Min tidningskrönika 9 april

 


Aprilskämt i tidningarna har tunnats ut under senare år. Det är bara att konstatera sedan årets 1 april passerat. När jag arbetade som journalist var det aprilskämt på varje lokalsida i tidningen. Som tur är har ansvariga på tidningarna dragit ner lite på skämten. I dag finns det ofta bara ett skämt och jag tycker det räcker bra.

Som journalist var själv inblandad i ett antal skämt, mer eller mindre bra. Ett av det som läsarna tyckte var det bästa var inte något aprilskämt utan en mycket seriöst nyhet. En firma skulle öppna ett varuhus i centrala stan just den 1 april. Skrev om det, men när jag kom ut på stan kom folk fram och förklarade att det var ett mycket bra skämt. ”Vad får du allt ifrån” undrade någon. Varuhuset skulle öppna på förmiddagen så jag förklarade att de skulle gå dit själva och kolla. ”Varuhus i Askersund! Det kan du glömma, mej lurar du inte”, var en annan kommentar. Som tur var det många som tog artikeln på allvar. Det var kö till Varuhuset när de öppnade på förmiddagen.

Vid ett annat tillfälle bad jag kontroversiella kommunalrådet Sven-Erik Franzèn om hjälp med ett skämt. Vi gick upp till Vattentornet och berättade om att det skulle bli bostäder och servering i tornet. Dagen efter blev han påhoppad av folk för sina ”vansinniga” idéer med tornet. Och han fick elaka brev. Det slutade med att jag fick skriva i tidningen att det var min ide och att Sven-Erik var oskyldig. Han var bara snäll som medverkade. I dag ägs Vattentornet av Askersundsbostäder och vem vet hur de tänker med stadens riktmärke nummer ett i framtiden?

Ett riktigt bra skämt som lockade 100-tals personer gjords 1955 när järnvägen i Askersund var på väg att försvinna. Folk bjöds in till den sista resan. Passagerarna skulle erbjudas en minnesvärd resa genom att man prytt vagnarna invändigt med kulörta lyktor och färgstarka ballonger. Musikkåren skulle spela . Vidare skulle direktör John Franzèn bjuda på kaffe. Alla passagerare skulle också få en gratisbiljett att placera på rockuppslaget. För att eliminera skakningarna hade Fortifikationsförvaltningen ställt upp med madrasserade kuddar. Hemvärnet och brandkåren skulle också ställa upp med folk om det skulle hända något oväntat. Tidningen uppmanade också folk att komma i tid eftersom antalet platser var begränsad . Ingen av de som kom till stationen erkände att de blivit blåsta av tidningen. De hade bara vägarna förbi. Ett 100-tal personer…

Publicerat av

Ove Danielsson

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *