Mjölkbaren i Askersund

Mjölkbaren i Askersund

Ingen behöver längre lämna Askersund hungrig. Den som av någon anledning trots allt gör nu får skylla sig själv. Det har växt fram ett antal matställen och serveringar senaste åren och det fortsätter. Utbudet är stort och det finns olika varianter av mat att välja på. I hamnområdet är det lite av kontinental stämning och då tänker jag mest på matutbudet. Det har berikat stadens matkultur. Lukten av stek strömning gör att man ändå påminns om att det är ett svenskt hamnområde, även om det inte finns strömming just i vattnen runt Askersund.

I hamnområdet finns det många varianter av mat att välja på.

Länge bestod utbudet mest av ett antal pizzerior, men nu finns allt från våfflor i Torgparken till Libanesisk mat i hamnen. Mellan de båda platserna finns det lite av varje att välja på, som vanliga lunchbufféer, grillat och glass i massor.



I min ungdom åt jag ofta på en mjölkbar, Fenixbaren, som låg central vid Storgatan. På den tiden öppnades mjölkbarer på många ställen i Sverige. Där servades husmanskost. Anna-Lisa Jedenmark var kvinnan som vågade satsa också i Askersund. Hon kom från Leksand och hade där drivet en mjölkbar med samma namn. Ibland fick jag sällskap av en person som ofta hade tagit sig ett glas eller två redan innan lunchen. Och då handlade det inte om mjölk. Men han var snäll och vänlig. Han hade läst i en tidning att det var bra att ”äta grönt”. Men han visste inte riktigt vad det var bra för, men det som stod tidningen var rätt. Jo, det stod i tidningar även på den tiden om nyttan av att äta rätt, även om det inte var några stora artiklar som nu. Det gröna skulle göra livet lite lättare och nyttigare. Men det fanns ett problem med det för mitt matsällskap. Han tyckte inte om grönt men ville ändå hålla den nyttiga stilen utåt och att han hängde med i tiden. När det serverades stekt falukorv så förklarade han alltid att det skulle var spenat till korven för att göra det hela lite mera nyttigt. Att han sedan satt och petade bort det gröna var en annan sak. ”Nu står man sig ett tag och lite grönt har man också fått i sig” var alltid kommentaren när vi reste oss från matbordet, allt medan barens ägare plockade in tallriken till disken och skrapade av spenaten.

Fenixbaren fanns vid Storgatan. Skylten syns till vänster.

Mjölkbaren vid Storgatan var populär. Enkel och billig husmanskost. Verksamheten försvann från Storgatan till hamnen när husen revs. Då var det Ebba Johansson som basade för verksamheten.

Ett annat populärt ställe var ”Panget” som drevs av familjen Arrenius. Serveringen låg på övervåningen i ett hus där nu Torghallen finns. Minns att det kom vandrade ett svart gäng från gjuteriet på Askersundsverken till ”Panget” varje dag för att äta sin lunch. Jobbet i gjuteriet gjorde att de var helt nedsotade, men de var alltid välkomna när de tvättat av sig lite sot. Ett tufft jobb som krävde riktig husmanskost.

Väderkvarnsgatan där ”Panget” fanns. Skylten syns till höger.

Själv har jag prövat på maten på de flesta av stadens matställen. Det är svårt annars att diskutera om det smakade bra eller inte. Och hittills har det smakat bra även om inget ännu når upp till morsans köttbullar. Men det kanske mest handlar om nostalgi när jag tänker efter…

Sista sammanträdet i Askersunds Folkets hus.

                    Skylten kan plockas ner

Folkets hus-lokalen i Askersund har gjort sitt som möteslokal för fullmäktige. I måndags hölls det sista fullmäktigesammanträde där. Men det var säkert inte därför politikerna firade med tårta och kaffe. Det handlade förmodligen mera om lite extra festligt inför sommaruppehållet. Alla som var där blev bjudna på fika och tårta. Även åhörarna. Såg att åtminstone en av de två åhörarna utnyttjade skatteförmånen -tårta och kaffe.
                               Sista mötet i FH med Per Eriksson i talarstolen

I fortsättningen kommer sammanträdena att hållas i nya Sjöängen i den stora fina matsalen. Direkt efter sommaruppehållet i september är det första sammanträdet utlokaliserat till Bergsgården i Närkesberg. Men i oktober är det dags för inträdet i nya ståtliga Sjöängen, där köksfunktionen redan är igång. Och allt fungerar. Måltidschef Liz Borgward kan det här med planering.

Köksfunktionen vid nya Sjöängen är redan igång. Trots allt nytt fungerar det hela. Bilden är från dietköket.

Politikerna har flyttat kommunens viktigaste sammanträde några gånger under årens lopp. Stadsfullmäktige höll till i rådhuset. Vid kommunsammanslagningen blev det för trångt. Då flyttades mötena till Sjöängsskolans matsal. Där höll man till i många år. Efter det blev det Folkets hus.

Många undrar vad som ska hända med gamla Folkets hus i Askersund. Mitt tips är att det kommer att rivas. Vågar nog sätta en Triss-lott på det. Beslut kommer under hösten. Vad som ska komma istället törs jag inte sia om, eller offra Triss-lotter på. Men förmodligen har politikerna klart för sig hur det hela ska hanteras…

”Skanskatomten” en gåta för många askersundare

 

Behovet av bostäder för personer med psykiskt funktionshinder i Askersund är stort. Samma är det när det gäller större lokaler för korttidsvistelse utanför hemmet. Frågor som politikerna i Askersund måste lösa. Och nu finns det också beslut på hur det ska gå till. Askersundsbostäder har fått i uppdrag om ett nybygge på den så kallade ”Skanskatomten”, Knappfabriken 21. Min fråga är hur många askersundare och politiker som vet var ”Skanskatomten” ligger? Tror bara att de mest inblandade har svaret.

                           Den aktuella tomten där bostäder ska byggas.

Många har frågat mej när jag går på stan var tomten ligger. Utan att låta som en besserwisser-det finns så många sådana utan mej- kan jag upplysa om var tomten ligger. Bara som en liten information om någon vill kolla. ”Skanskatomten” ligger mellan Pingstkyrkan och Norra Bergens äldrebonde vid Klockargatan. Vet inte vem som hittat på det gatunamnet? För mej har det alltid varit Loggatan. Gatunamnet finns kvar i området men fast lite längre norr ut. Knappfabriken som låg några hundra meter längre norr ut revs för ett antal år sedan, men har gett namn på kvarteret. Lite knepigt det också.

Den aktuella tomten i bakgrunden gränsar till området där Pingstkyrkan finns.

På tomten som nu ska bebyggas fanns förr en tvåvåningsbyggnad med Kraftbolaget kontor i bottenvåningen. I huset fanns också några lägenheter. 1957 stod det huset färdigt. Kraftbolaget hade tidigare funnits i en lokal vid Sundsgatan. När inte Kraftbolaget behövde sitt kontor längre och huset revs har ägare till tomten skiftat.
Den här bilden fanns Askersundsbygdens tidnings julupplaga 1957. Det fanns ett antal bilder på vad som hänt under året med rimmade bildtexter. Huset har rivits och tomten har stått obebyggd ett antal år.

En byggherre från Norrköping köpte tomten förr att bygga lägenheter. Han var redan etablerad i Askersund med andra byggen. Men så kom den ekonomiska krisen på 80-talet. Byggaren hade inte pengar att fortsätta och fick också lämna ifrån sig de övriga fastigheterna som han hade i Askersund. Då kom Skanska in i bilden men använde aldrig tomten. Som journalist fick jag påringningar ett antal gånger om en misskött tomt där gräset växte. Det hade varit en dröm för vilken fårfarmare som helst att släppa ut sitt djur där. Gräset hade räckt i flera veckor. Efter det kom Askersunds kommun in som ägare. I dag ser det bättre ut även om gräset skulle räcka till några stycken får.

Nuvarande lokaler för verksamheten är för små och förvaltningen kan inte tillgodose det behov som finns. Och då passar den tomma ”Kraftbolagstomten” för ett nybygge anser politikerna. Och med tanke på hur huset kommer att användas så måste ”Kraftbolagstomten” vara ett bättre namn. Vistelsen i huset ska ge ny kraft åt de som ska bo där. Tycker jag.

Historiska hus i Askersund

 

Föreningen Gamla Askersund har satt upp fyra nya skyltar på historiska hus. Föreningen uppmärksammat ett antal hus i centrala Askersund de senaste åren med informationsskyltar om husens historia. En uppskattad insats både av besökare och askersundare. Skyltarna är en liten historielektion kan man säga. När skyltarna sattes upp för några dagar sedan kom mycket folk till rundvandringen som avslutades med snittar och cider hos Jakobsson vid Sundsgatan. Konkurrensen om publiken med EM-fotbollen var hård den här kvällen. Trots det kom ett 40-tal personer.

