Omklädningsrum vid fotbollsplanen på Solberga får vänta.

 

 

 

Bild: Ann-Sofie Fahlström

 

IFK Askersund hade en förhoppning om att få till ett tillfälligt omklädningsrum i direkt anslutning till fotbollsplanerna vid Solberga inför den här säsongen i divsion fyra. Men så blir det inte. Kommunen har kollat med fotbollsförbundet för säkerhets skull om vilka krav som gäller. Det räcker med att det är ett rimligt avstånd från omklädningsrum till planen som i dag. Att det sedan är opraktiskt och lite udda med planer som saknar byggnader för omklädningsrum och pausvila i direkt anslutning till spelplanerna är en annan sak. Det vet alla som varit aktiva på något sätt inom sporten. Lite unikt.

Nedan tjänsteskrivelsen:

————————————-

 

Tjänsteskrivelse:

 

 

Ansökan från IFK Askersund om att tillskapa lokaler för att uppfylla kraven för fotbollsspel i division 4.

Sammanfattning

IFK Askersunds herrlag i fotboll har glädjande nog tagit steget upp i division 4. Föreningen har därför tillskrivit kommunen för att få till stånd en byggnation av värmerum, omklädningsrum, duschar och en del andra funktioner i anslutning till fotbollsplanerna på Solberga IP. Föreningen anger i sitt brev att önskemålen baserar sig på fotbollsförbundets krav för spel i division 4.

 

I protokoll  från KSAU 2017-01-30 §  14 finns följande beslut:

 

KSAU beslutar att ge utvecklingsavdelningen i uppdrag att utreda hur IFK Askersunds bidragsansökan ska hanteras och återkomma med lämpliga förslag på åtgärder.

 

I samtal med föreningen har önskemål framfötts om att få ett bidrag för att tillfälligt hyra så kallade byggbaracker som värmerum i syfte att uppfylla kraven under säsongen 2017. Under året föreslås ett förslag tas fram på en byggnad som uppfyller fotbollsförbundets krav samt kultur- och fritidsförvaltningens och föreningens önskemål. Detta förslag presenteras i budgetarbetet i syfte att kunna fatta beslut om frågan och vid positivt sådant bygga den inför säsongen 2018.

 

Efter kontakter med Örebro läns fotbollsförbund har det dock visat sig att de enda kraven som finns för spel i division 4 är att planen skall mäta 105×65 m, vilket redan uppfylls. I övrigt finns rekommendationer/önskemål om omklädningsrum på ”rimligt” avstånd till planen.

 

Förslag till beslut

Kommunstyrelsen föreslås besluta att:

  • Avslå IFK Askersunds ansökan om stöd till tillfälliga värmerum försäsongen 2017, då inga krav på sådana
  • Uppdra åt Utvecklingsavdelningen att ta fram ett förslag på en byggnad som uppfyller Kultur­ och fritidsförvaltningens och föreningens önskemål inför säsongen 2018 och presentera detta som ett investeringsäskande i budgetprocesse

 

Beredning

Ärendet är berett av utvecklingschefen genom samtal med IFK Askersund och Örebro läns fotbollsförbund samt genom sam råd med Kultur- och fritidschefen, enhetschefen för fritid och rekreation, fastighetsstrategen samt VD för AskersundsBostäder.

 

 

Vimplar över Stöökagatan i Askersund

 

Stöökagatan i mars 2017

En liten bit av Stöökagatan utanför Rådhuset gjordes om till gågatan för en del år sedan. Företagaren en bit längre bort från torget vill att gågatan ska förlängas ytterligare några hundra meter öster ut till korsningen Lilla Bergsgatan-Stöökagatan. Åsikter som ägarna utmed gatan kämpat för några år, men ännu utan resultat. För att verkligen markera att det finns butiker och näringsställen har ägarna satt upp ett antal vimplar över gatan. Vimplar som de kvinnliga företagarna sytt själva och satt upp över gatan. Nästa steg bör resultera i en gågata menar de fyra företagarna.

Josefine, Veronica och ägare Madde vid Lilla Living, tycker det blev bra med vimplar över gatan. Förhoppningsvis lockar vimpelspelen över gatan också kunder en bit bort från torget.

Stöökagatan i augusti 2016

När Rådhuset byggdes ut blev stora delar av gatan norr ut kontoriserad. Folk stannar ofta i dag i närheten av torget och den stora matvarubutiken. I gamla posthuset vid Stöökagatan finns både ”Silver Carina” med sin verkstad, Eva Sääv med sin shopping och detaljhandel. Hon arbetar också som tapetserare. ”Glas och Lakrits” med Beatrice Andersson finns i huset och tvärs över gatan i Borgmästarhuset driver Madde Stjenström ”Lilla Living”, där det också finns ett café, så ett råd är att inte bara stanna vid torget. Gå några steg extra. Det påminde lite om gamla tider vid Stöökagatan.

Stöökagatan i Askersund norr ut från torget var förr ett livligt gångstråk. Där låg Centralcaféet, en sybehörsaffär, Erik Vulkarns gummiverkstad, Sams begravningsbyrå, Kias bageri, Bernhard Andersson skomakeri för att nämna något. På Rådhustomten fanns också en affärsbarack. Verksamheter som folk var mer eller mindre tvingade att besöka ganska ofta.

Stöökagatan. Bild från Leif Linus bildsamling.
Vykort från Stöökagatan från 40-talet.
Stöökagatan. Bild från Leif Linus bildsamling. Polisman Artur Fredö med cykel.

Någon kanske undrar över namnet Stöökagatan. Det kommer från familjen Stöök som drev handeln redan på 1600-talet i Askersund. Några i familjen var också rådmän. Förmodligen är det efter gårdsägare Lars Stöök som gatan uppkallats . Han var nämnd i protokoll redan 1671. Stööks klädbutik låg utmed Storgatan (där BE-GE:s finns i dag), så i modern tid blev det inte riktigt rätt. Familjens butik har inte funnits vid Stöökagatan.

Min tidningskrönika den 26 mars 2017

 

Nya Sjöängen i Askersund har blivit en trevlig samlingsplats där det finns lite av varje. En konkurrent till det populära hamnområdet där det mesta sker under sommarhalvåret. Två mycket attraktiva platser i en centralort är väl inte fy skam. Marie som är ansvarig för scenkonsten på Sjöängen har lyckats få en rad artister till huset, både kända över hela Sverige och lokala kulturarbetare. Dansbandskvällarna får heller inte glömmas. För att klara det måste man ha bra kontakter. Och det verkar Marie ha.

Fullmäktige har också sina framträdanden i Sjöängen och det kan ibland vara underhållande . Senast var det också Sverigepremiär  för filmen om Eva Eastwood i Folkets hus regi.  Kommer att tänka på två andra Sverigeprimär i Askersund och då i gamla Folkets hus. Filmen ”Häxan” på 50-talet som delvis spelades in i Askersund. Med i filmen fanns massor av lokala statister. Kände en som skulle spela lite berusad. Tyvärr kom han inte med i filmen. Han gick in lite för hårt i sin roll och inslaget gick därför inte att använda.

Jan Troells film ” Vit som en snör” om fallskärmshopperskan Elsa Andersson, hade också premiär i Askersund . Hennes dödshopp skedde just i Askersund i början på 20-talet

Häromveckan var jag i Sjöängen och lyssnade på föreställningen ”Povels naturbarn” med Povels dotter Lotta och sonen Mikael, samt Backa Hans Eriksson. En mycket trevlig föreställning. Povel har alltid tillhört en av mina favoriter med sina kluriga texter. Redan när jag gick i skolan och fick ihop lite pengar försökte jag åka till tältrevyerna med Povel och Knäppuppgänget. Men det var inte alltid så lätt. Revyerna kom bara till platser med järnväg för transporternas skull. Och till Askersund fanns bara en smalspårig järnväg från Lerbäck.

Det blev att sätta sig på bussen till Laxå eller Hallsberg för att få se tältrevyn.  Några jämnåriga med samma intresse fanns inte. Som tur var hade jag en syster som bodde i Laxå där jag kunde sova över. Minns inte hur det blev med skolgången dagen därpå. Förmodligen hade jag råkat ut för en kraftig förkylning eller något annat vad det nu kunde vara…

Öppningsnumret är viktigt i alla revy-och musikprogram tycker jag. Det får inte låta som vid ett tillfälle då jag skulle bevaka en pianokonsert. En lokal politiker presenterade det hela med att konsertpianisten skulle spela en ” liten trudelutt”. Efter den presentationen blev stämningen lite konstig.

 

 

Gamla Stationshuset i Askersund

 

Gamla Stationshuset i Askersund kommer att hamna i blickfånget på allvar igen när allt är färdigbyggt i området. Det byggts och har byggts så det knakar runt det gula gamla klassiska huset i Strandparken. En gång i tiden klev alla prominenta gäster av det smalspåriga tåget vid stationen.

Stationshuset i dag fotograferad från Sjöängen
En gång i tiden låg Stationshuset lite ödsligt vid Alsens strand.

En stor händelse var när kung Oscar II anlände till stationen i juni 1898. Då fanns ingen servering i huset utan kungen fick nöja sig med en stor välkomstkommitté. Tror att kungen hade blivit glad åt en bastant frukost. Enligt referaten från tiden var han inte på sitt allra bästa humör när han anlände till Askersund. Även kungar kan ha en dålig dag. Vid sitt besök i kyrkan förklarade kungen att det var en mycket smutsig kyrka. Pennan som kungen skulle använda när han skulle skriva i kyrkans gästbok var den sämsta pennan av alla som han träffat på i landets kyrkor.

Kung Oscar var inte på bästa humör när han kom till Askersund.

En lustig historia i samband med kungabesöket som inte har så mycket med Stationshuset att göra är avskedstalet. På hamnkajen skulle en av stadens representanter hålla ett avskedstal för kungen. Talet läste han från ett manus som fanns i botten på cylinderhatten. På ett ställe hade han tänkt göra en konstpaus och därför hade han skrivit i manuset ” här göres ett uppehåll”. I ivern och nervositeten läste han även upp den delen i manuset med hög röst till de närvarandes stora häpnad. Enligt uppgift skulle inte kungen ha hört missen i talet.

Det nuvarande stationshuset i Askersund stod färdigt 1883. I juli 1960 beslutade Askersunds-Skyllbergs järnvägsaktiebolag att sälja huset till Askersund stad. Priset blev 30 000 kronor, men då ingick också mark, lastkaj, och lyftkran. I dag används huset för servering där det finns lite av varje att äta. Ägare till serveringen är Peter Bernström och Marie Krusell.

Rivning av huset har inte varit aktuellt sedan i början på 40-talet , men däremot pratade arkitekter om en flytt av huset för att ge plats åt nya Sjöängen. Men då var placeringen en annan av skol-och kulturbygget, än slutresultatet. Nu verkar gamla stationshuset stå på säkrare mark än någonsin. I dag ligger Stationshuset strategiskt mellan alla nybyggen.

Wall of Fame på Sjöängen i Askersund

 

Länsidrottens Wall of Fame visas under några veckor i Sjöängen. Under måndagen var Reignar Johansson och hans gäng från Idrottshistoriska Sällskapet på plats i Askersund för att plocka upp utställningsskärmarna. På onsdag invigs vandringsutställningen.

Invigningen följs sedan av en caféträff på temat

Askersundsidrott som arrangeras av Örebro läns idrottshistoriska sällskap.

Örebro läns Wall of Fame skapades 2016 efter att en jury tagit ut elva framgångsrika länsidrottare till en ”startelva”, som senare kommer att fyllas på med fler. Bland de elva finns bland andra Orvar Bergmark, Stig Blomqvist och Agneta Andersson.

En skärmutställning med de elva idrottarna turnerar nu i länet och mellan 20 mars och 9 april. Den formella invigningen den 22 mars står politikern Solveig Samuelsson och Kjell Sunesson för. Till invigningen och caféträffen efteråt gäller fri entré och besökarna

bjuds på fika.

I samband med att utställningen visas på Sjöängen är den kompletteras med ett antal lokala idrottsprofiler från Askersunds kommun. De lokala idrottarna på skärmarna är: Karl-Erik Södergren bandy, Andreas Borg fotboll, Lars Ivarsson skytte, kommunens ende OS-deltagare, Linn-Eriksson-Frih , skridsko , Klara Frih, friidrott (dotter till Linn), Markus Johansson, skidor, Oliver Nelson , enduro.

Skärmutställningen har producerats av museiutskottet i Örebro läns idrottshistoriska sällskap under ledning av Reignar Johansson och det är sällskapet som tillsammans med Örebro läns idrottsförbund är huvudansvariga för länets Wall of Fame. Aktiviteterna genomförs dessutom med stöd av Adolf Lindgrens stiftelse.

12 legendariska bandylag

 

Bandyälskaren Robert Erickson i Örebro har kommit ut med en ny bok i ämnet. Namnet är ”12 legendariska bandylag”. En intressant och trevlig bok . Av länslagen finns IFK Askersund och Åsbyvikens IF med. Robert har lagt ner ett stort jobb på att läsa in fakta och statistik om klubbarna. Det finns också många intressanta bilder i boken.

Robert har tidigare gett ut böckerna, ”Bandy som livsstil 2004”, ” Det assyriska/syrianska fotbollsundret 2010” och ”Manilamagneten”.

”Jag har valt ut tolv legendariska bandylag som intresserar mej. Jag har samlat anekdoter, matchreferat och bilder om dessa lag. Tanken är att de inte ska glömmas bort. De är alla en stor del av den bandyhistoria som var på väg att försvinna”, skriver Robert i slutordet på boken.

”De viktigaste delarna är de intervjuer som jag gjort med äldre män som på något sätt var med när det begav sig, som spelare, ledare eller supporter”. Hälleforsnäs, Sandslån, Linnea och IFK Stockholm. För en bandyfantast så smakar dessa lags namn som en chokladbit efter en portion spagetti.”

”Resten av materialet har jag samlat ihop från böcker och gamla tidningar. För den som är bandyhistoriskt intresserad är denna bok en guldgruva”, skriver Robert.

Själv har jag fått pikar ibland av någon lokal politiker om att jag skrivit för mycket om bandy genom åren. Men jag tar risken och gör det ännu en gång, nu om en ny bok med lokalt inslag. Det måste vara legalt.

Min tidningskrönika 12 mars 2017

 

Idrottsmän beskylls ofta för bortförklaringar vid förluster och misslyckande. Och visst har jag själv suttit i omklädningsrummen och klagat över dåliga domare, dåliga isar, bedrövliga fotbollsplaner, regn, snö och kallt vatten i duscharna. Bara för att nämna något. Grinigt värre. Men efter någon halvtimma var vi ganska eniga om att vi var sämre än motståndarna. I alla fall just den dagen.
Tiden från åren i IFK:s omklädningsrum. Efter en del försluter kunde det bli udda bortförklaringar.

Sedan jag slutade på tidningen brukar jag inte skriva om politik i mina krönikor. Höll på med det i 30 år. Nu lyssnar jag bara intresserat. Men i dag gör jag ett undantag.

Idrottsfolkets bortförklaringar är bara en bagatell mot vad sekreterarna i de politiska partierna ägnar sig åt. När jag lyssnar på kommentarer i tv sedan olika opinionsmätningar presenteras i media kommer jag ofta att tänka på ”Bagdad-Bob”, utan andra jämförelser. Under invasionen i Irak stod han kulregnet och förklarade sig som segrare. Helt bisarrt.

Har nästan aldrig hört någon partisekreterare att nedgången beror på dåliga förslag som inte folk tycker om. Bortförklaringarna brukar låta som parodier . Standarduttrycken är att ” vi har inte nått ut med vårt budskap. Bara vi får ut budskapet blir det ändring”. Och så håller det på istället för att säga som det är. Att väljarna inte gillar förslagen. Intervjuvarnas slutfråga när det går dåligt siffror brukar vara ” hur länge kan partiledaren sitta kvar”. Just där finns det likheter med idrotten och då gäller det hur länge tränaren kan sitta kvar när det går dåligt.

För någon vecka sedan var jag på fullmäktige i Askersund. Frågan om ett nytt äldreboende debatterades i två timmar och slutade med återremiss. Alla ville ha ett äldreboende men på olika sätt. Många som var uppe i talarstolen menade att det naturligtvis skulle vara bäst med en mycket bred överenskommelse eftersom det gällde ett sådant storbygge. Det handlade mycket om pengar. En bred lösning i äldrefrågan i Askersund skulle bli väldigt knepig efter att ha lyssnat på debatten. Alla höll på sitt. Röstning får väl avgöra vad jag kan förstå. Då får alla visa upp sina kort och demokratin blir den stora vinnaren. En del kommer att bli glada och en del ledsna. Huvudsaken är väl ändå att de flesta väljare blir glada.

Politik kan vara svårt, men skulle kunna vara lätt. Mötte en person som inte tyckte om det ständiga tjatet om kärnkraftens vara eller inte vara. Vi har ju el, räcker inte det undrade personen. Så kan man ju också se på det hela. Lätt och smidigt.