Är storhetstiden över?

Är Anundsjös storhetstid över?

Jag har alltid beundrat arbetet som lagts ner i herrlaget i Bredbyn. Bruno Nilsson har likt en tungviktsboxare vägrat att ge upp drömmen om en titel. Han har envist krigat på för att en vacker dag förhoppningsvis kunna stoltsera högst upp i tabellen. Nilsson har skaffat pengar till spelare och tränare. Han har gjort allt för att spelarna ska trivas. Den gångna säsongen ordnade han så att killarna fick flyga till en bortamatch (Gällivare) och övernattade på hotell.

Bruno Nilsson har fightat hårt under många år för att det röda laget ska kunna vara med och kriga om de högsta platserna i division 2 Norrland. Sportchefen har drömt om uppflyttning. Spelarna har gjort det. Och även ledarstaben som tillbringade fem år tillsammans. Jag tänker på Robert Bergström, Johnny Dahlbäck och målvaktstränaren Peo Lundgren. Trion upplöstes inför 2015.

Mycket gick snett i år. Det höll på att sluta riktigt illa. Men Anundsjö lyckades till slut hålla sig kvar i tvåan tack vare en stark avslutning. Anundsjö visade återigen styrka under hösten.

Det är trevligt att åka till Olympia för att se fotboll. Där finns en kärlek till laget, en stolthet som är svårt att hitta någon annanstans i Ångermanland. Folket i Bredbyn har en passion för fotbollen, som vissa ger uttryck i att brista ut i sång. Det finns ingen arena i Ångermanland med en lika rolig och fantasirik hejarklack. Sanningen är den att knappt något annat lag i norrtvåan kan skryta med en hejarklack.

Nu ska Ronny Dahlberg, som varit ledare i klubben förut, hjälpa Bruno Nilsson med att bland annat hålla kontakten med spelare och tilltänkta nyförvärv. Bra för Nilsson att han äntligen får stöttning, för han är inte purung längre.

För några veckor sedan bestämde sig Joel Åman för att förlänga kontraktet. Anfallaren har varit en av Anundsjös bästa spelare de senaste åren. Frågan är vilka lagkamrater Åman får. I dagsläget ser det ganska mörkt ut. Flera tongivande spelare finns nog inte med i premiären i april.

Ytterbacken Viktor Mellbin har redan lämnat för Kramfors. Försvararen Luis Vasquez har varit med länge nu. Jag pratade med honom för några veckor sedan och han var inne på att sluta med fotboll. Mittbacken och lagkaptenen Anders Dahlbäck är långtidsskadad och han kan i bästa fall vara tillbaka efter sommaruppehållet. Om nu Dahlbäck blir kvar i AIF. Det ryktas om att nya division 2-laget Friska Viljor är intresserade av honom.

Det är högst osäkert om försvararen/mittfältaren Oskar Westbergh, Mr Anundsjö med nästan 20 a-lagssäsonger bakom sig, kan spela fotboll igen. Han har knäproblem. Mittfältaren Simon Gustafsson, en annan med stort AIF-hjärta, uttalade sig i allehanda.se för några dagar sedan och han kunde inte ge något besked än om det blir en fortsättning i Anundsjö. Och vad händer med ytterbacken/yttermittfältaren Martin Dimoski? Återvänder han från Makedonien?

Klubben har varit tvåa två gånger de senaste åren. Men tror att det kommer att dröja innan AIF är med i toppen igen. Jag är orolig för att Anundsjö får ett svagt lag kommande säsong.

Anundsjö vill bygga nytt med egna spelare. Problemet är att det inte finns den kvalité och bredd bland unga spelare som det gjorde förut.

Publicerat av

Sören Häggkvist

2 reaktioner på ”Är storhetstiden över?”

  1. AIF mfl har troligen ställt sig frågan är det värt att dra in en miljon kronor för att spela i Sveriges fjärde division och samtidigt kan de egna förmågorna inte spela i ortens A lag och på sikt har man inga spelare underifrån P.g.a att de slutar eller går till andra klubbar där de får spela A lags fotboll.

  2. Det här känner jag igen och det är alltid viktigt med en ”stark man” som kan dra i kontakter, spelare och sponsorpengar. Det är dock viktigt att se till att spelare fyller på i leden underifrån, speciellt i de lägre divsionerna, viktigt för föreningen i sin helhet på längre sikt. Man ska även ställa sig frågan om det är värt att ha ett mål att spela i divison 2?

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *