Syndiga varor på marknaden i Askersund

Förr i tiden kunde marknadsknallarna som kom till Askersund råka illa ut om de inte sålde ”rätt” varor. En försäljare som sålde preventivmedel hamnade hos polisen. Det var förbjudet att sälja sådana syndiga varor långt in på 50-talet. Det blev polisanmälan och rättegång som följd. Bötessumman blev 45 kronor, samtidigt som rätten förklarade att partiet med preventivmedlen var förverkat. Det hade polisen ordnat med, men på vilket sätt stod inte att läsa om i tidningen.

Marknad preventivmedel böter

Snart är det dags för höstmarknad i Askersund, förmodligen  utan preventivmedelsförsäljare. Onsdagen den 31 augusti invaderar knallarna Askersund precis som de gjort sedan Gustav Vasa år 1550 förordade att det skulle hållas marknader två gånger om året i staden. Och det har de styrande i staden följt. På Gustav Vasas tid handlade utbudet om järn, oxar, hudar och smidesverk. I dag är de stora marknadsartiklarna karameller, leksaker och CD-skivor.

Marknad  höst 2014 (2)

Marknadsbild från 2014

Marknaderna i Askersund i är kultur till skillnad från många andra jippobetonade marknader som kommit till på senare år. Något som ansvariga på kommunen ska vara rädda om. Det är lite av folkfest marknadsdagarna. Sedan några år tillbaka ansvarar Lions för marknaderna och det fungerar bra.

Bok 6 NA 59 Marknad torget (1) KabareArtistuppträdande  kanten av  Torgparken  på 50-talet. Synden hade då kommit till Askersund med lättklädda damer och kraftkarlar som visade upp sina muskler.

Marknaderna i Askersund har förändrats mycket under de senaste tio åren. Nu är handeln utspridd över hela staden, nästan ut till södra infarten. Förr var 110 platser på torget en självklarhet. Det var trevligt och bekvämt för marknadsbesökarna. Marknaderna utgick från torget. I dag är det ganska öde med försäljare på torget.  Förklaringen till att så många platser försvunnit från torget är att försäljarna vill ha med sina bilar in på torget. En lite tråkig utveckling. Tycker jag.

Själv har jag många minnen från marknaderna i Askersund från mitt jobb som journalist. Det var en händelse som självklart skulle bevakas. Stan var ändå proppad med folk och det hade varit konstigt om inte tidningen nämnt något om det. En ständig fråga  var hur många besökare som var på marknaderna. Mellan 5-och 10 000 besökare var en gångbar siffra som ingen kunde protestera emot.

Bok 6 NA Marknad (5) korgar

En 50-talsbild med gamla torgkiosken i bakgrunden

På 50-talet fanns några rakbladsförsäljare som återkom år efter år. Den störste profilen sålde rakbladen Dixi. Ett oöverträffat märke enligt honom själv. Och folk handlade. Varje år förklarade försäljaren att firman skulle upphöra och att allt skulle säljas ut. Lika troget kom han dock tillbaka varje år. Fram till klockan tre på eftermiddagen gick försäljningen bra. Sedan blev det många turer upp till ölkaféet vid Väderkvarnsgatan (där Jakobssons radio och TV finns i dag). Efter en fem-sex turer dit blev rakbladsförsäljaren ganska trött om man säger så.

Bok 6 NA Marknad (1) rakbladsförsäljare

Marknad 50-tal Nisse M262 (2)

Rakbladsförsäljaren  lockade många marknadsbesökare till sitt  bord. Märket som han saluförde var Dixi

En annan sålde knivar. Försäljningsargumentet var lite udda. Knivarna var så vassa att man kunde skära mycket tunna korvskivor när svärmor kom på besök. Med så tunna skivor skulle hon aldrig återkomma lovade han. En annan sålde konservöppnare. Han berättade om att han kunde vakna med ett ryck om natten, bara för att gå upp och öppna några burkar. Så roligt och lätt var det. En sak som han drömde om. Försäljaren ville inte pracka på någon sina öppnare, utan det stod var och en fritt och gå runt och sprätta ansjovisspad på väggarna med sina gamla öppnare om det var så. För det var ett ofrånkomligt faktum med de omoderna öppnarna påstod han. I ett modernt samhälle använde man de senaste kommit fram i teknikväg.

