Strandparken i Askersund som gjord för lyckade månskenspromenader -och nu nya hus.

Askersunds kommuns helägda bolag Askersunds Kommunfastigheter AB har skrivit ett reservationsavtal med Peab Bostad AB för byggnation av radhus med 16 lägenheter på Västra Strandparken i Askersund. Intresset är stort och idag finns knappt 200 familjer på intresselistan för boende i området. Byggnationen av radhus kommer att starta när cirka 60 procent av lägenheterna är tecknade. Bostäderna kommer att upplåtas som bostadsrätter.

Den planerade byggnationen följer den antagna detaljplanen och Peab räknar med att produktionen kan starta runt årsskiftet. Inflyttning kan i så fall ske under 2016. Så småningom ska det  också byggas  hyresrätter.

”Utvecklingen i området runt Västra Strandparken är mycket spännande. Just nu byggs Sjöängen med skola, bibliotek, konsersal/bio och kulturskola. Under fjolåret flyttade flera företag in i de nyrenoverade före detta verkstadslokalerna i området och nu är det alltså mycket nära att byggnationen av bostäder startar. Allt i bästa läge med utsikt över Vätterns norra del, Alsen”, skriver  kommunen  på sin hemsida.

Illustration_radhus_ovanifrån_Västra_Strandparken_Illustration_av_Peab_Clarus_arkitekter_Fri_bild_480_327

  llustration av radhusen gjord av Peab/Clarus Arkitekter 

 

Å Skolbygget söder vecka 26 (1)

Skolbygget pågår för fullt i kanten av Strandparken. Varje vecka publiceras  två nya bilder från bygget på Askersunds  kommuns hemsida. Bilderna är tagna från samma platser sedan bygget påbörjades förra året.

Strandparken är utan tvekan askersundarnas populäraste promenadstråk. Det är alltid mycket folk som rör sig i området. Ska inte folk till sina  båtplatser eller  Borgmästareholmen, så  nöjer de sig ”bara” med promenader. Är det inte stavgång är det promenader i värdig takt. Ibland är det joggare på gång. Boulebanan är också välbesökt. Vackra dagar kan det också vara ett litet gäng där som tycker om pilsner. Det finns en plats för alla i Strandparken.

Strandskoningen vid Strandparken i Askersund blev bra. Från Hagabadet och fram till den nya bryggan vid gamla Varmbadhuset ligger nu en vacker stenbädd som förgyller stranden. Satsningen var nödvändig för att inte delar av parken skulle försvinna ut i Alsen. Men det tog lite tid innan arbetet kom igång. Det är mycket formalia från olika myndigheter som skall till när det gäller arbeten runt stränderna. Plockar kommun också bort den märkliga grinden ut till Borgmästareholmen blir det ännu bättre.

Strandparken har sin egen historia. Fram till i början av 50-talet var det bara sträckan från hamnen och fram till stationshuset  som räknades och sköttes ordentligt.  Parken utanför stationshuset kallades Järnvägsparken. Det namnet försvann förmodligen med järnvägen på 50-talet. Det verkar logiskt. Nu är det Strandparken som gäller. Inte många har hört talas om Järnvägsparken i dag. Men det finns gamla vykort från den parken.

Kallbadhuset Strandparken

Kallbadhuset var ett  populärt ställe, med en avdelning för män och en för  kvinnor.Både  byggnaden  och järnvägen är borta.

-40tal Strandparken

                                                                 Strandparken på 40-talet

Området från stationshuset och fram till Haga var det inte många som brydde sig om. Det var bara vass och annat skräp vid strandkanten. I mitt allt ringlade järnvägen fram. Järnvägsparken anlades i slutet på 1800-talet.  50 år senare fanns det inte mycket kvar av den ursprungliga planteringen. Det skriver Joel Haugard i sin bok ”Askersundiana” som kom ut 1940. En rad björkar som stod vid strandkanten höggs ned på grund av att de blivit underminerade av vattnet. Nyplanteringar har sedan gjorts i parken flera gånger.

1950 påbörjades första etappen på arbetet från stationshuset ut mot Hagabadet. På den tiden fanns det inte så gott om politiska nämnder. Det var mera halvprivata nämnder, som ofta leddes av någon uppsatt person med stort inflytande i staden. Planteringsnämndens ordförande hade hämtas från Samrealskolan, nämligen rektor Anton Frendel. Sjöängsparken var arbetsnamnet på fortsättningen av Strandparken. Sjöängsparken kallades till och med i tidningarna för Askersunds nya fritidsområde.

I tidningen från 1950 kunde man läsa att en vacker spireahäck skulle bli en fortsättning på Joel Haugardsgatan. Den skulle mynna ut vid parkens sydöstra hörn, där man i framtiden skulle planera för en bro till ön Byfogden. För mej är det helt nytt med att det fans planer för en bro just där. Vad skulle man göra där?  Nu blev det istället en bro ut till Borgmästareholmen. Första etappen på fortsättningen av Strandparken kostade 14 000 kronor.

Askersundsverken rivning sep2012 (4)

                                Gamla byggnader  vid Askersundsverken revs för att ge plats för  nya hus.

I en tidningsartikel 1953 fanns en intervju med Anton Frendel. Enligt rektorn mycket väl använda pengar. Yttre förutsättningar för en lyckad månskenspromenad hade skapats av planteringsnämnden. Under en period var alla större sommararrangemang förlagda till Strandparken, där det också fanns en scen. Gräsmattan söder om Sjöängsskolan var mycket utnyttjad. Och det var inga problem med artistframträdanden som drog stor publik. Det fans plats för alla. I dag är det Askersunds hamn som gäller för de flesta arrangemangen.

Tycker även att dagens planerar kan vara nöjda med strandskoningen av Strandparken, precis som rektor Frendel var en gång i tiden. Det är vackert med sten. 1950 skrev tidningen ”att en vacker bård av rundsten pryder strandkanten”. Det gäller 2015 också.

 

 

 

Konstnär Agneta Swidèn hedras med minnesutställningar i Askersund

En utställning till minne av konstnären Agneta Swidén som gick bort under det gångna året visas i Askersunds hembygdsgård under sommaren Den visas dagligen i lusthuset . Agnetas konst ska  också visas upp i Konsthallen om några veckor. Själv har jag gjort ett antal intervjuer med Agneta under årens lopp som journalist.

Agneta 2015

Agneta

 

Agneta Swidén hembygdsgården                                                       Målning som Agneta  gjorde för hembygdsföreningens räkning.

Agneta Swiden konst (1)

Hembygdsgården Lusthuset 2015                                                                               Lusthuset  i Hembygdsgården 

Har också skrivit bloggar om henne . Lägger med en tidigare blogg:

Under årens lopp är det många som beundrat kulisserna  på scenen i Åmmebergs Folkets hus. Det är ett vackert sommarlandskap, med björkar i grönska och en sommaräng i full prakt. Kvinnan bakom verket är konstnär Agneta Swidén, Sagersta, De flesta i Askersund känner henne och hennes konst. Men det är inte många som känner till att hon skapat kulisserna i Åmmeberg.

 

Kulisserna i Folkets hus var osignerade åtminstone fram till i början av 1990-talet, då Agneta fans på plats i Åmmeberg för att snygga upp sommarlandskapet på scenen. Då hade kulisserna hängt uppe i drygt 40 år. Agneta målade landskapet  1948.

”Jag var då 22 år. Pengarna för jobbet , 400 kronor, använde jag till en Englandsresa. Samtidigt med arbetet till Folkets hus i Åmmeberg,  gjorde jag kulisser  till hantverkarnas samlingssal i Askersund (nuvarande Folkets hus). Det arbetet fick jag 700 kronor för, men det var också lite större. Jag levde ett halvår i England för pengarna” berättade Agneta på Humlelyckan i Sagersta för mej vid något tillfälle.

Agneta Swidén-001

                                                                            Agneta i Åmmebergs Folkets hus

”Dåvarande ordföranden i Askersunds hantverksförening , fiskhandlare Arvidsson, ville ha några kor målade på kulisserna som föreningen beställt. Jag vägrade måla kor. De hade inte passat in i landskapsbilden. Kulisserna skulle vara ett svenskt sommarlandskap som skulle passa till olika teaterföreställningar. Hur hade det sett ut om jag  målat in några kor”, undrar Agneta.

 

År 1948 arbetade Agneta på en firma i Stockholm, som tillverkade teaterdekor och kulisser till folkparkscener. Firman gick i konkurs, så Agneta bestämde sig för att flytta hem till Askersund. När hon kom hem kontaktade  dåvarande ordföranden i Åmmbergs Folkets hus, Helge Sjölund, för arbetet i samlingslokalen. Fiskhandlare Arvidsson fick nys  om beställningen  och bad  Agneta göra något liknande till hantverkslokalen i Askersund. Kan väl i sammanhanget också nämna att Helge Sjölund är pappa till Bengt Sjölund, som är en mycket aktiv man i Lerbäcks hembygdsförening.

 

”Jag fick låna gamla gymnastiksalen  uppe vid Sofia Magdalena kyrka som ateljé.  Rektor Anton Frendel gav mej lov. Det behövdes stora utrymmen för att måla kulisser. Jag fick spänna upp bomullsväven  på  golvet och sedan måla”, har Agneta berättat för mej.

 

Efter kulisserna i Åmmeberg  var det slut med sådant arbete för Agneta. Hon övergick  då helt till sitt ”riktiga” konstnärskap. Jag var med och gjorde ett reportage när Agneta kom tillbaka till Åmmebergs Folktes hus i början på 1990-talet för att snygga upp sina målningar från 1948. Minns att hon var mycket glad över att kulisserna var sparade. Lite bedrövad var hon också över att hennes kulisser till samlingslokalen i Askersund var kastade.

 

 

 

Förre ÖSK:aren Ronald Åman ute på kulturspaning

Förr ÖSK:aren i fotboll, Ronald Åman, arbetar med en bok om ”Idrottsplaster i våra hjärtan”, tillsammans med K-spanaren Göran Willis. Åman gjorde karriär som mittfältare i ÖSK och Djurgårdens IF. En mycket bra spelare. Han var också uttagen i Sveriges VM-trupp vid fotbolls-VM 1978. Författarkollegan Göran Willis har tillsammans med Staffan Bengtsson tidigare också givit ut ett tiotal böcker med kulturspaning som tema.

Örebro SK fotboll

Roland Åman i ÖSK:s dress i slutet på 70-talet. Ronald finns som femma i från vänster i främre raden.

167054_ori_ronald_ahman

Ronald i landslagsdress  vid VM 1978

 

Skyllbergsvallen 1

Skyllbergsvallen i Sydnärke är en plan som säkert kommer att finnas med  i Ronalds och Görans  bok. Bilden är från ett vykort.

Ronalds och Görans programförklaring är en K-spaning på unika idrottsplatser från A till Ö. Nedan är deras egen information om den kommande boken:

”Vi vill med boken ”Idrottsplatsen i våra hjärtan” dokumentera den svenska idrottsplatsen – en folklig och välanvänd mötesplats, både i glesbygd och storstad. Idrottsplatsen hänger intimt samman med förenings-Sverige och folkhemmets framväxt. Boken kommer att redovisa historik, evenemang, publikrekord och udda händelser. Vi återger anekdoter berättade av vaktmästare, ledare och andra eldsjälar. Vi lusläser gamla tidningslägg på spaning efter friidrottsgalor, fotbollsderbyn och annat som ger lokalfärg. Liksom idrottsplatsens dokumenterat stora betydelse för invandrarungdom av bägge kön.

På en idrottsplats har inte bara spelats fotboll, bandy och friidrottats. Vi skriver också om Barnens Dag, nationaldagsfirande, artistgalor, boxning, speedway, mässor och riktigt udda händelser…

Hittills har ingen dylik skildring av idrottsplatser i Sverige gjorts och därför tror vi att intresset ”Idrottsplatsen i våra hjärtan” kommer att vara stort, inte bara bland presumtiva läsare utan även från media och föreningar med idrottshistorisk koppling, liksom i kulturella kretsar.

