Veckans Profil: ”Målsinnet och tekniken finns kvar”

Nu drar vi till på halvvolley och startar en serie på denna vackra blogg. Varje lördag presenteras ”Veckans Profil”.
Ni kommer få läsa om spelare från Ångermanland som gjort avtryck.
Först ut är Daniel Johansson från Örnsköldsvik. Anfallaren som älskar att göra mål. Trots åldern ser inte Daniel slutet på sin karriär.

Namn: Daniel Johansson.
Ålder: 36.
Klubbar: Essvik, Stockvik, Östersunds FK, Friska Viljor, IFK Göteborg, Frölunda, Trollhättan, Moliden, Mariehamn (Finland), Sollefteå.
Familj: Singel, två barn.
Favoritlag utomlands: Notts County.

Ser du dig som en profil?
– Vilken jäkla fråga. Nej, det kan jag egentligen inte påstå.
Daniel Johansson har öst in mål för seniorlag i snart 20 år, bland annat har det blivit 129 fullträffar i division 2. Han har alltid nämnt målet mot IFK Norrköping i superettan på Domsjö IP (Skyttis lades om till konstgräs) 2004 som det snyggaste. En soloraid från halva planen där han drog bort ett par ”Pekingspelare”.
Nu ger han oss ett annat mål i Friska Viljors gulsvarta tröja.
– Det var hemma mot Piteå 2003. Vi vann med 4–1 och jag gjorde alla fyra. Ett var jäkligt snyggt. Efter en lång soloraid krockade jag med målvakten och båda blev liggande. Jag lyckades ta mig upp och rullade in bollen. Sedan ramlade jag ihop och blev utbytt. Det hände i 81:a minuten.
Minnet är på topp.
– Jag minns många av mina mål och vilka som gjorde de andra målen också. Hur de gick till och vad resultatet blev.
Måste betyda att du gillar att spela fotboll?
– (skratt) Jo, så är det. Det finns inget bättre än att spela matcher och tugget i omklädningsrummet. Tyvärr har det blivit tråkigare att träna med åren. Förr längtade man till träningarna.

Daniel Johansson tycker inte att han har förändrats som människa under alla dessa år.
– Men jag är inte samma person på planen och utanför. Jag kan verka kaxig och tuff på plan. Det har bara blivit så från första stund. Det är inte medvetet. Jag är den snällaste privat.
Du har blivit 36 år. Finns det något kvar i ditt fotbollsregister?
– Jag hoppas och tror det. Snabbheten har försvunnit lite, men målsinnet och tekniken finns kvar. Målet står kvar på samma ställe. Det kan hålla i tvåan eller trean.
Hur är det med tajmingen?
– Den kan jag träna tillbaka. Tajmingen har försvunnit lite efter knäskadan – var borta från fotbollen i ett år. Nu ska jag träna stenhårt i vinter och göra en bra försäsong. Jag har ett par år till i mig.
Vilken den elfte seniorklubben blir vet han inte än.
– Några klubbar från Ö-vik har hört av sig. Men vi har inte pratat kontrakt. Jag vill helst spela i FV (har gjort sju säsonger med klubben). En klubb som ligger mig varmt om hjärtat.

Daniel Johansson var tillbaka på planen under hösten. Men det blev bara två matcher (inga mål) i division 4-laget Essvik från Sundsvall som ramlade ur serien.
– Vi var för dåliga. Vi vann när jag debuterade. I andra matchen gjorde vi 1–0 tidigt på straff. Det blev frilägesutvisning och vi var en man mer i 87 minuter men torskade med 1–7.
– Det kändes bra i knäet och det var skönt.
Det blev ett abrupt slut på tiden i Essvik.
– De ringde sent dagen innan en match och sa att man lämnat walkover. På matchdagen hade man kallat in några juniorer. Men jag var inte med i matchen. Det blev förlust med 0–10 och det kändes inte kul att vara med längre.

