Superdramat i mellersta trean – pallar Gottne för trycket?

När Friska Viljor gick upp i superettan 2003 skrev jag en krönika där jag tyckte att FV:s prestation var jämförbart med om Modo skulle vinna SM-guld. Dåvarande sportchefen i Modo Hockey Bengt Hedin ansåg att jag var helt ute och cyklade.

Hur stort skulle det vara om lilla Gottne hamnar i division 2? Inte lika stort som FV men inte så långt ifrån. Gottne var ett division 5-lag 2009. Åtta år senare kan Gottne nå division 2! Det kan fixas hemma på idylliska Haraldsängen på lördag.

Ordföranden och assisterande tränaren Mats Falck rör om, syns och hörs både här och där. Han är inte rädd för att gå ”duster” med folk i andra föreningar. Han står upp för sitt Gottne i alla lägen, är tjurig och viker inte ner sig. Ibland får jag känslan av att det är Mats Falcks Gottne mot resten av fotbolls Ångermanland. Lite som Mourinho spelade på när han var i Chelsea för några år sedan. Det Mats Falck har gjort och gör i Gottne är beundransvärt, han är självklart inte ensam, men Falck är ansiktet utåt för det gröna laget. Mats Falck sa till mig i fjol att Gottne ska till division 2.

Gottne var nykomling i trean 2015. Hade en jobbig säsong där nedflyttningsspöket hängde över klubben. Andreas Elfving sparkades som tränare. Han som tog upp Gottne till trean, och Gottne plockade in rutinerade Roger Dannberg under sommaruppehållet. Dannberg hade varit borta från tränarrollen på seniornivå under några år. Gottne slutade åtta i debutsäsongen. I fjol blev laget trea.

Roger Dannberg vet hur man bygger ett vinnarlag. Framförallt är han en jäkel på att fixa ett stabilt och tryggt försvarsspel. Och det ska helst gå rakt framåt i banan när tillfället ges.

Långt ifrån den fotboll som Pero Kapcevic vill att FV ska spela -med många passningar och ett bollägande som ska trötta ut motståndarna. Gottne har dock utvecklat sitt egna spel under den här säsongen. Man har några individuellt mycket skickliga spelare. Emir Ragipovic är seriens bästa mittfältare.

Gottne är nära division 2 Norrland. Men klarar Gottne pressen? Kramfors och FV jagar. Efter Gottnes förlust borta mot Östavalls kommer de två sista omgångarna att bli oerhört intressanta och spännande.

Det var Gottnes andra nederlag för säsongen. Första kom i premiären borta mot Kramfors.

Gottne och FV möts på Haraldsängens gräsplan på lördag! Vi TV-sänder matchen på allehanda.se. Snacka om publikmatch i näst sista omgången! För FV är det bara tre poäng som gäller, för annars är chansen till division 2 spel nästa säsong helt borta. Om Gottne vinner derbyt och Kramfors tappar poäng borta mot fyran Svartvik så är Gottne ett division 2-lag. Svartvik besegrade FV nyligen.

Tabelläget: 1) Gottne 48 poäng +34, 2) Kramfors 45 +44, 3) Friska Viljor 43 +33

Matcherna i sista omgången 30 september: FV-KB 65, Björna-Gottne och Kramfors-Frösö.

Tvåan går vidare till kval där tre lag gör upp om en division 2 plats.

Mitt tips: FV vinner sina två sista matcher och får 49 poäng. Kramfors tar fyra poäng och stannar på 49 poäng men blir tvåa tack vare bättre målskillnad än FV. Gottne plockar tre poäng till och slutar på 51 poäng.

Anundsjö åker med största sannolikhet ur tvåan. Vem trodde för några år sedan att Gottne kanske snart befinner sig i en högre serie än Anundsjö?

Man måste beundra Petter Thelin. Han sa till mig innan säsongen att han siktar på 30 mål eller mer i år! Kramfors anfallare har ökat målskörden för varje år i mellersta trean. 26, 27 och nu står han på 30 fullträffar med två omgångar kvar.

För mig är det ett mysterium att Sollefteå ser ut att åka ner i fyran. Tittar man på startelvan senast mot KB 65 (förlust 0-4 hemma på Nipvallen!) så innehåller den tillräckligt med skickliga spelare för att Sollefteå ska hålla sig kvar. Klubben var i division 2 för två år sedan.

Det Kramfors Alliansen har gjort är väldigt imponerande. Gått från division 3 till division 1 på två år! Fotbollen är hetare än på mycket länge i Kramfors. Nya arenan har hjälpt till att göra sporten ännu populärare, och när ungdomarna inte tränar med sina lag är de på IP och lirar boll. Spontan fotbollen har fått nytt liv i Kramfors.

Om Själevad grejar nytt kontrakt har Ångermanland två damlag i norrettan nästa år. Om så blir fallet kommer lagen att slåss om spelare? Inte alls. Klubbarna ligger geografiskt för långt ifrån varandra. Jag kan nog påstå att Kramfors Alliansen kan få uppleva sitt bästa år någonsin om även herrlaget avancerar i seriesystemet. Hur som helst är Kramfors hetaste klubben i distriktet.

Lite nostalgi om mitt kära hundraåriga blåsvarta lag

Det är alltid med samma glädje och uppiggande känsla jag åker förbi Domsjö IP de dagar jag skjutsar mina söner till Domsjöskolan. Det var här jag tillbringade otroligt mycket tid fram tills jag var 20 år då mitt vänstra knä satte stopp för vidare fotbollsspel. Min kära förening Domsjö IF har levt i 100 år! De blåsvarta färgerna står för stolthet och tradition. Jo, jag vet att det är länge sedan som herrlaget kunde skryta med att tillhöra en av de bästa klubbarna i Norrland som man var på 1960- och 70-talet.

Domsjö IF är hur som helst en pigg 100-åring med 500 fotbollsungdomar i verksamheten.

Minns när jag och lagkamraterna i Domsjö gick runt i Domsjö och sålde 60-årsjubileumsboken 1977. Tror den kostade 10 kronor. Försäljningen gick bra och man fick lära sig ett och annat, minns en dam som frågade om vi hade hört den gamla Domsjö dialekten. Det hade jag och min kompis inte gjort, och när hon började prata förstod vi ingenting.

Samma år, 1977, såg jag en match som 9-åring på Domsjö IP som jag aldrig kommer att glömma. Domsjö var i division 3 då (kan jämföras med division 2 i dag) och mötte allsvenska IFK Sundsvall i Svenska Cupen med bland annat landslagsmannen Bosse Börjesson i laget. 1700 åskådare var på plats och fick se Domsjö svara för en jätteskräll. Seger med 5-2 efter fyra mål av Jerry Häggström och ett av Mats-Åke Eriksson.  Bästa anfallsparet jag sett i Domsjö var lille snabbe Eriksson tillsammans med Håkan Holmström i början av 1980-talet.

När Domsjös a-lag tränade var vi oftast på plats. Vi såg upp till a-lagsspelarna som ungdomar sällan gör i dag.

Tidigare klubbstugan vid kortsidan på grusplanen var omklädningsrum förut, och på övervåningen hade vi träffar med laget och här kunde vi fika. En av mina ungdomstränare Hasse Wikner gillade att sitta där och prata taktik och träning med oss. Under en försäsong när vi var 12-13 år, om jag minns rätt, ville han testa en sak. Vi tränade nio dagar i följd och vilade tre. Vi var väldigt starka under den säsongen.

Grusplanen på Domsjö IP var alltid i speldugligt skick tidigt på våren, och i mars och april var det mängder av matcher på helgerna. Vi var alltid ett gäng grabbar som var där och kollade och passade på att använda målet när det var paus i matcherna.

Det som är tråkigt är att den gamla träläktaren med tak på vackra och idylliska Domsjö IP håller på att rasa ihop. Läktaren behöver en ordentlig renovering. Mycket pengar behövs och jag uppmanar här och nu alla Domsjö fans att stötta föreningen så att den fina och klassiska läktaren kan stå kvar och användas i framtiden.

Detta har varit mycket nostalgi, men ibland måste man drömma sig tillbaka till en tid då allt verkade stå stilla och bara en sak var viktigt; fotboll och Domsjö IF. Tänker jag efter så finns det kvar inom mig. I dag är jag en av tränarna i Domsjös P 09. Och återigen kommer glädjen och entusiasmen tillbaka som man kände när man var åtta år gammal och spelade fotboll i världens bästa klubb Domsjö IF.

”Domsjö IF samlar och aktiverar er och era barn”. Skylten vid ingången till Domsjö IP har funnits där sedan jag var liten. Stämmer till punkt och pricka.

Den här gången lyckas de inte reda ut det

Om man tittar på de senaste säsongerna är det inte konstigt att Anundsjö ligger där man ligger i division 2 Norrland. Jag har tyvärr känt de senaste åren att det bara är en tidsfråga innan repet brister, då Anundsjö inte har ett tillräckligt skickligt material eller bredd på truppen för att vara kvar i norrtvåan. Anundsjö kom upp i tvåan 2003, blev ett division 1-lag under en säsong 2006 när serierna ändrades, och från 2011 till 2014 var Anundsjö ett topplag i norrtvåan med bland annat två andraplatser.

Jag ska inte räkna ut Anundsjö än, för är det något lag som kan komma tillbaka från ett hopplöst läge så är det Bredbyns fotbollsstolthet. Det har Anundsjö visat flera gånger. Men tyvärr tror jag inte att laget är kapabel till det den här gången. Förra året räddade man sig kvar efter kvalseger mot Kramfors-Alliansen. Anundsjö har fem poäng upp till säker mark med sex omgångar kvar. Lägg till att målskillnaden är sämre än de framförande lagen.