Det finns cirka 2 500 idrottsplatser i landet och vi beskriver dessa från norr till söder, från A-Ö. Vi har valt att dela in idrottsplatserna i tre grupper á lá Guide Michelin’s bedömning:

  • En boll – ”en anmärkningsvärd idrottsplats i sitt landskap”
  • Två bollar – ”utomordentlig historia, värt en omväg”
  • Tre bollar – ”exceptionell historia, värt en egen resa”

 

För att få en pedagogisk redovisning har vi valt att presentera idrottsplatserna i bostavordning från A-Ö.  Under en bokstav kan ibland flera idrottsplatser  förekomma (Slottskogsvallen, Stockholms Stadion, Strömvallen) men också bara två   under Z (Z-parken och Zinkensdamm).

En viktig del av boken är de associationer som ämnet ger upphov till. Mellan varje kapitel om en specifik idrottsplats kommer texter om:

  • K-märkta, klassiska sportglosor (”dynamo”, ”kolstybb”, ”hare”, ”trävirket”, ”överrock”, osv.)
  • Tidstypisk arkitektur; läktare, entréer, vändkors, kiosker, ”pissplank”, m.m. Hur kan en idrottsplats bli byggnadsminnesmärkt? Vad händer med klassiska idrottsplatser som Strömvallen i Gävle, Malmö IP, Folkungavallen i Nyköping m fl. ?
  • Litterära citat med en idrottsplats i fokus, t ex ur Spel över död linje av Arne Stigson, Fotbollsfolket av Desmond Morris, Hela bollen ska ligga stilla av Bengt ”Cidden” Andersson, Folkliv av Staffan Söderblom och Norrland av Po Tidholm, På edra platser av Nils-Olof Zethrin , Allsvensk idyll av Jolo.
  • Namngivningen av idrottsplatser : Stora Valla, Odenplan, Stadsparksvallen, Ängevi och parallellen till namngivning av Folkets Park. Häckling av nya namn som Guldfågeln Arena, Amokabel Arena, XL Bygg Arena….
  • Idrottsplatsen som nöjesfält; Vi berättar om dans och konsertkvällar på Skogsvallen i Östervåla, på Borgholms IP, Torleifs spelar på Horns IP, Bruce Springsteen/M Jackson/Stones på Stockholms stadion, dans på Råglanna IP i Främmestad, Bowie på Nya Ullevi etc.
  • Härliga, sanna skrönor om legendariska idrottare och turnerande idrottsmän; ”Cacka” Israelsson, ”Nacka”, ”Snoddas” och ”Tjotta” Olsson. Idrottare med ortnamn som smeknamn; Tumba, Särna, Knivsta m.fl.
  • Härliga hejarramsor och hejarklacksledare.

Bildmaterialet utgörs av vykort, egna nytagna bilder, 5- 10 bildbyråbilder och avfotograferade föremål, totalt cirka 200 bilder

Sammanfattningsvis:

Sverige har en unik, kulturell skatt i form av gamla idrottsplatser som fortfarande är i bruk. Många av idrottsplatserna har en historia som t.o.m. sträcker sig tillbaka till början av 1900-talet.  Idrottsplatser har ofta varit – och är – den naturliga samlingsplatsen på orten, en  slags ”Folkets Plats”. Många av dessa har en tydlig och personlig prägel: entrébyggnader, avbytarbås, läktare, staket, hängräcken med stenstolpar, omgivning med skog, betesmark, stenmurar, sjöar och ladugårdar – den ena idrottsplatsen är helt enkelt inte den andra lik. ”Blott Sverige svenska idrottsplatser har”, skulle man kunna säga för att travestera Almqvist. Det är dessa kulturella krusbär vi vill skildra i ”Idrottsplatsen i våra hjärtan”.

Göran Willis/Ronald Åman”.

 

 

Servering på Borgmästareholmen även i år

Tidigare i år såg det ut som om serveringen på Borgmästareholmen skulle bli utan arrendator. Det hade varit tråkigt för de som besöker badet och holmen. Men nu har det löst sig. Fika  och glass hör liksom till. Det vet alla som har barn.  Det kommer säkert att finnas annat matnyttigt att köpa också. Paret Svempa Larsson och Marita Fält, ska hålla serveringen öppen under sommaren. Jag har läst det i Allehanda och då är det sant. Det är bara att önska lycka till. För det ändå något speciellt med den lilla fina holmen. Och det finns också en bra historia om holmen.

