Vad kommer att hända med Folkets hus i Askersund?

 

                                    Herbert Fallgren var vaktmästare vid biografen under många år.

Hantverksförenings lokal vid Lilla Bergsgatan var förr askersundarnas enda riktig stora samlingssal. Så fort det hände något stort publikmässigt var det på ”Hantverkaren”. Sedan ganska många år tillbaka är det Folkets hus -föreningen som ansvarar för verksamhet. Lokalen är nu mera också döpt till Folkets hus.

Frågan är  nu vad som kommer att hända med Folkets  hus framöver. När den nya  kultur  och skolbyggnaden vid Sjöängsskolan är klar är det meningen att  bioverksamheten flyttas  dit. Digitalutrustningen ska flyttas  över dit. I Hallsberg rev man sitt gamla Folkets hus. Kanske det går samma väg  med byggnaden i Askersund? Det ska bli ett intressant ärende att följa.

Frågan är vad som kommer att hända med den gamla klassiska lokalen framöver? Bioverksamheten kommer att flytta över till nya kultur och skolbygget  vid Sjöängsskolan vad det lider.  Ett intressant ärende att följa. I Hallsberg rev man de gamla lokalerna. Kanske  det blir så i Askersund också? Vad jag förstår  kommer det att möta hårt motstånd precis som i grannkommunen.

Folketshusföreningen kämpar hårt för att hålla igång verksamhet ekonomiskt med bioföreställningar, uthyrning och inte minst med fullmäktigesammanträdena. Huset är stort och uppvärmningen dyr. I väntan på det blivande kulturcentret i Strandparken får föreningens styrelse kämpa på. Till glädje för askersundarna. En stad utan bio vore ändå bra fattigt. Det är kultur.

Själv sprang jag och mina kompisar på film så fort det gavs tillfälle på 50-och 60-talet. De fyra första bänkraderna var billigare så det fick bli där. Bänkarna 53 och 54 längst ut till vänster i fjärde raden. Ibland fanns det inte pengar, men det rådde vi bot på. En av kompisarna bodde på övervåningen i ”Hantverkaren”. I hallen mot kompisens våningen fanns en reservutgång från läktaren som alltid var öppen. Problemet när det gällde att gå in ” riktigt billigt” var att det fanns en biljettrivare på varje våning som hade järnkoll på allt. Det gällde att filmen hade kört igång och mörkret hade fallit. Brottet är preskriberat. Och försvarbart enligt min mening.Vi saknade pengar till biljetter.

”Häxan” Marina Vlady

Från inspelningen av ”Häxan”

Alla teaterföreställningar gavs i lokalen, men då var inte kraven på ljud, ljus och loger var allt för hårda. Många av de gamla skådespelarna tyckte att Askersund var en mycket bra spelplats. Ett av de bästa i landet .Hotellet låg nämligen tvärs över gatan, med mat och inte minst dryck. Någon har berättat att det fanns skådespelare som gick över till hotellet i pausen för att stärka sig lite med en god dryck.

Filmer som ”Åsa-Nisse” och ”Hon dansade en sommar” drog alltid fullt hus. Men frågan är ändå inte om filmen ”Häxan” drog mest publik av alla filmer. En stor del av filmen var inspelad i Askersundstrakten med en massa statister från stan. En av statisterna, vännen Birger, skulle spela lite drucken, men tyvärr gick han för  hårt inför sin roll. Folk ville naturligtvis se sig själva på film. Tycker själv att det var en knepig film, men häxan Marina Vlady var mycket vacker. Bara det. Jag såg den för första gången för några år sedan. När det begav sig gick det inte att få någon biljett.

Det har funnits och finns en del färgstarka biomaskinister, som Bertil ”Bubban” Johansson, Magnus Bromander och Roger Ivarsson. ”Bubban” var maskinist i 27 år. Magnus övertog jobbet 1958, för att sedan lämna över till Roger när Folkets hus tog över. Nu är det digitalt och då fodras annan utbildning av maskinisterna. I dag kör  ofta  unge Linus Hult film.

Maskinist Bertil ”Bubban” Johansson

Maskinist Magnus Bromander

Maskinist Roger Ivarsson

Folkets hus Linus Larsson Alf Franson Roger Ivarsson dec 2013

Från en filminspelning i Folkets hus med Leif Linus, Alf Fransson och Roger Ivarsson.

