Yngve Persson: ”Erik Olofsson och Sara Nordin har varit bäst”

Tobias Åhlander och Robert Bergström tar, som bloggen tidigare skrivit, över efter Yngve Persson på Örnsköldsviks fotbollsgymnasium.

Yngve går i pension i förtid för att få mer tid för sina barnbarn.

– Nu ska jag ska vara morfar/farfar på heltid, säger den 62-årige pensionären.

Men vi spolar tillbaka bandet. Allt började hösten 1992.

– Det var förre rektorn på Nolaskolan, Peter Blomqvist, som gav mig i uppdrag att åka runt på olika fotbollsgymnasium för att kolla på vad som var bra och dåligt på dessa. Syftet var att bygga upp ett eget fotbollsgymnasiet i Örnsköldsvik, berättar Yngve.

I samband med fotbollsgymnasiet byggdes Höglandshallen.

– Ja, Höglandshallen byggdes för att fotbollsgymnasiet skulle använda den.

Att nya, fräscha Bosch-hallen nu står klar tror Yngve kan utveckla fotbollen.

– Det känns väldigt bra att den äntligen har kommit till. Nu finns det chanser för de som växer upp och vill bli elitspelare. Tidigare har fotbollen kastat bort 4-5 månader varje år.

– Höglandshallen var ju bra på sin tid – när five-a-side-fotbollen var på tapeten på 90-talet. Graninge, som hade Kubenhallen, och vi i Arnäs, som hade Höglandshallen, var i framkant när det gällde five-a-side. Men nu när vi har Bosch-hallen och Skyttis tävlar vi på samma villkor som alla andra.

Skyttis och Bosch-hallen kom väl 15 år för sent?

 Ja, visst är det så. Men det är ofta som sådana här saker inte kommer i rätt tid.

Fotbollen i Örnsköldsvik har varierat i kvalité över tid. Men under de senaste 30 åren tycker Yngve att fotbollen blivit bättre.

– Ja, det tycker jag. Nu för tiden spelas det mycket mer fotboll, med betoning på spela. De här storlagen (Barcelona till exempel) har många sett upp till – och det har bidragit till att teknik och konstruktivt spel har vunnit över kondition och tjong. Nu finns det till och med lag på lägre nivåer där  tränare måste säga till spelare att målburarna finns på kortsidorna. Gudskelov har utvecklingen gått åt det hållet.

Du har haft 440 spelare på fotbollsgym. Vilka spelare har varit bäst under tiden på fotbollsgymnasiet?

– Oj, svårt. Varje årskurs har ju sin bästa spelare, att plocka ut den bästa är inte lätt. Men två spelare som kan kombinera talang och vilja är Erik Olofsson och Sara Nordin. Talangmässigt har även Rasmus Bergström det som krävs för att bli elitspelare.

 Du ledde fotbollsgym själv under alla dessa år, men nu efterträds du av två instruktörer – Tobias och Robert. Hur kommer det sig?

– Vi har haft killar och tjejer som tränat tillsammans och vi har både fått ris och ros för det. Killarna har naturligtvis inte fått samma sparring som om de enbart skulle tränat med killar. Det är inget att hymla om. Och tjejerna har haft fördel av att träna med killar. Vi har kämpat länge för att kunna splitta upp killar och tjejer under många år och äntligen har vi fått gehör för det. Det har varit en ekonomisk fråga.

Ser du dig som en tränare eller instruktör?

– Både och skulle jag vilja säga. Jag har ju varit klubbtränare under en herrans massa år. Bland annat sju seriesegrar.

Vad är skillnaden?

– En instruktör analyserar och ser till individen i första hand, medan en tränare ser till laget. Men av min erfarenhet är det svårt att kombinera dessa två. Instruktören i dig vill spela en 16-åring och låta honom göra misstag så att han utvecklas, men tränaren i dig vill uppnå resultat. Det är svårt.

När får vi se ett division 1-lag från Örnsköldsvik igen?

– Jag hoppas så snart som möjligt. Division 2 herrar är ju fjärde bästa serien och den är inte bättre nu än tidigare.

Vad Yngve ska göra som pensionär är inget han hymlar om.

– Nu ska jag vara morfar/farfar på heltid. Jag hade en farfar som alltid hade tid för mig, nu vill jag göra samma sak för mina barnbarn, säger Yngve Persson.

 

 

 

En fotbollsprofil har gått i pension

Efter 22 år på Örnsköldsviks fotbollsgymnasium går Yngve Persson i pension. Även om det finns tränare och instruktörer från Ångermanland som har nått större framgånger än Yngve, tror jag inte det finns någon annan som har en större kärlek till sporten än vad Yngve har.

Under mina tre år på fotbollsgym var han aldrig på dåligt humör. Aldrig. Jag vet inte hur han bar sig åt, men han hade alltid ett leende på läpparna när han tog emot oss i korridoren i

Yngve Persson avtackas.

Höglandshallen. Han var mån om att alla skulle trivas och må bra. Det smittade av sig på oss elever. Om man hade vaknat på fel sida blev man genast på bra humör när man klev in i Höglandshallen och hörde hans röst. Man trivdes i hans närhet helt enkelt.

Yngve har många positiva egenskaper och en av dem är hans sätt att uttrycka sig. Alltid med en inlevelse och ett engagemang som gör att man gillar att lyssna på honom.

Som klubbtränare tar han alltid sina egna spelare i försvar – han hänger aldrig ut enskilda spelare inför media eller inför spelartruppen. Istället ger han beröm och pumpar spelarna med självförtroende.

Sånt borde fler tränare tänka på och ta efter.

Modo FF:s tränare Niklas Lundberg skrev på Twitter att man borde hissa upp en Yngve Persson-tröja i Bosch-hallen. Det håller jag med om, men en tröja i Höglandshallen är han också värd.

En tröja för dåtiden – och en för framtiden.

Högland är ju lite av helig mark för Yngve. Där har han haft sitt kontor för fotbollsgym i närmare 20 år, dessutom tränade han ju Arnäs herrlag i många år.

Stafettpinnen lämnar Yngve nu över till Tobias Åhlander och Robert Bergström, men det blir en tung mantel de får axla. 22 år med 440 elever på fotbollsgymnasiet är inget man bara viftar bort.

Yngve slutar på fotbollsgymnasiet och det är högst sannolikt att man får se honom om somrarna där han trivs som allra bäst – vid en fotbollsplan.

Och en sak till: Den där yoghurten man fick efter träningarna.

Den var alltid lika god.

 

/Jonas Lindmark

 

 

Fyra röster om Yngve Persson

 

”Yngve var huvudtränare för Själevads IK 2005. Med den bruna träportföljen i högsta hugg spred han sin glöd, sitt engagemang och kunskap till 100%. Tyvärr blev säsongen resultatmässigt ett nederlag, men han och laget gav allt och vi var ytterst nära att hålla oss kvar i Damallsvenskan mot alla odds – för andra året på raken. En sann fotbollsprofil som förtjänar stor respekt” – Magdalena Åstrand

 

”När det gäller Yngve är han oerhört engagerad, han ser varje individs styrkor och det är också dem han först och främst väljer att lyfta fram. I träning blandar han kunskap, glädje, humor och inspiration. Yngve är trygg och tuff i sin fotbollskunskap där han vågar vrida, vända och tänka utanför ramarna både kring sin egen kunskap och i diskussion med andra, och det samtidigt som han lyssnar. Som människa är han glad, humoristisk och ger mycket av sig själv. Han har bra värderingar och jag önskar honom all glädje och lycka med sitt nya jobb som pensionär.” – Johanna Engwall

 

”Yngve har mängder med positiva attribut som man vill höja. Genuint fotbollsintresserad och mån om att alla skulle vara med och skratta. En tränare och lärare som alltid var på ett bra humör och som fick min kärlek till fotbollen att växa. Nu hoppas jag att han förvaltar sin pensionstid på bästa tänkbara sätt – vid en fotbollsplan.” – Henrik Näsström

 

”Efter att ha fått förmånen att jobba nära honom i ett och ett halvt år så kan jag säga att hans sätt att ta spelare, hans förmåga att lyssna och hans positiva ledarskap är några av hans främsta egenskaper. Det finns en anledning till att spelare som slutat på fotbollsgymnasiet kommer tillbaka för att träffa honom i olika frågor.” – Robert Bergström

 

 

 

 

 

 

Gott Nytt År – det här händer 2015

* Med en motiverad (och tio kg lättare) Alen Zulovic tillbaka i gammal god form, samtidigt som duktige mittfältaren Christoffer Simensen efter mycket om och men stannar i Härnösand,  slutar HFF på en godkänd sjunde plats i division 2 Norrland. Robin Bergman gör i vanlig ordning många mål – sjutton till antalet.

 

* Anundsjö har lite småkris på spelarsidan strax innan seriestarten. Bruno Nilsson är därmed tvungen att ta fram sitt ess ur rockärmen och ringer till  klubblöse Ahmad Khreis. Nilsson förklarar att allt är förlåtet och att han vill ha tillbaka den gänglige forwarden. Khreis säger självklart ja trots att han fick sparken ifjol av samma klubb. Kral ger Khreis fria tyglar och det slutar med dundersuccé. Khreis vinner skytteligan i division 2 Norrland på 25 mål och säger senare till Örnsköldsviks Allehanda:

”Äntligen fick jag min revansch. Nu visade jag min fulla potential.”

AIF slutar för övrigt på en fin andra plats. Nyförvärvet Jimmie Gustavsson firar stora triumfer på sin yttermittfältsplats. Han är så bra att redan till den andra hemmamatchen får en egen hejaramsa av Anundsjöklacken.

 

* Bodens BK vinner division 2 Norrland.

 

* Björna vinner äntligen division 4 Ångermanland efter femte gången gillt. Klubben är redan klar seriesegrare med tre matcher kvar att spela. Mikael Sellin vinner skytteligan på 23 mål. Björn Moström får en väg uppkallad efter sig. Björnavägen ändras till Björnvägen.

Nykomlingarna Domsjö och Ramvik gör klart godkända insatser i fyran. Domsjö slutar på femte plats och Ramvik slutar sjua.

 

* I division 3 Mellersta Norrland radar de ångermanländska lagen upp sig i toppen. Friska Viljor vinner serien, Kramfors blir tvåa och Gottne trea. Under sommaruppehållet tar Robert Bergström en plats bredvid Josip Pavic vid sidlinjen, inte för att Pavic har gjort bort sig, utan mer för att komplettera en redan stark ledartrojka. Med Robert och Josip som tränare går FV som tåget på hösten och klubben kan äntligen vinna division 3. Toby Davis och Rasmus Engström blir lite av ett radarpar i FV. Toby är framspelaren och Rasmus avslutaren.

Att den här upplagan av division 3 MN är den svagaste någonsin pratar ingen högt om.

Kramfors möter Kiruna i den första kvalomgången. Efter ett riktigt snöoväder på Lombia i Kiruna slutar första kvalmatchen 0-0. I returen inför drygt 700 åskådare på Kramfors IP förlorar dock Kramfors med 0-1 efter ett sent mål av norrbottningarna. Kramfors ska dock inte skämmas, så nära division 2 har klubben inte varit på flera decennier.

Gottnes tredje plats bådar gott inför framtiden, och precis en vecka efter sista matchen deklarerar Roger Dannberg att han fortsätter ett år till. Till Allehanda säger han:

”Vi ska till division 2 nästa år!”

 

* Säsongen 2015 är året då det uppstår en liten komisk situation i femman för vilket lag som går upp i fyran. Arnäs 2 vinner femman, Wäijja/Bollsta/Nyland slutar tvåa och Anundsjö 2 slutar trea. Men eftersom samtliga dessa klubbar har samarbete med klubbar i division 4 tvingas de tacka nej. En förfrågan går till fyran Forsmo, men även den klubben tackar nej. Det hela slutar med att inget lag tar steget upp i division 4.

 

* Sollefteå spelar krampaktigt och är närmast chockat under våren. Men som tur är, är det fler lag som sladdar i division 2 Norrland, och när serien tar sommaruppehåll ligger laget på kvalplats. Den placeringen håller laget ända ut. I kvalet mot Kiruna är det klasskillnad mellan lagen. Efter 1-1 borta mot Kiruna kör Giffarna fullständigt över norrbottningarna och vinner med 4-0 hemma. Det innebär att Sollefteå spelar i division 2 även 2016. Bäst i Sollefteå under 2015:  Mittfältarna Abelto Ikose och Patric Kallin.

 

* Bik SK klarar sig alldeles utmärkt i division 1 Norrland. Laget slutar på en hedrande fjärde plats. Bik har dessutom en giftig anfallsduo. Nyförvärvet Fanny Milde prickar in 13 mål och Simone Edefall gör 15.

