Juletid är tid för ljudterror

Father Christmas at the annual Harrods Christmas Parade 2013, on Saturday Nov. 2, 2013, in London. Harrods, one of London's more upmarket department stores, which is now under Qatari ownership, traditionally puts on a  spectacle to launch the Christmas shopping season. (Photo by Nathalie Bauer/Invision/AP Images)
Foto: AP

Sänd gärna en tanke till de butiksanställda när du springer runt i affärerna fram till jul. Inte bara är det stressiga arbetsdagar just nu, många utsätts även för ljudterror. Julmusikens tid är här.

Tänk dig åtta timmar om dagen, fem dagar i veckan av ”Last Christmas” och ”Vår julskinka har rymt” om och om, och om, igen. Många skulle bryta ihop för mindre.

I de allra flesta butiker spelas det i dag musik. Tanken är att det ska få kunderna att handla mer. Känner du dig skeptisk till påståendet? Då är du inte ensam. Många känner nog att de hellre vill fly än stanna kvar och titta i butiken när musiken är hög och stressig, men det finns studier som visar att upptempolåtar verkligen får oss att handla mer, jämfört med om det är tyst i butiken. Och detta faktum är handlarna inte sena att utnyttja.

Under julhandeln går butikerna all-in. Det är jul överallt, inte minst gäller det i högtalarna. För de anställda är detta ett reellt arbetsmiljöproblem.

Tidningen Handelsnytt skriver om detta arbetsmiljöproblem och konstaterar att värst är det i de stora köpcentrumen där butikerna nästan ”tävlar” om vem som låter mest. För att locka kunder skruvas volymen upp successivt, vilket till slut skapar en kakafoni av jul-ljud.

De butiksanställda har inte bara bland de lägsta lönerna, och otryggaste anställningarna på den svenska arbetsmarkanden, en del av dem är även tvingade att utstå ”Vår julskinka har rymt” på repeat. Juletid är långt ifrån julefrid på sina håll.

En kaffe med skadestånd

STOCKHOLM 20100920 :  En kopp kaffe serverat i formgivaren Stig Lindbergs 50-talsservis Spisa Ribb   Foto: Jessica Gow / SCANPIX / Kod 10170
Foto: Jessica Gow/SCANPIX

Det ska inte löna sig att utnyttja sin personal. Tyvärr sker det ofta ändå. Men i vissa fall fungerar faktiskt systemet. Fallet med kaféet på Gävles galleria Nian är ett sådant exempel.

Kaféet har, precis som så många andra kaféer och restauranger, haft som vana att använda sig av Arbetsförmedlingens olika subventionerade anställningsformer. I de fallen får arbetsgivaren stora delar av de anställdas kostnader betalda av staten. Ändå försöker många av dessa arbetsgivare komma ännu billigare undan. Till exempel låta bli att betala lön, eller snabbt göra sig av med obekväma anställda.

Det var precis vad som skedde på kaféet på Nian. Flera anställda vittnar i Gefle Dagblads artiklar om hur det ständigt var strul med löneutbetalningarna, och hur åtminstone ett av de anställda kafébiträdena avskedades av personliga skäl, det vill säga: arbetsgivaren menade att hon grovt åsidosatt sitt jobb, stulit från arbetsplatsen. Arbetsgivaren hade dock inga bevis för detta, och då den anställde var med i facket drevs frågan ända till Arbetsdomstolen. Där gick den anställde segrande ur striden, ett enkelt val för domstolen då arbetsgivaren inte lämnat in något svar på stämningen inom föreskriven tid. Kafébiträdet tilldömdes 400 000 kronor i skadestånd inklusive utebliven lön och semesterersättning. Så ibland fungerar systemet.

Men det här är tyvärr en sällsynthet. Det finns alldeles för många anställda i branscher som restaurang, handel och städ, som blir grovt utnyttjade på den svenska arbetsmarknaden. I tider då arbetslösa konkurrerar hårt även om låglönejobb är det svårt att hävda sina rättigheter.

Nu meddelar facket att de kommer att driva ytterligare ärenden mot samma arbetsgivare på Nian. Det handlar om uteblivna löner och olovlig kameraövervakning av personalen. Det är bra. Det får inte löna sig att utnyttja sin personal. Men vi måste se till att fler anställda vågar strida för sina rättigheter. En kaffedroppe i havet gör ingen skillnad.