                                                  Bilder: Kickis Eliasson
————————————-

                                             Akvarell Patrik Danielsson




Erik Frykman, mannen bakom schlagers som i ”En röd liten stuga” och ”En grönmålad båt”, bodde i huset vid Sundsgatan under en period.

Drottning Lovisas skola i Askersund

 


Från vårt fönster ut mot Lilla Bersgatan

Från ett av våra lägenhetsfönster mot Lilla Bergsgatan i Askersund har vi utsikt mot Eva och Reines fina gula trähus. Och deras trevliga trädgård. I sommar ska huset målas om . Det är viktigt att underhålla gamla trähus. Målar-Micke har redan börjat så smått, men han har flera andra gamla fina trähus att ta hand om. Paret Gustavsson har bott i huset sedan 1974. Innan de flyttade in fick de rusta med god hjälp av Evas pappa Edvin. De behöll rumsindelningen och trivs mycket bra i sitt hus. Många nya askersundarna som går förbi huset varje dag, kanske funderar lite över husets historia. Jag ska ta lite om historien.

Reine Gustavsson vid sitt hus där en gång i tiden fanns en skola.

Det finns många gamla fina trähus vid Lilla Bergsgatan


Tomt nummer 5 i kvarteret Väduren Lilla Bergsgatan

En gång i tiden var Drottning Lovisas skola var inrymt i huset. Redan år 1853 fann några unga damer i Askersund för gott att någon eftermiddag i veckan undervisa folkskolans äldre flickor i diverse ”fruntimmersgöra”. Ett sällskap med namnet ”Nytta och nöje” hade bildats runt 1860. Sällskapet försökte få till stånd en skola för fattiga flickor. Rådman C. A Beckman och hans maka upplät kostnadsfritt lokalen, som rådman C.G. Kjerrström en gång hade låtit byggt vid Lilla Bergsgatan. Senare skänkte makarna Beckman huset till sällskapet.

Bild från 1800-talet. Barnen vid Drottning Lovisas samlade.
Ur Leif Linus bildsamling

Ledningen för sällskapet skrev till drottning Lovisas make, Karl den XV:s , om att drottningen skulle bli skolans beskyddare. Och i samband med det bestämdes att dagen före hennes kröning, den 3 maj 1860, skulle bli sällskapets högtidsdag. Drottningen tackade ja och lämnade också kontanta bidrag. Undervisningen startade i augusti samma år. Men misstron mot skolan från askersundarna var stor. Det fanns kritik mot att det inte fanns någon redovisning om vad skolan sysslade med.

Bönemöten i skolan hölls också varje söndagsförmiddag trots gudstjänsterna i stadskyrkan. Kyrkans ledning tyckte det var fel. Kritik kom också mot att skolbarnen fick sitta inklämda mellan ”läsarkärringar”. Flera protesterade också mot namnbytet från ”Fruntimmerskyddsföreningens skola” till ”Drottning Lovisas skola”. Några år senare upprördes folk över att en herr Maurke visat en ”Konst –och figurteater” i societetssalongen vid Sundsbrogatan. Både gamla och unga tog del av föreställningen med stort nöje. Eleverna vid skolan blev inbjudna, men lärarinnan mamsell Bolin, förbjöd eleverna att gå dit. Många av flickorna trotsade förbudet. Nu vände sig ilskan istället mot mamsells Bolins hårda disciplin. En författare tog dock lärarinnan i försvar genom en artikel i Askersunds-Tidning. Han skrev bland annat: ”att alla beklagliga uttalanden ej skulle kunna nedslå den aktade lärarinnans mod eller förlama hennes ädla bemödande att utså den goda säden i de ungas hjärtan”.

Ledningen för skolan ordnade en fest för barnen 1869 i anledning av prinsessan Lovisas (en dotter till drottningen) giftermål med kronprins Fredrik av Danmark. Eleverna hade stickat en fin matta till drottningen som då vistades på Ulriksdals slott. Några elever fick också lämna över mattan. Enligt tidningsartiklar ” blev hon glad” över gåvan. Vad skulle hon säga annars…

Mamsell Bolin var lärare på skolan i 25 år, men på grund av dålig hälsa lämnade hon sin tjänst 1885. Hon erhöll då av skolans räntemedel en mindre årlig pension. År 1886 ombildades skolan till en vanlig småskola för flickor. Det blev beslut om att skolan skulle drivas ihop med en annan skola som fanns i Askersund, Högre Flickskolan. ”Drottning Lovias skola” hade också fått löfte om ett samgående. På det viset skulle man få ta del av stadsbidraget. Men ledningen för Högre Flickskolan höll inte sitt löfte. Det ledde till att skolan vid Lilla Bergsgatan fick läggas ner efter att ha haft ekonomiska problem i flera år. År 1928 antogs nya stadgar för sällskapet och då tog man också beslut om att huset skulle användas till att hjälpa sjuka och fattiga, och till andra allmännyttiga ändamål. Efter 1934 skänkte stiftelsen ett ganska stort belopp till stadens Hemsysterfond.

Huset kom sedan att i Askersunds församlings ägo. När hjälporganisationer upphörde blev det ofta församlingen som fick ta över. 1957 togs beslut om att sälja fastigheten. Församlingen ville komma ifrån underhåll och andra utgifter för fastigheten. Pengarna behövdes till underhåll av kyrkogårdarna. Fröknarna Gertrud och Gerda Karlsson blev ägare Väduren 5. De sålde sedan till Edvin Eriksson 1968 för 43 000 kronor. Men då var det gamla huset inte i bästa skick. Edvin, rustade tillsammans med Reine och Eva. Och som nämnts tog de över 1974.

Tidningskrönika 5 maj

Större mästerskap kräver större tv har vi kunnat läsa i tidningarna. Inför det stundande Europamästerskapet i fotboll är det många som satsar på 60-tummare. Apparater som nästan täcker en hel vägg i  tv-rummet.  Själv nöjer jag med en 45- tummare och det funkar. Tror inte jag missar många sparkar trots storleken.

”Fotbollstävlingen” i Paris som någon reporter i radio berättade om får mej att bli lite nostalgisk och tänka tillbaka på VM i Sverige 1958. Då var det inte många privatpersoner som hade tv. Kände ingen själv. Men det rådde tv-handlare Olle Borg i Hammar bot på. Olle drev en firma under namnet Olob Radio och TV. Han disponerade ett skyltfönster i Hammars Handel där han ställde ut en tv och bjöd in folk att komma och följa matcherna. Han räknade förstås också med att några skulle köpa tv-apparater av honom i samband med VM.

Hammars handel 1958001

Hammars handel VM fotboll TV 1958 (84)

I en inbjudan skrev Olle att alla intresserade Hammarsbor var välkomna till skyltfönstret för att titta på fotboll. Men andra fick också komma om det skulle vara så stod det i inbjudan. Bilderna skulle bli skarpa och tydliga lovade Olle vidare. Vad han inte hade räknat med var att det skulle bli rena invasionen vid Hammars Handel när Sverige spelade sina matcher. Det kom folk från halva Sydnärke för att få se rörliga bilder i skyltfönstret . Man kan gott säga att Hammar verkligen levde upp under några sommarveckor i juni 1958. Är tveksam om det varit större tryck i samhället varken förr eller senare.

Själv missade jag och mina kompisar inte en match. Fick vi inte åka med någon i bil från Askersund, åkte vi moped eller cyklade. Huvudsaken var att få se matcherna. Och det gällde att vara där tidigt.  Att hamna längst bak och kolla på en liten tv var ingen höjdare, men man hörde i alla fall ljudet.  I Sveriges finalmatch mot Brasilien var grusgården framför butiken fylld till bristningsgränsen av tv-tittare.  Sverige förlorade, men det uppvägdes ändå av att vi fick vara med på något vis. Och när Sverige tog ledningen genom Nisse Liedholm jublade vi i Hammar ikapp med Råsundapubliken.

2016-05-31 15.59.16

                                     VM-laget 1958. Lagbild från Rekord-Magasinet  

Några år senare kunde fotbollsgänget som jag var med i gå till gamla Statt och titta när viktiga matcher sändes. Krögaren var inte så intresserad av fotboll men en hygglig människa. När han gick hem för kvällen lämnande över nyckeln och bad oss stänga när matchen var över. Han ställde också fram en back dricka. Köp och lägg pengarna  på bordet var beskedet.

Tre bra saker.

Rotary. Varje år delar klubben ut stipendier till duktiga musikelever i Askersund. En trevlig tradition.

Sjöängen. Formgivare och illustratör Lotta Grönkvist Albinsson, har tagit fram en enkel och bra logotyp till kulturdelen. NA har visat den på bild i tidningen och på na.se.

Askersundsbloggen. Eftersom det inte ska vara några bilder till krönikan i tidningen, har jag ändå möjlighet att lägga in bilder och klipp på bloggen som finns på na.se. Det är bra. Kolla den som har lust.

 

Skoförbud vid nya skolan i Askersund ?

 

Povel Ramels låt ”Ta av dig skorna” kan komma att bli signaturmelodi när nya Sjöängen i Askersund tas i bruk i höst. ”Varje gång du tar av dej skorna, så medge att det känns skönt. Det betyder att apan i dig har än en framgång rönt. Uh! Fantastiskt! ” lyder texten. Att just den texten skulle passa så bra beror på att det finns ett medborgarförslag om att det ska vara skoförbud i nya skolan.
Bokomslag till Povel Ramels bok ”Följ med bakåt vägen” på Norstedts förlag

Syftet är enligt medborgaren minska på slitage och spara på städpersonalens slitsamma arbete. Som i sin tur minskar städkostnaderna. Medborgaren menar att barnen ska kunna använda sunt förnuft precis som man gör hemma, då man tar av sig skorna. Vid en ny skola i Storfors har man infört skoförbud upplyser medborgaren som ser flera fördelar med ett skoförbud. Som att kunna behålla ett fint golv, spara på städpersonal, få barnen att använda sunt förnuft och det kostar inget att genomföra beslutet.

                                Bild från skolkorridor vid nya Sjöängen

Kommunledningen är lite inne på samma linje som Povel och medborgaren. Att det finns flera fördelar med att göra den nya Sjöängsskolan skofri. På vilket sätt detta kommer genomföras är ännu inte fastställt, men i den pågående planeringen av skolan beaktas vilka skollokaler som är lämpliga att vistas i utan skor på lektionstid, samt var eleverna ska förvara sina skor. Det senare kan bli ett problem anser en del som arbetar inom skolan. Eleverna är rädda för att dyra skor ska komma bort eller bytas bort. Risken för långa diskussioner är stor så det gäller väl att skaffa skåp med lås till skorna.

Dags att damma av försäljningsbussarna 

 

En gång i tiden var det vanligt med försäljningsbussar på landsbygden. Bussarna kom med kött, fisk och allt vad det kunde vara. Det trots att det fanns många lokala handlare ute i bygderna. Men det var ändå något visst med försäljningsbussarna. Något av veckans höjdpunkt. Folk gick ut till sina brevlådor och handlade vad som behövdes till hushållen. Praktiskt och bekvämt.

Fiskbussen var populär i bygderna.
Bild från Leif Linus samling

En del av bussförarna var lite speciella. Särskilt minns jag en som sålde fisk. Han gick sin egen väg och hade humor som jag tror han inte visste om det själv. Han var också bestämd mot kunderna. Det gick inte att stå plocka och välja bland strömmingarna. ”Här tar vi jäms över” var det klara beskedet. Fick han klagomål på att fiskarna var lite bleka, så menade han att det skulle alla vara om de vore döda. Minns när det var röstning högertrafikens eventuella införande. Jag frågade om han skulle rösta, men han förklarade då att han hade försökt införa högertrafik några år tidigare men då grep polisen in. ”Gick det inte den gången så får det vara för mej”, blev svaret.

Anledningen till att han körde på höger sida den gången hade sin naturliga förklaring…

Det fanns ett antal försäljningsbussar. Slakteriföreningen i Askersund hade en buss som Hjalmar och Malte ansvarade för. När den gamla bussen som skrotades 1958 blev det stort pådrag. Den gamla hade gått i 20 år. Den nya bussen stod på toppen av vad som kunde åstadkommas vid den tiden. Inredningen var gjord i rostfri plåt. När det var kallt kunde man till och med koppla på elektrisk värme. Ingen kund skulle behöva frysa om fötterna när de handlade korv och sylta. Någon berättade att när bussen anlände till ett äldreboende i trakten kom det ut en man i boendet för att handla en korvbit. Den kvinnliga föreståndaren reagerade skarpt. Hon menade att det fanns mat i boendet. Det behövdes inte handlas något extra. Mannen frågade då lugnt och stilla om föreståndarinnan verkligen skulle lägga sig i det hela. Hon hade väl ingen korv att sälja. Ett bra svar men, så behandlades de gamla på den tiden.

Under en period stannade Slakteriföreningens buss till och med i ett bostadsområde en bit från centrum som saknade butik. Det skedde några gånger i veckan. Precis som Hemglass , men utan en högtalare som kallade till köp.

Kanske det snart är dags att satsa på försäljningsbussar igen nu när lanthandeln går på knä. Eller så kan man göra som ägarna till Varuhuset i Rönneshytta har gjort. De hämtar sina kunder till Varuhuset med en liten buss. Det blir en stunds gemenskap i affären med fika och allt. I folkmun har turen döpts till ”antikrundan”. Ett verkligt lyckat initiativ som de boende i området är mycket nöjda med.