 

* I division 2 Norra Norrland syd hamnar samtliga Öviksklubbar på övre halvan: Hägglunds trea, Själevad fyra och Modo sexa. Mest ihågkommet är derbyt Själevad-Modo som lockar uppemot 350 åskådare på Själevads IP.

 

 

 

Josip Pavic ima veliko FV-srce

Tänk dig att ditt korsband går av när du är 16 år, för att sedan ett par år senare drabbas av ett virus i örat så att du förlorar balanssinnet. Under sex månader tränar du upp ditt balanssinne från grunden, precis som ett litet barn gör. När du är helt återställd från det går korsbandet av – en andra gång, men nu i det andra knäet. Men när du tror att du är tillbaka på allvar drabbas du av ”hopparknä” som mer eller mindre spolierar en hel säsong. Och som om inte det vore nog åker du på en sista knäskada – jo, naturligtvis en korsbandsskada det också.

På mindre än tio år har Josip Pavic alltså drabbats av tre allvarliga korsbandsskador, ett virus i örat som gjorde att han tappade balansen, ett hopparknä och ett flertal muskelbristningar. När det var som värst – säsongen 2013 med Anundsjö – kunde han knappt gå dagen efter en träning eller match, trots att han till synes var helt skadefri. Alla operationer och all rehab hade tagit hårt på hans sargade kropp.

Den sa till sist ifrån.

Josip har varit så nära ett skadehelvete man kan komma.

Och det är som han själv säger:

– Jag hoppas det går bättre för mig som tränare än som spelare. Säsongen 2013 i Anundsjö var värst, då gick jag in i väggen kan man säga, det var därför jag slutade i AIF med fem matcher kvar av säsongen. Jag orkade inte ens tänka på fotboll.

I en lång intervju med 90 minuter berättar Josip varför han tvärt slutade i Anundsjö, hur mycket kroat han känner sig och hur nära det var att han spelade i Tyskland.

 

 Det var nog inte så många som trodde att Josip Pavic skulle bli ny huvudtränare för Friska Viljor. Men huvudpersonen själv blev inte alltför överraskad.

– Nja, det gick en del rykten på stan om mig. Ett rykte aviserade att jag skulle bli huvudtränare för Anundsjö. Ett annat om att jag skulle ta över FV. Jag pratade med Fahla (Andreas Fahlgren, sportchef) under hösten och han sa då att spelarna hade varit nöjda med mig när jag hjälpte L-G under säsongen. Så helt överraskad blev jag ändå inte, säger Pavic.

Som 25-åring ska Josip Pavic leda Friska Viljor i division 3. Han gör det med helt utan erfarenhet som huvudtränare.

Men vi börjar i rätt ände.

Det var ju ödet som tog honom och hans familj till Sverige och Örnsköldsvik.

 

Året var 1989 och Berlinmuren revs. Det var början på kommunistregimens sönderfall i Östeuropa. Tyskland blev enat igen samtidigt som Sovjetunionen upplöstes.

Under efterkrigstiden bestod Jugoslavien av delrepublikerna: Kroatien, Serbien, Makedonien, Montenegro, Bosnien- Hercegovina, Montenegro och Slovenien.

Även om Jugoslavien inte var allierat med Sovjetunionen förlorade ändå Jugoslavien sin kommunistiska auktoritet i samband med Sovjetunionens sönderfall. Många delrepubliker i Jugoslavien krävde nu självständighet och demokrati. Kroatien var bland de första länderna att bryta sig loss från Jugoslavien. Det lyckades nationen med efter det sk ”Kroatiska självständighetskriget” som pågick  1991-1995.

På senare år har de sista delrepublikerna blivit självständiga från det forna Jugoslavien – Montenegro och Kosovo. Det sistnämnda har dock inte blivit erkänt av alla.

Och det var det här kriget som familjen Pavic flydde ifrån i början av 90-talet.

Familjen lämnade sitt land december 1992, en månad före Josips fyraårsdag. Flykten gick från hemstaden Slavonski Brod. En stad som gränsar mot Bosnien och ligger 11 mil sydost om Kroatiens huvudstad Zagreb. Familjen Pavic åkte med buss norrut genom ett Centraleuropa i spillror.

