Strejkbryteri på modet

© SCANPIX, Stockholm, Sverige, 20020814, Foto: Claudio Bresciani/SCANPIX Scanpix Code 30230 Sveriges Televisions skylt vid entrén till TV-huset på Gärdet i Stockholm.
Foto: Scanpix

Det är konflikttider just nu. Strejkvarslen avlöser varandra titt som tätt. Det är sunt, arbetstagarna ska kämpa för att förbättra sina villkor. Men under de senaste årens avtalsrörelser har en förlegad och otidsenlig företeelse fått ett uppsving: strejkbryteriet.

I skrivande stund rapporteras bland annat om planerat strejkbryteri på SVT. Det handlar om en varslad strejk av Unionen från och med 18 april. Konflikten gäller bland annat flexpensioner som facket driver och som arbetsgivarparten Almega säger nej till.

Mellan 700 – 800 Unionen-medlemmar på SVT kan gå ut i strejk med resultatet att såväl litteraturprogrammet Babel som sändningen av Eurovision kan vara i fara. Nu anklagar facket SVT för strejkbryteri då arbetsgivaren uppmanar frilansare, bemanningsföretag och kollegor att gå in och ta Unionen-medlemmarnas arbetsuppgifter vid en eventuell strejk.

Det rapporteras även om strejkbryteri i Stockholms skärgård. Där har ett sightseeingfartyg stoppats som ett led i sjöbefälens strejk för ett nytt kollektivavtal, men arbetsgivaren har satt in andra fartyg för att ersätta det stoppade fartyget. Solklart strejkbryteri alltså. Även i detta fall är Almega arbetsgivarpart. Men arbetsgivarparten viftar bort begreppet. ”Det finns inga regler kring strejkbryteri. Det är ett hittapåbegrepp”, säger Almegas förbundsdirektör Stefan Koskinen till tidningen Arbetet.

Visst, Almega har rätt. I laglig mening är strejkbryteri inget brott. Men det finns moraliska åtaganden och historiska minnen som borde avskräcka.

Saltsjöbadsavtalet innebar en betydligt fredligare arbetsmarknad. Innan dess var konflikterna och sammandrabbningarna på den svenska arbetsmarknaden mycket vanliga. Arbetsgivarnas användande av strejkbrytare var legio. Det hela kulminerade Ådalen 1931. Så tecknades Saltsjöbadsavtalet 1938 mellan arbetsgivarparterna och arbetstagarparterna. Därefter har strejkbryteriet varit en ytterst marginell företeelse på svensk arbetsmarknad. Men åren går. Och minnet bleknar. Inte minst verkar det ske på arbetsgivarsidan.

Strejkbryteri är en förlegad, otidsenlig företeelse som hör det tidiga 1900-talet till. År 2016 bör vi inte ge det plats.

En topplista som oroar

HULTSFRED 20060617 Kompisar på festival. Hultsfredsfestivalen 2006. Foto Fredrik Sandberg / SCANPIX / Kod 10080
För tio år sedan var trevliga arbetskamrater nummer ett på svenskarnas topplista på krav på ett bra jobb. I dag är det fast anställning. Foto: Fredrik Sandberg/SCANPIX

Det har skett ett paradigmskifte. Det konstaterar analysföretaget Kaioros future som under de senaste 20 åren undersökt svenskarnas krav på ett bra jobb.

För tio år sedan såg topp fem-listan ut som följer:

  1. 1. Trevliga arbetskamrater
  2. 2. Intressant och meningsfullt arbete
  3. 3. Att ha en bra chef
  4. 4. Sund arbetsmiljö
  5. 5. Att kunna känna mig stolt över mitt arbete

 

Men under dessa tio år har något hänt på den svenska arbetsmarknaden. Det kan den som läser topplistan för 2015 inse tydligt, för den ser ut så här:

  1. 1. Fast anställning
  2. 2. Trevliga arbetskamrater
  3. 3. Mycket semester och fritid
  4. 4. Att ha en bra chef
  5. 5. Anställningstrygghet

 

I dag är som synes trygghet på arbetsmarknaden något som svenskarna eftersträvar i allra högsta grad. Det här är ett paradigmskifte vi måste se, och ta ställning till. De politiker som inser att den alltmer utbredda otryggheten på den svenska arbetsmarknaden är ett problem, inte bara för individerna utan för hela samhället, bör snarast ta till åtgärder för att motverka otryggheten. Det handlar dels om konkreta åtgärder som att ta bort anställningsformen allmän visstidsanställning, men även om mer övergripande frågor som kommunernas överutnyttjande av timanställningar i omvårdnadssektorn och handelns missbruk av låga timanställningar som innebär att de anställda får slåss om överstående timmar.

Vi bör sträva efter en arbetsmarknad där svenskarnas krav på ett bra jobb toppas av ”trevliga arbetskamrater” och ”meningsfulla arbetsuppgifter”. Det är tecken på en sund arbetsmarknad.