Borgmästareholmen  juni 2013 (5)

Bron över till holmen.

2014-07-28 14.21 Borgmästareholmen (3)

Badet vid holmen har blivit populärt.

Det var borgmästare Anders Wilhelm Knöös som började röja och snygga upp ute på holmen. Han bodde i Borgmästarehuset vid Stora Bergsgatan-Stöökagatan och var borgmästare åren 1834 -1870. Innan han fick ta hand om holmen som sommarnöje, var namnet Hästholmen. Vad det namnet kom ifrån känner jag inte till. Ön var vid den här tiden helt kal.

Knöös såg till att det blev ett litet utvärdshus på holmen. Det var ju askersundarnas enda möjlighet till uteliv om sommaren. Det finns massor av gamla bilder med fullastade båtar av folk som skull ut till holmen och njuta. 1862 infördes hundskatt där pengarna första tiden var öronmärkta till holmens försköning.

Den 12 maj, Charlottadagen,  var en stor dag för  borgmästarens familj. Borgmästarens fru hette Charlotta och det skulle firas. Familjen rodde ut till holmen för att dricka kaffe med punsch. Festen fortsatte sedan hemma på gården där huvudmålet var plättar. Borgmästaren älskade plättar.

Askersunds skarpskyttekår hade sina övningar ute på holmen från mitten av 1800-talet . Stenarna som kårens medlemmar sköt mot finns kvar ute på udden och rättades till för ett antal år sedan med pengar från länsstyrelsen. På den här tiden var försvarsmakten i ett mycket dåligt skick. Skarpskyttekårer och Lantvärn bildades lite var stans i Sverige. Vid starten hade föreningen 180 medlemmar. När föreningen upphörde i slutet av 1800-talet var medlemsantalet bara lite över 50 skyttar.

Restaurangrörelsen på holmen drevs av en snickare Carlsson och hans fru. Rörelsen gick allt sämre och till slut blev det konkurs. Snickare Carlsson gick under smeknamnet Kärleken, beroende för sitt stora kvinnointresse. Men han var en skicklig möbelsnickare och hans alster har funnits i förmögna hem och herrgårdar.

1878 annonserades byggnaderna på holmen ut och efter en tid gick Askersund stad in som köpare. Kommunen är fortfarande ägare till borgmästare Knöös sommarnöje.

Kallbadhuset Strandparken utflykt 1908

 På väg till Borgmästareholmen

IFK Askersund-som bildades 1904- hade sin första idrottsplats ute på holmen. Sanden till hoppgropar hämtades med båtar av medlemmar vid Husabergsudde. Det fanns många tidningsnotiser om båtar som var när att sjunka av tunga laster. 1908 lämnade IFK holmen för en ny tävlingsplats i närheten av Väderkvarnsbacken. 1925 invigdes idrottspalatsen där hyreshusen vid Torsten Carlssons väg finns i dag.

1999 gjorde en elev vid högskolan i Kalmar en stor en inventering av den biologiska mångfalden på holmen. Hon konstaterade att många av de stora träden som planterades i mitten på 1800-talet fanns kvar. Hon blev imponerad av den biologiska mångfalden. Kan inte svara på var hennes var hennes kartläggning av djur-och växtligheten på holmen tog i vägen. Det var ett examensarbete.

Borgmästareholmen Hamnen IFK Kjell Johansson

IFK Askersund Borgmästareholmen  fest 1930

skanna0056

På väg till festen på holmen. Bild:Kjell Johansson

Nils Lundstedt

Amatörtävling på holmen.Nisse Lundstedt sjunger  Taube med Nils Björck vid pianot.Nisse vann inte.

Kumla Greven Kjell Johansson

Kumla-Greven spelade  varje år vid IFK:s sommarfester

Ö  IFK Borgmästarholmen 100 m

IFK hade sina första  idrottsplats ute på Borgmästareholmen. 

IFK Borgmästareholmen 1907  text finns

Bild från 1907. IFK har prisutdelning. Enligt uppgift var en del priser  inlånade för att det skulle se  bra ut på bilden.

 

IFK höll stora sommarfester på holmen fram till 70-talet. Folk fraktades ut med vedskutor. Föreningen drev nästa hela sin verksamhet med inkomster just från ”holmefesterna”. Det var en fest som alla skulle till. Bilköerna in till stan på lördagskvällen var långa. En del kallade ”holmefesten” för en fyllefest. Det gick rykten om att det fanns folk som önskade att holmen sjönk med alla syndiga människor. Men det var nog bara en skröna.

Diskussioner om en bro till holmen hade diskuterats länge. En bro skulle göra holmen attraktivare. Under tiden försökte kommunen med egna turistbåtar och arrendatorer till serveringen att göra stället populärt.  Men det blev aldrig något stort besökstryck. När bron sedan byggdes av en privat byggmästare försökte några idrottsföreningar med stora dansband och golfbanor. Inte det heller lyckades. Det blev inga pengar över till arrangörerna efter allt slit.

Badet som finns i dag diskuterades länge. Nu finns det här och det har blivit populärt både av barn och vuxna. Förts var namnet Barnens Ö, men det namnet var skyddat, så därför blev det en ändring till Barnens Egen Ö. För mej hade det räckt med Borgmästareholmen med en underrubrik som handlar om barn. På holmen finns också en lekplats, som i dag inte är allra bästa skick. Men vad jag förstår ska kommunen också fixa till det vad det lider.DSC04756

Slutligen några ord på vägen till de politiker som finns med i dag. Vad säger ni om den ogästvänliga grinden ut till holmen? Hade jag någon makt skulle den bort omgående, men nu har jag inte det. Och jag vet att ett antal politiker har samma åsikt, men har svårt att komma till skott. Har träffat folk i Strandparken som vill gå över till holmen på kvällen, men då är grinden stängd! En grind kan nog inte skydda varken mot vandalisering varken på båtar eller ute på holmen. Tvärtom. Det är väl bra att folk rör sig både på bron och ute på holmen. Och det finns ingen annan båtbrygga i Strandparken där man satt upp en grind, trots massor av fina båtar. Den kostade för övrigt 35 000 kronor när den sattes upp för ett antal år sedan. I mitt tycke bortkastade pengar.

 

 

 

Systrarna Kriegholm bakade goda kakor. Deras hus i Askersund ska få en informationsskylt.

Föreningen Gamla Askersund firar sin 30-årsdag med att smycka ytterligare ett antal gamla fina hus med informationsskyltar. Föreningen har redan tidigare betat av många av stadens äldre och mest intressanta hus. På några av husen finns två skyltar. Tidigare placerades också skyltar ut från Norrys donationsfond, men då handlade mest om fastighetsägare som rustat och bevarat sina hus på ett fint sätt. Norrys fond har upphört. Men dagens låga ränta blev det inga pengar över till avkastning. Bland annat för att köpa skyltar att skruva upp på husen. Men nu ordnar Föreningen Bevara Askersund det tillsammans med fastighetsägare och kommunen.

Den här gången är det Norrys hus, Sundsgården och Wennermarkska (Storgatan 38), som ska prydas med informationsskyltar. När det gäller Wennermarkska används olika namn. ”Starkenbergs” och ”Kriegholms”. I dag är det ”Lotta och Mats hus” som gäller. Garvare Wennermarks grav med en stor ståtlig sten finns på kyrkogården vid Gårdsjögatan. Wennermarkska kanske är det officiella namnet, men inte i folkmun.Själv har jag alltid sagt ”Kriegholms hus”. Och på senare år ”Lotta och Mats hus”.

Storgatan 38 juni 2015 (2)

Wennermarkska  huset till höger som ska prydas med en informationsskylt. Det finns inga  hinder för det.

