fått in ”Kral” som tränare så tror jag att många vill stanna kvar, säger Bruno Nilsson som hoppades att Niklas Lundberg skulle bli assisterande tränare till Lennart ”Kral” Andersson.
Lundberg tackade som bekant nej på grund av sitt civila arbete.
– Vi söker vidare. Helst skulle vi vilja få in en ung tränare, säger Bruno Nilsson.
Anundsjö skulle behöva en vass anfallare.

Är ni intresserade av Anthony Allison?
– Jag vill inte säga något nu. Ska prata med Kral när han avslutat säsongen i Motala.
Frånös Anthony Allison vann skytteligan i mellersta trean den här säsongen med 25 mål, varav fyra på straff.

Spännande lösning med Pavic

Som spelare fick han aldrig chansen att spela högre upp än i division 2. Skador satte stopp för det. Efter tre korsbandsskador har han fått nog. Dessutom var andra operationen i vänstra knäet extra besvärlig som betyder en längre rehabilitering än tidigare.

Nu inleder Pavic en ny karriär – som tränare. Att han tar över efter Lars-Gunnar Eriksson i Friska Viljor kom som en överraskning. Men kul att klubben vågar satsa på en ung och oerfaren tränare. 25-årige Josip Pavic hjälpte L-G Eriksson under andra halvan av den gångna säsongen.

Pavic har ett stort fotbollshjärta. Han är rak och öppen. Det har jag upplevt under mina samtal med honom under årens lopp. Då har jag också hört att han har ett gott öga vad som händer på en fotbollsplan och att han kan förklara det på ett intressant och bra sätt. Hans engagemang och driv kommer säkert få fäste bland spelarna.

Josip Pavic kommer att vara krävande. Men man får hoppas, och jag tror att han klarar av det, att han kan lämna sin roll som lagkamrat och träda in i tränarrollen fullt ut. Men Pavic verkar vara en stark person som säkert kan skilja på dessa saker.

Pratade med tränaren Pero Kapcevic för någon månad sedan. Han var då glad över att Pavic kommit in i FV:s tränarstab och Pero var övertygad om att Pavic har alla möjligheter att bli en bra tränare.
Att spelare som just slutat går över till tränarrollen är sällsynt på dessa breddgrader. Därför är detta extra roligt.

Ett annat lag i mellersta trean fick klart med tränaren häromdagen. Även det namnet var oväntat. Roger Dannberg har valt att köra vidare i Gottne. När rutinerade Dannberg tog över Gottne med några omgångar kvar var han tydlig med att det inte skulle bli en fortsättning nästa säsong.

Den gode Dannberg måste ha fått tillbaka suget fullt ut igen. Han har säkert fått en hyfsad slant också. Hur som helst är det starkt jobbat av Gottne med ordförande Mats Falck i spetsen.

Elever i åk 9 erbjuds träna med fotbollsgymnasiet i Örnsköldsvik

Ni som går i årskurs 9 och funderar på att välja fotbollsgymnasiet har nu chansen att bilda er en egen uppfattning om vad det innebär.

Under en dag i november ges en öppen träningsdag för alla intresserade (3 november för killar och 4 november för tjejer). Det blir både träning och match samt en information om utbildningen. Allt är kostnadsfritt och lunch ingår.

 

Fotbollsgymnasiet i Örnsköldsvik är ”NIU”-certifierat. Det finns 1100 elever som går på NIU-gymnasium i fotboll runt om i Sverige. NIU står för Nationell idrottsutbildning och samarbetar med Svenska fotbollsförbundet. Varje distrikt ska ha ett NIU-gymnasium. I Ångermanland finns det endast i Örnsköldsvik. Eleverna tränar på förmiddagarna och har tre lektionstillfällen i veckan och kombinerar det med en skolgång i valt program.

 

Spelarna som just nu går på fotbollsgymnasiet är positiva till utbildningen.

Anundsjös mittfältare Rasmus Bergström går sista året på fotbollsgymnasiet.

– Det är bra träningsupplägg och fantastiska träningsförhållanden, säger han.

Varför är Tobias Åhlander och Robert Bergström så bra instruktörer?

