Betjänten Oskar på Stjernsund

 

Strax söder om Askersund, beläget på en udde i Vättern, ligger Stjernsunds slott. I dag är slottet mera tillgängligt för allmänheten än vad det var för ett antal år sedan. Slottet, i stram nyklassicistisk stil, lät uppföras av brukspatron Olof Burenstam 1798. Vid samma tid anlade man parken i engelsk landskapsstil. Fem gånger om dagen hela sommaren hålls guidade visningar på slottet. Intresset för slottet och guidningarna är stort.

Under åren 1823-1860 ägdes Stjernsund av familjen Bernadotte. Kung Karl XIV Johan använde slottet som övernattningsställe under sina resor till Norge och sonsonen prins Gustaf, ”sångarprinsen”, lät 1848-1852 utföra en genomgripande nyinredning av slottet. Stjernsund kan i dag visa upp en av de bäst bevarade inredningarna från 1800-talets mitt.

1860 köptes godset av familjen Cassel som gjorde slottet känt för sin kreatursavel, Stjernsund är stamorten för svensk rödbrokig boskap (SRB). 1951 avled ’Hennes nåd’ Augusta Cassel och hade då donerat slottet till Kungl. Vitterhetsakademien.1965 förklarades det som byggnadsminne.

På slottet fanns en gång i tiden trotjänaren och betjänten Oskar Karlsson. Han var ett original och kändis i bygden. Det fanns inte många personer med den titeln i bygden så han var unik. ”Hennes nåd” levde dock kvar fram till sin död att slottsägare skulle ha betjänter. Den här bloggen ska handla om Oskar. I slutet på 50-talet lämnade han sin befattning som guide och värd på slottet. Då hade han varit anställd på slottet drygt 50 år. Men någon längre flytt blev det inte, bara ett stenkast från slottet till en nyrenoverad tjänstebostad.

Redan som 15-åring kom Oskar Karlsson i betjäntlära hos minister Burenstam på Tjälvesta. 18 år gammal kom han till Stjernsund. Oskar kunde berätta om baler och fester med blåblodiga gäster i vackra kläder, men också om strävsamma arbetsdagar under de första åren han arbete vid slottet. Slottspersonalen uppgick till 10-12 personer. Ändå kunde arbetstiden för Oskar upp till 14 timmar om dagen.

Betjänten Oskar Karlsson
Bild från Leif Linus arkiv

”Vi började klockan sex på morgonen. Då gällde det att göra upp eld i kakelugnar och kaminer. Uppemot 20 brasor var normalt. När det var kallt blev det ofta det dubbla. Det skulle vara varmt och skönt i sängkammare, förmak och matsal innan det var dags för herrskapet och gäster att stiga upp till den väntade frukosten”, berättade Oskar i sin avskedsintervju.

”Då skulle också stearinljusen i alla lampetter och kronor var utbytta. Ett krävande arbete. Bara en av kronorna i salongen bar inte mindre än 36 ljus. Före frukosten skulle också gästernas kläder borstas, källvatten fyllas i alla karaffer och källvatten kokas åt dem som ville ha badkarsvatten. Sedan gick dagen med bestyr av mest skiftande slag”.

”Alla kopparföremålen i köket skulle putsas. Föremålen täckte en hel vägg i köket. Silverföremålen i gemak och salonger skulle också putsas. Vatten skulle bäras med ok från källan”

Oskar tyckte ändå att körningarna med häst och vagn till järnvägsstationen i Rönneshytta, som vintertid skedde med släde var det jobbigaste.

Hos fotograf Pettersson i Askersund . Oskar till höger.
Från Leif Linus bildarkiv

”Då kunde man nästa sitta och frysa fast på kuskbocken. Björnskinnsmunderingen höll dock kroppen varm och några men blev det aldrig tal om”.

Bild från 1924 ur boken ”Stjernsund i Närke-slottet och godset” från 2001. Oskar i övre raden längst till höger.

Oskar ordnade luciafest på slottet. Tidningsklipp


Oskar 60 år

Tidningsklipp från 1958 då Oskar slutade sin anställning på slottet.

Förr i tiden var Edö säteri på andra sidan sundet underställt. Mjölk och andra produkter fraktades till kökstrappan vid slottet. Oskar berättade att glanstidens slottsbarn brukade roa sig med att kasta ”smörgås” med sönderslagna ostindiska tallrikar från köksbryggan. I dag är till och med hoplappat porslin av det slaget värdefullt. Förmodligen finns det en bottenskatt i Edösundet vid en närmare undersökning…

Åtta röster om Folke Dahlbergs ord och bilder

Folke Dahlberg Sällskapet har kommit ut med bok nummer 11 i Sällskapets skriftserie. ”Ögonens förvandlingsrum är namnet”. I boken skriver åtta olika författare om Folke Dahlbergs bilder och texter. De har alla olika tyngdpunkter och infallsvinklar. Tillsammans vittnar de om hur ett till synes och profilerat verk ändå kan visa vara så mångfacetterat.

Här finns Else-Britt Kjellqvists fokus på ötillvarons centrala roll. Lars-Håkan Svensson skriver om vattenmotiven i dikterna. Elisabeth Lidèn gör jämförelser mellan stora punktteckningar och de samtidiga strömmingarna i svensk och internationell konst. Anders Weidar gör en djuplodande analys av Den berusade båten. Mats Jansson visar hur text och bild interagerar i Folke Dahlbergs böcker. Bangt af Klintberg belyser de folkliga myternas roll i Vättern. Kate Larson tolkar författarens förankring i landskapet. Staffan Söderblom gör nedslag i dikterna och finner att också det som är prov på ofullständigheter och tillkortakommanden berikar bilden av en spännande författare.

Det är i år 50 år sedan Folke Dahlberg drunknande i Karlsborgsviken. ”Ögonens förvandlingsrum” bekräftar hur närvarande han är med sina texter och bilder, hur man alltid kan närma sig honom på nytt. Titeln är hämtad från en av hans sena dikter, några rader om det konstnärliga skapandet om de ”små gesällerna, som står i ögonens förvandlingsrum och hamnar på en bild”.

Sällskapet har ett intressant program för minnesåret. Det äger rum i Karlsborg. När Sällskapet manifesterade 100 år efter hans födelse började det med en minnesutställning i Askersund. Det blir en specialutställning i Brovaktarstugan, där den permanenta utställningen finns. Utställningen har namnet ”Hemma i landskapet”. Vid årsmötet den 7 augusti blir Bengt af Klintberg årets talare. Dagen före hålls ett seminarium på biografen i Karlsborg under rubriken ”Inspiration i landskapet”. Deltagare blir Bengt af Klintberg, Lennart Jörälv och Kerstin Bjärkstedt. Moderator är Jonas Modig. Christer Arvidsson ska vidare läsa texter av Folke Dahlberg

Församlingarna i Askersund och Hammar går ihop?

Sammanslagningar och rationaliseringar är det som gäller i dag, främst då inom företagsvärlden. De kyrkliga församlingarna börjar nu också följa efter på grund av sviktande ekonomier.  De är nu aktuella med en sammanslagning av Askersunds och Hammars församlingar. Men bara kanske. Det ska först till en information där församlingsmedlemmarna har möjlighet att säga sitt.

Hammars kyrka  vykort färg

Hammars kyrka
                                                     Landskyrkan Askersund

Stiftsstyrelsen beslutade redan för ett år sedan att inleda en utredning gällande eventuell sammanslagning av Askersunds och Hammars församlingar. Stiftelsen kallade till det obligatoriska samrådet där kyrkofolk från olika verksamheter inom församlingarna. Namnfrågan är på vissa håll en stor stötesten. Förslaget är nu Södra Sundbo. Namnet Sundbo är sprungit ur gamla Sundbo härad.

Målet med sammanslagningen är att få ekonomiskt utrymme till verksamheter genom bland annat en mindre personalorganisation. Det kommer att ske automatiskt med pensionsavgångar. Andra fördelar som församlingar ser är en gemensam barn-och ungdomsverksamhet. Konfirmationen har redan i flera år varit gemensam. Ensamarbetet som vissa tjänster innebär i dag försvinner med gemensamma arbetslag.

Om det blir en sammanslagning kommer den att träda i kraft från och med 1 januari 2018, året efter nästa kyrkoval

Byggnader i förfall nära Askersunds torg

 

Några byggnader i centrala Askersund vid Storgatan-Sundsbrogatan har diskuterats flitigt de senaste åren. Husen är av stora renoveringsbehov och många tycker det är en skamfläck i närheten av torget. Alla som går Sundsbrogatan söder ut mot hamnen kan själva konstatera förfallet. Sedan lång tid tillbaka har också Sydnärkes byggförvaltning varit uppmärksammade på bristande underhåll.

                                               Från Nerikes -Allehanda 11 maj.

I fastigheten Sundsbrogatan 8 har det läckt in vatten från taket som sedan har runnit ner till grunden. Sydnärkes byggförvaltning har begärt in en underhållsplan för byggnaderna men den har lyst med sin frånvaro. Enligt en artikel i Nerikes-Allehanda tisdagen den 11 maj har inte ägaren löst ut beslutet.

Huvudbyggnaden där Pizzeria Italia finns i dag försäkrades den första gången 1828. I slutet av 1800-talet gjordes en ombyggnad och reveterades omkring sekelskiftet 1900. Skyltfönster togs upp 1934. Byggnaden vid Sundsbrogatan samt gårdshuset byggdes runt 1900.

Under årens lopp har det funnits en rad olika verksamheter i fastigheterna. De som många lite äldre askersundare säkert minns bäst är Ymos barnkläder som fanns i lokalerna där pizzerian finns i dag. En gång i tiden låg också Tivèns matsalar i huvudbyggnaden. Den drevs av Eva Arrenius och Linnea Wahlfridsson. Det var en arbetarmatsal som senare flyttade sin verksamhet till pensionatet som fanns på övervåningen där Torghallen ligger i dag. Pizzerian är i dag svaret på arbetarmatsalen.

Med hjälp av vännen Leif Linus bildarkiv vill vi visa en del av verksamheter som funnits i lokalerna genom åren. Men då var fastigheterna i fint skick.

                                             Hörnet Storgatan-Sundsbrogatan


En garnaffär fanns i den byggnad som i dag är i ett mycket dåligt skick

I huvudbyggnaden där pizzerian finns i dag fanns en gång i tiden en slakteriaffär. Skylten syns på väggen vid huset i bakgrunden.
                                                Sundsbrogatan på 50-talet

                              En gammal torgbild med de aktuella husen i bakgrunden.

Keramiker Karlherbert Danielsson hade en gång sin verkstad i ett gårdshus vid Sundsbrogatan

Kommunen köper tomten vid Askersunds Folkets hus

 När nya Sjöängen står klar är förmodligen gamla Folkets hus dagar räknade. FH:s verksamheten ska flytta in i de nya lokalerna. Kommunen har fått erbjudande att köpa fastigheten Jägaren 2, Folkets hus. Och så blir det väl också. Nu handlar det bara om formalia. Kommunen är villig att betala 630 000 kronor och det är pengar för marken. Huset anses inte ha något ekonomiskt värde alls. Folkets hus har själva låtit göra en värdering av fastigheten och den verksamhet som finns i dag. Då kom man fram till ett värde av 1,6 miljoner kronor, men då handlar det nog mest om själva verksamheten.

Kommunen anser att Folkets husbyggnad är i så dåligt skick att en upprustning att en ombyggnad skulle bli för kostsam. Enligt gällande detaljplan är det endast tillåtet med föreningslokaler, så det behövs en ändring av detaljplanen för att använda tomten till andra ändamål. Kommunen äger redan i dag granntomten Jägaren 4 (Folkets hus-parkeringen). Strategiskt är det ett lämpligt köp anser politikerna. Den del av detaljplanen som kommunen äger i dag, Jägaren 4, innehåller bostäder och handel. Det senare får endast ske i bottenvåningen. Vad som ska hända med Folkets hus-byggnaden är ännu oklart. Det finns inga beslut. Men det logiska är nog en rivning för att ge plats för annat.

Går man tillbaka i tiden låg det hus utmed Lilla Bergsgatan med affärer. Husen var dåligt underhållna och revs. Då kom den tomma ytan att användas till parkering som i dag. Kanske det nu blir en återgång till gamla med hus utmed gatan. Det såg betydligt trevligare ut än i dag. Någon undrar kanske var bilarna ska parkeras. Det blir något att lösa för de som är insatta i ärendet. Och det finns ju cyklar.

Kommunen tänker finansiera köpet av Folkets hus genom kommunchefens anslag för strategiska fastighetsförvärv. Ärendet kommer inta att gå till fullmäktige. Beslut om köp tas i kommunstyrelsen.

Stora Bergsgatan i början på 70-talet. Husen till vänster revs och i dag används tomten till parkering. Men det finns byggrätt på tomten som kan komma att användas.
Bild från Leif Linus arkiv

Biograflokalen byggdes en gång i tiden av Fabriks och Hantverksförening . Det blev Askersunds stora nöjeslokal. Det var där det hände grejer. Och så fortsatte det långt in på 60-talet. Lokalen invigdes den 13 oktober 1907.Biograflokalen var från början var tänkt som en teaterlokal som skulle rymma 400 personer. En mycket djärv satsning i början på 1900-talet. Men det blev inte så. Ventilationen räckte helt enkelt till. Antalet platser fick reduceras. Dåvarande kyrkoherden Södersteén , höll invigningstalet som var något i hästväg vad beträffar längden. Det handlade om 23 tätskrivna foliosidor.

                           Tidigt 1900-tal från Folkets hus

När lokalen var invigd blev det fart på stadens nöjeslivet. Föreningslivet i Askersund använde ”hantverkarn” – som var lokalens namn i folkmun-flitigt för sina fester och arrangemang. Alla fanns där. IFK, hantverkarna själva, logen och många fler.

Första världskriget satte djupa spår i föreningens ekonomi och verksamhet. Istället för att köpa en filmapparat höjdes röster om att fastigheten skulle säljas. Men efter kriget tog nöjeslivet ny fart i Askersund. Redan 1919 inköptes en projektor. Biorörelsen drevs i föreningens regi under namnet A.H.F Bio. Maskinisten hade ett arvode på på fem kronor per föreställning. Men då ska man komma ihåg att biljettpriserna låg på drygt en krona. Biografrörelsen gick bra vid den här tiden. År 1924 gjordes en om-och tillbyggnad.

År 1931 gjorde ljudfilmen sitt intåg i Askersund. Men satsningen gjordes med viss tvekan. Det fanns stor osäkerhet om föreningen kunde få ljudfilmer i den utsträckningen man önskade. Men det blev en fortsättning. Biografmaskinist under många år var Bertil Bubban Johansson. Och som sträng vaktmästare fungerade Herbert Fallgren, medan hustrun Irma sålde biljetter

Nöjesarrangörerna använde ”hantverkarna” flitigt under 40-0ch 50 talen. Teaterföreställningar avlöste varandra. Många av de stora skådespelarna gästade Askersund som Åke Söderblom, Birger Malmsten, Gustav Löövås, för att nu nämna några. Föreningslivet använde också lokalen flitigt för sina avslutningar. IFK:s luciasoarér lockade alltid fulla hus. Många föreläsningar var också förlagda till huset. Konsumstämmorna hölls i biografloklaerna. På 60-talet yrde nacksvingen på scenen. Brottarna hade då hyrt in sig för sina tävlingar. Arrangörerna för tradjazzfestivalen brukar också förlägga en del konserter till Folkets hus. Musikanterna brukar tala lyriskt om akustiken

År 1970 tog biografföreståndare Magnus Bromander över verksamheten på arrende. Han hade varit maskinist sedan 1958. Den gamla AHF Bio blev då Vätter-Bio. Under 16 år drev sedan Bromander med hjälp av hustru Britt verksamheten.

Gamla ”hantverkaren” förvandlades senare till Folkets hus, även om det hade varit det hela tiden. Det mesta är sig likt. Brottarna har visserligen försvunnit, men ersatts av politikerna i fullmäktige. Och det kan bli hårda tag även bland de folkvalda även om man undviker nacksving.

Kiosk i Askersunds torgpark

Fram till i början av 70-talet fanns det glass-och korvkiosk på torget i Askersund. Underhållet var dåligt och de som drev verksamheten orkade inte fortsätta. Kiosken på torget var förr en samlingsplats för stadens ungdomar. En träffpunkt. Har skrivit i bloggar flera gånger att det saknas en kiosk på torget. I dag är det bara hamnen som gäller. Men nu har en affärsman i Centrumhuset skaffat en kiosk till Torgparken. Där ska säljas glass och olika varianter av våfflor. Kiosken har i dag mörk färg, men den ska målas gul med vita knutar. Kunderna får stå ut med placeringen i Torgparken, det är ändå nästgårds till torget.

Nya kiosken i Torgparken

 

I början på 50-talet var kioskfrågan på torget en verklig het potatis. Ärendet gick som en följetong i stadsfullmäktige. Och i tidningarna. ”Förargelsens hus” blev en benämning på korvkioskbråket. Det fanns förfrågningar från Kalle om att få placera en kiosk i torgparken, men det var väl magstarkt tyckte de styrande. En korvkiosk i gamla fina torkparken. Det fick räcka med den telefonkiosk som redan fanns där. För att få ordning på det hela tillsattes en torgkioskskommitté .

                                                          Torgkiosken
                                               Bild från början av 70-talet

Vid den här tiden fanns taxistationen på torget ut mot Sundsbrogatan, med en kiosk. Och så fanns det en kiosk på torget mot Stöökagatan som Kalle drev. Han ville utvidga verksamheten med en ny kiosk i torgparken. För att få ordning på det hela togs beslut att taxi skulle flyttas från sin torgplats till en lokal mellan Rådhuset och Ahnérska fastigheten. I dag är lokalen borta och istället är det en öppen gång in från torget till Rådhustomten. Innan taxi kunde flytta in fick polisen flytta ut sina prylar. De använde lokalen som förvaringsplats för hittegods. Och tidigare som rastgård.

Kalle Jansson och David Karlsson (taxikiosken) , hade var sin kiosk på torget, men planteringsnämnden med rektor Anton Frendel i spetsen tyckte det var olämpligt. Bankmannen Wåckner ansåg att en kiosk i parken skulle förstöra parkens skönhetsbild. Det skulle räcka med en kiosk, som de båda korvförsäljarna fick dela på. Kommunen skulle bygga kiosken och sedan arrendera ut den till Kalle och David.

Korven smakade bra tyckte Sven-Åke ”Frida” Karlsson

Ingen av de båda försäljarna var särskilt glada över det dikterade kompanjonskapet. De styrande i staden kom fram till ett av det märkligaste beslutet som fattas i Askersund genom tiderna . Kalle och David skulle byta lager var 14:e dag! Två veckor korv och sedan två veckor godis. Det gjordes också en lottdragning om vem som skulle sälja vad till att börja med. Minns inte vem som drog den första korvförsäljningslotten. Många tycker i dag att det är obegripligt. Hur kunde Kalle och David gå med på något dylikt? Fanns det lagrum för ett sådant beslut? De båda korvförsäljarna fogade sig för överheten på Rådhuset. De hade inget annat val om det skulle få in pengar till sin försörjning.

