Superdramat i mellersta trean – pallar Gottne för trycket?

När Friska Viljor gick upp i superettan 2003 skrev jag en krönika där jag tyckte att FV:s prestation var jämförbart med om Modo skulle vinna SM-guld. Dåvarande sportchefen i Modo Hockey Bengt Hedin ansåg att jag var helt ute och cyklade.

Hur stort skulle det vara om lilla Gottne hamnar i division 2? Inte lika stort som FV men inte så långt ifrån. Gottne var ett division 5-lag 2009. Åtta år senare kan Gottne nå division 2! Det kan fixas hemma på idylliska Haraldsängen på lördag.

Ordföranden och assisterande tränaren Mats Falck rör om, syns och hörs både här och där. Han är inte rädd för att gå ”duster” med folk i andra föreningar. Han står upp för sitt Gottne i alla lägen, är tjurig och viker inte ner sig. Ibland får jag känslan av att det är Mats Falcks Gottne mot resten av fotbolls Ångermanland. Lite som Mourinho spelade på när han var i Chelsea för några år sedan. Det Mats Falck har gjort och gör i Gottne är beundransvärt, han är självklart inte ensam, men Falck är ansiktet utåt för det gröna laget. Mats Falck sa till mig i fjol att Gottne ska till division 2.

Gottne var nykomling i trean 2015. Hade en jobbig säsong där nedflyttningsspöket hängde över klubben. Andreas Elfving sparkades som tränare. Han som tog upp Gottne till trean, och Gottne plockade in rutinerade Roger Dannberg under sommaruppehållet. Dannberg hade varit borta från tränarrollen på seniornivå under några år. Gottne slutade åtta i debutsäsongen. I fjol blev laget trea.

Roger Dannberg vet hur man bygger ett vinnarlag. Framförallt är han en jäkel på att fixa ett stabilt och tryggt försvarsspel. Och det ska helst gå rakt framåt i banan när tillfället ges.

Långt ifrån den fotboll som Pero Kapcevic vill att FV ska spela -med många passningar och ett bollägande som ska trötta ut motståndarna. Gottne har dock utvecklat sitt egna spel under den här säsongen. Man har några individuellt mycket skickliga spelare. Emir Ragipovic är seriens bästa mittfältare.

Gottne är nära division 2 Norrland. Men klarar Gottne pressen? Kramfors och FV jagar. Efter Gottnes förlust borta mot Östavalls kommer de två sista omgångarna att bli oerhört intressanta och spännande.

Det var Gottnes andra nederlag för säsongen. Första kom i premiären borta mot Kramfors.

Gottne och FV möts på Haraldsängens gräsplan på lördag! Vi TV-sänder matchen på allehanda.se. Snacka om publikmatch i näst sista omgången! För FV är det bara tre poäng som gäller, för annars är chansen till division 2 spel nästa säsong helt borta. Om Gottne vinner derbyt och Kramfors tappar poäng borta mot fyran Svartvik så är Gottne ett division 2-lag. Svartvik besegrade FV nyligen.

Tabelläget: 1) Gottne 48 poäng +34, 2) Kramfors 45 +44, 3) Friska Viljor 43 +33

Matcherna i sista omgången 30 september: FV-KB 65, Björna-Gottne och Kramfors-Frösö.

Tvåan går vidare till kval där tre lag gör upp om en division 2 plats.

Mitt tips: FV vinner sina två sista matcher och får 49 poäng. Kramfors tar fyra poäng och stannar på 49 poäng men blir tvåa tack vare bättre målskillnad än FV. Gottne plockar tre poäng till och slutar på 51 poäng.

Anundsjö åker med största sannolikhet ur tvåan. Vem trodde för några år sedan att Gottne kanske snart befinner sig i en högre serie än Anundsjö?

Man måste beundra Petter Thelin. Han sa till mig innan säsongen att han siktar på 30 mål eller mer i år! Kramfors anfallare har ökat målskörden för varje år i mellersta trean. 26, 27 och nu står han på 30 fullträffar med två omgångar kvar.

För mig är det ett mysterium att Sollefteå ser ut att åka ner i fyran. Tittar man på startelvan senast mot KB 65 (förlust 0-4 hemma på Nipvallen!) så innehåller den tillräckligt med skickliga spelare för att Sollefteå ska hålla sig kvar. Klubben var i division 2 för två år sedan.

Det Kramfors Alliansen har gjort är väldigt imponerande. Gått från division 3 till division 1 på två år! Fotbollen är hetare än på mycket länge i Kramfors. Nya arenan har hjälpt till att göra sporten ännu populärare, och när ungdomarna inte tränar med sina lag är de på IP och lirar boll. Spontan fotbollen har fått nytt liv i Kramfors.

Om Själevad grejar nytt kontrakt har Ångermanland två damlag i norrettan nästa år. Om så blir fallet kommer lagen att slåss om spelare? Inte alls. Klubbarna ligger geografiskt för långt ifrån varandra. Jag kan nog påstå att Kramfors Alliansen kan få uppleva sitt bästa år någonsin om även herrlaget avancerar i seriesystemet. Hur som helst är Kramfors hetaste klubben i distriktet.

Lite nostalgi om mitt kära hundraåriga blåsvarta lag

Det är alltid med samma glädje och uppiggande känsla jag åker förbi Domsjö IP de dagar jag skjutsar mina söner till Domsjöskolan. Det var här jag tillbringade otroligt mycket tid fram tills jag var 20 år då mitt vänstra knä satte stopp för vidare fotbollsspel. Min kära förening Domsjö IF har levt i 100 år! De blåsvarta färgerna står för stolthet och tradition. Jo, jag vet att det är länge sedan som herrlaget kunde skryta med att tillhöra en av de bästa klubbarna i Norrland som man var på 1960- och 70-talet.

Domsjö IF är hur som helst en pigg 100-åring med 500 fotbollsungdomar i verksamheten.

Minns när jag och lagkamraterna i Domsjö gick runt i Domsjö och sålde 60-årsjubileumsboken 1977. Tror den kostade 10 kronor. Försäljningen gick bra och man fick lära sig ett och annat, minns en dam som frågade om vi hade hört den gamla Domsjö dialekten. Det hade jag och min kompis inte gjort, och när hon började prata förstod vi ingenting.

Samma år, 1977, såg jag en match som 9-åring på Domsjö IP som jag aldrig kommer att glömma. Domsjö var i division 3 då (kan jämföras med division 2 i dag) och mötte allsvenska IFK Sundsvall i Svenska Cupen med bland annat landslagsmannen Bosse Börjesson i laget. 1700 åskådare var på plats och fick se Domsjö svara för en jätteskräll. Seger med 5-2 efter fyra mål av Jerry Häggström och ett av Mats-Åke Eriksson.  Bästa anfallsparet jag sett i Domsjö var lille snabbe Eriksson tillsammans med Håkan Holmström i början av 1980-talet.

När Domsjös a-lag tränade var vi oftast på plats. Vi såg upp till a-lagsspelarna som ungdomar sällan gör i dag.

Tidigare klubbstugan vid kortsidan på grusplanen var omklädningsrum förut, och på övervåningen hade vi träffar med laget och här kunde vi fika. En av mina ungdomstränare Hasse Wikner gillade att sitta där och prata taktik och träning med oss. Under en försäsong när vi var 12-13 år, om jag minns rätt, ville han testa en sak. Vi tränade nio dagar i följd och vilade tre. Vi var väldigt starka under den säsongen.

Grusplanen på Domsjö IP var alltid i speldugligt skick tidigt på våren, och i mars och april var det mängder av matcher på helgerna. Vi var alltid ett gäng grabbar som var där och kollade och passade på att använda målet när det var paus i matcherna.

Det som är tråkigt är att den gamla träläktaren med tak på vackra och idylliska Domsjö IP håller på att rasa ihop. Läktaren behöver en ordentlig renovering. Mycket pengar behövs och jag uppmanar här och nu alla Domsjö fans att stötta föreningen så att den fina och klassiska läktaren kan stå kvar och användas i framtiden.

Detta har varit mycket nostalgi, men ibland måste man drömma sig tillbaka till en tid då allt verkade stå stilla och bara en sak var viktigt; fotboll och Domsjö IF. Tänker jag efter så finns det kvar inom mig. I dag är jag en av tränarna i Domsjös P 09. Och återigen kommer glädjen och entusiasmen tillbaka som man kände när man var åtta år gammal och spelade fotboll i världens bästa klubb Domsjö IF.

”Domsjö IF samlar och aktiverar er och era barn”. Skylten vid ingången till Domsjö IP har funnits där sedan jag var liten. Stämmer till punkt och pricka.

Den här gången lyckas de inte reda ut det

Om man tittar på de senaste säsongerna är det inte konstigt att Anundsjö ligger där man ligger i division 2 Norrland. Jag har tyvärr känt de senaste åren att det bara är en tidsfråga innan repet brister, då Anundsjö inte har ett tillräckligt skickligt material eller bredd på truppen för att vara kvar i norrtvåan. Anundsjö kom upp i tvåan 2003, blev ett division 1-lag under en säsong 2006 när serierna ändrades, och från 2011 till 2014 var Anundsjö ett topplag i norrtvåan med bland annat två andraplatser.

Jag ska inte räkna ut Anundsjö än, för är det något lag som kan komma tillbaka från ett hopplöst läge så är det Bredbyns fotbollsstolthet. Det har Anundsjö visat flera gånger. Men tyvärr tror jag inte att laget är kapabel till det den här gången. Förra året räddade man sig kvar efter kvalseger mot Kramfors-Alliansen. Anundsjö har fem poäng upp till säker mark med sex omgångar kvar. Lägg till att målskillnaden är sämre än de framförande lagen.

Hösten har varit en enda lång pina för Anundsjö. Efter 1–1 hemma mot Boden i första höstomgången har Anundsjö fem förluster och målskillnaden 4–17. De två senaste matcherna har slutat 0-4. Anundsjö har endast två segrar på 20 matcher och hela 50 insläppta.

Under försäsongen sa nye tränaren Jerry Carlström till mig att man tränar mycket försvarsspel. Det har brustit i försvarsspelet under serien. Har Carlström nött för lite under säsongen?

Anundsjö har förut alltid gått starkt på hösten. Men min spaning är att det saknas för många med den så kallade Anundsjöandan, de som gör allt och lite till för klubbmärket på bröstet. Laget har dessutom för få ledare både på och utanför planen. Naturligtvis har självförtroendet fått sig en rejäl törn efter alla förluster.

När jag pratade med Joel Åman efter våromgångens sista match, 2–2 borta mot Täfteå som tillsammans med Gällivare/Malmberget är fem poäng före Anundsjö, var han positiv att det skulle vända under hösten tack vare några nya spelare och att yttermittfältaren Ray Spear skulle vara tillbaka efter skada. Han missade sex matcher under våren på grund av en fotskada. Målvakten Andrian Negai (tidigare i Friska Viljor) från Moldavien och offensive mittfältaren Aaron Spear från Gällivare/Malmberget som gjorde 14 och 11 mål säsongerna 2015 och 2016 i Gällivare kom in under sommaruppehållet. Spear sköt fem mål under våromgången innan han kom till Anundsjö. Aaron Spear är mållös i Anundsjö. Men enligt uppgifter till bloggen har han gjort det bra spelmässigt.
Joel Åman är Anundsjös bästa målskytt med elva fullträffar – Anundsjö har gjort 21 mål.

Anundsjö har kvar att möta topplagen Hudiksvall, Skellefteå och Timrå. De röda ska även ställas mot mittenlagen Valbo och Härnösand och Söderhamn som är jumbo nu, en poäng efter Anundsjö.

XXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXX

Tränaren Roger Dannberg är på väg mot ännu en serieseger! Vet inte till hundra hur många gånger Dannberg vunnit, men han har gått upp med Friska Viljor, Anundsjö och Sollefteå.
Gottne leder division 3 med fem poäng och fyra omgångar återstår. FV är tvåa. Gottne möter FV hemma på Haraldsängen i den näst sista omgången.
Frågan är om Gottne har ekonomiska muskler för att spela i division 2. Anundsjö omsätter två miljoner och Gottne ligger gissningsvis på 600 000 i trean. Frågade Mats Falck, Gottnes ordförande och assisterande tränare, förra veckan om klubben förbereder sig för spel i tvåan. Jag fick inget svar. ”Inget är ju klart än”, sa Falck. Men visst har Gottne börjat tittat på spel i tvåan.

Gottne har vänt underlägen till seger vid en handfull tillfällen den här säsongen. Det tyder på att gruppen mår bra tillsammans och visar också Roger Dannbergs förmåga att få ut maximalt av varje spelare. Och Gottne ska ha ett stort beröm för att man har hittat de rätta spelarna.

2009 spelade Gottne i division 5. Gottne kan snart jämföras lite med Friska Viljor FC som gick från sexan till superettan mellan åren 1994 och 2003.

XXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXX

Vad händer egentligen i Björna? 0–9 senast hemma mot Kramfors var ett pinsamt resultat. I våras var Björna nära att ta poäng av Kramfors på bortaplan. Fjolårets succélag i mellersta trean, Björna tappade bara fyra poäng då, är på väg att ramla ner i fyran med dunder och brak.
Slog en signal till Tommie Andersson häromdagen som tränade Björna under våren. Han har snart tränat lag i Örnsköldsvik i 20 år. Andersson var inte främmande för att testa på tränarrollen utanför landskapet.

XXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXX

Under min sex veckor långa semester under andra halvan av sommaren befann jag mig bland annat i London. Upplevde verkligen två kontraster när det gäller arenor. Lilla gamla charmiga klassiska Craven Cottage, Fulhams hemmaarena, som ligger några meter från floden Themsen. Här luktade det verkligen äkta fotboll med känsla och passion. Det var fullt ös på pubarna, närmare 4000 personer från Sheffield hade tagit sig till huvudstaden. En äldre herre hade följt Wednesday länge. När jag nämnde att jag var från Sverige kom han direkt in på Roland Nilsson. ”Min favoritspelare och en legend”, sa han. Ytterbacken Roland Nilsson spelade i Sheffield Wednesday mellan åren 1989-1994.
Dagen efter hade jag bytt andradivisionen i England till Premier League och stora mäktiga Wembley som denna säsong är hemmaplan för Tottenham som bygger ny arena.

Provspel högre upp i divisionerna för två Härnösandsspelare

Yevgen Yefremov och Tinat Gideon från division 2-laget Härnösands FF provspelar för Västerås SK respektive Syrianska den här veckan. Västerås är ett topplag i norrettan och Syrianska ligger i botten av superettan.

Västerås tränare Johan Mjällby fick upp ögonen för yttermittfältaren Yevgen Yefremov när Mjällby såg Härnösand möta Hudiksvall på bortaplan för några veckor sedan. ”Han håller superettanklass”, sa Johan Mjällby då.

Yevgen Yefremov ska visa upp sig för Västerås SK under tisdag och onsdag.

Mittbacken Tinat Gideon provspelar med Syrianska onsdag och torsdag. Gideon är ny för säsongen i Härnösands FF. Han var i Friska Viljor i division 2 i slutet av förra säsongen.

 

När Foppa drömde om Tottenham till Örnsköldsvik

För nästan precis 13 år sedan möttes West Ham och Friska Viljor på Domsjö IP (man lade konstgräs på Skyttis). West Ham vann med 3–1 mot FV som var i superettan då. Det var senast ett lag från England spelade match i Örnsköldsvik.
Peter Forsberg och övriga i Icebreakers, hockeyproffsens stiftelse för barn och ungdomar, låg bakom att West Ham besökte Örnsköldsvik. Londonlaget, som var i andra divisionen på den tiden, mötte också Umeå FC och GIF Sundsvall under sin vistelse i Sverige 2004.

Peter Forsberg såg West Ham matchen. Han berättade efteråt att han gärna ville få sitt favoritlag Tottenham till Örnsköldsvik. Det har ännu inte blivit verklighet.
En gång i tiden kom engelska klubbar i strid ström till dessa breddgrader för att möta Friska Viljor eller allianslag. Förutom West Ham har dessa lag varit i Ö-vik: Huddersfield, Manchester City, Arsenal, Wolverhampton, Stoke, Crystal Palace, Watford, Norwich och skotska Celtic.

Ö-viksprofilen Lage Dahlqvist låg bakom att engelska lag kom till Norrland för att genomföra träningsläger.

Matcherna var inte bara på Skyttis. Arsenal och Watford spelade på Olympia i Bredbyn. Anundsjö kombination mötte Arsenal 1988 inför hela 2700 åskådare. Året innan var ett annat Londonlag Watford på Olympia. Då var publiksiffran 2453.

Celtic mötte Ö-viksalliansen 1985 och över 2000 åskådare var på Skyttis. Minns att jag var på Gamla Mamma Mia under kvällen, på övervåningen fanns en pub, och Celtic spelarna var där också. Det dracks en del bira…

Klassiska Tipsextralaget Wolverhampton mötte Husum i Husum 1991. Jag var utsänd för Örnsköldsviks Allehanda. Mitt mål var att prata med Wolverhamptons stora stjärna Steve Bull. Men ledningen sa blankt nej. Steve Bull ryktades vara på väg från Wolverhampton. Flera storklubbar var ute efter anfallaren, men han blev kvar i Wolverhampton under resten av karriären. Steve Bull gjorde otroliga 306 mål på 561 matcher för Wolverhampton.

Ett annat minne som jag har är från 1990 när Manchester City var i stan. Fick Clive Allens autograf. Han hade spelat för mitt kära Spurs tidigare och gjorde fantastiska 49 mål säsongen 86/87.

Det är otroligt egentligen att nio klassiska klubbar från Storbritannien och ett från Skottland varit i Örnsköldsvik.

25 mål de två senaste åren – Spear på väg till Anundsjö?

Anundsjö behöver förstärka om laget inte ska hamna i samma jobbiga tabellsituation som förra året. Föreningen jobbar hårt för att få Aaron Spear från Gällivare/Malmberget. En spelare som Anundsjötränaren Jerry Carlström hade kontakt med inför säsongen. Spear valde att fortsätta i Gällivare/Malmberget som är i samma serie som Anundsjö. ”Spear är intressant. Han har kontrakt med Gällivare fram till sommaruppehållet”, säger Jerry Carlström.

Aaron Spear har varit Gällivare/Malmbergets bästa spelare de två senaste åren. Han gjorde 25 mål från sin offensiva mittfältsroll. Han har inlett den här säsongen med tre mål, varav två på straff. Han är bror till Ray Spear som är högerback i Anundsjö. Gällivare/Malmberget är sist i norrtvåan med fyra poäng, en poäng mer än Anundsjö.

Anundsjö förlorade för fjärde gången på sju matcher då IFK Östersund segrade med 4-2 på Olympia i lördags. IFK Östersund var bollskickligt och vann rättvist. Anundsjö hade perioder i andra halvlek då man bjöd på ett trevligt passningsspel. Anundsjö har fem poäng, de tre sista lagen ligger tätt bakom.

Det var länge sedan jag såg två forwards jobba så hårt som IFK Östersunds Lewis Baker och Anundsjös Joel Åman. Båda fick göra mål också. Åman hade lägen till fler mål. Han är dock ingen forward som har den där naturliga och självklara förmågan att sätta bollar i nät. Han jobbar hårt, är bra target och stark på huvudet. Joel Åman är målbäst i Anundsjö med fyra fullträffar.

Anundsjös ytterforward Jordan Wilson var tillbaka i spel efter att ha missat några matcher på grund av skada. Wilson syntes inte mycket. Han blir för stillastående och jobbar för dåligt i defensiven. Den unge engelsmannen som gjorde en hel del mål under försäsongen har inte gjort ett enda på sju matcher i division 2 Norrland. Det är inte säkert att Wilson blir kvar i Bredbynlaget så länge till, för om klubben får möjlighet att värva Aaron Spear kommer Anundsjö inte att behålla Wilson.

Vad händer i Björna? Laget har fått en mardrömsstart i division 3, fem förluster och målskillnaden är 4-20. I lördags förlorade Björna hemma mot Friska Viljor med 2-7! Det var 0-5 efter första halvlek. Tränaren Tommie Andersson tog över Björna den här säsongen och förre Själevadstränaren har mycket att jobba med framöver. Björna blev fyra i fjol som nykomling efter en stark höstomgång.
Friska Viljor och Kramfors gör upp i en tidig seriefinal på Skyttis på onsdag. Vi hoppas på bra väder för då kan det bli en bra publiksiffra.

Nykomlingen KB 65 har fått en positiv start. Vinsten borta mot tippade topplaget Frösö imponerar. På onsdag väntar ett intressant derby på Forssvallen i Köpmanholmen då tabelltrean Gottne kommer på besök. KB 65 är en poäng bakom Gottne.

Själevad har kommit igång i division 1 och vunnit de två senaste matcherna. Ångermanlands bästa damlag startade säsongen med tre förluster. Tränaren Björn Moström har ett ungt och spännande lag att jobba med som har stora möjligheter att utvecklas under säsongen. Dessutom har Moström fått tillbaka ett par viktiga spelare på sistone, vilket gör att konkurrenssituationen ökar.

Hur fasen tippade du?

En spelare i KB 65 passade på att ”trycka till” mig efter att KB krossat Björna i premiären med 4–0 på bortaplan. Jag var en av en handfull så kallade ”experter” som tippade division 3 mellersta Norrland i samband med Mittmedias uppesittarkväll på allehanda.se några dagar innan premiären. Vi höll till på KB:s hemmaarena Forssvallen i Köpmanholmen. Jag hade KB 65 på elfteplats, mycket därför att man var i division 4 i fjol och att man inte hade värvat några ”heta” spelare.

Visserligen är bara en omgång spelad. Men trepoängaren mot Björna imponerade, och kollega Jon Häggqvist som var plats i Björna var förtjust över på det sätt som KB 65 agerade på konstgräset. Försökte spela bollen efter marken, man löpte oerhört mycket och satte press på Björnaspelarna hela tiden. Just arbetskapaciteten och viljan att jobba hårt för varandra finns naturligt i KB 65 – ett kompisgäng som har spelat ihop i många år och som har kul tillsammans.
Det blir intressant att se hur KB 65 står sig mot bättre motstånd, för rapporterna gjorde gällande att Björna stod för en blek insats.

På lördag besöker topptippade Kramfors-Alliansen Forssvallen, första division 3-matchen på arenan sedan 1988. Kramfors slog Gottne i premiären. Petter Thelin var i gång med målskyttet direkt, svarade för matchens två mål, och det blir en utmaning för KB-försvaret att försöka hålla reda på Petter Thelin.

Ett annat nykomlingslag, Östavalls, fick en drömstart. Vinst med hela 5–1 mot Sollefteå var överraskande för mig i alla fall. Fjolårets bottenlag Sollefteå siktar på toppen i år, man har fått in några spelare som har möjlighet att lyfta laget.
Det är alltid viktigt att starta säsongen bra och för att Sollefteå inte ska tappa kontakten till tätlagen redan efter två omgångar är det värdefullt om det blir poäng mot Friska Viljor hemma på Nipvallen på lördag.

Jag blev glatt överraskad av Själevad i lördags. Att Morön skulle vinna (3–0) var väntat, för många tror att Skellefteålaget tar hem seriesegern i division 1 Norrland. Unga och oerfarna Själevad spelade bra fotboll i andra halvlek på ett blåsigt Skyttis. Med lite flyt hade det gröna gänget gjort något mål. Bara fem av startspelarna i Själevad hade rutin från division 1 sedan tidigare. En premiär som lovar gott, för nya tränaren Björn Moström har flera unga och spännande spelare i laget.

Det var positiva tongångar i Härnösands FF inför seriestarten. Spelarmaterialet såg ut att hålla hög kvalité och nye huvudcoachen Anatoliy ”Tolik” Ptashnyk vill spela en passningsorienterad fotboll. Det är mycket kvar av säsongen och laget blir säkert bättre ju mer man får spela tillsammans (tio nya från i fjol). Men tre poäng på de tre första matcherna är givetvis inte bra. Senast borta mot Timrå (full pott så här långt) hade man 1–0 efter första men fick lämna Timrå IP poänglöst.

Nu är seger hemma mot Valbo på lördag ett måste om Härnösands FF inte ska hamna för långt efter topplagen. Ni kan se Härnösands FF-Valbo direkt på allehanda.se.

Anundsjö är en poäng före Härnösands FF. Efter oavgjort och seger blev det en rejäl förlust (0–4) borta mot Morön. Det som oroade en del var att Anundsjö klappade igenom så stort, och att man inte hade något att komma med mot Morön som mest slog långt. Anundsjö har hittills bara nätat två gånger – Joel Åman har gjort båda.

Blir nog tufft för Anundsjö att plocka poäng på lördag. Fjolårets division 1-lag Piteå gästar Olympia. Piteå har precis som Timrå startat med tre segrar och 8–0 i målskillnad.

Anfallaren Liva tillbaka i Friska Viljor

Anfallaren Armegio Liva, 19, är tillbaka i Friska Viljor.

– Han får stanna i tre månader. Sedan får vi se vad som händer, säger Friska Viljors sportchef Josip Pavic.

Armegio Liva spelade några matcher med FV i division 2 i fjol. Han gjorde mål i derbyt mot Anundsjö på Skyttis. I januari var Liva tvungen att återvända till Albanien. Han hade bott i Sverige i ett och halvt år.

Nu har FV ordnat så att han får vara i Sverige i tre månader.

Friska Viljors första match i division 3 mellersta Norrland är hemma mot nykomlingen och jämtlandslaget Alsen 22 april.

 

Härnösands FF klasser bättre än Anundsjö

Det är läge att fördjupa och koncentrera sig på våra två herrlag i division 2 Norrland. Var står Härnösands FF och Anundsjö IF någonstans med två veckor kvar till seriepremiären? Om man ska göra någon jämförelse efter söndagens träningsmatch på Skyttis i Örnsköldsvik så är Härnösands FF några klasser bättre än Anundsjö i dagsläget. Trots att Härnösands FF saknade sex spelare på grund av sjukdom och skada var man klart bättre än Bredbynlaget. Det var för övrigt Härnösands enda träningsmatch mot ett division 2-lag den här säsongen.

4–1 blev det efter 1–0 till Härnösands FF efter första 45 då HFF dominerade kraftigt och borde ha gjort några mål till. Leo Groza i Anundsjös mål var skicklig. Att Härnösand hade medvind i första bidrog väl en del till att man var så överlägset. Anundsjö slarvade mycket och tappade boll på farliga ställen. Spelet blev lite jämnare i andra halvlek, men Härnösand hade kommandot och visade betydligt bättre effektivitet än i första. HFF brände mycket mot Gottne förra helgen (0–1) så det var givetvis viktigt att man fick i gång målskyttet när seriepremiären börjar närma sig.

Det blåste kraftigt på Skyttis (nästan storm) som ställde till problem för spelarna. Men jag tycker att Härnösands FF spelade fin fotboll där man försökte rulla efter marken, och vi fick se en del fina kombinationer. Gillade yttermittfältaren Araya Zerai som gjorde två mål. Han var snabb och teknisk. Anundsjös nye ytterback Nathan Mills hade fullt upp. Innermittfältaren Slava Koidan stark och snabb.
Härnösands FF har hittat ett starkt mittbackspar i Gustaf Nordqvist, ny från Brage, och Tinat Gideon från Nigeria som gjorde några matcher med Friska Viljor i slutet av fjolårssäsongen i norrtvåan.

HFF har tränat mycket ”possession-spel” under ledning av nye tränaren Anatoliy ”Tolik” Ptashnyk. Tolik har spelat i flera klubbar i Ångermanland under drygt tio års tid. Tolik vill att hans HFF ska spela likt man gör hemma i Ukraina.

Härnösands FF har haft en stor spelaromsättning sedan i fjol då laget kom fyra i norrtvåan. Man har bytt ut hela tio spelare. Genomsnittsåldern har sjunkit markant från 26,2 till 22,3 år. Dock har talangfulle Mohamed Daouadi (född 2000) återvänt till Älgarna. Han har imponerat i distriktslaget som är framme i semifinal i PostNord Cup och 6 juni väntar semifinal mot Stockholm på Lidingö i Stockholm.

Anundsjö var så gott som ordinarie mot Härnösands FF. Några startspelare vilade i första halvlek, mittbacken Glenn Vettersand och anfallaren Joel Åman. Även Anundsjö har en ny tränare, Jerry Carlström, och det tar säkert ett tag innan spelet sätter sig eftersom en del nya kommit in på sistone.

Jag var nyfiken på Jordan Wilson. Unge engelsmannen nätade två gånger i debuten när Anundsjö vann med 3–1 mot seriekollegan och tippade topplaget IFK Timrå förra helgen. Enligt uppgifter hittade Wilson och Joel Åman varandra bra då. Wilson gjorde mål igen i röda tröjan då han kvitterade till 1–1 i andra halvlek. Wilson är snabb och duktig på att hamna i rätta positioner för att avsluta. Han hade även ett skott i ribban. I första syntes Wilson nästan ingenting eftersom HFF ägde spelet.

Det händer även mycket på spelarsidan i Anundsjö. I lördags kom Christoffer Forsell till Örnsköldsvik. Han tog själv kontakt med Anundsjö. Nu ska Forsell provspela för Bredbynklubben. Han spelade andra halvlek mot Härnösands FF. Det finns helt klart kvaliteter i grabben, för han rörde sig kvickt och var god vän med bollen. Såg ut att behärska passningsspelet på ett bra sätt. Forsell var på innermittfältet. Christoffer Forsell är från Stockholm och har spelat för AIK i pojk- och juniorallsvenskan, Botkyrka och Ekerö i division 2 och Rågsved i division 3. Senast kommer han från en fotbollsakademi i Mexiko.

Anundsjö hade en mycket ung backlinje i första halvlek. Glenn Vettersand (han är en bit över 30) kom in i andra halvlek och höjde genomsnittsåldern en hel del.

Härnösands FF återvänder till Skyttis nästa helg då Friska Viljor väntar i DM-semifinal. Segrarna möter Sollefteå i finalen.

Division 2 Norrland startar 8 april. Härnösands FF möter Skellefteå hemma på Högslätten. Anundsjö ställs mot Boden på bortaplan.

Gästkrönika/Kristoffer Westerlund: ”Kvalitén på de yngre blir bättre”

Jag fick frågan om att skriva av mig lite angående mina tankar gällande fotbollen i Sollefteå kommun, Sollefteå GIF och division 3.

Om jag börjar med fotbollen i Sollefteå kommun känns den tyvärr långt ifrån väldigt het. Kanske är det jag som romantiserar om hur det var förr i tiden. När Graninge FF fanns några mil utanför staden. En klubb med otrolig sammanhållning och starka profiler vid sidan om, som ville inget annat än att vara bättre än stadslaget Sollefteå GIF. Matcherna lagen emellan var verkligen något speciellt, något som vi i dagens Sollefteå GIF, tyvärr inte riktigt får chansen att uppleva, även fast matcherna mot Kramfors är speciella.

Eller tiden då Junsele var med och fightades på högsta nivå i kommunen. Den kaxiga klubben som gick sin egen väg och struntade i vad alla andra tyckte. Och vi fick njuta av en massa duktiga spelare. Vem minns inte Viktor Vershygora som stormade fram från sin vänsterbacksposition och slog crossbollar på 70 meter på sina medspelares fötter.

Idag står Sollefteå GIF tyvärr ganska ensamt som kommunens flaggskepp. Visserligen gjorde Undrom ett otroligt imponerande DM där man faktiskt gick obesegrade i en grupp som innehöll Härnösand FF, Gottne IF och fjolårets succélag i division 4 Sidensjö. Även Junsele har börjat röra på sig igen och återfinns numer åter i division 4.

Men det går inte att komma ifrån att antalet fotbollsutövare bara blir färre och färre. Framförallt är det få som fortsätter i äldre åldrar. Det finns så klart massvis med olika anledningar. En stor faktor hos oss i Sollefteå, är bristen för utbildningsmöjligheter. Där har vi mycket att fundera över. Hur kan vi locka spelare och personer att stanna kvar längre i vår kommun och dessutom fortsätta att spela fotboll? Vår infekterade sjukhusfråga gör det tyvärr inte lättare.

Trots att antalet fotbollsspelare blir färre i Sollefteå, tycker jag dock att kvalitén på de yngre blir bättre. Richard Aarseth och Magnus Nilsson gör ett väldigt gott jobb på fotbollsgym i Sollefteå och förhoppningsvis kan det leda till att fler unga stannar kvar i Sollefteå, istället för att lämna till Örnsköldsvik.

Dock något jag är otroligt stolt över, är hur viktiga Sollefteå GIF har varit för kommunen senaste tiden. Hur många flyktingar som har kommit till alla våra olika lag, fått chansen att utöva världens roligaste sport, en chans att lättare komma in i vårt samhälle och framförallt känna en gemenskap. Där vill jag att alla ledare i föreningen ska sträcka på sig. Ni/vi gör alla ett fantastiskt jobb.
Tycker kommunen ska öppna sina ögon och inse hur viktig fotbollsrörelsen är för vårt samhälle och fundera hur dem kan hjälpa klubbarna på allra bästa sätt.

Vårt a-lag Sollefteå GIF känns annars väldigt spännande i år. Vi har ett väldigt ungt lag som har väldigt mycket fotboll i sig, som alla har chansen att ta rejäla kliv i sin fotbollskarriär i år. Det kryddat med några riktigt bra nyförvärv, gör att framtidstron i laget är väldigt positiv. Nu gäller det att allt ska klaffa också. Att alla ska känna sig delaktiga och uppskattade. Att alla hjälps åt att skapa ett lag, ett vi. Det är då man kan göra minnesvärda saker, det är då fotboll är som allra roligast.

När jag var med och vann division 3 (2014), hade vi alla komponenter för att lyckas. Det är alltid lätt att peka på att vi hade en bra tränare, eller ett bra spelarmaterial, eller en tydlig och bra spelidé. Det hade vi. Men vi hade två spelare i laget som inte spelade speciellt mycket, men som bidrog extremt mycket för att vi skulle vara ett lag. Det var andremålvakten Jonatan ”Halle” Halén och ytterbacken Simon Lundgren. Alla i laget gillade båda, alla i laget visste vad de bidrog med och hur viktigt det var, även om de inte tillhörde startspelarna. Tänk att två spelare som knappt spelade något, visade sig vara dem kanske två viktigaste. Året efter åkte vi raka vägen ut ur division 2. Det var så klart många olika faktorer varför det blev så, men saknaden av Halle och Simon var enligt mig en av de största faktorerna.

Hur ska det gå i division 3 i år? Självklart väldigt spännande, för det är många lag från Ångermanland. Förhoppningsvis kan vi klubbar tillsammans se till att fotbollen i Ångermanland blir ännu mer intressant, hjälpa varandra så att fler ser matcherna istället för att sitta hemma och knappa på sina smartphones. Det är så mycket roligare med 300-400 på läktaren, istället för 70-120.

Friska Viljor är självklart favoriter. FV bör vinna serien. Högst utbildad tränare (Pero Kapcevic), flest och bäst ungdomsspelare (Roger Westin gör ett fantastiskt jobb) och man har fått behållit merparten av spelarna från fjolåret i division 2. Vilka som hamnar bakom, känns omöjligt att förutspå, men det jag kan lova, är att vi inte kommer bli sämst av lagen i Ångermanland, vad än Nordicbet säger och tycker.

Självklart skulle jag kunna skriva mer fördjupande kring fotbollen i Ångermanland, Sollefteå GIF eller division 3 men då skulle ingen orka läsa.

Kristoffer Westerlund, assisterande tränare i division 3-laget Sollefteå GIF