Har läste ett referat från 1958 när ”Bubban” blev avtackad. Den hösten infördes också vidfilm och att byta ut den mindre duken och bredda scenen lite betydde en kostnad på 12 000 kronor.

Askersundsbygdens tidning skrev: ”Mannen som drar veven, avtackades i går kväll. Han har sett till att askersundarna fått se rörliga bilder i 27 år. Det är känslig position han haft, där inga misstag tillåts. Då reagerar publiken direkt, trots att visselkonstnärerna i salen själva inte har en aning om vad saken gäller. Vid minsta misstag sätter de igång med att föra oljud Man kan tro det är en Rockn Roll-gala. Publiken är kräsen , men skyll för alla del inte på pianisten ”

Bertil ”Bubban” efterträdde sin far som maskinist. Fadern vevade på sin tid filmerna för hand.

Tidningen passade också på att ge biopubliken en känga: ” Varför behöver egentligen så många biobesökare ständigt rusa in i salongen sedan filmen börjat ? Dessa förstör ju nöjet för dem som varit lojala och infunnit sig i tid. Låt oss för fridens och våra medvandrares skull komma överens om att vi bör passa tiderna. Även på biograferna.

Hantverksföreningen (Folkets hus) för länge sedan

Leif Linus hjälpt till med en del bilder.

 

Kolonilotter i Strandparken

Delar av Askersund finaste promenadstråk, Strandparken, var förr ett koloniområde. Mellan Varmbadhuset och Kallbadhuset, fanns det ett antal kolonilotter. Lite svårt att tänka sig i dag kanske men många hade det svårt och ville odla själva i början av 1900-talet och fram till krigsslutet på 40-talet. Odlingarna drygade ut hushållskassan. Kallbadhuset är borta men där finns i dag båtbryggor och ett litet lusthus håller på att byggas på en av bryggorna. Där odlingarna fanns ligger nu en boulbana.

 

ASLJs spår utanför Sagers stuga 1920-talet Strandparken Leif Linus

                     En bild ur Leif Linus arkiv från 1920-talet. Till höger syns  kolonilotterna.

Kungörelse Strandparken001

                                 Ur Askersunds-Tidning 1947

Strandparken 20 aug 2015 (2)

                         Strandparken augusti 2015

Måste erkänna kolonilotterna i Strandparken var en nyhet för mej fram till någon vecka sedan. Brukar läsa gamla tidningar ibland och hittade en kungörelse från 1947 att de som hade kolonilotter i parken skulle få ha kvar sina odlingar ytterligare ett år. Tog kontakt med vännen Leif Linus om det fanns några bilder från odlingarna. Det var nytt för honom också men han hade i bakhuvudet att det fanns en bild i hans stora arkiv på odlingarna. Men han hade inte tittat så noga, men upptäckte nu att det fanns drivbänkar på bilderna som är från 20-talet. Järnvägen från Askersundsverken fram till hamnen slingrade sig förbi strax intill odlingarna.

Kallbadhuset 1921 Strandparken Leif Linus

                                Gamla Kallbadhuset

Strandparken 20 aug 2015 (1)

Augusti 2015 på den plats Kallbadhuset fanns. En ny brygga  och en byggnad. Kanske ett nytt Kallbadhus är på gång…

För den som önskade fanns det också möjlighet att odla på Sjöängsområdet. Ny matjord hade körts på och den som önskade ett land skulle vända sig till åkare Skoog.

I slutet på 40-talet efter de hårda krigsåren svalande intresset för odlingar i Strandparken. Det räckte med koloniområdet i Oxgropen, som nu har fått ett väldigt uppsving. Det är ett rent nöje att gå igenom området och se den stora odlarglädjen. För några år sedan bildades en förening som nu ser till att allt är välskött. Föreningen har också sett till att få dit en liten röd redskapsbod. Den 29 augusti håller föreningen ”öppet hus” . Gå dit och kolla. Oxgropens odlingar  är värt ett besök.

 

Alice Andersson firade sin 100-årsdag på Logen Svan i Askersund

Alice Andersson i Askersund  firade sin  100 årsdag  i  onsdags, den 19 augusti. Firandet höll hon och familjen på Logen Svan där hon varit aktiv sedan ungdomsåren. Det var också där  hon träffade sin man Robert. En av de många uppvaktande var nyblivne biskopen i Västerås, Mikael Mogren. Alice är Mikaels farfars syster. Släkten Mogren är stor så lokalen fylldes snabbt. Många  andra  kom också och uppvaktade.

Alice  fick frågan som alla idrottsmän brukar få: ”Hur känns det?”. Alice  hade lika svårt som idrottsmännen att svara på den frågan

-Det har varit full fart hela dagen, så jag har  inte hunnit känna efter, förklarade 100-åringen som inte tänkt så mycket på sina  höga ålder.

Alice (2)                                                        Alice  och Mikael Mogren           Alice (1)Alice (3)                                                               Lite information det året Alice föddes

———————————————————————-

 

För en tid sedan intervjuade jag Alice  till en av mina bloggar. Publicerar den nedan:

 

 

Strandmans färghandel vid Storgatan 26 i Askersund var ett populärt ställe under många år. Och då handlade det inte bara om färg , utan också om sjukvårdsartiklar av alla de slag. En del var så hemliga att de fick placeras under disken. Apotekare Strandman som startade rörelsen hade ett mycket gott rykte. Det var status att bära titeln apotekare på den tiden. Det kanske det är nu också, vad vet jag.

 

Apotekare Strandman kallade all sina varor för ”Unas”. Syrsalvan med samma namn var något alldeles extra. Under de hårda krigsvintrarna i början på 40-talet var det många soldater som förfrös sig och fick öppna sår. En soldat som använt Unas syrsalva visade upp salvans fina läkförmåga för en doktor. Det resulterade i att doktorn ringde till Strandmans och bad om receptet.

 

-Men det fick han inte. Det var ju Strandmans egen hemlighet, berättar Alice Andersson, som tillsammans med maken Robert drev affären från i början av 40-talet fram till 1965 då makarna Granberg tog över och flyttade till en annan lokal, Centrumhuset.

 

I en tidigare blogg har jag berättat om Alice syster, Alva. Den bloggen handlade om när ”petmojen” gjorde sitt inträde i Askersund. Men nu handlar det om Alice, 100, och Strandmans. Minns själv Alice från affärstiden, lång, ståtlig och vacker i sin vita rock. Trodde ett tag att hon jobbade inom sjukvården när vi möttes på stan, men uniformen i butiker som Strandmans var vit.

Alice Andersson Strandmans Storgatan

-Robert hade tagit över färghandel vid Storgatan 26  några år innan vi gifte oss i början på 40-talet. Han hade börjat hos apotekare Strandman som 15-åring. Jag började jobba i affären och vi hade lägenhet ovanför butiken. Vi blandade mycket av kemikalierna själva. Två väggar i affären täcktes av hyllor fyllda med glasburkar. Vi blandade allt från hårläggningsvätskor till bakpulver och vaniljsocker. Vi gjorde också salvor både människor och djur, berättar Alice.

Bok 12 1965 A0054 Strandmans Granberg Alice Andersson

Det fanns massor av regler och krav på tillstånd för olika produkter i en färghandel av Strandmans stora breda sortiment. För att få sälja dåtidens populära parfymen 4711, fanns det hårde regler. För att inte tala om kondomförsäljningen. För att få sälja kondomer fodrades ett särskilt tillstånd av landsfiskalen i Askersund. Kondomerna låg inte framme, utan fanns under disken minns Alice. Och ingen man ville bli expedierad av kvinnlig expedit i ett sådant känsligt ärende på den tiden. Men ibland råkade ändå de manliga kunderna ut för kvinnan som expedit.  För att komma runt sitt ärende kunde det leda till en massa ”onödiga” inköp i butiken, som färg, plåster och mycket annat.  Trots det stora utgifterna blev förmodligen ändå lördagskvällen misslyckad.  Ett hårt öde. Alice minns och skrattar. Med moderna tider kom det upp en kondomautomat, men då hade makarna Andersson slutat med butiken.

 

 

 

Ingrids lilla röda stuga på "Lusten" i Askersund

Ingrids lilla röda hus vid Höglunda  på Lustenrustområdet i Askersund  är en trevlig kontrast till den övriga större villabebyggelsen. Hon har nöjt sig med en liten charmig stuga på 24 kvadratmeter, som är anpassad direkt för henne. Ingrid drabbades av en stroke för 12 år sedan och det ledde till att hon inte kan röra sig som förr.

Ingrid Andreasson (1)

Ingrid Andreasson (6)

 

Ingrid Andreasson (3)

 

 

Ingrid Andreasson (22)

Ingrid Andreasson (10)

 

                           Villorna på Lustenrust speglar sig i fönstren på Ingrids lilla röda hus

 

Ingrid Andreasson (1)

-Jag har ritat huset invändigt  och sett till att jag fått det precis som jag vill ha det. Detaljer är viktigt för mej. Det har byggarna fått erfara, berättar Ingrid med ett leende.

Ingrid med efternamnet Andreasson arbetade vid Askersunds kommun med kartor i 27 år. Hon var sjukskriven i två år efter sin stroke, men kom tillbaka till sitt kartjobb fram till 2007. I 60 år hade hennes familj ägt en sommarstuga på Ekerö vid Mälaren med ett fantastiskt läge.  För två år sedan sålde Ingrid sitt kära sommarhus, men det var inget lätt beslut.

-Insåg som ensamstående att jag inte  kunde klara av att sköta stället  längre. Då bestämde jag mej för att köpa en tomt i Askersunds kommun. Höglunda som ligger på en liten höjd med träd och buskar passade mej perfekt. Har alltid varit intresserad av äldre byggnader och miljöer. Allt ska stämma om jag ska bli nöjd. Jag har alltid bott i hus med bra utsikt. Allt är inte färdigt ännu. Ett trappräcke i järn vill jag ha vid handikapprampen. Det ska min son hjälpa mej med. Tänker också skaffa mej en liten timrad förrådsbyggnad. Jag är väldigt nöjd med mitt hus och tomt. Några fruktträd har jag också hunnit  plantera, upplyser hon.

Husets placering var viktigt för Ingrid. Hon ville ha fönster i alla väderstreck.

-Kvällsolen njuter jag  av på en bänk med utsikt mot de större villorna i Lustenrustområdet. Morgonsolen kommer in genom toalettfönstret. Åt norr ser jag åkrar och skiftningar i grödorna. Entréingången finns på södersidan. Dörren har en snickare i Askersund tillverkat. Det är en kopia av en dörr som jag hade i stugan på Ekerö. Jag har nostalgiska skäl tagit med föremål från mitt gamla sommarparadis. Som en del tapeter. Fick tapeter över från Ekerö. De har jag också i min ordinarie bostad på Hagaområdet, omtalar Ingrid.

Utvändigt är Ingrids hus falurött med torpargrund. Läkten som är spikat på granvirket är av den gamla kantiga stilen. Ingrid ville inte ha läkt med profil. Det är de små detaljerna som görèt sjöng Povel Ramel en gång. Ingrid är helt inne på Povels linje. Hon ville heller inte ha några moderna synliga fula ventilationsskydd i torpargrunden. Ingrid har istället satsat på nät som väl flyter väl in i grunden.

 

Ingrid Andreasson (12)

Ingrid Andreasson (15)

Ingrid Andreasson (26)

Ingrid Andreasson (25)

 

Ingrid Andreasson (14)

 

Ingrid Andreasson (9)

Ingrid Andreasson (8)

 

Ingrid Andreasson (29)

Björn Fahlström och hans anställda i byggfirman har stått för Ingrids bygge.  Och hon är nöjd med gänget. Tomten kostade 134 000 kronor. Hur mycket allt kommer att kosta när det är färdigt är oklart i dagsläget.

-För mej  som bor i lägenhet har det viktigt att få ett sommarhus på nära håll och då har det fått kosta. Huset är vinterbonat så det är inga problem om för mej åka dit även under den kalla årstiden om det skulle vara så, upplyser Ingrid, nöjt.

På Ingrids tomt stod tidigare ett hus och ett uthus. Det revs och kommunen började sälja av tomter. I dag är  priset 150 000 kronor och det finns fortfarande en del tomter  i området att köpa. Strax intill Ingrids tomt är ett nytt hus på gång.

 

 

 

 

 

Askersund fick ingen Folkets park

 

Vretstorp Folkets park (2)

Askersund har aldrig haft  någon Folkets Park, som exempelvis Vretstorp. Det var dit vi askersundare  fick åka om vi skulle roa oss med att kasta pil och ta en citronil som det heter i schlagertexten. Ibland kunde det också bli en något starkare dryck. Det gick bussar från Askersund till parken i Vretstorp när det begav sig. De var alltid fullsatta och de flesta var också med tillbaka till Askersund. Klart att det blev lite manfall ibland, men att vakna i Vretstorp en morgon är inte det sämsta. Om det nu var i parken eller hos någon annan. Ibland var det nödvändigt att dela på en taxi för att komma dit.

I mitten på 50-talet  fördes diskussioner om att anlägga en Folkets Park i Stadsparken. Mannen bakom idén var stadsarkitekt Fredriksson. På gamla idrottsplatsen i Askersund fanns en festplats som drevs av idrottsföreningen. Under många var den mycket välbesökt.  Askersundarnas eget nöjesfält. 1953 slog Gösta ”Snoddas” Nordgren  publikrekord i parken. Men det gjorde han nästan på varje ställe han uppträde på den tiden.

Fredriksson tyckte inte att natursköna Stadsparken inte hade något att erbjuda som lockade till regelbundna besök på den tiden. Men det har ändrats. I dag Hembygdsgården i Stadsparken en pärla. Och inte nog med det. Den som vill kan också  åka minitåg till Hembygdsgården med  påstigning i hamnen. Fredriksson  ville helt enkelt flytta IFK:s festplats till Stadsparken. Ett annat av skälen till den föreslagna flytten var också  att  staden hade gjort intrång på gamla IP, med planerad villabebyggelsen ute vid Skrinnargatan. En ny festplats i Stadsparken skulle bli lite plåster på såren för IFK.

Bertil Boo Stjernsund_redigerad-4

Frågan var också uppe i drätselkammaren för diskussioner. Fredriksson föreslog också att Torebergsvägen skulle dras fram över bäcken och järnvägen för att göra en bra uppfart till Stadsparken. Stadsarkitekten hade inte pekat ut något område i Stadsparken för en festplats. Men han menade att det fanns flera lämpliga platser i parken at välja på. Det skulle heller inte kosta särskilt mycket att anlägga en Folkets Park. Det behövdes bara lite inhägnader…

Nu blev det aldrig något med stadsarkitekt Fredrikssons förslag. Det blev aldrig någon Folkets Park i Askersund. Det enda som genomfördes av hans förslag var att Torebergsvägen förlängdes över bäcken fram till gamla järnvägsbanken så småningom. Men det var inte för att det skulle bättre uppfart till Stadsparken. Gamla järnvägsbanken är i dag döpt till Banvallsvägen . Vägen blev ett måste för den byggnation som finns där i dag.

Med facit i hand var det nog bäst att det inte blev någon Folkets park just i Stadsparken. Hembygdsföreningen har själva satsat hårt i Hembygdsgården och det verkar som det pågår ett ständigt förnyelsearbete och förbättringar. Men det hade säkert funnits andra platser för en Folkets park om det varit så. Askersunds stad hade dock ingen tradition med varken Folkets hus eller Folkets park. Dagens Folkets hus kom till när hantverkarna sålde sitt hus med  bio och allt.

Vi alla som åkte till Vretstorpsparken en gång i tiden kan glädja sig åt att parken finns kvar och ibland pågår det också aktiviteter där. Även om det inte var som på 50-talet. Men när man passar parken i Vretstorpsbacken så väcks minnen. Helt klart.

Monica Zetterlund Stjernsund_redigerad-1

 

Monica Zetterlund affisch Stjernsund

Midsommarfesterna vid Stjernsund och festerna på Borgmästareholmen var de stora nöjesplasterna fram till i mitten av 70-talet i Askersundstrakten. Det har gjorts försök att återuppliva festerna på holmen med dans och allt men de har inte lockat nog med folk. Orkestrerar och artister är dyra så det fodras stor publik för att det ska gå ihop sig. Nu är det ofta festivaler under några dagar som gäller. För en tid sedan fick jag möjlighet att kolla och fotografera av affischer från Stjensundsfesterna.  Det var Hemvärnet som arrangerade festerna och på plats fanns oftast de allra bästa och populäraste artisterna. Allt från Monica Zetterlund, Rolf Björling, Family Four, Toots Thieleman , Lilly Berglund, Ulla Sallert, Jokkmokks-Jocke och naturligtvis hemmasonen Bertil Boo. Ett givet dansband var Cool Candys , som Hemvärnet hade långtidskontrakt. Det skrevs långt innan bandet slog igenom på allvar med ”Muckartvist”.

Thore Skogman Stjersund

 


Lilly Berglund StjernsundToots Thileman affisch StjernsundCool CandysPer Grunden StjernsundUlla Sallert Afffich StjernsundWilliam Clausen Stjernsund