Första destinationen var Estland. Väl i Estland blev flyktingarna slumpmässigt indelade i en högerkö och en vänsterkö. I vänsterkön blev man lotsad till Danmark och i högerkön till Sverige. Familjen Pavic fortsatte resan mot Sverige.

– Vi kom först till Märsta i Uppland. Men det dröjde inte länge innan vi flyttade till en ort utanför Gävle.

Under den här tiden på 90-talet tog Husum emot många flyktingar och det var precis i den byn som familjen Pavic hamnade i efter några år.

– Men vi bodde bara i Husum ett par år. För att vi skulle få pengar var mina föräldrar tvungna att plugga på komvux, och för att slippa pendla så mycket till Örnsköldsvik bestämde vi oss för att flytta dit istället.

Sedan Pavic och hans familj bosatte sig i Örnsköldsvik har de bott på olika adresser på valhallavägen men aldrig flyttat ifrån Valla.

– Jag är uppväxt på Valla. Har suttit bollkalle som liten på FV:s matcher, så det är klart att FV har betytt mycket för mig. Det är ganska coolt att gå från bollkalle som liten till  att bli huvudtränare för A-laget.

Du måste vara förste FV-tränaren som är uppväxt på Valla?

– Ja, så kanske det är.

Josip var även en stor talang inom hockeyn. Han kom både in på Modos hockeygymnasium och Sundsvalls fotbollsgymnasium.

Han valde det sistnämnda.

Hur mycket har Sundsvalls fotbollsgym betytt för dig?

Hur mycket som helst. Jag lärde mig massor både på fotbollsgymnasiet och i tipselit-laget. Vi hade kunniga tränare. Kjell ”Pisa” Andersson har jag att tacka för mycket. Han var fantastisk på alla sätt.

Skador var det, ja.

Ett halvår innan Josip började fotbollsgym i Sundsvall gick korsbandet av. Han rehabiliterade sig och kom tillbaka.

– Men hela första året i Sundsvall spelade jag mer eller mindre halvskadad. Knäet kändes bra, men istället fick jag ont i ljumskar och i andra muskler. Andra året fick jag god hjälp av läkarteamet från A-laget och det gjorde stor skillnad. Jag kände mig direkt starkare. Tredje året var jag i riktigt bra form, men sedan fick jag det där viruset i balansnerven som det tog sex månader att komma tillbaka ifrån. Och ett halvår när man är 18-19 år är en evighet fotbollsmässigt. Det var absolut i fel läge att få det just då, säger Josip och suckar tungt.

Josip flyttade hem till Örnsköldsvik 2008 efter tre lärorika år i Sundsvall.

Och tillbaka till Friska Viljor.

Men att bli utlandsproffs har alltid varit det stora målet för Josip. Han spelade i division 2 Norrland med Friska Viljor 2009, men efter den säsongen bar det av till landet där han föddes och sedan flydde ifrån – Kroatien.

– Allt lät ju så bra. Jag skulle få komma ner och provträna med ett lag i högstaligan i Kroatien. Men när jag kom ner skulle jag tydligen spela MOT det laget men MED dess farmarlag i en träningsmatch. Jag kom in i halvtid i den matchen och jag vet inte vad som hände, men jag lyckades med allting. Jag gjorde mitt livs bästa 45 minuter kan man säga. Men jag fick ändå inte chansen med laget i högstaligan utan fick fortsätta spela med farmarlaget. Jag blev lovad en massa saker hela tiden och till slut tappar man ju tålamodet, säger Josip och fortsätter:

– Det är fortfarande massa skit där nere med korruption och läggmatcher, sånt gjorde att jag tappade gnistan. Så efter ungefär ett år flyttade jag hem igen.

Året var 2010 och väl hemma igen tog Josip kontakt med Anundsjöspelaren Goran Zdradkov. Och genom honom var det nära att Josip hamnade i Skellefteå FF.

– Dagen före jag skulle åka upp och skriva på för Skellefteå ringde de och tyckte jag hade begärt för mycket pengar. Men varken jag eller Goran tyckte att jag hade begärt speciellt mycket. Men i vilket fall som helst sprack den affären också. Nu visste jag inte vad jag skulle göra.

– Jag tänkte: Till Kroatien tänker jag inte åka ner till igen, i Skellefteå blev det inget och Friska Viljor hade åkt ur division 2. Till slut var det egentligen bara ett alternativ kvar – Anundsjö IF.

