Tegelnostalgi från Bastedalen

Den 15 maj 1970 slocknande ungarna vid Harge tegelbruk i Bastedalen för gott. En lång tegelbruksepok gick i graven. Det var i början av 1880-talet som Carl Albert Giöbel köpte in marken och började tillverkningen. Under vissa tider var ett 100-tal arbetare sysselsatta vid bruket.Post-Bertil Andersson till vänster jobbade i många år vid bruket. Han var också en hård back i Bastedalens bandylag. Och inte  nog med det. Han var min svärfar.

Tegelbruket i sin glans dagar

Harry Jonsson på en bild från 1970
Vivianne Johansson kontorist vid Tegelbruket

Rivning av Tegelbruket 1988

I dag har området vid gamla tegelbruket förvandlas helt. Nya hus har växt upp. Spåren efter tegelbruket är i stort sett borta. Förvandlingen har tagit tid. Gamla Bastedalsbor tyckte att man gick alldeles för hårt fram med nybebyggelsen och det ledde till överklagningar. En byggherre med mycket stora planer direkt efter tegelbrukets nedläggning gick i konkurs. Han hade inte pengar som räckte till för att vänta in svaren på olika överklaganden. Bland annat hur avloppsfrågan skulle lösas. Nu verkar allt ha lugnat ner sig, även om en del fortfarande tycker det blivit för mycket av allt i Bastedalen. Många har också valt att placera sin båtar i hamnen för att snabbt komma ut på Vättern.

Beslutet om att lägga ner driften vid Harge var dålig lönsamhet de sista åren på 60-talet. Konkurrensen i branschen var stenhård och överskotten vid landets tegelbruk gick inte att sälja. 1968 tillverkades sammanlagt 285 miljoner tegel vid landets bruk. Av detta såldes 170 miljoner tegel. 30 procent gick inte att sälja.

Nedläggningen var ett hårt slag för många anställda i bygden. Som tur var behövde PLM:s glasbruk i Hammar folk. Nedläggningen berörde 11-12 man, medan de övriga gick i pension. Många arbetare var bosatta i företagets bostäder och det gällde även den närmaste tiden efter nedläggningen.

Harge tegelbruk sysslade endast med tegeltillverkning.Inte med sjötrafik. Det innebar att sandpråmarna Björn, Elektra och Tord , kunde fortsätta i samma utsträckning som tidigare. Då handlade det om sandsugning till glasbruket i Hammar.

Sandpråmen Tord av Harge.

Sjöfarten var tidigare av stor betydelse i Bastedalen eftersom transporterna förr helt baserades på sjöfart. Ett tag fanns förutom ett 15-tal skutor i Harge även ett varv med, samt segelsömmare. Men de senaste åren före nedläggningen hade vägtransporterna tagit över helt. Då fanns bara de tre sandpråmarna kvar.

Bengt Jönsson var den siste tegelmästaren på bruket. I familjen Jönsson hade tegelbruksarbetet gått i arv. Nästa hela hans släkt hade ägnat sig åt tegeltillverkning. Bengt kom till Harge 1958. Efter nedläggningen ägnade han sig helt åt verksamheten med sandpråmarna.

Bengt Jönsson

Hattnostalgi i Askersund

Ska vi inte längre kunna köpa en hatt i Askersund? Det var en fråga och ett mörkt moln som dök upp för många askersundare med hattbegär sommaren 1969. Askersund hade två specialaffärer i branschen som upphörde med sina verksamheter samtidigt. Hur skulle det bli om det blev en kall vinter? Att gå barhuvad var inget alternativ. Och vem skulle ordna en vacker damhatt till fester av olika slag, där en sådan behövdes? Det fanns inga svar just då. Allt svävade i ovisshet.

Ebba Karlssons hattaffär syns i bakgrunden intill den röda skylten ,Slakteriföreningen.

Ebba Karlssons Hattaffär, vid torget och Modelagret vid Sundsbrogatan hade stått för huvudbonader länge, men nu var det slut. Butikerna hade öppnats i en tid då det var otänkbart att gå utan huvudbonad. Det gällde då både ålder och kategori. Alla skulle bära något på huvudet.

Ebba Fredö startade Ebba Karlssons Hattaffär 1926. När hon drog sig tillbaka hade hon arbetet i facket sedan 1912. Hon började i Stööks Hattaffär som modist och pälssömmerska. Hon fick en mycket grundlig utbildning.

Ebba Fredö drev Ebba Karlssons Hattaffär. 1969 lade hon hattarna på hyllan.

Stööks hade både manufaktur, konfektion, hattaffär och skrädderi vid Storgatan. Nästan alla mössor syddes inom det egna företaget. Tyget kom från manufakturavdelningen. Det var inte ovanligt att det skars till 10 dussin vegamössor. Skolmössor syddes i stora partier, men det var inte lönande att sy barnmössor. Varför har jag inte lyckats utröna. Skinnvaror var en stor artikel. Det köptes upp skinn för att sy pälsar och mössor.

”Det handsydda har försvunnit, nu saluförs så gott som endast pressade hattar” förklarade Ebba Fredö besviket i en intervju när hon skulle sluta.

Ebba Karlssons Hattaffär startade i hörnet Storgatan –Sundsbrogatan för att sedan flytta till Lönns fastighet en bit längre norr ut. Motala Ström tog över hennes lokal. De hade sedan tidigare en lokal intill hattaffären i hörnet Stöökagatan –Storgatan. Ebba Fredö hade ingen lust att sälja affären 1969. Hon beslutades sig istället för att lägga ner.

Modelagrets annons 1933.

Modelagret låg vid Sundsbrogatan. I dag är huset tomt och i mycket dåligt skick.

Modelagret drevs av Karin Gustavsson sedan 1924 då hon tog över butiken efter mammans död. Den affären hade drivits sedan sekelskiftet 1900. Även fröken Gustafsson pekade på förändringar i branschen som anledning till nedläggningen. Ett problem tyckte hon var rörligheten bland hattkunderna. När hon började baserade sig kundkretsen på befolkningen i Askersund och kringliggande orter. Det hade ändras till att det kom kunder från andra orter, medan Askersundsborna gjorde shoppingresor till städer i närheten.

Karin Gustavsson (tvåa från vänster) drev Modelagret i många år. Hon tog över efter sin mamma. Hon var med i affären redan som barn. Bilden från Leif Linus är ett bevis på det.

Oron för att inte kunna köpa sig en hatt i Askersund stillades lite av att en handlare i stan som gick ut med att han minsann skulle sälja damhattar i anslutning till damavdelningen. Fröken Gustavsson vid Modelagret skulle också få chansen som halvtidsanställd. Den butiken finns inte kvar längre.

Vet inte riktigt hur det fungerar i dag. Själv brukar jag köpa mina kepsar hos Erik på Be-Ge:s i Askersund. Och det har fungerat bra. Erik och jag känner varandra genom idrotten.

BE-GE:s keps

Hur det är med damerna vet jag inte, om det nu är några som använder hatt….

Kamratföreningarna Askersund -Hallsberg delade på poängen

 

Kamratföreningarna Askersund och Hallsberg delade kamratligt på poängen vid tisdagskvällens match på Solberga. Det blev 2-2, sedan Askersund haft ledningen med 2-1 i halvtid.

Askersund hade spelet, men det gäller också att få in bollen i mål. Laget har svårt att få till bra avslutningar. Det blir mycket trassel framför motståndarmålet.

Hallsberg klev upp efter pausvilan och skapade en del farliga chanser. Kvitteringsmålet kom också efter en långboll som sedan Gabriel Nyström tryckte in.

Askersund tog ledningen genom Daniel Nilsson fin framspelad av Andreas Borg. Hallsberg kvitterade på straff genom Oskar Hultberg, sedan hemmalaget ruffat . Askersund tog ledningen på nytt genom ett praktmål av Emanuel Fahlström, som gjorde en mycket bra första halvlek. Det är en lurig spelare. Hallsberg fick ytterligare en straff sedan bollen träffat en Askersundsförsvarare på handen. Där visade domaren ingen bra spelförståelse. Som spelare är det svårt att bli av med en hand snabbt.Rättvisa skipades dock genom att straffen gick över målet.

Askersunds mittback Johan Eriksson fick priset som bäste hemmaspelare i ett jämnt lag. Även Hallsberg hade ett jämt lag  utan stjärnor som jobbade på.

Domaren Johan Eriksson var flitigt i farten med de gula korten trots att det var en ganska beskedlig match och det är aldrig bra. Det blir tjatigt att titta med alla avbrott och skrivande av varningar. Respekten måste ske på annat.

Föreningen Gamla Askersund satte upp nya husskyltar

 

Föreningen Gamla Askersund har i veckan satt upp fyra nya informationsskyltar på gamla fastigheter i centrala stan. Sammanlagt genom åren har det blivit 19 skyltar. Kommunen står för halva kostnaden, föreningen och fastighetsägarna delar sedan på resten. Föreningens ordförande Bengt Tivelius stod för informationen vid skylthusen.

Samlingen skedde utanför Hamnkontoret där en skylt spikades upp.  ”Mintåget” tog sedan deltagarna i skyltrundan runt till övriga huset. Det gick förstås bra att gå för den som önskade. Vid sista anhalten där Askersunds-Tidning fanns tidigare, serverades som sig bör vid sådana här tillställningar snittar och cider.

Texten till skyltarna har Kenth Lundström och Lars-Åke Strömberg i styrelsen stått för.

 

Hamnkontoret

Kv Sjötullen             

Byggnaden uppfördes i slutet av 1800-talet och har sedan genomgått flera renoveringar, såväl invändigt som utvändigt. Huset har under hela 1900-talet inrymt stadens hamn-kontor och dessutom bostäder.

Som hamnförman/hamnfogde och närmast ansvarig för kontoret tjänstgjorde Bernhard Danielsson i 45 år till sin pensionering 1949. Då tillträddes befattningen av”Hamn-Sigge” Karlsson, som i sin tur  i viss omfattning efterträddes av sin son Sven.

Fastigheten innehades under många år av ägaren till den intilliggande kvarnen, Oskar Hagle, som 1983 sålde den till Askersunds kommun, som 1994 sålde vidare till byggmästare Bengt Adolfi. De mellanliggande åren var bl a Turistbyrån inrymd i huset.

Bengt Adolfi lät renovera bostäderna och genomföra en ombyggnad av bottenvåningen, som därefter inrymmer en restauranglokal. Byggnaden anses ha ett kulturhistoriskt värde p g a dess historia som hamnkontor.

Stubbes gård

Kv Kyrkan

 Bostadsfastighet bestående av boningshus utmed Storgatan samt gårdshus. Husets stomme liksom östra gårdshuset är från första delen av1800-talet. Fastigheten brandförsäkrades första gången 1848. Gatuhuset har en välbevarad utformning från slutet av 1800-talet och bedöms ha kulturhistoriskt värde.

Fastigheten ägdes i mitten av 1900-talet under ett trettiotal år av Algot Stubbe, därav gårdsnamnet. I fastigheten har utöver bostäder inrymts flera verksamheter under åren, bl a tandläkarmottagning; dessutom en ”handelsskola” med utbildning i vitt skilda discipliner, i bokföring såväl som välskrivning.

 Det östra gårdshuset är ett envånigt bostadshus. Där bodde under många år den färgstarke askersundsprofilen ”Hotell-Gustav” med sin hustru Maria. Enligt Stadshotellets hävdatecknare, f d kanslichefen Alf Cederlind, var ”Stadshotellets allt i allo Gustav´Hotell-Gustav´ Carlsson … en välkänd profil i staden, alltid glad och trevlig, och som gjorde allt på hotellet ´från att nacka höns till att klappa flickor´.”

 Tingshuset

Kv Prästgården

 Huset som har en monumental karaktär och är av kulturhistoriskt värde, uppfördes 1860 för bostadsändamål av brukspatron Carl Bäckgren, Dohnafors. 1886 köptes det av brukspatron Carl Johan Björkegren, Bro, och ärvdes senare av dennes dotter och måg, löjtnant Sebastian Wijkström, Bro.

De hyrde ut till en flickpension efter franskt mönster, ”Fleurie”, som var en hushållsskola med elever även från andra länder.1901 köptes fastigheten av rådman Adolf Zettervall, som några år senare hyrde ut större delen av andra våningen till Sundbo häradsrätt/Hallsbergs tingslags häradsrätt.

 1970 upphörde tingslaget, och verksamheten överfördes till Hallsbergs tingsrätt. Fastigheten köptes i samband därmed av ”Askersundsbostäder”, och byggdes i sin helhet om till bostäder. Under 1939-40 bodde författaren och bildkonstnären Folke Dahlberg i ”tornrummet”.

 

 

 Askersunds Tidning

Kv Lokatten

 

Boningshuset utmed Stora Bergsgatan uppfördes under senare delen av 1800-talet. Det har en fantasifullt utformad fasad med empire-inspirerade utsmyckningar. Andra våningen har f ö ett anmärkningsvärt inslag nämligen en balkong som saknar dörr!

 Innan den nya vinkelbyggnaden med bostäder mot Hospitalsgatan stod klar 1990, fanns där en tegelbyggnad uppförd 1895, med tryckeri och tidningsredaktion.

 1885 övertog Emil Andersson tryckeri och tidningsutgivning av Askersunds Tidning (som grundats 1857 av Carl I Fahlgren). Att det var ett framgångsrikt och erkänt tryckeri visar det faktum att  Bibeln trycktes där runt sekelskiftet 1900.

 1918 avled Emil Andersson, varvid sonen Joel Andersson senare namnändrat till Haugard – övertog rörelsen (inkl redaktörskapet), som 1921 utökades med bokbinderi. Företaget såldes 1947 till Ljung-koncernen, Örebro, som bl a gav ut Nerikes Allehanda. Därvid slutade Haugard som redaktör för tidningen (som f ö lades ner 1956)och kom att ägna sig åt kulturhistoriskt författarskap.

 

 

 

 

 

 

 

                                       

 

 

 

 

                   

 

 

 

 

 

 

Föreningen Gamla Askersund

 

Bernhard lagade skor i 42 år åt askersundarna

Varje gång jag går ut genom stora grinden vid Stöökagatan där jag bor kommer jag att tänka på skomakare Bernhard Andersson. Hans lilla skomakarverkstad finns kvar. Dörren är i dag nästan täckt med vackra klängväxter . Skomakarens lilla krypin finns där om man tittar noga. Tror att utrymmet används till lägenhetsförråd i dag.

Bernhard Andersson 1967 vid sin verkstad .

Bernhard i sin lilla verkstad 1967
Juni 2017 och den lilla skomakarverkstaden finns kvar. Men inte med  någon skomakare.Juni 2017 dörren till Bernhards skomakeri

Många äldre askersundare minns säkert Bernhard. Han var lite av stadens  egen skomakare dit  också stadens  borgare  gick med sina trasiga skodon . Ja, det var dit man gick. På den tiden gick vi  till skomakaren med våra trasiga skor. Inte som nu, slit  och släng.Bernhard var 70 år när han lade sina skomakarverktyg på hyllan och blev istället filialföreståndare till ett skomakeri i Hallsberg under en  kort period.

Under 42 år såg Bernhard till att askersundarna inte behövde gå barfota. 1908 flyttade han in till Askersund från Hammar. Han gick lärling hos sina skomakarsvågrar Viktor och Sigfrid Fagerberg.

Bernhard älskade små utfärder med sin moped. Det var  mopedfärderna han drömde om när han satt och halvsulade skor. Men jobbet satte ofta stopp för turerna i sommarsolen. Kunderna skor gick alltid före.

”Ibland kan det nog bli för mycket jobb, man blir stressad som det heter nu för tiden. Men genom mitt fönster ut mot Stöökagatan ser jag askersundarna passera revy, jag kan följa livet i den lilla staden”, förklarade Bernhard vid en avskedsintervju i december 1967.

Ofta samlades ”gubbarna” vid Bernhards skomakarbord för att prata. Men mot slutet av sin yrkeskarriär stod dock ofta ”besöksstolen” tom. Han var inte nöjd med ersättningen för sina jobb. Trots att han jobbade natt och dag blev det inte mycket över. En prishöjning var inte aktuell. Då skulle det bli ett ramaskri ansåg han.

Skomakarmästare Andersson last var snuset. Han menade att det både stärkte och piggade upp.

”Även ungdomen går in för den goda stimulerande snusvanan, så vi gubbar är inte ensamma längre”, förklarade han nöjt i en intervju.

År 1967 var Bernhard ensam skomakare i stan. Enligt många vi den tiden var han den siste skomakaren i stan. Själv hävdade Bernhard när han skulle sluta att skomakarnäringen var dömd att försvinna. Men så blev det inte riktigt. Det kom skomakare i Askersund efter Bernhard  men  inte i samma lilla krypin. Det finns en aktiv skomakare även i dag.

Slutligen en undran över vad Bernhards skomakarskylt ut mot gatan tog i vägen. En skylt som lockade in generationer av askersundare med trasiga skor.

IFK föll mot IFK

IFK Askersunds fotbollslag åkte på en ny förlust på torsdagskvällen hemma på Solberga. Det blev förlust mot IFK Örebro med 1-0. Segermålet kom 20 minuter in på första genom Alexander Hjelm. Han hade en öppen gata från halva planen utan att någon gick på och kunde enkelt placera bollen vid stolproten utan chans för  IFK-målvakten Albin Danielsson. En ren bjudning.

Spelmässigt var det en ganska jämna match med ett visst spelövertag för IFK efter pausvilan. Farligaste chansen för IFK hade Emanuel Fahlström, som dundrade en frispark i ribban. IFK hade svårt att få till det framåt. Det blev bara röriga halvchanser som gästerna täckte upp.  Emanuel Fahlström och Philip Larsson slet hårt på mittfältet, men det är sista biten som fattas just nu för det blå-vita.