Daniel Johansson har spelat med många. Håkan Mild och Niclas Alexandersson är de bästa utanför distriktet.
– Två kämpar i Blåvitt.
Ibrahim Atiku, Tom Juma och målvakten Peter Granholm är tre favoriter lokalt. Trion spelade med FV.
– Atiku var snabb och teknisk. Juma har jag alltid gillat. Han låg bakom många mål under flera säsonger i FV. Han fick oftast andra assist. Juma hade ett ruskigt skott. Och jag har alltid gillat Peter Granholm.

2003 är Daniel Johanssons målmässigt bästa säsong. Friska Viljor gick upp i superettan. Han sköt 25 mål i serien och tre (två borta) i kvalet mot Väsby.
– Kvalmatcherna mot Väsby var häftiga. Minns att vi hade bra publikstöd i bortamatchen.
Roligaste säsongen var 2004 trots att FV åkte ur superettan direkt. Men gruppdynamiken var fantastisk.
– Vi hade otroligt roligt tillsammans. Vi umgicks mycket utanför fotbollen. Det var ett kanongäng.
Janne Westerlund var tränare då.
– Janne är den bäste tränaren jag haft. Roger Dannberg gillade jag också. Jag blev otroligt glad när jag fick höra att Janne skulle träna FV 2014, men omständigheter gjorde att det inte blev så.
– Janne fick det bästa ur varje spelare. Han var respektingivande och man lyssnade när han sa någonting. Och man kunde skämta med honom.

Daniel Johansson har inga planer på att bli tränare efter spelarkarriären.
– Nej, det tror jag inte. Jag är ingen som pekar och bestämmer, säger han och skrattar.
Men han kan tänka sig att träna ett ungdomslag. Förre lagkamraten i FV Jerry Carlström har frågat Johansson om han kan ta hand om forwardsbiten i FV:s U17. Carlström är huvudtränare för laget.
Kan Ö-vik få ett lag i superettan igen?
– Man vill gärna tro det, men är skeptisk om jag ska vara ärlig. Det är svårare att nå superettan nu. Division 1 är fullt möjligt.
Daniel Johansson kollar inte så mycket fotboll på TV.
– Jag har aldrig varit så intresserad av det. Jag ser en del lokalfotboll. Det är roligt att kolla in spelare som man känner. Jag ser hellre division 4 än allsvenskan.

Daniel Johansson är uppväxt i Sundsvall. Han har bott i Ö-vik sedan 2001 frånsett någon sväng till Göteborg och Finland.
– Ö-vik är hemma för mig. Det är lugnt och tryggt. Man känner halva staden mer eller mindre. Kan stanna och surra fotboll med många.
– Jag är ganska mycket i Sundsvall, har mina två barn där.

Johanssons fem skönaste mål
3–1 mot IFK Norrköping i superettan 2004
2–2 mot Malmö i Svenska Cupen 2002
1–0 mot Kooteepee (debuten i finska ligan, med huvudet dessutom) 2007
3–1 mot Väsby i kvalet till superettan 2003
1–0 mot Bröndby i Royal League med IFK Göteborg 2005

Sköna tre poäng för Giffarna

Kollade in en toppmatch i superettan på TV i dag. Underhållande fotboll på Norrporten Arena. GIF Sundsvall har gett sig själva en bra start, tre vinster på fyra matcher, och ”Norrlandslaget” stod för ett gediget spel mot Hammarby.

Giffarna avgjorde med två snabba mål på fasta situationer i andra halvlek (det blev 3-1 inför lite mer än 5000 åskådare). Snabbt och varierat anfallsspel under första 25 minuterna som var hemmalagets bästa. Sundsvall använde korta och långa bollar, båda kanterna användes. Tidigt mål av spjutspetsen Johan Eklund. Bollen kom lite turligt (styrdes på en Bajare) fram till långe Eklund som fanns på plats där han ska vara och tåade in 1-0. Giffarna hade ett positivt och tempostarkt passningsspel under första halvan av första. Hammarby fick sedan ordning på sitt spel. Efter 34 minuter missade assisterande domaren ett Hammarby mål. Han vinkade för offside, men när skottet kom var Erik Israelsson på rätt sida.

Bajen tappade i fart efter Sundsvalls 2-1 och 3-1. Giffarna agerade starkt i försvarsspelet och kom i några farliga omställningar.

