Modotränaren: Själevad har varit svåra att samarbeta med

För första gången sedan 1999 är inte Själevads IK bästa damlaget i Ångermanland. Bik SK från Härnösand spelar i division 1 Norrland nästa år. Men Bik måste förstärka för att det inte ska bli nedflyttning direkt. Kanske hör man av sig till spelare i Själevad?
En tränare som kommer att kontakta spelare i Själevad är Niklas Lundberg.
– Jag kommer att ringa Malin och Emma, säger Modotränaren.
Niklas Lundberg tränade Malin Lindström och Emma Edmark i Moliden 2013. Modo tog sig upp till division 2 efter kvalseger mot Domsjö.
Vad händer med Själevad nu?
– Jag hoppas att alla fortsätter i klubben. Än så länge är det bara positiva signaler från spelartruppen. Får laget behålla alla spelare kommer man absolut vara med i tabelltoppen och kriga nästa år.
– Dessutom kommer laget att få spela en mer offensiv fotboll som blir utvecklande för dem. I år har det blivit mycket kämpa och försvarsspel, säger Tommie Andersson.
Själevad slutade delad trea i division 1 Norrland 2013. Man tappade över tio spelare till den här säsongen. Själevad inledde starkt och tog tre segrar på de fem första matcherna. Men sedan blev det inte så många fler poäng. Man spurtade starkt – två segrar på de tre sista matcherna – men det räckte inte. Det hade krävts tre poäng i sista matchen mot Sundsvalls DFF (hemmaförlust med 0–3).
– Visst är det tråkigt att vi åkte ur. Tre lag fick lämna och det är tufft.
Den stora spelaromsättningen, ett ungt och oerfaret lag, och att viktiga mittfältaren Moa Eriksson lämnade under sommaruppehållet för college i USA, är några saker som Tommie Andersson tar upp som anledningar till att det blev nedflyttning.
Tommie Andersson var med om Själevads fantastiska resa från tvåan till allsvenskan som startade 1999. Själevad spelade i allsvenskan 2004 och 2005. Andersson var tränare första året. Han har tränat klubben under åtta säsonger. 1999-2002, 2004, 2010, 2013-2014.
Blir det någon fortsättning i Själevad?
– Jag vet inte. Vi ska träna i ytterligare två veckor och sedan får vi se vad som händer.
Nästa år kommer Ö-vik att ha tre damlag i division 2, Själevad, Hägglunds och Modo.
– Det är såklart inte bra. Det behövs ett lag i division 1 i Örnsköldsvik. Men förhoppningsvis kan Själevad ta sig tillbaka direkt och bli det ledande laget i Ångermanland igen, säger Tommie Andersson.
Samarbetet på damsidan i Örnsköldsvik är inget vidare i dagsläget.
– Samarbete är bra och föreningarna vill säkert ha samarbete. Men tränarna är för resultatfixerade och bestämmer för mycket i verksamheten, anser Tommie Andersson.
Niklas Lundberg:
– Själevad har varit svåra att samarbeta med.

Veckans Profil: ”Målsinnet och tekniken finns kvar”

Nu drar vi till på halvvolley och startar en serie på denna vackra blogg. Varje lördag presenteras ”Veckans Profil”.
Ni kommer få läsa om spelare från Ångermanland som gjort avtryck.
Först ut är Daniel Johansson från Örnsköldsvik. Anfallaren som älskar att göra mål. Trots åldern ser inte Daniel slutet på sin karriär.

Namn: Daniel Johansson.
Ålder: 36.
Klubbar: Essvik, Stockvik, Östersunds FK, Friska Viljor, IFK Göteborg, Frölunda, Trollhättan, Moliden, Mariehamn (Finland), Sollefteå.
Familj: Singel, två barn.
Favoritlag utomlands: Notts County.

Ser du dig som en profil?
– Vilken jäkla fråga. Nej, det kan jag egentligen inte påstå.
Daniel Johansson har öst in mål för seniorlag i snart 20 år, bland annat har det blivit 129 fullträffar i division 2. Han har alltid nämnt målet mot IFK Norrköping i superettan på Domsjö IP (Skyttis lades om till konstgräs) 2004 som det snyggaste. En soloraid från halva planen där han drog bort ett par ”Pekingspelare”.
Nu ger han oss ett annat mål i Friska Viljors gulsvarta tröja.
– Det var hemma mot Piteå 2003. Vi vann med 4–1 och jag gjorde alla fyra. Ett var jäkligt snyggt. Efter en lång soloraid krockade jag med målvakten och båda blev liggande. Jag lyckades ta mig upp och rullade in bollen. Sedan ramlade jag ihop och blev utbytt. Det hände i 81:a minuten.
Minnet är på topp.
– Jag minns många av mina mål och vilka som gjorde de andra målen också. Hur de gick till och vad resultatet blev.
Måste betyda att du gillar att spela fotboll?
– (skratt) Jo, så är det. Det finns inget bättre än att spela matcher och tugget i omklädningsrummet. Tyvärr har det blivit tråkigare att träna med åren. Förr längtade man till träningarna.

Daniel Johansson tycker inte att han har förändrats som människa under alla dessa år.
– Men jag är inte samma person på planen och utanför. Jag kan verka kaxig och tuff på plan. Det har bara blivit så från första stund. Det är inte medvetet. Jag är den snällaste privat.
Du har blivit 36 år. Finns det något kvar i ditt fotbollsregister?
– Jag hoppas och tror det. Snabbheten har försvunnit lite, men målsinnet och tekniken finns kvar. Målet står kvar på samma ställe. Det kan hålla i tvåan eller trean.
Hur är det med tajmingen?
– Den kan jag träna tillbaka. Tajmingen har försvunnit lite efter knäskadan – var borta från fotbollen i ett år. Nu ska jag träna stenhårt i vinter och göra en bra försäsong. Jag har ett par år till i mig.
Vilken den elfte seniorklubben blir vet han inte än.
– Några klubbar från Ö-vik har hört av sig. Men vi har inte pratat kontrakt. Jag vill helst spela i FV (har gjort sju säsonger med klubben). En klubb som ligger mig varmt om hjärtat.