Josip spelade hösten 2010 med Anundsjö. Men när säsongen var slut ville han inte stanna i Anundsjö.

Det var ju utlandsproffs han ville bli. Så denna gång vände han sig till – Tyskland.

– Alltså, det här låter så sjukt, jag vet. Men morsan hade en bekant, bekant som kände en agent som skulle fixa ett kontrakt till mig i tredjeligan i Tyskland. Man har ju lärt sig av erfarenhet: Låter det för bra för att vara sant, så är det det också, säger Josip och skrattar.

– Så här var det: Agenten som skulle fixa kontraktet till mig blev försatt i finkan för att han hade riggat matcher. Han hade tydligen lagt enorma summor på det. Fallet togs upp på nyheterna minns jag.

Det blev inget spel i Tyskland heller för Josip.

Efter många turer hit och dit, kors och tvärs spelade Josip ett par säsonger till med Anundsjö, innan han lämnade klubben mitt under brinnande säsong.

– Mentalt var jag helt slut. Jag gick in i väggen kan man säga. Jag hade inget förtroende av tränarna. Kände att jag inte fick en ärlig chans, jag fick konstiga förklaringar till varför jag inte fick spela. Vad jag än gjorde var jag fast på bänken. Jag ringde till slut Bruno (Nilsson) och sa att jag slutar här och nu i Anundsjö.

Cirkeln slöts ifjol  när Josip Pavic återvände till Friska Viljor och Skyttis – bara en utspark ifrån föräldrahemmet på Valla.

Nyss värvades Toby Davis – vad kommer han att betyda för FV?

– Jättemycket! Vi visar att vi menar allvar när vi kan värva en sån skicklig spelare. På planen är Toby så allround, han kan jag använda överallt offensivt. Han blir också en bra ledare i laget.  

Vilken prägel kommer du att sätta på Friska Viljor?

– Jag har haft många duktiga tränare, det blir att plocka det bästa av varje tränare. Men i grund och botten vill jag spela fotboll, passa bollen på spelare och inte bara lägga på yta och springa. Det vill jag pränta in i FV.

Du bodde de fyra första åren i Kroatien innan ni flydde kriget. Hur mycket kroat är du?

– Jag följer det kroatiska landslaget och kan kroatiska. Sedan har jag kanske en mer sydeuropeisk mentalitet. Jag är rak och ärlig, ibland lite för rak mot människor . I Sverige ska man vara lite mer lagom.

Skulle du tänka dig att flytta tillbaka till Kroatien permanent?

– Nej, Sverige har ett mycket bättre samhälle. Ta bara en sån enkel sak som vatten. Rent vatten i kran finns inte överallt där nere. Men en sommarstuga vid havet skulle inte vara dumt, säger Josip Pavic.

Och till sist: Om alla skador.

– Om jag visste att jag skulle drabbas av alla skador och sjukdomar jag har drabbats av, skulle jag naturligtvis inte börjat spela fotboll. Men hur skulle jag vetat?

Vissa krigar mot sina skador.

Andra flyr sitt hemland på grund av krig.

Josip Pavic har erfarenhet av båda.

 

 

(*Rubriken är på kroatiska och betyder ”Josip Pavic har ett stort FV-hjärta”)

 

 

 

 

Många nya spelare till Långsele

Långseles damlag rustar inför kommande säsong. Inte mindre än nio (!) nya spelare är klara för västra-klubben. Dessa är:

  • Mathilda Mattsson – från Ruif
  • Rebecca Dahlin – från Ruif
  • Josephine Bejerskog – från Ruif
  • Paula Miekkavaara – från Ruif
  • Emelie Helander – från HH64
  • Frida Granholm – från HH64
  • Elin Nilsson – från HH64
  • Emelie Genborg – från HH64
  • Sofie Jacobsson – HH64

 

Till Långseles hemsida säger tränaren Hans Hiller:

”När det gäller spelarna från Ruif så hade väl de egentligen lagt av för ett par år sedan. Jag hade dem dock under min tid som tränare i Ruif och jag kände väl att de är på tok för bra spelare för att bara låta de sluta med fotbollen helt. Efter lite telefonsamtal och prova på-träningar senare så är det tillbaka i fotbollen igen. Hur kul som helst!”

