Mathilda speglar Askersunds auktionshistoria i en uppsats.

 

Mathilda Lind, Askersund, har skrivit en mycket intressant C-uppstas om auktionshandeln i Askersund åren 1765-1769. Hon har också tagit fram fakta vad gäller kommersen i Askersund under 1700-och 1800-talen.

Syftet med studien är att få en inblick i hur andrahandsmarknaden tecknade sig i landsbygdsorten Askersund under perioden. Det kanske inte är så konstigt att Mathilda valt just det här ämnet. Pappa Erik driver auktionskammaren i Askersund sedan ett antal år tillbaka. Mathilda studerar och har under de senaste fem somrarna guidat vid Stjernsunds slott.

Mathilda har döpt sin uppsats till : Under klubban! –En undersökning av hushåll och konsumtionsmönster utifrån Askersunds Auktionskammares protokoll mellan åren 1765- 1769.

Mathilda Lind Åmmeberg

Nedan bara ett lite plock ur Mathildas omfattande uppsats. I den finns tabeller både på köpare och föremål som köpts in. Och hur många gånger folk har varit på auktioner. Ett tips är att skaffa sig uppsatsen. Intressant läsning hur folk levde i Askersund på den tiden.

 

” Till skillnad från tidigare forskning har jag i denna undersökning valt att konkret gå ner på mikronivå och undersöka enskilda individer och deras hushåll. Jag har med denna uppsats också valt att följa föremålen in i hemmet och tillvaron, för att på så sätt öka förståelsen för hur vi konsumerade under tidig modern tid.  Att på nära håll följa ett föremål från auktionsplatsen in i hemmet kan förbättra kunskapen om vilka behov och prioriteringar människor hade i olika skeende av livet. Auktionshandeln blir därför en viktigt pusselbit till kunskapen om hur människor fick tag på föremål, hur dem tänkte och vilka val dem gjorde”, skriver Mathilda

 

”I 1760-talets Askersund levde en gång en handelsman och borgare vid namn Gustaf Sandberg. Tillsammans med sin nyblivna hustru Stina Lundberg var han bosatt ett stenkast från stadens lilla torg. För att möblera upp det gemensamma hushållet och införskaffa föremål gick Gustaf vid ett flertal tillfällen på auktioner som anordnas runtom i trakten. Under våren år 1765, bara några månader efter giftermålet bevistade han en auktion som hölls utanför staden, och ropade där in ett baktråg och en spinnrock. År 1766 fick familjen tillökning när dottern Stina föddes, och i december året därpå kom även dottern Catharina till världen. Den 5 september 1769, alldeles innan nedkomsten anordnades en auktion i stadens rådhus efter den avlidne handelsmannen Peter Carlberg. Vid nämnda auktion ropade Gustaf in en vagga och ett par extra lakan”.

Mathilda auktion_redigerad-1

Gamla aktionsprotokoll som Mathilda studerat

”Trots den här inblicken i handelsmannen Gustaf Sandbergs och hans familjs ekonomiska och sociala tillvaro under några år är dagens kunskap om vardagskonsumtion under tidigmoderntid tämligen begränsad. I synnerhet när det kommer till hur människors ekonomiska planering tecknade sig. Dels på grund av bristen på material, men också för att tiden före industrialismens intåg länge har betraktats som homogen och oförändrad när det gäller konsumtion. Perioden har framförallt setts som stillastående för dem mindre bemedlade. En vedertagen tolkning har därför varit att obesuttna till skillnad från högreståndspersoner förmodligen inte konsumerat i någon större utsträckning”.

”Det äldsta kända auktionsprotokollet för auktionskammaren i Askersund härrör från år 1764. Startåret 1765 motiveras med att det empiriska underlaget komparerats med andra källor. Material som visat sig välbevarat och intakt för åren ”1765- 1769”.  Enligt de äldsta bevarade auktionsprotokollen från staden Askersund torde den första auktionskammaren ha etablerats år 1764. Den förste auktionsförrättaren uppges ha varit en förmögen rådsman och borgare i staden vid namn Johan Lemon”.

”Näst efter husgeråd och möbler utgjorde kläder och textil dem vanligaste varukategorierna, och alla ropade vid något tillfälle in kläder eller textilföremål. Liksom för möbler och husgeråd indikerar auktionsprotokollen att det kunde finnas flera tänkbara motiv till vilka kläder man köpte och när. Dels kunde det handla om kläder för eget bruk. Ett exempel är stadstjänaren Anders Westerberg som var ogift och levde helt ensam under delar av undersökningsperioden. År 1766 och 1767 fanns en inneboende piga och en dräng i hushållet. Av Anders Westerbergs totalt 25 auktionsinrop utgjorde en tredje del kläder. Han ropade in allt från ”herr skiortor” till en ”blå slag rock” och ” 1 par stöflar”. Även borgmästaränkan Katharina Sundblad ropade vid en auktion den 25 april 1765 en ”Blåvitrandig lång dam skiorta” . Handelsmannen Samuel Röding ropade den 1 augusti 1768. Den auktionen bevistar han enkom för att köpa ”en randig tröja” och ”1 par ul strumpr”.

Erik Lind från boken001_redigerad-1Erik Lind auktionist i Askersund och pappa till Mathilda. Bild ur  boken Ulla-britt Jonsson ur boken ”Askersund-småstaden vid norra Vättern”.

Det var lite ur Mathildas uppsats. Men det finns många fler intressanta uppgifter att hämta där för den som är intresserad av gamla Askersund och hur man levde där en gång i tiden. Mathilda har gjort en värdefull insats.

 

 

 

 

 

 

Mikael från Åmmeberg ny biskop

Framför domkyrkan i Västerås står en biskop med oknutna skosnören och läser. Plötsligt landar en ängel på hans högeraxel. Då vrider sig biskopen förvånat åt sidan. Det är inspirationens ögonblick som skulptören Carl Milles har gjutit i brons. Men vad händer när änglar kraschlandar?

Texten står att läsa på baksidan av  nyvalde biskopen i Västerås stift  Mikael Mogrens bok, ”När änglar kraschlandar”. Titeln på boken är en av de frågor Mikael Mogren diskuterar i sin bok som kom ut 2012. I nio texter berör han sårbarhetens möjlighet och pris med exempel från kabbala, samerna och Selma Lagerlöf.

Samtidigt rymmer boken en vision. Mikael Mogren anser att framtidens Sverige kommer att behöva en historiskt och andligt djupt förankrad kyrka med människor som präglas av samtalen med andra religioner, en stringent samtidsanalys och ett modigt socialt ansvarstagande.

Åmmebergssonen Mikael Mogren arbetar i Västerås stift. Han är en ung biskop med framtidsvyer. Själv lärde jag känna sympatiske Mikael när han gick på högstadiet vid Sjöängsskolan i Askersund. Ibland kom han in på redaktionen och berättade om vad som var på gång. Han forskade om hembygden och var med och startade Föreningen Bevara Gamla Askersund. Senast jag träffade honom personligen var när Föreningen Gamla Askersund firade jubileum i Näckrosen. Föreningen har tagit bort ordet Bevara, på senare år. Redan då han gick i skolan hade han imponerade kunskaper. Att han skulle välja prästbanan visst jag inte då. Och det har gått snabbt för honom.Mikael Mogren Facebook 2015

Under årens lopp har vi haft kontakt lite då och då. Och mötena och skiftväxlingarna har alltid varit lika givande och trevliga. Vid något tillfälle har jag fått bilder av honom på gamla miljöer i Askersund som är borta i dag. Bilder som tog när han gick på Sjöängsskolan. Mikael har fått ett jobb som han är som klippt och skuren för. Under några år svarade han för gudstjänsterna i samband med julottan i Hammars kyrka. Då kunde jag få lite förhandsinformationen vad predikan skulle handla om. Mikael lockade alltid till en fullsatt kyrka. Men det gjorde han utan min förhandsreklam.

2001 Mikael Mogren bok002_redigerad-1

Mikael tycker om att samtala med människor. De mest utsatta har han alltid värnat om. Hans bok passar att bära med sig i fickan och ibland läsa ett stycke ur. Det finns mycket att hämta ur den i vardagen. Själv har jag läst den från pärm till pärm och då kan jag ändå inte skryta med att jag gräver ner mej i de heliga skrifterna allt för ofta. Men Mikaels bok är lättillgänglig för alla. Han skriver så alla förstår vad han menar. Ingen behöver använda lexikon för att förstå vad han skriver.

Mikael invigs som biskop den 6 september i Uppsala domkyrka. Samma dag som han fyller 46. Kanske läge för Åmmebergsbuss att ordna en resa dit upp. Säkert vill många ortsbor vara med invigningen.

Åmmefallet som blev Eklunda av Vägverket

Gamla namn är viktiga och något man ska vara rädd om. Det gäller  både  för människor, vägar,  gator och hus. Säkert undrar många som åker på riksväg 50 norr om Askersund över  vägskyltsnamnet Eklunda. Det gjorde även de som bodde i området när skylten sattes upp 1998. I folkmun hade området alltid kallats för Åmmefallet. Det blev naturligtvis proteser. Som inte ledde till något. Skylten Eklunda finns kvar.

Eklunda002

Eklunda R 50 14 maj 2015 (2)_redigerad-4f

Vägverket-som det hette vid den tiden-hade byggt en ny infart från riksväg 50 mot Åmmeberg. Därmed försvann också en stor trafikfara. Den gamla infarten låg lite längre söder ut i en svacka  med dålig sikt. Alla var nöjda med den satsning, men det var det här med namnet.

I alla tider hade området kallats för Åmmefallet. Efter den aktuella lilla grusvägenvägen finns sex fastigheter, varav två användes till sommarbostäder när skylten kom upp. Åke Nordlund som hade bott 45 år vid Åmmefallet var mycket förvånad. Han tog också kontakt med Vägverket. Åke tyckte att det var lika bra skylten plockades bort. Nästan ingen kände till namnet Eklunda. Folk som letade efter Åmmefallet åkte inte in på en väg med namnet Eklunda.

Vägverket förklarade sin skyltning med att Åmmefallet var för stort område att skylta med. Istället hämtade man ett namn från en gammal fastighetsbeteckning som nästan ingen kände till.

Skylten med Eklunda finns kvar. Tyvärr har några kladdat ner den vita skyddsmuren  intill skyltarna  med  rasistisk ”dynga”.  Något som Trafikverket bör  åtgärda med det snaraste så vägfararna  slipper se sådant intill vägen.

"Charlottadagen" 12 maj- en stor dag för Knöösarna i Askersund

Förr var den 12 maj en verklig festdag i Askersund. ”Charlottadagen” var en stor dag för gamle borgmästare Anders Wilhelm Knöös i Askersund. Då var det fest borgmästarens gård vid Stora Bergsgatan – Stöökagatan. Namnsdagen skulle firas med punsch och plättar. Knöös- som inte alls gjorde skäl för namnet- älskade nämligen plättar.

Punch och plättar

Plättar  och punsch var borgmästare Knöös  favoriter

 

 

Borgmästarhuset

Borgmästarhuset i Askersund, korsningen Stora Bergsgatan-Stöökagatan

Anledningen till ”Charlottadagen” var något extra i Anders Wilhelms liv var nämligen att hustrun bar namnet Charlotta. Firandet började med en utflykt till Borgmästareholmen tillsammans med några vänner. Holmen har fått sitt namn efter Knöös, som började röja och snygga upp där ute.  Senare öppnades ett litet värdshus, vilket blev askersundarnas enda möjlighet till ”uteliv” på sommaren.

Knöös

Borgmästare Knöös

Borgmästareholmen 4 gammal bild

 

Borgmästareholmen när det begav sig

Kallbadhuset Strandparken utflykt 1908

Med båt till Borgmästareholmen från Strandparken

 

Borgmästareholmen 9 juli 2011 (4)

Vid bron till Borgmästareholmen finns i dag en grind. Inte särskilt gästvänligt för den som vill gå ut till holmen  på kvällen och njuta av solnedgången.

 

Familjen Knöös rodde dit med båt och på ”Charlottadagen” drack man kaffe och punsch. Senare avslutades dagen med en liten supé i Borgmästargården, där just plättar förstås utgjorde huvudmålet. På den tiden tog man vara på alla tillfällen till fest. Det skänkte lite glans åt vardagens enformigheter.