 

AVA-muren i Askersund är på väg att falla.

Augusti 2016Skapad av Ove Danielsson tor, augusti 25, 2016 09:32:59

Muren på gamla verkstadstomten i Askersund är på väg att falla. Eller som området kallas nu Västra Strandparken. Peab ska bygga attraktiva lägenheter på området. Och då måste bland annat den gamla muren bort först. Trycket efter bostadsrätterna vid kanten av Vätterviken Alsen har varit stort. Nästa alla vill bo sjönära med utsikt över vattnet. På verkstadstomten för alla sitt lystmäte stillat när det gäller närheten till vatten.

AVA vecka 34 2016 (3)

Grönsaksodlingen som blev Resecentrum i Askersund

Så ska det se ut när allt är färdigt

Förvandlingens vindar blåser i Askersund och särskilt då i området runt det gamla stationshuset. Ett nytt Resecentrum är klart lagom till skolstarten torsdag. Eller som platsen kallades tidigare, busstationen. Modernare anläggningar måste också ha gångbara namn som ligger i tiden. Snart öppnas också gamla Sundsbrogatan igen ut mot Haga.

En gång i tiden var det grönsaksodlingar på samma plats. Moderna tider såg till att grönsakerna försvann och ersattes med en park, och sedan en busstation. Innan Rådhuset byggdes ut fanns bussarna intill maktens boningar med en väntsal. I den byggnaden inrymdes också brandstationen. Bussarna flyttades sedan till den nuvarande platsen intill nya Sjöängen.

Lägger med lite gamla bilder både gamla och nya. En del kommer från Leif Linus bildsamling och någon från Eric Englunds och Kjell Johanssons samlingar Och en del från mej.

17 augusti 2016.

A Stationshuset, kolonilotter 1910 (2)A Mekaniska verkstaden 1904-1930-tal senare Askersundsverken 1907

Till vänster området där Resecentrum finns i dag. I bakgrunden Askersundsverken. En 30-tals bild

2015

2015

En 50-tals bild

50-tal på bussplanen med Sveriges längsta lastbil på den tiden

Full fart på Stöökagatan i Askersund

 

Full fart vid Lilla Living vid Stöökagatan.

Stöökagatan i Askersund norr ut från torget var förr ett livligt gångstråk. Där låg Centralcaféet, en sybehörsaffär, Erik Vulkarns gummiverkstad, Sams begravningsbyrå, Kias bageri, Bernhard Andersson skomakeri för att nämna något. På Rådhustomten fanns också en affärsbarack. Verksamheter som folk var mer eller mindre tvingade att besöka ganska ofta.

När Rådhuset byggdes ut blev stora delar av gatan norr ut kontoriserad. Folk stannar ofta i dag i närheten av torget och den stora matvarubutiken. Nu finns det ett gäng som försöker få tillbaka lite av det gamla gångstråket. Och de kämpar på för att locka folk. I gamla posthuset vid Stöökagatan finns både ”Silver Carina”, Zebra Form” och ”Glas och Lakrits”, så ett råd är att inte bara stanna vid torget. Gå några steg extra. Ytterligare ett efterlängtat nytillskott vid gatan öppnade under den gångna helgen. Butiken Lilla Living finns redan, men ägaren har nu också öppnat ett efterlängtat café. Under antikmarknaden var det fullsatt. Det påminde lite om gamla tider vid Stöökagatan.

Stöökagatan på vykort från början av 50-talet

Någon kanske undrar över namnet Stöökagatan. Det kommer från familjen Stöök som drev handeln redan på 1600-talet i Askersund. Några i familjen var också rådmän. Förmodligen är det efter gårdsägare Lars Stöök som gatan uppkallats . Han var nämnd i protokoll redan 1671. Stööks klädbutik låg utmed Storgatan (där BE-GE:s finns i dag), så i modern tid blev det inte riktigt rätt. Familjens butik har inte funnits vid Stöökagatan.

Harald i Stadskvarn byggde en bassäng av kärlek

Vägbyggena runt Askersund pågår för fullt. Vägar breddas, träd fälls och hus rivs. Vi Stadskvarn strax norr om Askersund finns huset som mångsysslaren Harald Pettersson byggde. Harald var ett teknisk geni. Självlärd. Vad jag förstår kommer han hus att klara sig från rivning, men nya vägen kommer att smita förbi strax utanför husknuten. Huset är sålt och Harald finns inte kvar i livet längre. För mej innebär huset många trevliga och udda minnen.

2016-08-04 17.35.572016-08-05 17.01.23

Under många år som journalist hade jag mycket med Harald att göra. Han ringde när han kommit på nya idéer som han ville visa upp, eller när han fick syn på någon udda stjärna. ”Gå ut på trappan och kolla över Borgmästareholmen, så får du se en ovanlig stjärnan”, var uppmaningen. Problemet var att jag inte kunde lokalisera ”holmen” från min trappa på Närlundaområdet. Och stjärnor är jag oduglig på. Något som irriterade Harald. ”Du vet väl för satan var Borgmästareholmen ligger. Det kan väl inte vara så svårt”, tyckte han.

En gång gjorde jag ett verkligt udda reportage om Harald. Han hade byggt en tempererad utomhuspool till sin rullstolsbundna hustru på berget strax intill villan. En kärleksförklaring som hette duga. Från bassängen och i till huset byggde han en förbindelselänk, genom en 15 meter lång bro. Tyckte det såg mycket besvärligt ut att bygga en bro, men Harald var av en helt annan mening.  Men så hade han också varit brobyggare med egen firma. Harald hade byggt broar över hela Sverige. Noterbart är att vid det här tillfället hade han fyllt 80 år.

Hustrun Elvira följde bygget från rumsfönstret. Och hon tyckte med all rätta att Harald var duktigt. Det här var på vinter och hon längtade till Mors Dag för då  skulle bygget vara färdigt. Elvira finns heller inte kvar i livet. Bassängbygget började med att han fick spränga bort lite berg. För att få bort sprängstenarna byggde Harald en lyftkran. Badet värmdes av solenergi och belysningen under vattnet drevs av en vindsnurra. ”Vet inte riktigt, men jag tror vi fått en sådan där spaanläggning som vi läst om att det finns på hotell och badhus”, funderade Harald.

2016-08-06 09.51.09

Min fråga var naturligtvis hur man kunde komma bygga en utomhuspool? ”Egentligen skulle jag bygga färdigt min verkstad som ligget i skogskanten en bit från huset, men jag behövde vara i närheten av Elvira, så utomhuspoolen fick gå före. Jag tycker det roligt att syssla med byggen av det är slaget”, var Haralds enkla kärleksförklaring.

2016-08-05 17.02.01

I centrala Askersund finns ingen simhall eller utomhuspool. Harald hade planer på att låta kommunen hyra in sig på hans anläggning vid Stadskvarn. Men det blev aldrig så. Harald och Elvira var mycket nöjda med livet, men med ett undantag och det var de stora vinsterna på Bingolotto. De tyckte att det skulle vara flera småvinster så fler kunde vinna. Harald hade försökt ringa till Karlavagnen på radio för att klaga, men hade aldrig lyckats komma fram.

 

 

 

Skyllbergsvallen på vinnarbild

Tidningen har en  pågående tävling om att gissa platser på fina flygbilder från länet. För  någon vecka sedan fanns Skyllbergsvallen på en bild. En kvinna från Lindesberg gissade rätt. Det fanns  också lite  information  om idrottsplatsen, som jag tänkte komplettera  lite i den här  bloggen. Anledningen  till är bland annat att jag själv spelat där ett antal gånger och nu har jag ett barnbarnet Ebba som spelar i klubbens damlag. Genom  henne blir besöken  också lite tätare  än tidigare.Skyllbergsvallen 2016 (2)Skyllbergsvallen 2016 (1)

Från NA:s papperstidning.

Vill man uppleva riktig fotbollskultur är ett besök på Skyllbergsvallen nödvändigt. Så skrev jag i tidningen i början på 2000-talet.  Några år senare då  Riksidrottsförbundet  firade sitt 100-årsjubileum, listades också Skyllbergsvallen  som en av landets 100 idrottshistoriska platser. Det skedde i samarbete med Riksantikvarieämbetet. Den stilrena träläktaren och dito entré är klockren fotbollsnostalgi.

Skyllbergsvallen som invigdes 1939  har blivit kultur och det med all rätta. Träläktaren är K-märkt. Det har också gjort att  Skyllbergs IK fått lite pengar till hjälp från länsmyndigheterna att hålla läktaren i trim.

Skyllbergs Bruk såg till att Skyllbergs IK fick en trivsam idrottsanläggning en gång i tiden. Dåvarande bruksägare Ivan Svensson var mycket idrottsintresserad och det har sedan följt familjen Svensson. Förhoppningen hos Ivan Svensson kanske var ett stort genombrott för Skyllbergs Idrottsklubb  på den idrottsliga sidan som skulle ge eko ute i Sverige. Tyvärr blev det inte så. Men det finns ju andra kvalitéer än segrar och rekord. Trivsel och ömsesidig glädje smäller också högt.Skyllbergsvallen 30-talet

   Skyllbergsvallen  på 30-talet.

                                                Bild från Anders Foglanders samling

Ivan Svenssons såg bland annat till att IFK Askersund fick en bra back i sitt allsvenska bandylag. Karl-Erik Andersson, kom som elingenjör till ”bruket” från Stockholm. Han hade under flera år spelat bandy i AIK. Karl-Erik berättade för mej att han tänkte lägga av med bandyn när han kom till Skyllberg. Men det tyckte inte Ivan Svensson, som uppmanande honom att omgående söka upp IFK:s bandyträning. Och så blev det också. Karl-Erik var sedan under många år en verklig backklippa i IFK:s allsvenska bandylag.-49 Skyllbergsv alliansen Södergren

En 40-talsbild från ”vallen”. En Sydnärkeskombination  möter ett danskt lag. Längst bak i ledet till vänster bandystjärnan Karl-Erik Södergren.

För några år sedan hamnade Skyllbergsvallen i verkligt fint sällskap. ”Vallen” hamnade  nämligen på en ”fem i topp”-lista för fotbollsarenor, tillsammans med  Stadio Giuseppe Meazza i Milano, San Marmés i Bibao, Westfalen-Stadion, Dortmund och Ajaxs hemmaarena, de Meer i Amsterdam. Inga dåliga grejer. Det var arenasamlaren och skivbolagsdirektören Lars Nylin, som tog fram topplistan. Nylin hade besökt 250 arenor. Arenasamlande är en stor sak internationellt. Det finns klubbar för samlarna. För att bli medlem i en av klubbarna måste man ha sett fotboll på samtliga 92 fotbollsarenorna i det engelska ligasystemet. Bara ett besök räcker inte.

Själv har jag spelat många gånger på fina Skyllbergsvallen med IFK Askersund. Ofta blev det förlust, men det var ändå lite speciellt att sitta i omklädningsrummet under träläktaren. Precis som på de flesta idrottsplaster på den tiden fans det ett gäng trogna supporters även på Skyllbergsvallen , som visste hur ”riktigt fotboll” skulle spelas. Gänget var alltid placerat i hörnet där matchklockan finns. Det var inget snällt gäng och särskilt mot oss som kom från Askersund. Stöddiga askersundare…

Expertgänget kunde också vara väldigt elaka mot sina egna spelare. Det fanns alltid hackkycklingar i det egna laget, precis som på de flesta andra ställen.

Inne på idrottsparken i Askersund fanns en liknande läktare som på Skyllbergsvallen fram till i slutet på 70-talet. Den  invigdes  1925. Med dagens sätt att se på kultur hade det var omöjligt att riva den läktaren. Frågan är om det hade varit möjligt att över huvud taget flytta idrottsplatsen upp till Solberga som de styrande i kommunen gjorde. I dag finns det hyresbostäder på den gamla idrottsplatsen intill Konsum. Det är bara björkarna som finns kvar och minner  om gamla tider.  Från början fanns det ett beslut om att bostäderna skulle byggas på Solberga, men av någon underlig anledning fick de styrande för sig att skifta om. Personligen tycker jag det var ett knepigt beslut. Särskilt för mej som har suttit i omklädningsrummen under den gamla träläktaren även i Askersund och har många fina minnen därifrån. Men det ska  också sägas att Solberga IP fyller dagens behov av träningsplaner  för IFK:s alla lag, där större delen  är  ungdomslag. Det saknas  bra en konstgräsplan, men det kommer säkert. Det har funnits med i valprogram.

Ove Danielsson