På ledarsidan slutar Eje Sjödin efter två år som assisterande tränare. In kommer istället Thomas Eriksson och Lars Jonsson.

 

Det nyblivna division 2-laget Modo FF har gjort klart med sitt första nyförvärv. Matilda Westman (18 år) ansluter till Hörnettklubben. Hon kommer närmast från Själevads IK.

Matilda noterades för 15 matcher i division 1 Norrland säsongen som gick.

 

 

 

Sedin – ny målvakt i Arnäs

Som 90 minuter tidigare avslöjade har Arnäs tackat nej till division 3. Den senaste tiden har laget också tappat flera nyckelspelare, däribland Mikael Sellin och Glenn Vettersand. Och som inte det vore nog har den duktige målvakten Andrew Mills lämnat klubben och skrivit på för division 3-laget Friska Viljor.

Men nu kan bloggen avslöja att Arnäs redan fixat en ersättare.

Robin Sedin (27 år) som har ett flertal säsonger bakom sig i Gottne har skrivit på för klubben.

– Ska bli roligt med nytändning och visa att man är en bra målvakt. Kände bara mer och mer att jag och Gottne inte har samma målsättning längre. Jag har inte det engagemanget och tiden som krävs i division 3. Men det är inga hard feelings mot Gottne, jag gillar den klubben, kommenterar Robin klubbytet.

Robin Sedin, som är 187 cm lång, har ÖBFF som moderklubb.

 

Om två dagar (15 december) är ”frimånaden” för amatörspelare (division 3 och lägre) över. Det är med andra ord bråda tider för amatörklubbarnas värvningsansvariga.

Den här perioden, 15 november till 15 december, infördes 2005 för att undvika att spelare blev ettårsfall. Under frimånaden får spelare röra sig fritt mellan klubbar så länge spelaren i fråga är amatörspelare.

Om man spelar i division 2 eller högre gäller lite andra övergångsregler. Då skall bland annat ett kontrakt upprättas. Kontraktet innebär att man måste ha en skattepliktig ersättning av klubben på minst 3000 kr per år.

 

 

 

Ytterligare en ny spelare till Gottne

Daniel Jonsson (30 år), bördig från Mellansel, är klar för Gottne IF.

”Daniel har imponerat stort på träningarna och vi tror han kan bli en obehaglig överraskning för våra konkurrenter i division 3”, skriver Gottne på sin hemsida.

Daniel har ett förflutet i Friska Viljor i början av 2000-talet och har därmed haft Roger Dannberg som tränare.

Undertecknad kan beskriva honom som en stark mittfältare/anfallare som målmedvetet går raka vägen på mål. Jag tror Gottne kommer att ha stor nytta av honom.

 

Anundsjö har haft två spelare som provtränat under veckan. Det är Jimmie Gustavsson (23 år) som närmast kommer från Härnösands FF och Rami Mansour (16 år) som spelade med Friska Viljors U17 i år, men hann med att spela fem U21-matcher med Östersunds FK i höst.

Till 90 minuter hälsar Rami :

”Det gick skitbra när jag spelade med Östersunds U21. Ja, jag tränar med Anundsjö nu, de har en bra tränare så jag hoppas verkligen jag får kontrakt. ”

Återstår att se om de här spelarna ingår i Anundsjös spelartrupp inför kommande säsong.

 

 

Arnäs får chansen i division 3

Efter att Frånö kastat in handduken i division 3 Mellersta Norrland har en tom plats uppkommit i serien. En förfrågan skickades till Sörfors IF.

-Ja, vi skickade en förfrågan till Sörfors, men igår fick vi ett nej av klubben. Därför har bollen gått vidare till Arnäs som ska fundera på saken. Imorgon ska vi ha ett besked från Arnäs IF, säger Björn Eriksson på Svenska fotbollsförbundet till bloggen.

Hur resonerar man i Arnäs nu kan man undra. Anders Nydahl, herransvarig i klubben:

– Vi har fått en förfrågan av Svenskan, det stämmer. Men det lutar åt att vi tackar nej. Vi var inställda på division 4 och då blir det svårt att ”ställa om” till division 3.

Näst på tur står Röbäcks IF, om även Arnäs skulle tacka nej.

Damir Markovic ny Domsjötränare

Domsjö IF har gjort klart med ny tränare. Det blir 23-årige Damir Markovic som blir huvudtränare för det nyblivna division 4-laget.