Allt det här hände sig på den gamla goda tiden. Knöös var borgmästare i Askersund åren 1834-1870.

Kanske det är dags för turistnäringen i Askersund att ta upp familjens Knöös tradition med plättar och punsch igen den 12 maj. Det kanske skulle locka även dagens människor. Plättar är  inte helt vanlig  som maträtt i dag. Det behöver  inte alltid vara pizza.

Själv känner jag inte särskilt många med namnet Charlotta. Däremot är jag bekant med ett antal Lottor som har namnsdag samma dag, den 12 maj.

Med nya skor runt Gårdsjön

För någon vecka sedan köpte jag nya joggingskor hos Erik i stadens sportaffär. Inget märkligt och inget att skriva om tycker säkert många, men för mej var det stort som sprungit med tunna billiga tygskor från postorderföretag Ellos länge. Anledningen till storsatsningen på skor med Eriks hjälp och under överseende av vännen Åke, var att mina knän inte mådde bra. Gamla idrottsskador hade börjat ge sig till känna under mina övningar runt Gårdsjön.

Erik Karlsson BEGES

Erik hade lite skor att välja på

Det behövs moraliskt stöd för att köpa träningsskor.  Som Åke. Det finns en del att välja på om man säger så. Ett bevis på att jag aldrig varit noga med löparutrustningen är att jag en gång efter halva löpvarvet upptäckte att jag sprang i mina bruna promenadskor med lädersula. Hade bytt om men missat skorna. Blev lite orolig för vad folk skulle säga om de fick syn på mej. Men jag skaffade mej snabbt en plan. Skulle säga att jag fått den här nya typen av löparskor i present av familjen när jag fyllt år. De hade samlat pengar och varit inne till JULA i Örebro köpt skorna. En nyhet. Men jag behövde aldrig använda ljuget.

Brukar springa i min ensamhet runt sjön. Träffar aldrig på någon som börjar prata om ålderskris. Bara kor som står tyst och tittar med sina stora fina ögon. Någon gång kanske de råmar men det beror inte på min ålder. Tror istället att de vill ha foder.

Min joggingbana började för ett antal år sedan efter jag slutat som aktiv fotbollsspelare. Och jag höll på ganska länge med fotbollen. Var lite trött på träning på att alltid passa träningar och matcher. Efter en tid märkte jag dock att det var svårt att få på sig byxorna. Och övriga familjen joggade och stod i, med deltagande i olika lopp som Tjejmilen och lite annat. Det var bara att köra igång.

När jag ändå är inne på dåliga knän, kan jag berätta om en träff med fotbollsstjärnan från Hallsberg, Björn Nordqvist. Skulle göra en intervju med honom. Vi träffades på en parkbänk utanför järnvägsstationen i Hallsberg. Båda hade vi ont i våra knän, men vi måste ändå ha med lite bolljonglering på bilden. Vi åkte ner till idrottsplatsen i Hallsberg och frågade en person där om fick låna en fotboll. Han undrade med all rätta vad två halvskadade lite äldre män skulle med en fotboll till. Men vi fick låna boll och jag fick mina bilder.

Häromdagen när jag sprang ut på min runda mötte jag en dam som jag känner. Hennes kommentar var: Springer du och Gud så jobbigt!

Och visst kan det vara jobbigt om man springer för fort. Men det gör inte jag.

Den här bloggen fanns  också som krönika i papperstidningen  måndag.Men då utan bild

 

 

Calill vill göra fullmäktige i Askersund intressantare

Fullmäktiges andre vice ordförande och förra oppositionsrådet i Askersund, Calill Ohlson, m, vill lyfta fullmäktige till en högre dignitet. Hon vill göra den politiks debatt och informationen intressantare. Förr lockade fullmäktige storpublik i Askersund nästan varje gången. Tiderna har förändrats och det gäller att komma med nya idéer. När fullmäktige var som populärast fanns det bara en TV-kanal. Många tyckte att fullmäktige med småpartier var bättre underhållningen än många program på TV. Om nu fullmäktige som tar viktiga beslut ska vara underhållning…

Calill Ohlson

 

I ett öppet brev till fullmäktiges ordförande skriver hon följande:

Calill002_redigerad-1

Calill003_redigerad-1