Gamla Kyrkskolan i Askersund

I augusti 1949 började jag min skolgång i Kyrkskolan Askersund. Sedan dess har det hänt mycket både med den stora röda träbyggnaden vid vattnet från 1926. Och med mej också. Men nu ska det handla om Kyrkskolan. Mina minnen från den skolan är inte mycket att skryta med. Tyckte de första åren var ganska trista. Men de fanns också de som tyckte det var roligt för att få lite balans på det hela.

Kyrkskolan blev färdig för inflyttning 1926. Bilden är från den tiden och kommer från Leif Linus arkiv.

Kyrkskolan 1949
Hamnhuset (Kyrkskolan) i dag

Vid senaste fullmäktig godkände församlingen att Askersundsbostäder AB får köpa skolan för 9,2 miljoner kronor. 200 000 avser inventarier. Syftet på kort sikt är att hyra ut lokalerna till Askersunds kommun till ett hem för ensamkommande barn. På lång sikt kan fastigheten bli lägenhetsboende. Enligt ordföranden i Askersundsbostäder Rolf Karlsson, skulle det bli ett av stadens attraktivaste lägen. Så sa han i fullmäktige. Det var precis det som Askersundsbostäder ville göra för drygt tio år sedan. En ritning fanns framme, men den gången blev det stopp. Kommunen gjorde istället upp med Askersunds församling om byggnaden, trots att det är ett helägt kommunalt bolag. Bostadsbolaget vill riva och bygga nytt.

Ritning på ett tänkt bygge vid gamla Kyrkskolan. Bostadsbolaget kommer aldrig över tomten.

Församlingen hade planer till att använda gamla Kyrkskolan till sin egen verksamhet, men hade svårt att hitta användningsområden. Det ledde också till försäljning. Makarna Franzèn tog över huset och har gjort en totalrenovering. Bland annat med ett antal rum och ett restaurangkök. Det var en mycket stor satsning. Huset bytte också namn från Lindbogården till Hamnhuset. Nu blev det inte den succé som man hade hoppats på, därför valde man att sälja till det kommunala bolaget.

Gamla tidningsklipp

År 1979 tog kommunen beslut om att förvandla Kyrkskolan till vandrarhem och föreningsgård. Vandrarhemmet i Lindbogården blev mycket populärt med närhet både till stan och småbåtshamnen. Men det fanns ett problem. Kommunens personal fick sätta upp lösa väggar inför varje säsong, för att dela av de stora klassrummen med. Det gjorde man i många år, men så skulle Kyrkskolan användas till annat och då åkte vandrarhemmet ut.
Lokalerna har sedan används för vuxenundervisning av olika slag. Det har funnits musikgrupper där och föreningarna har haft sina träffar där. Ibland har den ståt helt oanvänd och kommunen som var tidigare ägare har eldat för kråkorna. Den stora grejen med skolan var att stadens ungdomar skulle få en egen gård. Hösten 1980 drog verksamheten igång, men gamla Kyrkskolan blev inte den succé man hade väntat sig. Ansvarige Börje Bohman gjorde allt han kunde för att stället skulle bli populärt och fyllt med aktiviteter. Börje ville inte att skolbyggnaden bara skulle bli en värmestuga. Ett gårdsråd bildades med ungdomar och ledare. Men det var hopplöst att få stället populärt bland stadens ungdomar.

Efter något år kom förslag på att byta namn på den gamla skolan. Ungdomarna tyckte inte att Kyrkskolan var något bra namn på en ungdoms-och föreningsgård. Folk fick lämna förslag och sedan blev det röstning. Då 11-åriga Ann-Sofie Granström, kom med förslaget Lindbogården. Som tack för hjälpen fick hon ett presentkort av fritidsnämnden på hela 50 kronor. Från början var det svårt få folk att säga Lindbogården. För det flesta var det fortfarande gamla Kyrkskolan. Men det har ändrat sig med åren. Lindbogården blev ett vedertaget namn hos de flesta. Ann-Sofie och hennes pappa Max kopplade namnet till platsen intill skolan, Lindbomossen.