-De utgår hela tiden efter individens utveckling oavsett vilken nivå man är på och de hjälper en att hålla fokus med att alltid vilja bli bättre.

-Jämfört med hur jag tyckte att det var på Sundsvalls fotbollsgymnasium så har Tobias och Robert väldigt individanpassade träningar som gör att man får utvecklas som spelare, säger Rasmus.

Vad känner du att du utvecklat mest sedan du började på Örnsköldsviks fotbollsgym?

Framförallt mitt självförtroende, att våga ta för sig mera. Jag tycker även att jag fått en bättre blick på vad som är mina starka sidor och inte, och hur jag skall jobba med dem. Och självklart blivit bolltryggare med tanke på att det blir fler fotbollspass.

 

Elin Sahlin går andra året på fotbollsgym och har Själevad som klubbadress.

Hon har bara positivt att säga om instruktörerna och fotbollsgymnasiet generellt.

– Att få träna med duktiga spelare i sin egen ålder är både kul och givande. Man känner att Robert och Tobias kan fotboll och de har bra och roliga träningar.

Vad har du utvecklat sedan du började på fotbollsgym?

-Mitt självförtroende, samt att jag har utvecklat detaljer som man inte lägger ner så mycket tid på i den egna föreningen och det har gjort mig till en bättre spelare, säger Elin.

 

 

Mer information om träningsdagarna och om fotbollsgymnasiet i övrigt finns att läsa på dess hemsida:

www.fotbollsgymnasiet.se

 

 

 

 

Veckans profil: ”Stoichkov stod och rökte när vi värmde upp”

Fotbollsäsongen har tagit slut. För 47-årige Christer Forsberg blev det den första på 32 år utan A-lagsfotboll. Ni vet, han som vägrade att lägga av. Han som spelade i division 1 som 39-åring. Han med vänsterfoten. Ni vet, han som har varit proffs i USA – och delat omklädningsrum med Carlos Valderrama.

 

Ni kanske inte vet, för det var ett tag sedan nu. Friska Viljors målfarlige anfallare Christer Forsberg var över i USA och Denver för att hälsa på polaren Peter Forsberg. En kväll var de ute på stan och käkade middag med ett antal vänner. En av personerna som satt vid middagsbordet var Anders Limpar; bronsmedaljör i VM 1994 och utlandsproffs i bland annat Everton, Arsenal och Cremonese. Vid tidpunkten avrundade han karriären i Colorado Rapids i den amerikanska ligan MLS.
– Peter satt och pratade med Limpar om hur bra jag var i fotboll. Då sa Limpar bara åt mig att jag skulle hänga med och träna med dem. Jag sa bara nej och att jag var för dålig.

 

Drygt ett halvår senare ändrade han sig.

 

I mitten på 80-talet var Sverige ett skakat land på grund av mordet på statsminister Olof Palme. Under samma period började fotbollsmålvakterna i Ångermanland att darra – på grund av en livsfarlig prickskytt. Gärningsmannen var en tonåring vid namn Christer Forsberg. Vänsterfoten var hans vapen.
– Jag gjorde mycket mål under juniortiden, men när jag blev uppflyttad till Modo FF:s A-lag som 15-åring fick jag spela på vänsterkanten. Två år senare spelade vi i det som var division 4 på den tiden, och jag fick chansen i anfallet. Jag vann skytteligan på 25 mål. Han som blev tvåa gjorde 12 mål, minns Christer.

Vänsterfoten var hans signum genom hela karriären. Känsliga avslut nära mål, sträckta vristskott från 25 meter, precist skruvade frisparkar och ett passningsspel av hög klass. Och det var inte ovanligt att han försökte sig på att skruva in hörnor då tillfälle gavs.
– Hade jag haft en normal vänsterfot hade jag kanske inte kommit någonvart. Den var i princip allting. Och jag kan inte ens slå en passning med högerfoten.