Storgatan 38 Hjalmar Trafvenfelt  målning0001

Storgatan 38 juni 2015 (1)

Överst en äldre tavla av Hjalmar Trafvenfelt på huset vid Storgatan 38. Nedan  en bild i juni 2015

 

 

Här kommer också en historia som handlar om ”Kriegholm hus” och systrarna Anna och Ingrid:

Anna och Ingrid Kriegholm, bakade Askersunds godaste småkakor under mängd år. Nu är båda borta, men småkakorna och systrarna finns i mångas minnen. Doften från systrarnas nybakade finska pinar, drömmar, korintkakor, schackrutor, bondkakor och havreflarn, spreds från deras lägenhet vid Storgatsbacken ut över Tingshusområdet, kyrkbacken och Storgatan. De bakade många andra sorters kakor också, men jag kan inte rabbla upp alla. När det drog ihop sig till storkalas i Askersund fick systrarna Kriegholm baka för allt vad ungarna höll. För till kalasen skulle det vara Kriegholms kakor. De hade också många veckokunder som skulle servas. Alla älskade deras kakor.

bok 6 610033 Anna Krigholm

Anna Kriegholm med sina sina småkakor som var mycket populära hos askersundarna.

Kriegholm Systrarna Anna o Ingrid Krigholm på balkongen storgatan 38

Systrarna Anna  och Ingrid Kriegholm, sågs ofta gå armkrok på stan.

Hemligheten med de goda kakorna var riktigt smör. Inget annat skulle det vara. Det berättade gärna Anna om. På 50-talet var jag springgrabb i en butik och fick åka flera gånger i veckan med varor till systrarna. Minns då att det också slank med en och annan kartong med EVE-margarin. Men det är preskriberat nu och för det mesta var det också hemkärnat smör som kom från en lantbrukare i trakten. Och kanske margarinet användes till matlagning. Riktigt smör skulle det var som Anna sa. I det gamla köket som där de Kriegholmska  kakorna bakades hängde  blänkande kopparföremål. I dag ser man bara sådant på bilder.  Anna och Ingrid var mycket vänliga. De bjöd alltid på sina bakverk när jag kom dit. För mej som precis inte var van med kakor var det extra festligt.

När systrarna inte bakad såg man de ofta promenerande på stan. De ledde armkrok. Ingrid charmfull, rakryggad och livlig trots sitt handikapp. Hon var döv. Ingrid fick heller aldrig lära sig teckenspråket.  Det fanns ingen i Askersund som lärde ut sådant när Ingrid växte upp. Hon var också ensam med sitt handikapp.  Dövheten var en svit efter mässlingen. Trots allt var det lätt att kommunicera med Ingrid. Hon läste på läpparna.

Systrarna Kriegholm var uppväxta i Skyllberg. Fadern var bruksbokhållare på Skyllbergs bruk. Till Askersund kom familjen Kriegholm  i slutet på 30-talet, när fadern hade pensionerats. De flyttade till det gamla trähuset på backkrönet vid Storgatan. Systrarna bodde tillsammans i den stora gammaldags våningen när föräldrarna hade gått bort. När Ingrid blev ensam flyttade hon till en modern tvårumslägenhet.

Genom tidningsläsande och TV-tittande höll sig  Ingrid  informerad  om vad som hände. Systern Anna var solidarisk med Ingrid, genom att aldrig skaffa sig någon radio eftersom systern inte kunde lyssna på den.

Många äldre askersundare minns säkert systrarna Kriegholm  och deras  goda kakor. Hembak på det viset förekommer inte längre. Då skulle säkert miljömyndigheten slå till. Baka massor av kakor hemma i köket till försäljning och beställningar. Omöjligt med dagens regler.  Nu har Västgötabagaren tagit över en stor del av kakverksamheten med besök varje vecka på Askersunds torg.

Förutom mina egna bilder har Leif Linus, och Hjalmar Trafvenfelt, bidragit med bilder och konst.

 

 

Vandrarhem till sjöss med MS Sjöhästen

Askersunds tätort saknar sedan ett antal år tillbaka ett vandrarhem. Det finns vandrarhem på andra ställen i kommunen. men inte i centralorten som förr. Något som var ett måste tidigare. MS Sjöhästen skulle bli Askersunds motsvarighet till vandrarhemmet af Champan vid Skeppsholmskajen i Stockholm. Under en kort period blev det så också. Det fanns tio övernattningsbäddar och möjlighet till att beställa frukost för den som inte vill dona och ordna med sådant. Båten hade använts som minutsättare fram till 1945 och fanns på Gotland innan det blev Askersunds hamn.

Ägaren Bertil Brahme fick dock inte bara kämpa i hård motvind, utan det blev mera ett stormliknande motstånd, för att inte säga orkan över hans vandrarhemssatsning. Lite synd kan man tycka. Ett vandrarhem ombord på en båt skulle säkert ha platsat i sjöstaden Askersund under en längre period än det nu blev.

Från början var det klart med att Brahme skulle köpa forskningsfartyget Svanich. Fartyget hade använts av Göteborgs universitet. Askersund hade saknat vandrarhem några år, så Brahmes initiativ hälsades med stor glädje av turistnäringen. Svanich skulle till och med få ligga gratis vid kajen det första året. Ägaren tänkte döpa om båten till ”Bering af Askersund”.

Svanich angjorde dock aldrig Askersund år 2000 som det var tänkt. Båten såldes inte till Brahme beroende på att de kommunala besluten drog ut på tiden. Det fanns delade meningar om var båten skulle placeras. Ägaren kunde inte vänta med försäljningen tills allt var klart i Askersund, så Brahme gick miste om den båten.

2003 okt hamnen Askersund Sjöhästen002

 MS Sjöhästen

2005 hamnen Askersund Sjöhästen001

2005 Åke Öhrman Bertil Brahme Sjöhästen juli001

 

2005 Åke Öhrman Bertil Brahme Sjöhästen juli002 lastrum

Lastrummet  ombyggt till samlingsrum

Hösten 2003 gjorde Brahme ett nytt försök då han köpte in minutläggaren Rutis från Gotland. Namnet ändrades sedan till MS Sjöhästen. Brahme ville ha båten inne i själva hamnområdet i anslutning snäckbåten Oden. Men det ville inte kommunen som istället erbjöd en plats söder om Motala Express. Kommunen skulle muddra och förbättra promenadstråket från bryggan där ”expressen” låg. Det fanns 600 000 i budgeten för arbetet. Mot den placeringen protesterade ett antal personer. Vandrarhemsbåten skulle bli både skymma utsikten och förfula området. Det skulle också kunna bli störande nattetid med gäster som gick av och på båten. Ärendet överklagades till länsstyrelsen.

De styrande i kommunen lyssnade på de som protesterade och naturligtvis  också på länsstyrelsen. MS Sjöhästen placerades vid kajen intill Oden där Brahme vill ha den från början, om än bara tillfälligt från kommunens sida. Vid det här laget hade Brahme börjat tröttnat på alla motgångar.  Han tog kontakt med Vadstena kommun om en placering där. Det fanns ett intresse från turistnäringen där. Kommuner i Västergötland var också intresserade av MS Sjöhästen, men båten blev trots allt kvar i Askersund.

Åren 2004 och 2005 låg MS Sjöhästen i Askersund och användes som vandrarhem. Kommunen var dock inne på en flytt söder ut i hamnen som var tänkt från början. Brahme vill ha kvar sin plats i ”smeten”. I juni 2005 gjorde jag ett reportage om bord på båten med Åke Öhrman från Olshammar. Han hade gjort lumpen som kustartillerist ombord på minutläggaren under kriget . 1945 mönstrade han av och då trodde han att det var sista gången han såg båten. Kriget var slut  och minbåtarna behövdes inte längre.

2005 Åke Öhrman Bertil Brahme Sjöhästen juli003

Ägaren till MS Sjöhästen Bertil Brahme  och Åke Öhrman som hade gjort lumpen ombord  på den gamla minutläggaren under kriget.

Åke fick se bilden i tidningen på båten 60 år senare och trodde knappt sina ögon. Han var övertygad om att farkosten var skrotad. Åke tog kontakt med mej och vi gjorde ett reportage med ägare Brahme som ciceron.  Vid det tillfället var ägaren trött på allt krångel i Askersund och hade bestämt sig för att flytta båten till en annan Vätterhamn.

”Folk kommer till hamnområdet och ser båten direkt. Det har lett till många spontanövernattningar. Folk tycker det är häftigt att sova ombord på en båt”, upplyste Brahme , den gången.

Båten försvann från Askersunds hamn och därmed är min historia slut. Vet inte vad det blev av MF Sjöhästen efter vistelsen vid norra Vättern. Efter det har aldrig någon försökt att öppna ett vandrarhem till sjöss i Askersund igen. Och inte till lands heller  i centralorten.