Lite nostalgi om mitt kära hundraåriga blåsvarta lag

Det är alltid med samma glädje och uppiggande känsla jag åker förbi Domsjö IP de dagar jag skjutsar mina söner till Domsjöskolan. Det var här jag tillbringade otroligt mycket tid fram tills jag var 20 år då mitt vänstra knä satte stopp för vidare fotbollsspel. Min kära förening Domsjö IF har levt i 100 år! De blåsvarta färgerna står för stolthet och tradition. Jo, jag vet att det är länge sedan som herrlaget kunde skryta med att tillhöra en av de bästa klubbarna i Norrland som man var på 1960- och 70-talet.

Domsjö IF är hur som helst en pigg 100-åring med 500 fotbollsungdomar i verksamheten.

Minns när jag och lagkamraterna i Domsjö gick runt i Domsjö och sålde 60-årsjubileumsboken 1977. Tror den kostade 10 kronor. Försäljningen gick bra och man fick lära sig ett och annat, minns en dam som frågade om vi hade hört den gamla Domsjö dialekten. Det hade jag och min kompis inte gjort, och när hon började prata förstod vi ingenting.

Samma år, 1977, såg jag en match som 9-åring på Domsjö IP som jag aldrig kommer att glömma. Domsjö var i division 3 då (kan jämföras med division 2 i dag) och mötte allsvenska IFK Sundsvall i Svenska Cupen med bland annat landslagsmannen Bosse Börjesson i laget. 1700 åskådare var på plats och fick se Domsjö svara för en jätteskräll. Seger med 5-2 efter fyra mål av Jerry Häggström och ett av Mats-Åke Eriksson.  Bästa anfallsparet jag sett i Domsjö var lille snabbe Eriksson tillsammans med Håkan Holmström i början av 1980-talet.

När Domsjös a-lag tränade var vi oftast på plats. Vi såg upp till a-lagsspelarna som ungdomar sällan gör i dag.

Tidigare klubbstugan vid kortsidan på grusplanen var omklädningsrum förut, och på övervåningen hade vi träffar med laget och här kunde vi fika. En av mina ungdomstränare Hasse Wikner gillade att sitta där och prata taktik och träning med oss. Under en försäsong när vi var 12-13 år, om jag minns rätt, ville han testa en sak. Vi tränade nio dagar i följd och vilade tre. Vi var väldigt starka under den säsongen.

Grusplanen på Domsjö IP var alltid i speldugligt skick tidigt på våren, och i mars och april var det mängder av matcher på helgerna. Vi var alltid ett gäng grabbar som var där och kollade och passade på att använda målet när det var paus i matcherna.

Det som är tråkigt är att den gamla träläktaren med tak på vackra och idylliska Domsjö IP håller på att rasa ihop. Läktaren behöver en ordentlig renovering. Mycket pengar behövs och jag uppmanar här och nu alla Domsjö fans att stötta föreningen så att den fina och klassiska läktaren kan stå kvar och användas i framtiden.

Detta har varit mycket nostalgi, men ibland måste man drömma sig tillbaka till en tid då allt verkade stå stilla och bara en sak var viktigt; fotboll och Domsjö IF. Tänker jag efter så finns det kvar inom mig. I dag är jag en av tränarna i Domsjös P 09. Och återigen kommer glädjen och entusiasmen tillbaka som man kände när man var åtta år gammal och spelade fotboll i världens bästa klubb Domsjö IF.

”Domsjö IF samlar och aktiverar er och era barn”. Skylten vid ingången till Domsjö IP har funnits där sedan jag var liten. Stämmer till punkt och pricka.

Publicerat av

Sören Häggkvist

En reaktion på “Lite nostalgi om mitt kära hundraåriga blåsvarta lag”

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *