Bassängen vid Hargebaden

 

I juni 1989 invigdes nya Hargebaden under pompa och stått. Allmänheten skulle få bada gratis i den uppvärmda bassängen hela dagen. Oron från kommunen var stor att ingen skulle bada i den omdiskuterade bassängen. Skulle folk i protest och fortsätta bada i Vätterns klara kalla vatten? Folk som badade i bassängen kanske skulle bli mobbade?

Inte nog med oron för att den tempererade bassängen skulle stå tom. Politikerna i kultur-och fritidsnämnden och tekniska nämnden hade kommit riktigt på kant med varandra. Det ledde till att invigningen bojkottades av fritidsfolket. Anledningen till bojkotten var att tekniska nämnden hade gjort upp invigningsprogrammet utan att fråga fritidsfolket som skulle ansvar för anläggningen.

Tidningsreportage 1989

Petra Gustavsson var föreståndare vid nya Hargebaden 1989. Hon är tillbaka inom kommunens turistnäring.

Satsningen på upprustningen av Hargebaden i mitten på 80-talet blev en het politisk fråga. Det handlade inte så mycket om upprustningen av området utan om den tempererade bassängen. Kommunen fick en del pengar från länets T-stiftelse till satsningen, men kommunen fick stå för större delen själva. Motståndarna tyckte det var helt onödigt med en tempererad bassäng för dyra pengar när Vätterns klara vatten fanns strax intill. En del menade att pengarna istället skulle gå till en simhall i centralorten.

Trots protesterna före invigningen 1989 var det ändå ganska många som passade på att ta ett gratisbad. Under ett antal år drevs anläggningen av kommunen, men sedan har det övergått till privat drift. I dag har proteststormen lagt sig. Tror till och med att några av de som protesterade har tagit ett dopp i bassängen som nu utnyttjas flitigt av barnfamiljer. Det finns rutschkana och allt. Och glass i kiosken intill. De som driver verksamheter i Harge är förmodligen mycket nöjda med bassängen. Det brukar ta lite tid innan temperaturen Vätterns vatten är badvänligt. Och då är bassängen ett alternativ även om den blev dyr. Varma sommardagar är Närkes Rivera, som Hargebaden kallas, fullbelagd. Det finns nästan inte en parkering att uppbringa. Det gäller att vara tidigt på plats vid sandstränderna. Just bristen på parkeringar har alltid varit ett stort problem. För att råda bot på det har det gått bussturer från Askersund.

När debatten var som hetast fick jag dagliga besök av uppretade personer på redaktionen. Jo, det kom också några som var för bassängbygget. Ett minne som bitit sig fast är ett besök av ett äldre uppretat par. Kvinna talade nästan oavbrutet i en kvart om hur dåligt hon tyckte satsningen på Harge var. Efter en kvart skulle mannen komplettera kritiken. Men det gick inte. ”Nu lugnar du ner dej” var kvinnans kommentar.

Lyckad turistsatsning i Askersund

Turistsatsningen behöver inte alltid vara stora och dyrbara. Det lilla tåget som trafikerar Askersunds hamn och hembygdsgården är att det med ganska små medel skapa något som alla tycker är bra. Både små och stora. Tågvagnarna brukar nästan alltid vara fullsatta.  Och allt sker ideellt med folk från hembygdsföreningen.

minitåget1

Bild från Hembygdsföreningens hemsida.Askersunds by minitåget 2015-06-29 10.57 (3) Hembygdsföreningen Lennart Sandberg_redigerad-2

Lennart Sandberg är en av lokförarna. Garagen finns i Askersunds by. Lennart öppnar för att ge sig  in till stan för dagens körningar.

När tåget köptes in 1988 var det många askersundarna som drog på munnen. Vad var det för larv att köpa in ett minitåg till Askersund. Inte behövdes  något minitåg i Askersund med så korta avstånd. Men belackarna fick fel. Tåget har blivit en succé. Det har snart gått 30 år sedan tåget började tuffa runt i Askersund. I dag är tåget ett givet inslag i sommar-Askersund. Bakom satsning och de som fick ta emot en del hån i början var dåvarande kanslichefen vid Askersunds kommun Lars Nordkvist, Alf Höjenberg i hembygdsföreningen och teknikkunnige Roland Söderkvist. De tre reste ner till mörkaste Småland till Bengt Erlandsson på ”High Chaparall” . Han hade ett tåg till salu. De kom också hem med ett lok och två vagnar . Askersundarna var mycket nöjda med affären. Enligt de själva blev det mycket billigt. De gjorde ändå affär med en ekonomisk smålänning.

Tåget Hembygsgården 012 (4)

   Första tåget  1988.Tåget Hembygsgården 012 (4) Georg Pettersson

Roland Söderkvist, Alf Höjenberg, Georg Pettersson och Lars Nordkvist

Roland Söderkvist såg till att tåget blev kördugligt. Ett 20-tal firmor ställde upp som sponsorer. Alf Höjenberg lät ingen slippa undan med sponsring när han gick runt i Askersund. Det var nästan så köpmän och affärsidkare tog en omväg när de fick se Alf komma med sin portfölj. Men han gjorde en stor  insats med att få ihop pengar till drift och reklam.  Det var kommunen som köpte in tåget för att hyra ut det till Hembygdsföreningen. Drivande på kommunen var kanslichefen Nordkvist. I dag är föreningen ägare till turistfordonet.

Hembygdsföreningen ställer också upp med lite beställningsturer, som rundturer med patienter från olika institutioner, barnstugor och föreningar. Själv hade jag tur att bo i närheten av lokförare Pelle Wilson. Han stannade till vid vår infart när han skulle in till stan och köra de första turerna. Det är inte alla askersundare som haft möjlighet att åka tåg till jobbet på morgonen och möta ett yrvaket Askersund.  En trevlig tur.

För 60 år sedan bröts den riktiga järnvägsförbindelsen i Askersund med stora vida världen. I augusti 1955 anlände rälsbrytarlaget till Askersund station för att börja bryta upp järnvägsrälsen vid stationen. Gänget lämnade kvar en mindre rälsstump som skulle brytas senare. På den stumpen kunde den gamla trallan köras, men mitt framför stationshuset var stopp. Nu är all räls borta. Bara stationshuset finns kvar.

Folkskolan Strandparken järnvägen 1905 färg Vykort Askersund

Järnvägen gick genom Strandparken, där  nya skolan byggs i dag.

 

Enligt gamla rykten var det meningen att stadsbanan Stockholm-Göteborg skulle dras över Askersund. Pamparna skulle då ha motsatt sig järnvägsbygget, med motiveringen att de skulle få sin nattro förstörd. Den stora järnvägsknuten blev i istället Hallsberg. Det är en bra historia när man tröttna på alla lokalpolitiker för att det inte händer något. Nog snabbt.

Men historien är helt enkelt för bra för att vara sann. Hallsberg var helt enkelt ett bättre alternativ som järnvägsknut mellan de båda storstäderna. Att Askersund missade på grund av dålig nattsömn för de styrande, är att ge dåtidens styrande allt för stor betydelse. Besluten om stambanan togs på ett helt annat plan och då hade det ingen betydelse om pamparna kunde sova eller inte. Askersund fick ändå en egen järnväg. En smalspårig järnväg till Lerbäck. Invigningen skedde 1884. Stationshuset finns kvar och är en kulturklenod för kommunen

Det enda som vittnar om att Askersund ändå haft en järnväg – förutom stationshuset är namnet Banvallsvägen som finns i kanten av Stadsparken. Och så finns det en informationstavla vid stationshuset som berättar stadens järnvägshistoria. Järnvägsbolaget fanns kvar många år efter det att järnvägen fanns kvar. Bolagsstyrelsen och dess aktieägare träffades en gång om året för att ta del av den tunna verksamhetsrapporten och äta en god lunch. Det fanns lite pengar att festa för. Men nu har bolaget gått i graven.

OA Andersson teckning järnvägen

Många har skämtat om järnvägsbanan mellan Askersund och Lerbäck. I skämttidningen ”Söndags-Nisse” gjorde tecknaren Oskar Andersson, OA, en vanvördig teckning från stationen i Askersund. Några buspojkar såg till att tåget inte kom någon vart.

”Nä, hö nu pojkar va ä de för sabla skoj! Släpp tåget!” var stinsens kommentar på teckningen.

Stationshuset Oskar den II kommer

Vykort Askersund059

Oscar II på besök i Askersund. I bakgrunden grabben V Gustaf.

Det största som förmodligen hänt vid stationshuset i Askersund är konung Oscar II besök 1898.  Veckor i förväg hade mottagningskommittén dekorerat staden och stationshuset. Besöket ägde rum den 7 juni och det var en strålande dag. Trots det vackra vädret var kungen på ett uruselt humör. Han förklarade att kyrkan var smutsig och pennan som han skulle skriva sin namnteckning med var den sämsta han skrivit med. Kungen blev dock på lite bättre humör när flickorna vid flickpensionen vinkade från sin balkong. Ett fatalt misstag inträffade också när stadens representant skulle hålla det korta avskedstalet vid hamnkajen. Talet lästes från ett koncept, som var dolt i botten på cylinderhatten. På ett ställe hade han tänkt göra en konstpaus och hade därför i konceptet skrivit: Här göres ett uppehåll”. I ivern och nervositeten lästa han med högtidlig röst även det som inte skulle sägas högt. Enligt Joel Haugard i Askersundia så uppfattade inte kungen turligt nog det pinsamma misstaget.

.

 

 

 

 

 

 

Borgmästareholmen

 

Borgmästareholmen är en plats som diskuterats flitigt genom åren. Under mycket lång tid handlade diskussionerna om att bygga en bro ut till holmen. Det skulle göra platsen mera attraktiv och lättillgänglig. Askersunds skulle få ett verkligt sommarparadis. En bro byggdes också. Serveringen skulle locka turister och askersundare. Två idrottsföreningar byggde en fin dansbana med tak. Ett stort arbete med ideella krafter. En lekplats anlades, samt ett bra bad. Borgmästareholmen fick namnet ”Barnens egen Ö”. Det var bäddat för stor succé.

Planer och verklighet är som bekant två skilda saker. Borgmästareholmen är ett lysande exempel på det. Det har gjorts många försök till att göra platsen mera populär, men resultatet har ofta uteblivit. Det har inte blivit någon publikinvasion ut till ön. I dag är det badet som lockar många till den gamla fina holmen. Mer än så är det nog inte och man kanske skulle nöja sig med det, för att sedan rusta och snygga upp det som redan finns. Serveringen är nästan helt väderberoende. Vid dåligt väder är det inte många som tar sig över bron. Med sådana förutsättningar blir det tufft att driva en servering där ute. Det har många fått erfara.

Bengt Svärd

I slutet av förra året lämnade centerpartisten och ledamoten i kultur-och tekniknämnden Bengt Svärd in förslag på förbättringar för att öka intresset till Borgmästareholmen. Han menade i sin skrivelse att holmen borde få en mera framträdande roll i stadens natur. Förslagen var bland annat att ta bort den hårt slitna grinden ut till holmen. Svärd önskade också att stigarna skulle förstärkas och att det skulle placeras ut jordfasta bänkar där utsikten är som bäst. Vidare önskade Svärd att de avverkade trädstammarna skulle tas bort, alternativt dra nytta av stubbarna med skulpturtävling. Snygga till och komplettera eldningsplasterna. Ta bort lekredskap som inte fungerar och avverka träd som skuggar badplasten. Komplettera växtmaterialet i de olika naturtyperna och förse det hela med information och namnetiketter. Slutligen ville Svärd i sin skrivelse låta föreningarna fritt under ansvar få disponera dansbanan för dans och andra aktiviteter under sommaren. Allt behöver inte göras på en gång utan efter en långtidsplan är Svärds uppmaning.

Grinden ska plockas bort.

För en del år sedan gjordes en naturinventering på Borgmästareholmen av Helena Hasselqvist vid högskolan i Kalmar. Den verkar ha fallit i glömska, trots att hon gjorde ett ganska omfattande arbete.

Kultur –och tekniknämnden har diskuterat frågan om Borgmästareholmens framtid. Det finns något som heter Strandrådsgruppen som jobbar med frågan. Har aldrig hört tals om gruppen, men den finns. Det finns förslag på att flytta delar av lekplatsen ute på holmen in till Strandparken. Vidare finns det planer på att förbättra vegetationen. Vägarna som Svärd föreslog verkade svårt att göra något åt just nu eftersom det inte fanns någon pråm att forsla sand med. Tidigare forslade man över sand vintertid på isen. Grinden till holmen ska också plockas bort under våren. Vi får se vad som händer med Skarpskyttekårens och IFK:s övningsområde.

Badplatsen på holmen har blivit mycket uppskattad.

Det var borgmästare Anders Wilhelm Knöös som började röja och snygga upp ute på holmen. Han bodde i Borgmästarehuset vid Stora Bergsgatan-Stöökagatan och var borgmästare åren 1834 -1870. Innan han fick ta hand om holmen som sommarnöje, var namnet Hästholmen. Vad det namnet kom ifrån känner jag inte till. Ön var vid den här tiden helt kal.

Knöös såg till att det blev ett litet utvärdshus på holmen. Det var ju askersundarnas enda möjlighet till uteliv om sommaren. Det finns massor av gamla bilder med fullastade båtar av folk som skull ut till holmen och njuta. 1862 infördes hundskatt där pengarna första tiden var öronmärkta till holmens försköning.

Den 12 maj, Charlottadagen, var en stor dag för borgmästarens familj. Borgmästarens fru hette Charlotta och det skulle firas. Familjen rodde ut till holmen för att dricka kaffe med punsch. Festen fortsatte sedan hemma på gården där huvudmålet var plättar. Borgmästaren älskade plättar.

Askersunds skarpskyttekår hade sina övningar ute på holmen från mitten av 1800-talet . Stenarna som kårens medlemmar sköt mot finns kvar ute på udden och rättades till för ett antal år sedan med pengar från länsstyrelsen. På den här tiden var försvarsmakten i ett mycket dåligt skick. Skarpskyttekårer och Lantvärn bildades lite var stans i Sverige. Vid starten hade föreningen 180 medlemmar. När föreningen upphörde i slutet av 1800-talet var medlemsantalet bara lite över 50 skyttar.

                                                     Skarpskyttekåren hade sina övningar på Borgmästareholmen

Restaurangrörelsen på holmen drevs av en snickare Carlsson och hans fru. Rörelsen gick allt sämre och till slut blev det konkurs. Snickare Carlsson gick under smeknamnet ”Kärleken”, beroende för sitt stora kvinnointresse. Men han var en skicklig möbelsnickare och hans alster har funnits i förmögna hem och herrgårdar.1878 annonserades byggnaderna på holmen ut och efter en tid gick Askersund stad in som köpare. Kommunen är fortfarande ägare till borgmästare Knöös sommarnöje.


Amatörtävling på holmen. Här är det Nisse Lundstedt som gör allt för att vinna. Tyvärr nådde han inte ända fram.                                                                  IFK hade sin första idrottsplats på holmen.

IFK Askersund-som bildades 1904- hade sin första idrottsplats ute på holmen. Sanden till hoppgropar hämtades med båtar av medlemmar vid Husabergsudde. Det fanns många tidningsnotiser om båtar som var när att sjunka av tunga laster. 1908 lämnade IFK holmen för en ny tävlingsplats i närheten av Väderkvarnsbacken.

IFK höll stora sommarfester på holmen fram till 70-talet. Folk fraktades ut med vedskutor. Föreningen drev nästa hela sin verksamhet med inkomster just från ”holmefesterna”. Det var en fest som alla skulle till. Bilköerna in till stan på lördagskvällen var långa. En del kallade ”holmefesten” för en fyllefest. Det gick rykten om att det fanns folk som önskade att holmen sjönk med alla syndiga människor. Men det var nog bara en skröna.

Det låg en doft av stekt fläsk över Hammarsbygden

 

Bilden är från 1914. Sven Lindgren , den lilla killen till vänster med keps, har börjat i småskolan. Ringlekar var vanligt på den tiden.

En släkting till Sven Lindgren målade en tavla med Hammars kyrka och Österby skola som motiv 1939. Tavlan hängde på hedersplats hos Sven.

Rivningen av Österby skola 1988.

Askersunds kommun satsar hårt på skolan i Hammar. Det är nya tider. För snart 30 år sedan revs en skola i Hammar, Österby skola, strax intill kyrkan. Nu rustar man och bygger ut den nuvarande skolan. Den ligger dock inte på samma plats som förr.

När skolan revs hade den inte används för sitt ursprungliga behov på ett 15-tal år. När skolverksamheten upphörde började lokalerna användas för tillverkning av böcker med tapetprover till butiker. Verksamheten flyttades senare in till Askersund. Det gjordes försök med att sälja skolan, men skolbyggnader är minsann inte lättsålda. Istället blev det beslut om rivning.

Österby skola stod färdig 1913. Året efter började maskinchefen vid Hammars glasbruk, Sven Lindgren, i skolan. I samband med rivningen intervjuade jag Sven. Vill höra lite hur det var i skolan på den tiden. Och maskinchef kunde berätta.

-På den västra sidan i skolbyggnaden var det småskola och på andra sidan vanlig folkskola. Min första lärarinna hette Olga Karlsson. Minns att hon var väldigt snäll. Förr i tiden var inte lekarna så livliga på skolgården som nu. Vi fick mest hålla oss till ringlekar. På tiden tänkte man inte så mycket på hur skolgårdarna såg ut. Vad jag minns var det en bra skola. Alla äldre Hammarsbor har gått i Österby, berättade Sven.

Direkt efter skolan 1921 fick Sven fast anställning vid Hammars glasbruk.

-Jag hade som de flesta andra smågrabbar i Hammar redan börjar arbeta på bruket under loven. Minns att chefen vid bruket kom hem till oss och förklarade ” att nu ska du lille man börja arbeta på bruket”. Så gick det till på den tiden. Jag arbetade vid glasbruket i 52 år.

I början av 1940-talet brann övervåningen på skolan. Branden inträffade under krigsåren. Det gick rykten i Hammar om att det fanns fläsk gömt i skolan. Säkert var det sant. Folk som minns sa att det luktade stekt fläsk över hela bygden vid branden. Österby skola hade en stor och bra gymnastiksal. Lärarna bodde på övervåningen. De fick samsas om ett badkar på fyra lägenheter. I skolan fanns också en slöjdsal. Hammars skoldistrikt var föregångare när det gällde fria skolmåltider. Redan 1946 fick barnen i Hammar fri skolmat. Det var många år före Askersund stad. På 1950-talet lagades maten i Österby skola. En del mat kördes in till Sameralskolan i Askersund till elever från Hammar. En unik insats.

Sockenstugan strax intill Österby skola blev klar 1902. Ett hus med stor arkitektglädje. Sockenstugan är en samlingspunkt. Bland annat är den en del av utställningslokalerna vid Norra Vätterns konstrunda nu mellan 30 april-1 maj.