GIF Sundsvall blir ett ett topplag i superettan. Inget snack om det. Man har flera bolltrygga spelare. Kevin Walker är inte snabb men väldigt viktig på mittfältet med sitt lugna och säkra passningsspel. Yttermittfältaren och rutinerade Daniel Sliper är snabb och lurig. Givetvis oerhört skönt för anfallaren Johan Eklund att få göra sina två första mål för säsongen. Han har en förmåga att vara på rätt plats. Som när han nästan liggande fick fram sitt långa ben och gjorde det viktiga 2-1 bara några minuter efter Hammarbys kvittering (Kennedy på straff). Eklunds andra fullträff kom efter en hörna då det uppstod stor kalabalik i straffområdet. Mittbacken Daniel Theorin med flera i Hammarby lyckades inte få undan bollen. Härnösandsfödde Theorin stod för flera fina uppspel och han ska inte lastas för något av målen.

Hammarby har som vanligt ett stort tryck på sig från en stor skara fans. Förhoppningar om att ta sig tillbaka till allsvenskan finns ju varje år. Många har tippat att Bajen och GIF Sundsvall tar de två direktplatserna till allsvenskan. Hammarby inledde med två segrar men har nu två torsk i rad.

”Det är alltid svårt att vinna en serie”

Jag påstår att någon ur trion Sandviken, Boden eller Anundsjö vinner division 2 Norrland 2014.
Sandviken ramlade ur division 1 Norra i fjol. Laget får bära favoritskapet.
– Det är alltid något lag som blir favoriter. Lotten har fallit på oss. Det är alltid svårt att vinna en serie, mycket ska klaffa, men ambitionen är att vi ska ta oss upp så fort som möjligt, säger tränaren Anders Boman.

Organisationsmässigt är Sandviken överlägset alla i serien. Klubben har tre heltidsanställda och två på halvtid.
– Vi har sju, åtta stycken som dagligen jobbar med laget. Känns som att organisationen ligger på superettan nivå. Vi gick kanske upp till ettan ett år för tidigt, för sportsligt var vi inte riktigt där än, säger Anders Boman som är en av tre heltidsanställda.
Spelarna i Sandviken har bra förutsättningar. Man åker (buss eller flyg) alltid dagen innan till bortamatch.
– Jag anser att det är mycket viktigt. Vi har en stabil och sund ekonomi.
Vilka skillnader blir det i spelet?
– Bilden jag fick av ettan var att det är en välspelad serie. Många lag spelar bra fotboll. Jag blev positiv förvånad. Vet inte riktigt vad som väntar oss. Vad vi hört är att det är ett mer fysiskt spel. En fystränare än inkopplad i år, men det beror inte på att vi ska spela i norrtvåan.
Anders Boman har fått behålla i stort sett samma trupp som i fjol. Han vill inte nämna några enskilda spelare.
– Truppen är jämn. Vi har ingen stjärna.
Vad har ni för spelfilosofi?
– Vi vill vara ett spelande lag, spela en kreativ och attraktiv fotboll. Samtidigt ska vi ha ett vägvinnande spel. I fjol var vi fåfänga. Vi var inte beredda att lägga ner arbetet.

Vad vet du om Anundsjö och Härnösand?
– Att Anundsjö är bra på hemmaplan och jag känner till Härnösands Christoffer Simensen som spelat med Sandviken.
Anders Boman säger att Sandviken har stor respekt för alla lag.
– Vi går in med en ganska blank bild på det här.
Vilka blir era värsta utmanare till seriesegern?
– Jag tror att Anundsjö kommer vara med igen. Piteå blir starkt. Boden plockar jag också med.

