Utomhus på Borgmästareholmen i Askersund

 


Borgmästareholmen ska leva upp med något som heter ”Askersund Outdoor” i år. Och det kommer ett bli en fortsättning kommande år om allt går enligt ritningarna. En festival varje vår är målsättningen. Bakom utomhussatsningen på holmen står Michael Malmborg. För några år sedan var han mannen bakom ”Chokladsalongen” i Askersund.

Nysatsningen på Borgmästareholmen handlar om motions-och friluftsverksamhet. För att få den rätta inspirationen har Mikael bjudit in äventyraren Renata Chlumsk under helgen 12 till 14 maj. Även en roddexpedition kommer att finnas på plats.

Michael Malmborg har fått ett arrendekontrakt på tre år. Planerna är det ska finnas aktiviteter både sommar och vinter. Det kommer också finnas ett café. Inriktningen ska vara friluftsliv. Folk ska också kunna tälta på holmen om det är så. För att ro festivalen i land har Malmberg skaffat sig flera samarbetspartners. På måndagskvällen beslutade majoriteten i Askersunds fullmäktige, under vissa protester, att satsa 400 000 kronor på ”Askersund Outdoor”. Kommunen ser det som ett bra sätt att marknadsföra Askersund som en turiststad med ett aktivt friluftsliv.

Själv minns jag IFK:s ”holmefester”. Aktiva i föreningen som jag fick hjälpa till med olika aktiviteter på holmen. Det var långt innan bron fanns. Tvådagarsfesten lockade tusentals personer. Vedskutor forslade folk från hamnen i Askersund ut till holmen. På den tiden ha det varit bra med tältläger, som nu är aktuellt, men då var det förbjudet . De sista turerna med skutorna gick nämligenhem på morgonsidan.

Borgmästareholmen med sitt bad har blivit ett trevligt utflyktsmål. Paviljongen från snickare C. F Carlssons tid är användbar och pryder sin plats. Carlsson fick tillstånd att bygga paviljongen 1862. För sin insats fick han också rättigheter att driva en restaurang vissa tider.

År 1865 fanns det krav på att Carlsson måste få sprit-och ölrättigheter på holmen för att kunna överleva. Känner igen det där från senare år. Vet inte hur det gick i spritärendet. Året efter försattes Carlsson i konkurs. Snickarmästare Carlsson gick under smeknamnet ”Kärleken”. Orsaken till det var hans svaghet för det täcka könet. Skarpskyttekåren hade sina övningar ute på holmen, där också IFK Askersunds första idrottsplats fanns. Föreningen fortsatte sedan de lämnat holmen med sin populära sommarfest där ute.


Idrottsföreningarna Åsbro GoIF och Askersunds skridskoklubb gjorde ett tappert försök att rycka upp verksamheten på holmen. Och då hade det ändå byggts en efterlängtad bro. Föreningarna byggde själva en dansbana med tak. Det fanns också en minigolfbana. Men det hjälpte inte. Det var svårt att locka ut folk till danserna, trots topporkestrar. Efter det har privatpersoner kämpat hårt för att driva serveringen på holmen.

Förhoppningsvis kommer ”Askersund Outdoor” att lyckas . Motion och friluftsliv ligger i tiden. Förr var det ”Kumla-Greven” med sitt band som lockade publik. De spelade alltid på paviljongens veranda. När ”Kumla-Greven” stämde i med sin paradsång ”Du svarta zigenare”, var festen i hamn för många besökare.

Lägger ut lite bilder från Borgmästareholmen. Någon undrar varför jag skriver Borgmästareholmen med ett e. Har fått synpunkter på det vid något tillfälle. De flesta utelämnar den bokstaven. Men på kartan stavas holmen med e och därför jag det också utan att låta allt för mästrande.

Owe Thörnqvist på holmen

”Kumla-Greven” med Roys orkester .

Amatörtävling på ”holmen”. Nisse Lundstedt vann inte tävlingen.

Min tidningskrönika den 26 februari

 

Kolla inte fakta, då kan hela artikeln bli förstörd!  Hörde det ibland av folk när jag jobbade på tidningen, men så har det aldrig snackats på de tidningar jag jobbat. Faktakollen har varit viktig. Till skillnad från president Trump syn på det hela.

Som journalist i Askersund skulle sådant slarv också varit helt omöjligt. Folk hade stått på kö till redaktionen för att få en förklaring. Det var omöjligt att vara anonym och krypa bakom en större redaktion. Det gällde att ha mycket på fötterna för att slippa få magsår efter felaktiga texter.

Bristen på faktakontroll drabbade trots allt mej några gånger. Inget var av någon allvarligare karaktär kan jag trösta mej med.  Det var några gånger  när jag tyckte allt var självklart och inte behövde kolla extra. Men inget är självklart. I alla fall inte för en journalist. Under flera år hade jag hälsat på ett gammalt fin par på stan. Och ibland pratat några ord med dem. Om väder och vind. De gick alltid armkrok på väg till affären. På det hela taget såg de mycket lyckliga ut. Så skulle alla ha det tänkte jag.

Vi ett tillfälle bad jag att få komma hem till dem och göra en intervju.  Prata med dem om hur det tänkte och levde.  Kanske det fanns tips till andra. Och jag var mycket välkommen. Vi känner ju dej, kom en förmiddag så bjuder vi på kaffe och hembakat var deras budskap. Sagt och gjort. Det blev hembakta bullar och finska pinnar.  Vi pratade någon timma. Lite i förbigående när jag skulle lämna det gamla fina paret frågade jag hur länge de hade varit gifta. Båda stod som frågetecken.  Gifta, vi är ju syskon!  Ridå. Som ni förstår blev jag helt ställd. Men paret skrattade gott. Jag skulle naturligtvis gjort en noggrannare faktakontroll innan jag hälsade på.

När jag hade tänkt efter lite så kände jag att mitt blivande reportage skulle bli ännu bättre än vad jag tänkt mej. Syskonkärlek på högsta nivå. Inte alltid så självklart. Själv har jag haft många syskon, men vi har aldrig gått armkrok på stan när vi skulle handla. Våra möten skedde ofta på fotbollsplanerna.  Vi var tre som spelade för IFK samtidigt.

Undersökande journalistik är också viktigt, men det beror förstås på vad man undersöker. Glasstest och test av semlor är ett givet inslag i tidningar varje år. Tycker inte det är så viktigt.  Men jag måste erkänna att själv brukar jag kolla på vilket ställe i Askersund semlorna är billigast. Men det är en annan sak. Tycker  jag.

 

 

Gatunamn i Askersund

 

Kultur- och teknikförvaltningen föreslår att namnen på gatorna vid nybygget i kvarteret Verkstaden ska vara Smedjegränd och Strandparksgatan. Två mycket logiska namn. Beslut om de nya gatunamnen kommer det att tas beslut om i kommunstyrelsen. Föreningen gamla Askersund har föreslagit namnet på en av gatorna och det är Smedjegränd eftersom den gatan går förbi Askersundsverkens gamla smedja. Nuvarande Strandparken upphöjs med ett gatunamn.

Verkstadsområdet med egna gatunamn.

Förr i tiden var det ganska vanligt att döpa gator efter personer som gjort sig kända på ett eller annat sätt. Med det förkommer allt sälla nu för tiden att kommuner hedrar kända personer med ett gatunamn. Senast det hände i Askersund var när konstnärerna Folke Dahlberg och Börje Sandelin hedrades med gator ute på Hagaområdet. IFK Askersunds förre ordförande Torsten Carlsson, fick också en gata döpt efter sig på en plats som ligger intill gamla idrottsplatsen. Frågan är ändå om inte Bandyvägen var ett bättre namn? Det var ju den sporten som satte Askersunds kommun på kartan över hela Sverige en gång i tiden. Kan väl också nämna att många askersundare vill ha någon gata eller plats som minner om stadens egen storsångare, Bertil Boo. Men det kanske kommer?

Det kanske är tur personnamnen i stort försvunnit ur gatubilden, om det nu är så mycket bättre med växtnamn och fågelnamn på gator? Och det finns många sådana i Askersund. Jag som är dålig både på växter och fåglar har lite svårt att få till det när folk frågar efter en sådan gata. Jag brukar fråga vilken personer de letar efter. Det brukar gå bättre.

När det gäller kvinnor är det tunnsått med namn. Drottning Kristinas väg är ett undantag. Stadskyrkan har också fått ett kvinnonamn, Sofia Magdalena kyrka. Namnet var ett tack för att drottningen med samma namn skänkte pengar till kyrkbygget. Noterbart är att det ”bara” är två drottningar som hedrats sina namn. Lite märkligt. Fanns det inga ”vanliga” kvinnor att hämta gatunamn ifrån? Som exempelvis ”Irma Svenssons gata”.

Ni behöver inte vara rädda, jag har inte glömt Stöökagatan, som drar fram mitt i stan förbi Torgparken och Rådhuset. Gatan har fått namnet efter handelsfamilj. Men det tycker jag också är lite knepigt. Stööks affär låg utmed Storgatan.

Under en period när nya bostadsområden växte fram gick det inflation i gatunamn. Varje liten stump skulle ha ett eget namn. Som gator där det bara finns två hus som Vipgatan och Aspgatan på Närlundaområdet. Minns att en brandchef som just kommit till Askersund var kritisk mot namnsättningen. Han trodde att det skulle bli svårt att hitta vid bränder och olyckor med alla namn. Men det var innan det blev populärt med GPS. Brandchefen ville att gator som gick runt ett kvarter bara skulle ha ett namn och inte två som det finns i många områden i dag. Sedan skulle det räcka med husnummer.

Själv bodde jag tidigare vid Ugglegatan. Nästa gata bär namnet Måsgatan och gatstumpen som håller ihop det hela bär namnet Vipgatan. Brandchefen tyckte att det hade räckt med ett namn och sedan bara nummer. Men kanske det ändå är trevligare med riktiga namn? Bara nummer blir ju ändå lite opersonligt.

”Ettan” norr ut i stadsbacken. På bilden Ulla Sjösvärd som bodde där som barn

Men det fanns ett undantag i Askersund när det gäller nummer på hus och det var ”ettan”. Ett hus som låg norr ut i stadsbacken mot gamla Vretstorpsvägen. Alla sa ”ettan”. I huset bodde bland annat en lite udda bandyspelare i IFK. På den tiden var det ofta matcher mellan norr och söder. Gränsen gick just vid det huset. Han sa alltid att ”morsan spelar med söder och jag med norr. Gränsen går hemma i köket. ” Men vad jag vet var aldrig hans morsa med och spelade bandy. Huset revs för länge sedan för att ge plats för hyreshusen på Tingshusområdet.

Min tidningskrönika 15 februari 2017

”Hörde inte vad du sade?” Så låter en bestämd kvinnoröst ofta från min mobiltelefon . Ibland redan vid frukosten och då har jag ändå inte sagt ett ord. Brukar heller inte prata så ofta vid den tiden på dygnet. Förmodligen har jag kommit emot någon knapp på telefonen. Det är ju så mycket med appar och fildelning nu. Läste om en man som inte förstod problemet med fildelning. Han delade filen med hustrun varje morgon utan krångel. Datavärlden var främmande för honom.

När det gäller mobiler måste jag erkänna att min disciplin inte är den bästa. Den hamnar ofta hemma vid Stöökagatan istället för i fickan. Men jag tränar på att bli bättre. Det kan vara någon som vill mej något när jag är ute och rör på mej. Viktiga samtal. Som du kan väl köpa med Bredgott när du ändå är ute och går. Och kanske något till katten.

När jag började som journalist fanns det inga mobiler på redaktionen. Men jag minns mycket väl när jag fick min första. Det var efter en tradjazzfestival i Askersund där det var svårt att nå mej. Som vanligt gick jag runt och fotograferade och pratade med folk. Samtidigt gick Vätternrundan på cykel. I Hammar hade bron gått i baklås. Brovakten Christer hade börjat öppna bron, men upptäckte en ambulans på väg till samhället. Christer stoppade öppningen för att släppa fram ambulansen, då det hela gick i baklås. Han fick krypa ner i bron och veva för hand. Och sådant tog tid. Under samlades tusentals cyklister på väg till målet i Motala. En ny ambulans fick kallas från Motalahållet.

