IT-stress kräver IT-rond

STOCKHOLM 20031024 -  Arg på datorn? Du är inte ensam. Så många som nio av tio datoranvändare blir stressade och arga över sina datorer. Det visar en brittisk undersökning.  Foto: Bertil Ericson Kod 1002  COPYRIGHT SCANPIX SWEDEN
Foto: SCANPIX

Vi lever i en digitaliserad värld. Det har gått snabbt. För snabbt för att arbetsmiljöfrågorna ska hänga med.

En nyligen publicerad rapport från Arbetsmiljöverket har titeln ”Digital arbetsmiljö”. Innehållet är betydligt mer intressant än titeln. Det framgår bland annat att 78 procent av alla yrkesverksamma i Sverige i dag använder persondator i sitt arbete. Men, om man räknar in alla former av datorer som mobiltelefoner, surfplattor och andra enheter, hamnar siffran på 98 procent. Hela 45 procent använder dator mer än halva arbetsdagen. Som sagt, det har gått snabbt. Väldigt snabbt.

Tidningen Ingenjören har intervjuat en av forskarna bakom rapporten, Jan Gulliksen. Han exemplifierar svårigheten med arbetsmiljöarbete i spåren av den digitala utvecklingen genom att det är förhållandevis lätt att se en sladd på golvet som man kan snubbla över, men betydligt svårare att bedöma om en anställd har tillräckligt IT-stöd eller svårigheter att hämta information från tidrapporteringssystemet. Det senare kräver såväl teknisk som beteendevetenskaplig kompetens. Och här ligger arbetsmiljöutbildningarna efter.

Den ökade digitaliseringen i arbetslivet har bidragit till ett ökat stillasittande som dels ger fysiska besvär som smärtor i nacke, armar och skuldror, men även stress och utbrändhet i spåren av kraven att det nu allt oftare krävs att den anställde alltid ska vara nåbar och arbetsför.

Dessutom, det faktum att många datorprogram ofta kraschar och inte kommunicerar med varandra är i dag en bidragande faktor till stress och ohälsa på våra arbetsplatser. Jan Gulliksen förklarar att det ofta finns beskrivet hur skruvar och muttrar ska passa ihop, men att det inom IT-systemen är sämre ställt med sådana överenskommelser. ”I ett program fungerar röd färg som en varning, i ett annat betyder det kanske ”klicka här för att komma vidare”.

Det här går såklart att komma tillrätta med, om vi tar arbetsmiljöproblemen på allvar. En ledande standard för alla dataprogram på arbetsplatsen låter som en självklarhet.

Jan Gulliksen föreslår å sin sida att vi inför regelbundna IT-ronder på våra arbetsplatser, ronder där kompetens kring verksamheten och tekniken går tillsammans. För 20 år sedan hade det låtit som science fiction, i dag som något som borde ha införts redan i går.

Kallt på jobbet? Läge för skyddsstopp

STOCKHOLM 20080226 Termometer bland is  Foto: Claudio Bresciani / SCANPIX / Kod 10190
Foto: SCANPIX

Sitter du påpälsad med kofta, torgvantar och halsduk på jobbet under vintertid? Då är du inte ensam. Många svenskar fryser på jobbet just nu. Men det finns regler som arbetsgivaren måste förhålla sig till. Arbetsmiljöverket förordar till exempel en innetemperatur vintertid vid stillasittande arbete till mellan 20 – 24 °C.

Läs Arbetsmiljöverkets föreskrift här.

Är det tydligt kallare än så, och arbetsgivaren inte gör något åt saken, trots uppmaningar, kan arbetet stoppas genom att skyddsombudet lägger ett skyddsstopp i avvaktan på att Arbetsmiljöverket tar ställning. En åtgärd som är möjlig om arbetet ”innebär en fara för liv eller hälsa”.

Precis det hände på Pressbyrån i Luleå förra vintern.

På arbetsplatsen var det så kallt att Handels regionala skyddsombud förbjöd allt arbete genom ett skyddsstopp. Trots detta höll butiken öppet och de anställda fick fortsätta jobba i kylan.

Handels stämde då företagaren i Arbetsdomstolen. Facket krävde skadestånd på totalt 250 000 kronor. Nu har ärendet avgjorts, med förlikning. Arbetsgivaren tvingades betala en icke officiell summa till facket.

Vi har skapat våra arbetsmiljöregler av vissa orsaker. Till exempel på grund av att risken för belastnings­skador ökar om leder och muskler kyls ned. Detta gäller även vid kontorsarbete där nacke och axlar är extra utsatta.

Det måste kosta att inte förebygga arbetsskador. Det måste vara dyrt att strunta i de anställdas hälsa. Därför bör fler anställda ryta ifrån mot utkylda arbetsplatser.

En tävling där vi inte bör sträva efter att slå tyskarna

ARKIV.070127- Tyska flaggan. Foto. Hasse Holmberg / SCANPIX / Kod 96
Foto. Hasse Holmberg / SCANPIX

Lägst arbetslöshet i EU till vilket pris? Det bör regeringen fråga sig efter TCO:s rapport om det tyska arbetsmarknadsundret.

Ni kommer väl ihåg regeringens mål om EU:s lägsta arbetslöshet till år 2020? Det är enkelt att häva ur sig siffror, betydligt vanskligare att inse vad de egentligen säger.

Tyskland utmålas ofta som drömlandet i arbetslöshet- och tillväxtdebatten. Det är ett land Sverige måste slå om vi ska klara det utsatta målet om EU:s lägsta arbetslöshet. Men då är det viktigt att vi ser vad de tyska siffrorna säger, egentligen. Därför bör fler än de närmast sörjande läsa TCO:s rapport, vilken de presenterade under ett seminarium i Europahuset i måndags.

Bakgrunden till Tysklands så kallade framgångar i sysselsättningsligan stavas Hartz-reformer och minijobs. Kortfattat: svagare fack, högre vinstandelar för företagen och en framväxande låglönesektor.

Det här har varit till nytta för företagsägarna och exportindustrin, lägre lönekostnader gör att de tyska företagen kan konkurrera med låglöneländer. Men, samtidigt har modellen inneburit en lägre inhemsk konsumtion. Människor har inte längre råd att konsumera lika mycket som förr. I dag beräknar TCO att Tyskland kan ha den högsta andelen working poor, arbetande fattiga, i Europa.

Över sju miljoner tyskar har i dag så kallade ”mini-jobs” med en maxersättning på 450 euro i månaden, det vill säga drygt fyra tusen svenska kronor. Dock är genomsnittsersättningen betydligt lägre. Många tvingas ta flera minijobb för att kunna försörja sig. Viktigt att påpeka här är att den som har ett så kallat minijobb och jobbar några timmar i veckan enligt statistiken räknas som sysselsatt.

TCO:s slutsats är det egentligen inte går att tala om ett tyskt sysselsättningsunder. Nedgången i den tyska arbetslösheten förklaras i stället främst med att befolkningen i arbetsför ålder har blivit färre, samt att allt fler delar på de arbeten som finns, medelarbetstiden har blivit lägre.

Att tävla i grenen arbetslöshet är vanskligt. Det kräver att vi inser vad siffrorna säger.

Det uttalade målet är alltså att Sverige ska ha lägst arbetslöshet i EU senast år 2020. Det är ett svårt mål att nå.

Men frågan är om vi verkligen vill nå dit.

P3-dokumentär – en berättelse om svensk arbetsmarknad

pr-dokumentär

Jag gissar att du som läser detta någon gång har lyssnat på P3-dokumentär? Annars är det ett tips. Hundratals avsnitt ligger på SR:s hemsida, fria för alla att ladda ned.

P3-dokumentär är P3-kanalens flaggskepp. En programserie om historiska händelser som lockar miljonpublik, vars program vecka efter vecka ligger i toppskiktet av nedladdningslistorna.

Det är ett resultat som de allra flesta arbetsgivare skulle premiera. Men mediebranschen, och särskilt Sveriges radio, har ofta ett mycket snålt beteende mot dem som arbetar med att göra produkterna.

De som gör P3-dokumentär tjänar långt under miniminivåerna. Tidningen Journalisten har räknat ut att ersättningen till de journalister som gör P3-dokumentär ligger runt 10 000 kronor i månaden. Drömyrket journalist och drömjobbet på P3-dokumentär mättar inte många munnar.

Vi bör vara uppmärksamma på utvecklingen i mediebranschen. Media har en demokratisk uppgift granska makten. Men vad händer när de som är satta att granska makten inte kan försörja sig på sitt yrke utan måste ta andra uppdrag vid sidan av för att få in tillräckligt med pengar till hyran? Eller när journalistiken slutligen blir en hobby att hålla på med vid sidan av för de rika? Vad innebär det för maktgranskningen? Vad innebär det för demokratin?

Ersättningsnivåerna till P3-dokumentärjournalisterna handlar dock inte bara om medieutvecklingen, det är även ett mycket tydligt exempel på utvecklingen av den svenska arbetsmarknaden i stort.

Tidigare var det frilansar som gjorde P3-dokumentär. Även de hade låga arvoden, men än lägre blev de när Sveriges radio valde att lägga ut produktionen av P3-dokumentär på entreprenad till produktionsbolag. P3 gick från att anlita frilansar direkt, till att anlita produktionsbolag, som i sin tur fick anlita frilansar.

Tanken med att lägga ut verksamheter på entreprenad är att det mesta blir enklare, och billigare. Det vill säga: för uppdragsgivaren, den egentliga arbetsgivaren. Det blir produktionsbolaget som blir ansvarigt för att se till att alla som bidrar till produkten får skäligt betalt. Men om uppdragsgivaren stramar åt ersättningen för den färdiga produkten blir ersättningen till de enskilda arbetstagarna väldigt låg. Det här är en utveckling som många som arbetar i företag som vunnit entreprenadupphandlingar kan känna igen sig i. De som städar på Gävle sjukhus, till exempel.

Det speciella med Sveriges radio och de produktionsbolag som är kopplade till SR är att vi inte har särskilt många radiokanaler som produktionsbolagen kan sälja sina produkter till. Produktionsbolagen säljer i stort sett sina tjänster till en enda köpare: Sveriges radio.

Förr i tiden skulle vi ha sett det som självklart att den egenföretagare som endast hade en enda kund var en så kallad ”falsk egenföretagare” och egentligen borde vara anställd. Men så ser det inte ut längre. Massvis av egenföretagare, konsulter, frilansare, har endast en enda kund, inte sällan sin före detta arbetsgivare. Vi har skapat en allt mer individualiserad arbetsmarknad.

Men det finns ändå ljuspunkter. Efter Journalistens granskning av villkoren för dem som gör P3-dokumentär har journalistklubben på Sveriges Radio nu stoppat affärsuppgörelsen mellan Sveriges Radio och ett av produktionsbolagen. Detta med hjälp av paragraf 38-40 i medbestämmandelagen, en paragraf som ger facket vetorätt i vissa frågor, bland annat kan facket stoppa ett inköp av arbete om villkoren strider mot lag, avtal eller ”mot vad som är allmänt godtaget inom parternas avtalsområde”. Väl värt att lägga på minnet för alla fackliga förtroendevalda i samband med ”inköp” av arbetskraft.