Härnösands FF med nye tränaren Patrik Jonsson möter Boden hemma på Högslätten på lördag. Norrbottningarna var femma i fjol, tre poäng bakom HFF som blev trea. Boden gick ruskigt starkt under hösten – förlorade ingen match – och plockade 29 av 33 poäng.
Boden, som åkte ur division 1 2011 och spelade i superettan 2005, har fortsatt att värva från USA. Man har plockat in tre i år. Ett stort avbräck är innermittfältaren/försvararen Emil Johansson som gått till lokalrivalen IFK Luleå i division 1. Emil anses vara en av Norrbottens bästa spelare.
Vi kontaktade Bodens sportchef Christian Samuelsson och frågade om målsättningen.
– Det är att förbättra fjolårets femteplats. Viktigaste spelarna är de som varit länge hos oss som vår lagkapten Haris Devic och målvakten Erik Torstensson.
– Premiären mot Härnösand liksom serien kommer bli jämn.

Haldo Jonsson på fotbollz.se har koll på Anundsjös premiärmotståndare IFK Östersund. IFK tog steget upp i norrtvåan via kval. Haldo Jonsson hyllar bröderna Sebastian och Jonte Lundbäck. Sebastian spelade med U17 landslaget i fjol. Han var på gång till superettanlaget Östersunds FK, men ville vara säker på speltid och blev kvar i IFK.
Bröderna Christoffer (mittback) och Robin Fryklund (ytterback/yttermittfältare) håller hög nivå. Martin Johansson är en annan före detta ÖFK:are som blir nyttig i IFK.

Anundsjö får nog undvara ett par viktiga spelare på Jämtkraft Arena på söndag. Det är klart att vänsterbacken Martin Dimoski missar premiären. Han har inte anlänt från Makedonien än. Viktige innermittfältaren Simon Gustafson har en kraftig stukning och ska testas i kväll. Anfallaren Joel Åman har varit fotskadad och hinner knappast bli spelklar.

Westerlund hade varit perfekt

Tanken var att Lars-Gunnar Eriksson skulle träna Friska Viljors pojklag. Nu fortsätter L-G som tränare för klubbens division 3-lag. Det blev så när FV:s förstaval Janne Westerlund tackade nej på grund av personliga skäl. Det var tråkigt för jag är säker på att Janne Westerlund hade varit perfekt för FV där klubben befinner sig i dag. Westerlund är välmeriterad, tog Umeå FC till allsvenskan, förde upp Friska Viljor till superettan 2003 efter de två makalösa kvalmatcherna mot Väsby som då tränades av Rikard Norling (han som klev av Malmö FF för en tid sedan). Westerlund har även tränat ett finskt lag i den högsta serien.

Och enligt Andreas Fahlgren, energisk och positiv sportchef i Friska Viljor, var Janne Westerlund oerhört taggad att återvända till klubben som han tränade under fyra framgångsrika säsonger mellan åren 2002-2005.

Friska Viljor innehåller många unga spelare. Janne Westerlund hade gillat utmaningen att forma och utbilda detta lag. Dessutom hade han fått jobbat nära Andreas Quist igen som ingår i den grupp av före detta FV-spelare som kommer att vara som ett bollplank till Lars-Gunnar Eriksson. Quist var assisterande tränare åt Westerlund under superettanåret 2004.

Under den tid jag lärde känna Janne Westerlund när han var i FV gav han ett intryck av att vara en tränare med stort kunnande. Han kunde den svåra konsten att på ett lugnt och pedagogiskt sätt förklara det här underbara spelet. Inga klyschor kom från hans mun. Och jag hörde aldrig att någon FV-spelare klagade på honom.

Nu valde FV-ledningen att fortsätta med 60-årige Lars-Gunnar Eriksson. Kanske inget fel med det. Men vi får se om den gode L-G kan fixa goda resultat under en hel säsong. Det gick inte så bra 2009 då FV ramlade ur division 2. Eriksson hade tagit över efter Tommie Andersson sommaren 2008. L-G fick ordning på FV under hösten och laget grejade nytt kontrakt. L-G Eriksson tog över efter sparkade Martin Wallin när fyra omgångar var kvar av mellersta trean i fjol. L-G fick fart på spelarna med sin eldiga och raka ledarstil. FV vann sex av sju matcher. Man vann samtliga tre kvalmatcher på ett övertygande sätt.

Roger Dannberg var också ett tränarnamn för FV. Vad som hände där vet jag inte. Parterna kom kanske inte överens.

/Sören Häggkvist