Christer Gunnarsson och Lennart Roos öppnade bron med att veva för hand.
Bild från Christers eget album.

Själv gick jag helt ovetande om dramat vid Hammarsbron bland jazzfolket i Askersund. Min nyhetschef inne i Örebro hade försökt på olika sätt att få tag på mej. Men som sagts jag hade ingen mobil. Det var en musikintresserad person som hade lyssnat på radio och berättade för mej om kaoset i Hammar. Gav mej förstås dit snabbt för att dokumentera det hela. Ännu mer dramatiskt blev det eftersom också ångfartyget Motala Express var på ut på Vättern. Rutinerad kapten Bergman klarade det hela skickligt genom att styra båten in mot viken till glasbruket strax för bron som stod halvöppen.

Det blev ett reportage och förmodligen märkte inte någon läsare problemen för mej. Det inträffade skedde en lördag och på den tiden fanns det varken webb eller söndagstidning som tur var. Annat är det nu. Journalister har mobiler som de kan sända direkt med från händelsernas centrum. Till och med från fullmäktige om det skulle vara så.

Kärlekens hjul på torget i Askersund

Så här på Alla Hjärtans Dag är det kanske på plats att berätta en liten rar historia om Askersunds torg och snickare Karlsson, som gick under namnet ”Kärleken”. Smeknamnet Kärleken, kom från hans stora kvinnointresse. Förutom att han var krögare var han också en skicklig möbelsnickare och hans alster har funnits i förmögna hem och herrgårdar.

Torget där ”Kärleken-Karlsson” fick stenläggarna att lägga stenarna i form av ett hjul. I folkmun senare döpt till ”Kärlekens hjul”.Askersunds torg är stadens hjärta som man älskar eller hatar för alla kullerstenar. ”Kärleken” drev en kroglokal med biljard i en lokal i hörnet Stöökagatan –Storgatan strax intill torget där en pizzeria ligger i dag. Brodern drev en ölservering längre upp på Storgatan där Åhlins finns i dag. Brodern gick under namnet ”Räv-Karlsson”.

Storgatan. Till höger efter kyrkogården fanns en ölkrog. I dag finns Åhlins där.

När torget i Askersund skulle stensättas så bjöd ”Kärleken” arbetarna på traktering som det hette på den tiden. Som motprestation ville han att stensättarna mitt på torget skulle placera stenarna i form av ett hjul. Så blev det också. Vad gör man inte för lite gratis mat. Folkhumorn döpte det sedan till ”Kärlekens hjul”. Tror inte det finns något kvar på torget av ”Kärlekens” önskemål i dag. Lite synd kanske…

I bakgrunden till vänster fanns en av bröderna Karlsson krogar. I dag finns en pizzeria där.

Restaurangrörelsen på Borgmästareholmen drevs också av ”Kärleken –Karlsson” och hans fru. Rörelsen gick dock allt sämre och till slut blev det konkurs. Det hjälpte inte att han i sin ansökan om spriträttigheter skrev att frun hade ett ” mycket gott bemötande”.1878 annonserades byggnaderna på holmen ut och efter en tid gick Askersund stad in som köpare.

”Kärleken-Karlsson” drev serveringen vid Borgmästareholmen med hjälp av sin fru. Tyvärr gick den i konkurs.

Hos brodern ”Räv-Karlsson var det dans varje lördagskväll med spelmän från Ingelsby och Snavlunda. Vad namnet ”Räv-Karlsson” kom ifrån låter jag vara osagt. Kanske hade han en räv bakom örat enligt ett gammalt talesätt. Det fanns också en tredje broder Karlsson. Han ägnade sig inte åt restauranglivet utan arbetade som smed i stan, medan hans frun hjälpte till vid brödernas serveringar.

Bilderna kommer från Leif Linus samlingar.

Platser för nöjesfält i Askersund

 

Sveriges tivoliägare är oroliga för framtiden. Det finns snart inga platser kvar att ställa upp karuseller och annat på. Bostäder, industrier, konstgräsanläggningar, banker och kontorsfasader, samt dygnsöppna affärskomplex har trängt bort de gamla evenemangsplatserna. Sveriges Tivoliägarförening har en skrivelse till landets kommuner gått ut med en vädjan om att ordna centralt belägna evenemangsplatser.

Nöjesfält på Hamntorget.
Bild: Kjell Johansson

”Vårt kulturutbud är en underhållningsform som sträcker sig över generationsgränser, kulturgränser och språkgränser vilket uppskattas av besökarna. Vi är viktiga aktörer på hemvändardagar, marknader, traditionsfester i städer på landsbygden”, betonar föreningen som går under förkortningen STF.

I många år har evenemangsplatser försvunnit och markhyror ökat.

”Väldigt ofta när vi kontaktar eller blir kontaktade av kommuner finns ingen lämplig evenemangsplats. Med den inställningen blir kommuninnevånarna utan ett kulturellt evenemang. Våra medlemmar ser sig som viktiga kultbärare. Årligen besöker 1,6 miljoner kunder våra nöjesfält”, framhåller STF, vars ordförande Pierre Heramb finns i Arboga.

Från Askersunds kommun kommer ett mycket positivt svar av utvecklingschef Henrik Olofsson. Han rekommenderar STF att beskriva hur de vill att en bra plats ska se ut. Till exempel ytmått, markunderlag, tillgång på ström, behov av uppställningsplats för fordon, avstånd till bebyggelse. På så sätt blir det lättare att hitta bra plaster för etablering svarar Olofsson som ser fram mot fortsatta bra arrangemang i Askersund .

I centralorten finns platser som har använts och kan användas för tivoli framhåller Olofsson. Det är platser som inte kommer att bebyggas inom överblickbar tid. Kommunen håller också på med att etablera en evenemangslots som ska hjälpa till med kontakter. I de mindre tätorterna finns också ett antal platser där möjligheten att sätta upp ett tivoli är mycket bra, upplyser Olofsson i sitt svar.

Men det har inte alltid varit så lätt med tivoliplatser i Askersund. På 30-talet togs beslut om en tivoliplats på den gamla sågverkstomten i Strandparken. Men det föregicks av en hård debatt i stadsfullmäktige. En del politiker hade sneglat på Skänninge kommun som drog in en del pengar på marknaden och uthyrning av mark till ett tivoli. Varför kunde inte Askersund göra detsamma?

Sågverkstomten i Strandparken. Gamla Folkskolan syns i bakgrunden.

Det fanns dock ett hårt motstånd från rektor Sjöström. Han menade att majoriteten av Askersund befolkning inte ville att staden skulle uppmuntra till marknadsgyckel och nöjesliv som tivoli. I alla fall inte på den tänkta platsen. Sjöström trodde också att oljudet från ett tivoli skulle gå ut över sjön och staden. Han ville inte ens ta i pengarna som kom från tivoliuthyrningen.

Brevbärare Sundström tyckte att Sjöström svartmålade allt.

”Han vill inte ta i pengarna. När vi startade det kommunala kafébolaget fanns det också personer som inte ville befatta sig med dessa pengar. Nu tror jag att de går åt som smör i solsken. Så blir det blir det säkert också med dessa pengar”, var Sundströms bestämda uppfattning.

Några föreslog också att göra Oxgropen till tivoliplats. Men det protesterade kyrkoherde Bäckgren emot. Han tyckte det var mycket olämpligt med en nöjesplats strax intill kyrkogården.

”Det är ju så att de flesta döda i flesta fall föras till sitt sista vilorum på aftonen, och det vore synnerligen vemodigt om ett sorgetåg skulle skrida fram här strax intill under pågående jazzmusik”, betonade kyrkoherden i debatten.

Byggmästare Holm fann dock diskussion minst sagt lustig.

”När staden ska hyra ut finns ingen plats, men när enskilda ska gör det kan man nästa hyra ut delar av kyrkogården om det skulle vara så”, förklarade Holm road.

Men nu är det andra tider. Askersunds kommun välkomnar alla nöjesarrangörer till kommunen. Det betyder inkomster både för  kommunen och näringslivet.

Askersunds Gyllene Bok

 

Vad skulle den ”Gyllene boken” som finns i kommunens arkiv användas till? Det är röd vacker påkostad bok som väckt frågor. Boken från 1949 är tjock med löstagbara blad, men den är utan text! ”Gyllene boken ” har varit en gåta för dagens politiker och tjänstemän på rådhuset.

Arkivarie Andreas Wallqvist har plockat fram protokoll från kommittén för den ”Gyllene boken”. Men protokollen berättar bara om fakta vad gäller utformningen av den vackra tomma boken. Men inte varför. Har nu gått igenom lite gamla tidningsklipp och hittat bakgrunden till beslutet om boken. Mysteriet med den vackra röda boken är löst. Så gott som.

Den ”Gyllene boken” skulle vara konstnärligt utsmyckad och innehållande en kortare historik över staden, dess fonder och dylikt. Boken skulle också användas som gästbok och finansieras med nöjesskattemedel 500 kronor. Den röda boken skulle ligga framme i Rådsalen så att fina gäster eller vanliga besökare kunde se den. Och skriva in sitt namn om det skulle vara så.
Beslutet togs i december 1948. En kommitté som skulle arbeta vidare med utformningen tillsattes. Den bestod av ett gäng och betrodda herrar och en kvinna nämligen, nämndeman A.Wettrèn, landstingsman Filip Nylund, borgmästare Bernhagen, bryggare Åke Nilsson, redaktör Joel Haugard , samt fröken Agneta Swidèn. Har hämtat titlarna från protokollet 1948.

När stadsfullmäktige skulle besluta i ärendet blev det en del diskussioner. Lärarinnan Lyda Bergström var sur för att hon inte blivit informerad i ärendet trots att arbetet med boken redan påbörjats. Borgmästare Bernhagen lämnade en förklaring till det skedda och beklagade misstaget.

Fröken Swiden (senare känd konstnär) fick i uppdrag att göra förslag på skisser över teckningar och dekorationer. För det arbetet skulle hon få 300 kronor. Redaktör Haugard fick i uppdrag att skriva stadens historik. Tyvärr avled Haugard i början av 1949 innan han hade påbörjat arbetet. Det var ett hårt slag för bokens kommitté. Läroverksadjunkt Kurt Cederholm fick i uppdrag att fullfölja redaktör Haugards arbete. Men i hans fall verkar det inte ha hänt så mycket.

Kommittén för den ”Gyllene boken” beslöt att boken skulle bindas i rött skinnband med guldsnitt och trärygg med upphöjda bind. Det skulle också vara ett lösbladssystem. Boken skulle öppnas med tre skruvar. Uppdraget att göra boken gick till bokbindare Erik Hermansson i Askersund.

Boken blev färdig, men av någon anledning fullföljdes inte innehållen boken. Varför finns det inget svar på. Förmodligen berodde det på att redaktör Haugard avled under arbetet. Ingen kunde eller orkade med att fortsätta. Den vackra boken hamnade istället i arkivet. Och där har den funnits till arkivarie Andreas nu plockade fram den och började ställa frågor.

Kan nämna att det fanns andra kommuner som redan hade skaffade sig en ”Gyllene bok”vid den tiden. Det hade säkert beslutsfattarna i Askersund läst om och vill inte vara sämre. Bland annat hade Göteborgs stad en sådan. Läste om en donation till Göteborgs stadsmuseum och Sjöfartsmuseet, där fullmäktiges sekreterare fick i uppdrag att skriva in donationerna i den ”Gyllene boken”.

Kanske det är dags att plocka fram kommunens ”Gyllene boken” igen och placera den på hedersplats . För sedan fylla den med det innehåll som var tänkt.