 

Under dem här åren gjorde han sig inte bara känd för sitt målskytte som sedermera blev hans signum. Han började också vinna serier. Med Christer Forsberg i anfallet klättrade Modo FF från division 4 till division 2. Men laget lyckades inte hålla sig kvar i serien och ett par problematiska år följde. Man blev tvungen att slå ihop med Domsjö för att få ihop ett lag som skulle spela i division 3. Ett misslyckat experiment – som blev Friska Viljors vinstlott.
– Alla Modospelare som var med när vi slog ihop med Domsjö hade ett spelarmöte hemma hos brorsan (Stefan). Då bestämde vi oss för att gå till Friska Viljor som hade startat om i division 6. Vi var less och var sju-åtta stycken som ville spela tillsammans. Då tog vi det som en utmaning och tänkte att nu jävlar ska vi ta FV högt upp i seriesystemet.
Utmaningen hanterades på bästa tänkbara sätt. Friska Viljor placerade sig etta i tabellen fyra år i rad – och var tack vare stommen från Modo i division 2.
– Det starkaste minnet från den tiden var när vi vann division 3. För det var en bra serie och det var jävligt roligt att vi lyckades vinna den också. Första året när vi spelade i division 6 minns jag också starkt. Det var 14 matcher i serien. Vi gjorde 159 mål – och släppte in tio, berättar Christer och skrattar.

Under årens lopp hade ryktet om Christer Forsbergs målskytte – och fruktade vänsterfot – spridit sig. Klubbar högre upp i seriesystemet knackade på dörren. Och om han minns seriesegrarna med Friska Viljor med glädje så är känslorna de motsatta när han i dag tänker tillbaka på chanserna som dök upp, men som han valde att tacka nej till.
– Jag hade förfrågningar från GAIS som var i serien under allsvenskan och från Elfsborg och AIK som spelade i allsvenskan. Jag var i GAIS och provspelade. Men jag var ung och hemmakär och ville inte flytta. I dag ångrar jag mig någonting djävulskt att jag inte tog chansen.

 

Vid 33 års ålder fick han ännu en gång förfrågan om att testa sina fotbollskunskaper på okänd mark. Den gången sa han ja – till att bli lagkamrat med Anders Limpar.
– Ett halvår efter att jag tackade nej till att hänga med Limpar och träna med Colorado så hade vi sommaruppehåll med Friska Viljor. Då ringde helt plötsligt Colorados tränare och ville bjuda över mig på provspel. Det var såklart Limpar som hade fixat det. Så jag åkte dit och det gick svinbra, berättar Christer och fortsätter:
– Jag skulle vara där i tio dagar och träna – jag blev kvar resten av säsongen.
Året var 2001. Christer Forsberg var 33 år gammal och heltidsproffs i USA. Förutom Anders Limpar var Colorado Rapids klarast lysande stjärna Carlos Valderrama med över 100 landskamper för Colombia och känd som en av Sydamerikas största fotbollsspelare genom tiderna. När Christer minns tillbaka är det inte colombianens fotbollskunskaper som kommer på tal först.
– Han duschade alltid i röda speedos. Varje dag. Klädde av sig träningskläderna och tog på sig röda speedos och sedan stod han säkert i en timme i duschen med det där jävla håret. Han kunde inte ett ord engelska heller. Så det gick inte att prata med honom. På träningarna visslade han bara när han skulle ha bollen. Och han skulle ha bollen hela tiden. Om man slog en passning till någon annan så gestikulerade han, pekade med fingret och visslade, säger Christer och skrattar åt minnet.
Men det blev aldrig några ligamatcher med Valderrama. Tränarna fick sparken och den nye tränaren ville inte ha kvar Christer i laget. I stället blev han skickad till klubbens farmarlag Seattle Sounders i andraligan. Där blev det en säsong – och ännu ett minne av en annan avdankad storspelare som rundade av karriären i USA.
– I en cupmatch så mötte vi Chicago Fire som Hristo Stoichkov spelade för. När vi hade bytt om och gick ut för att värma upp så stod han utanför omklädningsrummet och rökte. Och var inte ombytt. Vi tänkte direkt att han inte skulle spela. Skönt för oss. Men när vi gick ut till match så kom han trippandes in på planen för att starta matchen. Självklart var han bra, men han gick mest runt och spottade och var sur.
Efter året i Seattle började en karusell av olika trejder. Ena dagen skulle han spela för Pittsburgh, den andra för Minnesota och den tredje skulle han tillbaka till Colorado. Beskedet om vad som egentligen skulle hända dröjde, och Christer blev less på att leva i en resväska och aldrig ha något riktigt hem. Dessutom kände han att han redan fått pröva på det efterlängtade proffsäventyret. Han bestämde sig för att lämna USA och flytta tillbaka till Örnsköldsvik.