Askersundsbostäder AB har mera saker på gång. Bolaget vill nämligen också köpa fastigheten Norra Bergen 49 av kommunen. Fastigheten omfattar bland annat Vattentornet, gamla Samrealskolan (kulturskolan) samt några mindre byggnader. Bostadsbolaget förbinder sig också att upprätta en detaljplan för området som ska innehålla bostäder och en ombyggnad av gamla skolan på Norra Bergen till lägenheter. Det blir möjligt när kulturskolan som finns där i dag flyttar till nya Sjöängen.
Bostadsbolaget lovar också att behålla Vattentornet exteriört, eftersom det är ett viktigt landmärke för Askersund. Under många år har duvorna haft sin bostad i vattentornet, men nu kanske det blir några andra bosättare i tornet. Bostadsbolaget vill också ha förtur att köpa Norra Bergens äldreboende när ett nytt äldreboende står klart. Köpesumman för fastigheten kommer att ligga runt 3,5 miljoner.

Vattentornet är ett riktmärke för Askersund
Samrealskolan som i dag är Kulturskola. Och som så småningom ska bli lägenheter.

Ännu är inga kommunala beslutat fattade när det gäller Norra Bergen 49, men vad jag förstår är det bara en formsak. Så brukar det vara när ärendena når så långt upp som till kommunstyrelsen. Det kan bli några mindre justeringar. Några politiker är vad jag förstår motståndare till att bostadsbolaget ska få förtur till köpet av Norra Bergens äldreboende.

Mummel i kön av Gits Olsson

Askersund hade en gång ett Stadshotell. Det blev en politisk kamp om det skulle få vara kvar eller rivas. De som förordade ett nytt hotell på andra sidan Sundsbron gick segrande ur striden. På samma plats byggdes servicehuset upp. En byggnad som är ganska lik gamla ”Statt”. När hotellet revs i början på 80-talet var byggnaden i ett ganska dåligt skick. Enligt kåsören Gits Olsson var heller inte servicen den bästa mot slutet.


Varje vecka hade Gits Olsson en krönika i tidningen SE under rubriken ”Mummel i kön”. Vid ett tillfälle besökte han hotellet i Askersund och skrev en krönika därifrån. En krönika som askersundarna pratade mycket och länge om. Gits utgick från visan om Petter och Frida. I visan kom Frida in på hotellet i Askersund men inte Petter. Gits skrev att Petter inte gick miste om något. Stället var ganska ruffigt.

” Vi fick rum nr 12 en trappa upp. Där såg det ut så här. Spegeln på väggen hade lossnat och någon hade hängt upp den på en spik. Ja la tandborsten på hyllan och då halkade spegeln på sniskan, så jag fick snabbt beslutade att lägga tandkrämstuben som motvikt på hyllans motsatta sida. Men det gick inte för hyllglaset var av på mitten”, skrev Gits.

”Möblemanget består av två sängar och ett skrivbord i blankpolerat lövträd, som var så populära i början av 40-talet. På skrivbordsunderlägget ligger en solkig lapp som meddelar att restaurangen är öppen från kl 12.00 till 23.00, medan grillen stängs redan kl 19.00. Där kakelugnen har stått finns det en skrubb att hänga kläderna i. Den är utrustad med galgar. Tre och halv. På en av galgarna står Kemisk Tvättindustri Askersund.”

”På väggen hänger en pastell visande en närkingsk ladugård i snösmältning. Signaturen I E målade 1922. Det finns ingen anteckning om när han blev skjuten. Fönstret går inte att stänga, så tofsen i den nötta rullgardinen pendlar muntert i draget. Nöjeslivet i Askersund synes trots allt vara koncentrerat till detta Stadshotell. Den trevliga matsalen med spontade trätak och sin pittoreskt svarvade pelare befolkades av gäster som inte var så ansträngt eleganta.”

” Vi föredrog att äta vår måltid i matsalen tillsammans med societeten. Men trots att det var onsdag svek societeten. En grinig handelsresande som körde glasögonen upp i pannan, räckte ut armen och höll matsedeln mellan knäna och frågade om den lilla sillbrickan för 5:75 var bra. Det sa servitrisen att den var. Då sa handelsresanden att det trodde han vad han ville om, och tog tre sandvikare. ”

  En gammal matsedel från Statt

”På morgonen försökte vi få frukost på rummet, men dels var det ingen som svarade nere i telefonväxeln, dels är servering på rummet inte brukligt på Askersund stadshotell. Man fick gå ner i PUBEN för där hade man ställt fram smör och bröd, kokta ägg, en kaffepanna och lite koppar på ett bord så att gästerna får ta för sej om de får lust. För att komma åt morgonkaffet fick vi göra en kringgående rörelse kring en gumma som dammsög under bordet. Sedan vi blåst av det värsta dammet smakade osten riktigt bra”, slutade Gits sin krönika.


En del blev mycket upprörda över Gits krönika, medan andra tog det hela med humor. För den som vill läsa mer av Gits finns ett eget Gits Olssons  sällskap som går att hitta på nätet.

Smeden som vapen i Askersund

 

Smeden på rådhustaket i Askersund har klämtat med sin slägga sedan i slutet på 1930-talet. De välklingande slagen hörs över hela staden.

Smeden ingår i Askersunds stadsvapen.

Askersund har en smed i sitt stadsvapen. Det har säkert inte undgått någon som besökt eller bor i Askersund. Det är bara att kasta ett öga upp mot rådhustaket, så finns smeden där för med sin slägga slå in timmarna. Många av dagens askersundare undrar nog över varför det blev just en smed. Men alternativet, en grosshandlare i spik, hade varit sämre åtminstone när det gäller att få till ett konstverk som uppmärksammar alla på vad klockan visar. Möjligen kunde man ha skapat en grosshandlare i järn som dunkat portföljen i rådhustaket varje heltimma…

För helt klart är det lite lurt med smeden som stadsvapen. Enligt historiker är smeden i stadsvapnet ”bara” en symbol för stadens handel med smidesvaror. Det fanns ett stort antal grosshandlare i staden i mitten på 1600-talet som handlade med spik, men endast några få smeder. Spiksmedarna bodde på landsbygden omkring staden och ville bo kvar där. I mantalsförteckningen för Askersunds stad från 1657 fanns det endast två smeder i statistiken. Och sämre skulle det bli. I början på 1700-talet fanns endast en smed upptagen i statistiken. Borgarna försökte få smederna at flytta in till stan, men utan resultat. Landshövding Bonde uppmanade också borgmästaren och rådet att få in de trilskande smederna till stan. Om inte annat för att spendera sina löner i stan. Men inget hjälpte. Spiksmederna stannade kvar på landsbygden.

För att få lite tryck på det hela förordade drottning Kristina år 1650 att allt stångjärn som kom från de omkringliggande bruken sjövägen skulle gå igenom stadens egen våg och där beskattas. Många klagade i Askersund på den tiden över svår fattigdom. Med beslutet gav drottningen askersundarna ett verkligt handtag för att komma tillrätta med fattigdomen. Ett 10-tal år senare blev det dock begränsningar när det gällde att ta ut vågpengar. Stadens borgare försökte också få en namnändring till stånd 1664. De ville ändra namnet till Carlslund. Bara för att inte bli förväxlade med Askersunds socken. Elva år senare besvarade stadsmakten borgarnas begäran med ett avslag. Motiveringen var att ”att det ena namnet var lika gott som det andra”. Så lång tid för ett så enkelt svar?

En del har mer eller mindre på skämt eller allvar krävt att smedens slägga på rådhustaket borde bytas ut till något modernare. I mitten på 40-talet fanns det en önskan hos tecknare Hamberg, att släggan borde bytas ut mot en bandyklubba. Staden hade gjort sitt namn känt genom IFK:s fina bandylag. 1945 debuterade Gunnar Carlsson i A-landslaget mot Finland på Stockholms Stadion och utsågs till matchens bäste spelare. Det föranledde Hamberg sitt lite udda förslag.

IFK Askersunds Gunnar Carlsson efter landslagsdebuten

På senare år har någon sagt att smeden borde ha ett blåsinstrument istället för släggan, med tanke på hur stora tradjazzfestivalerna har blivit.

Bilden har Janne Nilsson på NA tecknat för ett antal år sedan.

Men vad jag förstår kommer alla förslag som rör smedens slägga att omgående hamna i papperskorgen hos de styrande. Det är inte bara att plocka bort en slägga utan vidare. Modellen till smeden har Aron Sandberg skapat 1937. Han har också gjort en del skulpturer till Stadshuset i Stockholm.

IFK föll i första kvalmatchen till fyran

Adde Borg gjorde IFK:s båda mål mot Laxå.

Laxå IF tog ett jättekliv mot att säkra en ny säsong i division fyra i lördagens kvalmatch på Solberga i Askersund. Det blev vinst i första kvalmatchen till fyran mot IFK Askersund med 3-2, sedan IFK haft ledningen i pausen med 2-1. Spelmässigt var det en jämn match, med ett litet plus för IFK stundtals. Skillnaden var att Laxå gjorde mål på sina chanser. Det ska nu mycket till om IFK ska kunna vända på den steken i avslutningsmatchen på Ramundevallen nästa lördag.

IFK tog ledningen med 1-0 sedan Adde Borg, lämnat Laxåförsvaret bakom sig i en typisk Borg-löpning. Övriga mål var bjudningar som Laxå var bästa att utnyttja. Benjamin Widmark kvitterade, innan Adde Borg gav IFK ledningen strax före pausvilan. Det var ett skott från Johan Hailee, som tog på Borg och ställe duktige Laxå målvakten Alex Berger helt. Laxå övriga mål gjordes av Jose Maria. Han dök upp som gubben i lådan lite överallt, så det var ganska logiskt att han blev tvåmålskytt också.

Bäst i Laxå var målvakten Alex Berg, som dominerade hela straffområdet. Alex räddade några frilägen när det bäst behövdes. Han fick också priset som bäste spelare i sitt lag. IFK har ett farligt anfallspar i Adde Borg och Johan Hailee. På mitten slet som vanligt Philip Larsson hårt. Adde Borg fick priset som bäste IFK-spelare. IFK:s hopp får nog nu stå till Latorp. Vinner Latorp sin kvalgrupp till trean, återfinns både IFK och Laxå i fyran nästa år.

Runt 200 personer såg matchen. En mycket bra publiksiffra i Askersund.

Ove Danielsson

Sågverk i Askersunds strandpark

 

Strandparken sågverket gammal bild   Sågverket i Strandparken. Gamla skolan syns till höger och Vattentornet skymtar i bakgrunden. Virket  drogs över isen från Edö.

Sågverksbild B

 

De som promenerar  i Strandparken i dag kan  nog aldrig drömma om att det förr låg ett sågverk där. I dag reser sig den nya skol-och kulturbyggnaden majestätiskt i kanten av parken. Men det finns  gamla bilder  på hur det såg ut en gång i tiden. Bilderna i bloggen  är på sågverket som låg vid Alsens strand vid nuvarande Strandparken. Gamla skolan till höger.Vattentornet skymtar i bakgrunden. Bilden kan vara från 20-30-talet. Bilder som jag fått från ett dödsbo och som jag aldrig sett tidigare. Leif Linus har också bidragit med bilder och Eric Englund med en karta. Bloggen har också gått på Facebook . Men alla är ju inte med på alla sociala medier, därför får det också gå på min blogg.Karta Strandparken Englund

                   Karta från Eric Englund.Sågverket  låg innanför de blå linjerna.Sågen Strandparken
                                     Strandparken-sågen-Leif-Linus-300x154        

 

                                                                                Från Leif Linus bildarkiv