Hösten har varit en enda lång pina för Anundsjö. Efter 1–1 hemma mot Boden i första höstomgången har Anundsjö fem förluster och målskillnaden 4–17. De två senaste matcherna har slutat 0-4. Anundsjö har endast två segrar på 20 matcher och hela 50 insläppta.

Under försäsongen sa nye tränaren Jerry Carlström till mig att man tränar mycket försvarsspel. Det har brustit i försvarsspelet under serien. Har Carlström nött för lite under säsongen?

Anundsjö har förut alltid gått starkt på hösten. Men min spaning är att det saknas för många med den så kallade Anundsjöandan, de som gör allt och lite till för klubbmärket på bröstet. Laget har dessutom för få ledare både på och utanför planen. Naturligtvis har självförtroendet fått sig en rejäl törn efter alla förluster.

När jag pratade med Joel Åman efter våromgångens sista match, 2–2 borta mot Täfteå som tillsammans med Gällivare/Malmberget är fem poäng före Anundsjö, var han positiv att det skulle vända under hösten tack vare några nya spelare och att yttermittfältaren Ray Spear skulle vara tillbaka efter skada. Han missade sex matcher under våren på grund av en fotskada. Målvakten Andrian Negai (tidigare i Friska Viljor) från Moldavien och offensive mittfältaren Aaron Spear från Gällivare/Malmberget som gjorde 14 och 11 mål säsongerna 2015 och 2016 i Gällivare kom in under sommaruppehållet. Spear sköt fem mål under våromgången innan han kom till Anundsjö. Aaron Spear är mållös i Anundsjö. Men enligt uppgifter till bloggen har han gjort det bra spelmässigt.
Joel Åman är Anundsjös bästa målskytt med elva fullträffar – Anundsjö har gjort 21 mål.

Anundsjö har kvar att möta topplagen Hudiksvall, Skellefteå och Timrå. De röda ska även ställas mot mittenlagen Valbo och Härnösand och Söderhamn som är jumbo nu, en poäng efter Anundsjö.

XXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXX

Tränaren Roger Dannberg är på väg mot ännu en serieseger! Vet inte till hundra hur många gånger Dannberg vunnit, men han har gått upp med Friska Viljor, Anundsjö och Sollefteå.
Gottne leder division 3 med fem poäng och fyra omgångar återstår. FV är tvåa. Gottne möter FV hemma på Haraldsängen i den näst sista omgången.
Frågan är om Gottne har ekonomiska muskler för att spela i division 2. Anundsjö omsätter två miljoner och Gottne ligger gissningsvis på 600 000 i trean. Frågade Mats Falck, Gottnes ordförande och assisterande tränare, förra veckan om klubben förbereder sig för spel i tvåan. Jag fick inget svar. ”Inget är ju klart än”, sa Falck. Men visst har Gottne börjat tittat på spel i tvåan.

Gottne har vänt underlägen till seger vid en handfull tillfällen den här säsongen. Det tyder på att gruppen mår bra tillsammans och visar också Roger Dannbergs förmåga att få ut maximalt av varje spelare. Och Gottne ska ha ett stort beröm för att man har hittat de rätta spelarna.

2009 spelade Gottne i division 5. Gottne kan snart jämföras lite med Friska Viljor FC som gick från sexan till superettan mellan åren 1994 och 2003.

XXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXX

Vad händer egentligen i Björna? 0–9 senast hemma mot Kramfors var ett pinsamt resultat. I våras var Björna nära att ta poäng av Kramfors på bortaplan. Fjolårets succélag i mellersta trean, Björna tappade bara fyra poäng då, är på väg att ramla ner i fyran med dunder och brak.
Slog en signal till Tommie Andersson häromdagen som tränade Björna under våren. Han har snart tränat lag i Örnsköldsvik i 20 år. Andersson var inte främmande för att testa på tränarrollen utanför landskapet.

XXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXX

Under min sex veckor långa semester under andra halvan av sommaren befann jag mig bland annat i London. Upplevde verkligen två kontraster när det gäller arenor. Lilla gamla charmiga klassiska Craven Cottage, Fulhams hemmaarena, som ligger några meter från floden Themsen. Här luktade det verkligen äkta fotboll med känsla och passion. Det var fullt ös på pubarna, närmare 4000 personer från Sheffield hade tagit sig till huvudstaden. En äldre herre hade följt Wednesday länge. När jag nämnde att jag var från Sverige kom han direkt in på Roland Nilsson. ”Min favoritspelare och en legend”, sa han. Ytterbacken Roland Nilsson spelade i Sheffield Wednesday mellan åren 1989-1994.
Dagen efter hade jag bytt andradivisionen i England till Premier League och stora mäktiga Wembley som denna säsong är hemmaplan för Tottenham som bygger ny arena.