Daniel Johansson var tillbaka på planen under hösten. Men det blev bara två matcher (inga mål) i division 4-laget Essvik från Sundsvall som ramlade ur serien.
– Vi var för dåliga. Vi vann när jag debuterade. I andra matchen gjorde vi 1–0 tidigt på straff. Det blev frilägesutvisning och vi var en man mer i 87 minuter men torskade med 1–7.
– Det kändes bra i knäet och det var skönt.
Det blev ett abrupt slut på tiden i Essvik.
– De ringde sent dagen innan en match och sa att man lämnat walkover. På matchdagen hade man kallat in några juniorer. Men jag var inte med i matchen. Det blev förlust med 0–10 och det kändes inte kul att vara med längre.

Daniel Johansson har spelat med många. Håkan Mild och Niclas Alexandersson är de bästa utanför distriktet.
– Två kämpar i Blåvitt.
Ibrahim Atiku, Tom Juma och målvakten Peter Granholm är tre favoriter lokalt. Trion spelade med FV.
– Atiku var snabb och teknisk. Juma har jag alltid gillat. Han låg bakom många mål under flera säsonger i FV. Han fick oftast andra assist. Juma hade ett ruskigt skott. Och jag har alltid gillat Peter Granholm.

2003 är Daniel Johanssons målmässigt bästa säsong. Friska Viljor gick upp i superettan. Han sköt 25 mål i serien och tre (två borta) i kvalet mot Väsby.
– Kvalmatcherna mot Väsby var häftiga. Minns att vi hade bra publikstöd i bortamatchen.
Roligaste säsongen var 2004 trots att FV åkte ur superettan direkt. Men gruppdynamiken var fantastisk.
– Vi hade otroligt roligt tillsammans. Vi umgicks mycket utanför fotbollen. Det var ett kanongäng.
Janne Westerlund var tränare då.
– Janne är den bäste tränaren jag haft. Roger Dannberg gillade jag också. Jag blev otroligt glad när jag fick höra att Janne skulle träna FV 2014, men omständigheter gjorde att det inte blev så.
– Janne fick det bästa ur varje spelare. Han var respektingivande och man lyssnade när han sa någonting. Och man kunde skämta med honom.

Daniel Johansson har inga planer på att bli tränare efter spelarkarriären.
– Nej, det tror jag inte. Jag är ingen som pekar och bestämmer, säger han och skrattar.
Men han kan tänka sig att träna ett ungdomslag. Förre lagkamraten i FV Jerry Carlström har frågat Johansson om han kan ta hand om forwardsbiten i FV:s U17. Carlström är huvudtränare för laget.
Kan Ö-vik få ett lag i superettan igen?
– Man vill gärna tro det, men är skeptisk om jag ska vara ärlig. Det är svårare att nå superettan nu. Division 1 är fullt möjligt.
Daniel Johansson kollar inte så mycket fotboll på TV.
– Jag har aldrig varit så intresserad av det. Jag ser en del lokalfotboll. Det är roligt att kolla in spelare som man känner. Jag ser hellre division 4 än allsvenskan.

Daniel Johansson är uppväxt i Sundsvall. Han har bott i Ö-vik sedan 2001 frånsett någon sväng till Göteborg och Finland.
– Ö-vik är hemma för mig. Det är lugnt och tryggt. Man känner halva staden mer eller mindre. Kan stanna och surra fotboll med många.
– Jag är ganska mycket i Sundsvall, har mina två barn där.

Johanssons fem skönaste mål
3–1 mot IFK Norrköping i superettan 2004
2–2 mot Malmö i Svenska Cupen 2002
1–0 mot Kooteepee (debuten i finska ligan, med huvudet dessutom) 2007
3–1 mot Väsby i kvalet till superettan 2003
1–0 mot Bröndby i Royal League med IFK Göteborg 2005

Ta bort division 4 damer

När jag läser på fotbolly om serieförslaget för distriktsserierna blir jag bekymrad. Driver ÅFF med oss? Division 4 damer innehåller endast fyra(!) deltagande lag denna säsong. Det blir som en turnering med ett enda långt gruppspel. Att fyra lag möter varandra 4-5 gånger under en säsong kommer att kväva inspirationen. Jag har svårt att ta en serie på allvar med dessa förutsättningar. Det känns mer som korpen och sjumanna. Mitt förslag är att slopa helt division 4 och flytta upp lagen till division 3. Dela sedan in i två grupper om sju och åtta lag i vardera grupp( norra och södra). Lagen möter sedan varandra tre gånger och totalt antal matcher blir då 21 respektive 18. Vinnarna i söder- och norrgruppen möts i en final om vem som får en kvalbiljett till division 2. Jag tror motivationen  skulle öka hos damlagen med dessa nya förutsättningar.

 

En annan fråga inom damfotbollen som har dykt upp hos mig är det här med Molidens IK. Nu kan jag inte regelverket utan och innan så jag ska vara varsam med motorsågen. Men jag ställer mig frågande till vilken serie Moliden tillhör. Vad jag har förstått har laget lagt ner verksamheten för att sedan återuppta damfotbollen. Måste inte laget då börja om från början i division 4? Molidens herrar lade ju ner laget för några år sedan och fick börja om i divison 6. Vad är skillnaden?

För övrigt önskar jag en trevlig helg i  den isande kylan.

/Jonas