Han återvände till Friska Viljor som en bättre spelare, men hade ändå hunnit bli 35 år gammal. Och han kände inte att det var lika roligt längre. Glädjen fann han på nytt när han gick till Modo i division 5 där brorsan Stefan var tränare. För det är just glädjen han alltid drivits av. Han var aldrig någon karriärist som ville maximera sin potential. Fotboll var det roligaste han visste – och är fortfarande.

 

Det var därför han kunde träna som en dåre för att hålla sig i form när han spelade med Anundsjö i division 1 som 39-åring. Det var därför han avslutade sin karriär med Junsele i division 3 – när han var 46 år gammal.
– Jag spelade egentligen bara för att det var kul. Det spelade ingen roll om jag spelade i division 2 eller division 5. Huvudsaken var att det var roligt. Jag gjorde 32 A-lagssäsonger i rad och den här sommaren var den första utan att spela. Det är både och, men det är klart att jag saknar det. Om Modo FF startar ett A-lag i division 6 nästa säsong – då spelar jag nog igen.

 

Fakta // Christer Forsberg
Ålder: 47.
Familj: Flickvännen Katarina. Sonen Ville, 3 år (från en tidigare relation).
Klubbar: Modo FF, ÖFF (Örnsköldsviks Fotbollförening), Friska Viljor, Colorado Rapids, Seattle Sounders, Anundsjö, Gottne, Junsele.
Favoritlag: Leeds United.

 

Fem bästa lagkamraterna i karriären:
Stefan Forsberg: ”Brorsan kanske inte var en av dem fem bästa, men jag spelade ihop med honom så många säsonger”.
Jason Farrel: ”Amerikan med irländskt påbrå som jag spelade med i Seattle. Han var sjukt bra”.
Håkan Boström: ”Han var fantastisk bra när vi spelade med Anundsjö i division 1”.
Kent Bergqvist: ”Riktigt bra mittback som jag spelade med i ÖFF. Följde vår tränare Thom Åhlund till Umeå FC i division 1 efter det”.
Krister Hultman: ”När vi gick från division 4 till division 2 med Modo spelade jag i anfallet med honom – och vi öste in mål”.

 

Text: Per Börjegren

Man blir inte profet i sin egen hemstad

Så var säsongen slut och så många gånger förr i Ångermanland är det en liten tränarkris i distriktet just nu.

Gottne saknar tränare, Sollefteås Aarseth tvekar efter succésäsongen, Patrik Jonsson slutar i Härnösand, Friska Viljors L-G Eriksson ser jag mer som en nödlösning, även om det är en duktig och kompetent tränare, Själevads Tommie Andersson brukar bestämma sig sisådär i slutet av februari, KB65:s trotjänare Dick Näslund ryktas ska sluta. Ja, ni ser listan kan göras lång, det finns en enorm efterfrågan på kompetenta tränare i disriktet. Det är väl egentligen bara Anundsjö som har huvudtränaren klar inför nästa säsong. Lennart ”Kral” Andersson är ny och ska tydligen backas upp av två assisterande tränare som håller på att rekryteras just nu från närområdet.

Även om jag har hyllat rekryteringen av en heltidsanställd tränare finns det inga garantier för framgång. Fotboll och idrott är mer komplext än så. Det är väl det som gör idrotten så fascinerande – att den är så oförutsägbar. Men Anundsjö har nu en ordentlig grund att stå på, och det är ju det viktigaste vare sig man bygger ett fotbollslag eller ett hus.

Ofta i idrottssammanhang brukar uttrycket ”man blir inte profet i sin egen hemstad” vara gångbart. Det stämmer bra på Robert Bergström och Roger Dannberg.

Robert (som är uppvuxen i Sollefteå) är tokhyllad i Anundsjö efter fem fina säsonger – och Roger (som bor i Anundsjö) är lika hyllad i Sollefteå.

Så kan det gå.