”Det var en helt sinnessjuk räddning”

Kul att vi blev uppmärksammade. Vi kämpar på men vi kan alltid bli bättre. Det kan ni också. Ni som läser denna blogg. Hör gärna av er oftare med synpunkter och dylikt. Det blir så mycket livligare och roligare då.
Och precis som min bloggkollega Lindmark uppmanar jag er att gå in och rösta på Folkbollen.se.

Nu till helgens bollsparkande.
Jag såg två dammatcher under lördagen. Modo fixade en plats i division 2. Det var två underhållande och spännande kvalmatcher som innehöll mycket nerver. Modo segrade med totalt 5–4.
Det var säkert närmare 500 åskådare på Domsjö IP. Domsjö IF genomförde ungdomsavslutning.

Modotränaren Niklas Lundberg har gått upp med lag förut. Han har ett stort engagemang för damfotbollen i Ö-vik. Han har tidigare tränat Hägglunds och KB 65/Nätra/Sidensjö.
På frågan om Modo kommer att värva svarade Lundberg: Det är inte omöjligt. Helt klart är att Modo måste förstärka om man inte ska bli ett bottenlag i tvåan.
Domsjötränaren Mikael Strandberg sa att det finns en möjlighet att även Domsjö får ta steget upp i tvåan. Domsjö är nämligen bästa tvåa sett till alla division 3 serier (sju stycken).
Domsjö har ett mycket ungt och utvecklingsbart lag. Äldsta spelaren i årets trupp är född 1995.
Många av Domsjöspelarna som var med i kvalet spelar gruppspel i F16 SM i Umeå till helgen. Domsjö möter Gimonäs Umeå IF och Gammelgårdens IF. Segrarna går vidare i SM.

Själevad kan hamna i division 2 nästa år. Laget har fortfarande chansen att hänga kvar i norrettan. Själevad tog sin första seger sedan 26 juli. 3–2 i bottenmötet med Umedalen där Själevad visade härlig inställning. Det var långt ifrån något skönspel på Själevads IP. Två nervösa lag som slog bort många passningar.
Vilka två lag gör sällskap med Spöland/Vännäs ner i division 2?
Läget nu med två omgångar kvar:
Morön     20     -42    19
Umedalen     20     -14     17
Kiruna     20     -28     17
Själevad    20     -33     16
Omgång 21: Spöland/Vännäs-Själevad, Sundsvall-Umedalen, Kiruna-Burträsk, Assi-Morön. Omgång 22: Själevad-Sundsvall, Morön-Spöland/Vännäs, Umedalen-Alvik, Mariehem-Kiruna.

Tar Själevad full pott i de återstående matcherna är det inte säkert att det räcker. Själevad startade säsongen med tre segrar på de fem första matcherna. Därefter har det visat sig att laget innehåller för få spelare med rutin på den här nivån. Man har haft otur med skador på viktiga spelare och dessutom tappade man mittfältaren Moa Eriksson under uppehållet. Hon flyttade till USA för att läsa på college.

Rutinerade trion Josefin Larsson, syskonen Johanna och Josefine Engwall gjorde comeback under hösten. Johanna spelade mittback mot Umedalen. Josefine var inte med i lördags. Larsson spelade på topp och byttes ut efter 70 minuter. Den forna skyttedrottningen Josefin Larsson har inte samma klipp i steget längre. Inte konstigt med tanke på att hon fött barn och drog i gång med träningen i slutet av juli.

Tycker det var konstigt att tränaren Tommie Andersson valde att börja med 16-åriga anfallstalangen Mathilda Byström på bänken mot Umedalen. Hon kom in i stället för Larsson och satte avgörande 3–1.

Vi säger grattis till Ramvik som är tillbaka i division 4. Det räckte med ett år i femman.
– Det känns jätteskönt. Men det satt långt inne. Sista matchen var en pärs, säger tränaren Daniel Sundell.
Domsjö hade tidigare under lördagen slagit Wäija/Bollsta/Nyland med 1–0. Ramvik behövde en poäng borta mot Husum för att fixa seriesegern.
– Vi hade 2–0 efter femton minuter. Sedan dog matchen lite. I början av andra drabbades vi av en utvisning och straff emot oss. Men Henrik Fälldin svarade för en helt sinnessjuk räddning. Han tog några frilägen sedan.
Ramvik vann med 3-0.

Daniel Sundell har gjort sin första säsong som tränare i Ramvik.
– Det var vår målsättning att gå upp direkt. Vi hade ett för bra lag i fjol för att åka ur fyran.
Kommer du att fortsätta?
– Vi får se. Men det är mycket möjligt, för det har varit jätteroligt och givande.
Kan ni etablera er i fyran?
– Absolut. Det finns många duktiga spelare som kan ta ett steg till. Det finns en stomme på 14-15 spelare.

Domsjö kan också hamna i fyran. Det beror på hur det går i division 3 och 4.
– Grabbarna har gjort det jättebra med tanke på förutsättningarna. Det har varit rörigt på målvaktssidan och träningsnärvaron har inte varit den bästa. Ibland har vi haft svårt att få ihop ett lag. Men i slutet av säsongen har det sett bättre ut, säger assisterande tränaren Dan Östensson som är herransvarig i Domsjö IF.
Domsjös målsättning är att spela i division 4 innan 2017 då klubben firar 100-årsjubileum.
Har ni material för att spela i fyran nästa år?
– Vi har materialet. Men då måste killarna träna bättre, säger Dan Östensson.

Friska Viljor var i brygga borta mot bottenlaget Röbäck. Vände 0–2 till 4–3 och FV har fortfarande greppet om andraplatsen i mellersta trean som betyder kvalspel till division 2. I nästa omgång väntar Brunflo borta som slåss för att undvika nedflyttning och hamna på kvalplats.
Frånö, som är fyra poäng bakom FV, tar sig an nästjumbon och redan avsågade Umedalen på hemmaplan. I sista omgången möts FV och Frånö på Skyttis i Ö-vik.
Nästa helg kan Gottne definitivt säkra nytt kontrakt hemma mot Höga Kusten som måste vinna för att undvika nedflyttning.

Dags för hett derby

Nu är det dags för ett efterlängtat derby mellan två lag från Örnsköldsviks kommun. Det är drygt fyra år sedan Friska Viljor och Anundsjö möttes i en tävlingsmatch. I morgon onsdag gör Friska Viljor och Anundsjö upp om en finalplats i distriktsmästerskapet.
Rapporter gör gällande att division 2-laget Anundsjö kommer med ett starkt lag. Division 3-laget Friska Viljor kommer från en övertygande seger med 5–2 mot seriekollegan Umedalen.
Här de tre senaste tävlingsmatcherna:
24 augusti 2010:
DM-final på Skyttis inför 700 åskådare. Friska Viljors Alessandro Ribeiro gjorde matchens enda mål efter 55 minuter. Maurice Sunguti hittade Ribeiro i misstänkt offsideläge. Ribeiro rundade målvakten Dejan Dimoski.
15 maj 2009:
Möte i division 2 Norrland inför 1217 åskådare på Skyttis. FV segrade med 4–2. Anundsjös utmärkte innermittfältare Goran Zdravkov satte 1–0 på straff. Erik Dahlqvist klarade sig undan med gult kort. Domaren bedömde det som att FV hade spelare mellan nedrivne Goran och målet. Ukrainaren Anatolij Ptashnyk kvitterade och han låg också bakom 2–1 som prickades in av Modou Saine. Ptashnyk skickade in 3–1 efter pass från Martin Sjöblom. Sjöblom fixade 4–1 (Björn Norén passade) innan Jimmy Holmgren avslutade målskyttet på Skyttis.
Anatolij Ptashnyk hade en lysande säsong 2009 och gjorde 18 mål på 21 matcher. Han spelar nu med Kramfors i division 4 och har tidigare lirat med Höga Kusten Fotboll och Härnösands FF.
11 september 2009:
Möte i division 2 Norrland inför 722 åskådare på Olympia i Bredbyn. Matchen slutade 2–2. Anatolij Ptashnyk gjorde båda målen för FV. Björn Norén assisterade båda gångerna. Olle Persson gav Anundsjö ledningen redan efter fyra minuter. Efter 60 minuter kapade Luis Vasquez en hemmaspelare. Anundsjös mittback Erik Söderkvist var säkerheten själv från elva meter.
Anders Dahlbäck, Luis Vasquez och Björn Norén gjorde sina sista säsonger i FV då. De två förstnämnda är i Anundsjö nu. Norén lämnade Anundsjö för några veckor sedan. Har flyttat till Linköping.

Utländska spelare räddar norrlandsfotbollen

Under de senaste tio åren har Norrland haft en invasion av utländska fotbollsspelare, i synnerhet till Mellersta Norrland. Det är en trend som inte verkar avta. Tvärtom, den snarare ökar. Det är i huvudsak England och Östeuropa som spelarna kommer ifrån. Gemensamt för de här spelarimporterna är att de värvas oftast till klubbar på division 3 och  2-nivå på den norrländska landsbygden. Junsele, Ånge, Ytterhogdal och Höga Kusten är exempel på föreningar som har en stor andel utländska spelare i sina trupper. Vi måste acceptera att det finns för få lokala spelare som håller måttet för den här nivån- strax under eliten- i våra kommuner. Det är inte längre som på det glada 70 och 80- talet där 99 % av spelarna var från närområdet. Det är en ny tid nu. Lagen jag räknade upp ovan har oftast bara två val att välja mellan: värva från utlandet eller att lägga ner herrlaget.

 

Följdfrågorna kommer följaktligen som ett brev på posten: Är det här början på slutet för fotbollen i de inre delarna av Norrland? Minskar publikintresset och populariteten i klubbarna av att de lokala spelarna blir färre och färre? Jag svarar nej på båda frågorna. Det finns kritiska röster som tycker att det är förfärligt det som nu pågår. Att det bara är konstgjord andning som håller föreningarna vid liv. Det vanliga i en fotbollsförening i Sverige är att man ska ha en ungdomsverksamhet, ett par juniorlag samt herrlag och damlag. Det är en grundorganisation som svenska föreningar strävar efter. Men ibland känns det som att det är viktigare att få fram egna produkter än att klättra i seriesystemet. Som om det delas ut extrapoäng i seriematcher för flest egna produkter i laget. Missförstå mig rätt, jag har inget emot en fungerande talangutveckling. Men ofta är norrländska klubbar lite för ”norrländska”. För vissa personer verkar det vara oerhört provocerande att strunta i de oskrivna reglerna och enbart ha ett ”ihopköpt” representationslag. Precis som Junsele och Ytterhogdal gör. Mina följande tre exempel visar att sambandet mellan vikande intresse och många utländska spelarimporter ofta är en seglivad myt.

 

Modo Hockey var på toppen av sin talangutveckling i början av 90-talet när Foppa och Näslund klev in i a-laget. Just då fanns det nästan två hela juniorfemmor med den fantastiska 73-kullen. Fanns det ett större intresse för klubben då  jämfört med de senaste åren då klubben värvat många utländska spelare? Nä, jag tror faktiskt inte det. Varumärket Modo Hockey och intresset för klubben har nog aldrig varit större än nu.

 

Anundsjö hade nästan uteslutande lokala spelare i sina trupper(undantaget Kevin Spires) på 80 och 90-talet. Från säsongen 2004 när AIF gick upp i div 2 har klubben haft 4-5 utländska spelare varje år. Fanns det ett större publikintresse för 25 år sedan jämfört med idag? Nej. Anundsjö snittade den senaste säsongen 500 åskådare och det var klubben inte i närheten av för 25 år sedan. Kanske inte ens hälften. Anundsjö IF som fotbollsklubb har aldrig varit populärare än vad den är just idag.

 

Slutligen om Junsele. Skulle Junsele fördubbla sin publik om klubben enbart hade lokala spelare i sitt a-lag? Det tvivlar jag starkt på.

 

Vart vill jag komma? Jo, att kärleken till en förening är viktigast av allt. Folk går till Fjällräven för att se Modo Hockey spela, de går inte dit för att se enskilda spelare. Det spelar liksom ingen roll hur många slovaker, finländare, ryssar eller svenskar Modo Hockey har. Folk går ändå på matcher, de lär sig namnen på tröjorna, de får nya favoritspelare att älska. Så fungerar det även på Olympia i Bredbyn och på Mon i Junsele.

 

Varför är det så himla viktigt att fotbollsklubbarna inte lägger ner sina herr- och damlag då? Så farligt är det väl inte? Jo, det är oerhört viktigt. När jag som tioåring satt på gamla träläktaren på Olympia hade jag förebilder som Micke Bergström, Håkan Olofsson, Roger Boström, Roger Dannberg, Kenneth Häggström och Agne Runosson. Min dröm då var att jag också en vacker dag skulle få springa in på ett fullsatt Olympia. Det var en obeskrivlig känsla när någon av mina förebilder hejade på mig under en match när jag satt bollkalle. När jag ser alla barn och ungdomar idag på Olympia förstår jag deras känslor när Dejan Dimoski gör en fantomräddning eller när Martin Åberg borrar upp ett skott i krysset. När barn ser en fotbollsmatch suger de in allt de ser som en tvättsvamp. Men om det inte finns förebilder att se upp till, om det inte finns ett dam- eller herrlag att beundra, ja då krossar vi samtidigt barns fotbollsdrömmar.