Kiosken som fanns utmed Stöökagatan

                           Svenska pressen skrev om kioskbråket i Askersund

Själv var jag i högsta grad inblandad i lagerbytena. Kalle som var lite handikappad bad mej alltid om hjälp att flytta ut sitt lager i kiosken och sedan flytta tillbaka allt igen när det var dags för byte. Kalle hade hyrt in sitt lager i en vindsvåning i slaktare Lönns hus vid torget (huset där Föreningsbanken låg tidigare). Det var många trappor att släpa godis, cigaretter, och allt annat som finns i en kiosk. Uppmanade Kalle flera gånger att hyra en källarlokal istället för vindsutrymmet. Man Kalle lyssnade inte på det örat. Det var en billig lokal. Ersättningen som jag fick för flytten som tog några timmar var en korv ned bröd. Men Kalle hade god korv, så det var inte mycket att säga om det. Och man behöver inte ha betalt för allt. En med bröd är inte det sämsta i betalning.

”Korva-Kalle” Jansson var en verklig innovatör när det gällde korvförsäljningen på Askersunds torg under 50-talet. Det var han som först lanserade grillkorven till sin kiosken. Tidigare hade det bara funnits kokt korv att köpa, men Kalle som var en framsynt man med lite nya affärsidéer köpte in en bordsgrill. Helt plötsligt kunde askersundarna välja mellan kokt och grillad korv. Och inte nog med det. Det gick också att få ketchup på korven, något som var helt nytt i torgkiosken. Något helt enastående tyckte många som var unga på den tiden. Själv äter jag inte ketchup. Fick aldrig lära mej det som barn. Vet inte ens om det fanns ketchup att köpa på den tiden? Det var mest ungdomar som köpte korv. Kiosken på torget blev lite av en samlingspunkt. Senare kom också pulvermoset och då var lyckan nästan fulländad för alla hungriga ungdomar. Men inte riktigt ändå…

Vid den här tiden i mitten på 50-talet hade inte pommes frites- vågen nått Askersunds torg. För den som önskade den nyheten så blev ett besök i Hallsberg nödvändigt. Där hade den friterade potatisen redan gjort sitt intåg. Sex mil fram och tillbaka för lite pommes var inte ovanligt. Det blev ju också en trevlig utflykt. Minns ett restaurangbesök i Askersund med några kompisar där krögaren kom fram till bordet och förklarade stolt att nu serverades minsann även han pommes frites. Precis som i Hallsberg fast inne på restaurang. Krögaren verkade helt övertygad om att pommes frites kulturen hade uppstått i Hallsberg. En kompis som stärkt sig med någon dryck frågade också krögaren rakt på sak om han verkligen trodde det på allvar. Stämningen efter det blev inte riktigt bra.

Morfars-Harry Karlsson

Det fanns ytterligare en person som vill öppna en korvkiosk i torgparken men fick nej. Han blev istället erbjuden en plats på tomten där Sjöängsskolan finns i dag. Plintarna till kiosken kom på plats, men det blev inte mer än så. En flitig korvförsäljare vid olika arrangemang, som vid marknader och bandymatcher var också Harry Karlsson också kallad ”Morfars-Harry”. Det sågs inte alltid med blida ögon av de etablerade korvförsäljarna. Men Harry var populär med sin korvvagn. På den fick människor med handikapp förtur till försäljning . Harry hade i sin ungdom skjutit bort en hand, men det var inte många som tänkte på det. Sitt yrke som målare hade han inga problem med. Harry var också en duktig bandyspelare.

Ute på gamla idrottsplatsen hamnade en av kioskerna . Där skötte parkens allt i allo, Hälla-Oskar, försäljningen på 60-talet. Vid ett tillfälle inträffade ett fatalt missöde som gjorde Oskar mycket upprörd. Istället för den varmkorven hade han fått en burk med stora fläskkorvar. ”Titta Ove, vad ska jag göra”, ropade Oskar från sin kiosk. Ska erkänna att jag försvann snabb från platsen. Vet inte hur det gick med korvförsäljningen den kvällen….

Förutom mina bilder har Leif Linus, Anders Foglander och Kjell Johansson bidragit med bilder.