Priset till bäste hemmaspelare gick till mittbacken Jonas Kinell. IFK har en bra fyrbackslinje. Målvakten Albin gjorde också en del bra ingripanden.

Viola har bott 62 år i samma trappuppgång vid Floragatan i Askersund

 

Viola har  bott i samma trappuppgång vid Floragatan i Askersund i 62 år. Familjen har flyttat några  gånger  men bara i samma trappuppgång. Nu bor Viola själv där med sin kära hund Gisela.  

För 62 år sedan flyttade Viola och Gunnar Karlsson in i sin lägenhet vid Floragatan 20 B i Askersund . Året var 1955 och husen var nybyggda. Viola bor fortfarande kvar i samma trappuppgång. Jo, Viola och familjen har faktiskt flyttat några gånger. Men bara i samma trappuppgång! Det måste vara unikt.  Nu bor hon där med sin kära hund Gisela. Maken och sonen Tommy finns inte kvar i livet längre.

-Vi bodde först i en tvåa. När grabben blev större så flyttade vi till en trea för att han skulle få eget rum. När han sedan omkom i en bilolycka flyttade vi till tvåan där jag bor nu. Men vi har hållit oss till samma trappuppgång. Tycker jag bor bra och här kommer jag stanna så länge det går, förklarar Viola.

Viola och Gunnars första lägenhet när de gifte sig 1950 var en etta på Norra Bergen i ett hus som gick under namnet ”Tjommebo” ,efter  originalet Birger Andersson som   just gick under smeknamnet ”Tjommen”.

I ”Tjommebebo” på Norra Bergen blev Viola  och Gunnars första  lägenhet . Huset är rivet.

-Ingvar Ulvenheim  var  byggherre  för huset där jag bor. Han byggde ytterligare några hus vid Floragatan. Ingvar var en bra husägare, men jag klagar heller inte på HSB Östergötland som nu äger huset. Det negativa är väl att allt först ska gå igenom kontoret i Östergötland om man ska ha något gjort, upplyser hon.

Violas föräldrahem finns strax norr om Askersund vid Sjöstorp. Föräldrarna hette Florence och Hugo Lindkvist. Viola var enda barnet.

-Jag har huset kvar. Tidigare såg man inte huset från riksvägen men nu med vägbygget har massor av träd fälls. Nu syns Starketorp, som är fastighetsnamnet, tydligt för alla vägfarare, säger Viola.

Föräldrahemmet  strax norr om Askersund.  Viola har behållit huset .

Bild vid föräldrahemmet.

Under många år arbetade Viola på Systembolaget i Askersund.  Hon hjälpte också maken Gunnar att köra ut tidningar på nätterna.

-Jag trivdes  bra på Systembolaget . På förmiddagarna var det väldigt jobbigt. Då var det kö. En del hade väldigt bråttom med att få ut dagens flaska. Jag började en tid efter motboken hade försvunnit. På den tiden slog vi in flaskorna i brunt grovt papper. Fem flaskor som mest i ett paket. Det fodrades vana för att det skulle bli bra.

Viola  arbetade  många år vid Systembolaget i Askersund.

-Har  många roliga minnen från ”systemet”. När jag började krävdes legitimation med foto en del tider på dygnet. Minns ett gammalt par som stod och väntade länge och inte vågade komma fram till disken. Sa till paret att det var deras tur.  Kvinna förklarade då att de inte hade någon legitimation med foto, men hade istället tagit med ett vanligt familjefoto där båda fanns med. De fick så klart handla, minns Viola.

Fyra gånger om dagen promenerar Viola, 88, med sin kära hund Gisela.  Parets promenader är ett givet inslag i området där de bor.

-Gisela ser till att vi kommer  ut. Numera går jag bara på platser där jag vet att det finns folk om det skulle hända något. Jag är lite yr ibland. På kvällarna tittar jag på tv och någon gång i veckan kommer ett brorsbarn till min man hit och hälsar på. Vi brukar äta ihop. Det är snäll pojke. Har sagt till honom att han kanske är för snäll, om man nu kan vara det, funderar Viola.

Det börjar nu bli dags för Viola och Gisela med dagens andra promenad. Gisela vet vad hon vill. Och det är dags för mej att gå vidare efter en trevlig pratstund. Ska också säga att Viola och jag känner varandra sedan gammalt. Vi brukar träffas på våra motionsrundor och växla några ord. Ofta pratar vi om gamla minnen och där finns det mycket att prata om. Och så förstås lite om vädret.

Ove Danielsson