– Det känns kul och hedrande att vara tränare i Domsjö IF. Det blir spännande att se vad vi kan göra i division 4, kommenterar Damir till bloggen.

Damir Markovic har ett förflutet som spelare i Domsjö och det är även hans moderklubb. Han har också spelat i Själevad, Moliden och Friska Viljor.

Klubben söker också två assisterande till Damir.

Klart är att förre tränaren Vidan Naskov inte kommer att ingå i tränarstaben för herrlaget 2015.

Veckans profil: Bea jagar nya mål

Under det senaste decenniet har Beatrice Boström varit en av Ångermanlands vassaste målskyttar – ja kanske den allra vassaste.

”Beas” målskytte är lika stabilt som virkesproduktionen i Norrland.

Beatrice Boström i Moliden-tröjan.

De senaste sex säsongerna har hon som mest gjort 30 mål på en säsong och som minst 14. Det var i år hon ”bara” mäktade med 14 mål, men då ska man komma ihåg att hon knappt spelade hälften av seriematcherna.

Så det är ett minst sagt imponerande facit av Beatrice.

 

2014 – division 3: 14.

2013 – division 2: 24.

2012 – division 3: 29.

2011 – division 3: 27.

2010 – division 4: 30.

2009 – division 2: 13.

Målsnitt/säsong: 22.

 

Beatrice växte upp i Forsån, en by längs Gottnevägen mellan Moliden och Själevad. Hon började spela fotboll som sex-sju-åring i Själevads IK. Där spelade hon sjumanna-fotboll innan hon bytte till Molidens damlag som 12-åring. Jo, ni läste rätt – blott 12 år gammal!

– Jag slog igenom tidigt i Molidens damlag. Jag blev kvar i Moliden under flera säsonger innan jag gick tillbaka till Själevad, berättar Beatrice.

Nu är vi framme i mitten av 2000-talet och vid den här tidpunkten (2005) hade Själevad och Molidens damlag ett tätt samarbete. Själevad hade faktiskt, tro det eller ej, ett lag som hette Själevad lag 4 som spelade i division 5 norra. Så egentligen var det av akademiskt intresse för vilken av klubbbarna man tillhörde.

– Under en säsong tränade jag med Själevads division 1-lag men spelade matcher med Moliden.

Men trots att hon tidigt visade vilken stor målskytt hon var, fick hon aldrig spela med Själevad i Allsvenskan. Men det ska sägas också att Beatrice bara var 16 år när Själevad spelade i Allsvenskan.

– Jag gick dit ett par år efter att de hade åkt ur Allsvenskan.

Med tanke på var Beatrice är uppväxt – mittemellan Moliden och Själevad – är det också symptomatiskt för hennes fotbollskarriär. Hon har varit trogen Själevad och Moliden genom alla år (undantaget i år med Modo FF). Ibland med ett ”rent” lag och ibland som ett kombinerat Själevad/Moliden-lag.

Om inte Moliden la ner sitt division 2-lag inför 2014, skulle hon förmodligen varit kvar i den vit-blåa dressen.

– Det blev ju så att de flesta spelare och ledare följde med till Modo när laget lades ner i Moliden.

När man har gjort så många mål som du gjort genom åren borde du väl ha fått erbjudanden från elitlag utanför Ångermanland?

– Nej, det har jag aldrig fått. Det är bara klubbar i Ångermanland som visat intresse, säger Beatrice.

Att Själevad, Hägglunds och Modo spelar i samma division( men kanske inte i samma serie) ser hon fram emot.

– Ja, det gillar jag. Det ska bli kul med alla derbyn. Det är svårt att säga hur det kommer att gå för oss. Jag har inte alls koll på lagen i division 2 än. För oss känns det som vi kommer ha en liknande trupp som vi hade i år i division 3.

Till sist – som en skarpskytt du är: Hur många seriemål lovar du 2015?

 -Hm, ja, jag vet inte… Men vi säger minst 20 mål då.

 

 

Fakta/ Beatrice Boström

Ålder: 25

Familj: Mamma, Pappa, syster, bror och min hund.

Klubbar: Själevad, Moliden, Modo

Favoritlag utomlands: Barcelona FC

Bästa tränare under karriären: Niklas Lundberg