Ulla minns sin bandoms Askersund

För en tid sedan placerade Föreningen Gamla Askersund skyltar på ett antal intressanta hus i stan.  Föreningen gör en sådan kulturinsats varje år. Bland annat skruvade föreningen upp en skylt på ”Stubbes gård” utmed Storgatan i Kvarteret Kyrkan.

 

Fastigheten ägdes i mitten av 1900-talet under ett 30-tal år av Algot Stubbe, därav gårdsnamnet. På skylten står att Askersundsprofilen ”Hotell-Gustav” bodde i det lilla röda huset på gården med hustru Maria. Och där börjar lite av min historia i den här bloggen.

 

Ulla på besök i Askersund  hos föräldrarna på ”Stubbes gård”

Ulla Sjösvärd

”Hotell-Gustav”

”Hotell-Gustavs” hustru Maria på väg in.

Allt är sig likt. Här bodde ”Hotell-Gustav  med hustru Maria under  många år.

Stora huset  på ”Stubbes gård”

Föreningen Gamla Askersunds skylt.

Ibland har jag haft kontakt med Gustav och Marias dotter, Ulla Sjösvärd, 92.

-92 och ett halvt år rättar , Ulla, snabbt.

Hon bor nu på ett trygghetsboende i Bromma. Men intresset för födelsestaden, finns kvar. Hon flyttade tillbaka under en period, men längtade tillbaka till storstaden där hon tillbringat större delen av sitt liv. Ulla hade alltid mycket att berätta om sin uppväxt i Askersund. Det ledde till att jag bad henne skriva ner sin berättelse. Det är svårt att få med allt på telefonen. För några dagar sedan dök hon upp på gården där jag bor med väninnan Ulla Waldemarsson. Hon hade tagit Skarborgsbussen ner till Askersund och sin väska hade hon både bilder  och ett antal A4-ark om sitt liv.

-Jag är född i ett hus  på Lilla Bergsgatan 20  i Askersund . Där fanns Drottning Lovisas skola tidigare. En skola för fattiga flickor. I huset bodde mina blivande föräldrar Maria och Gustav Karlsson, berättar Ulla.

Lilla Bergsgatan 20 där Ulla föddes

Gustav arbetade på Stadshotellet i Askersund som något av allt i allo. Därav namnet ”Hotell-Gustav”.

-Min biologiska mamma valde  att föda  mej hos Gustav  och Maria. Hon var syster till Gustav. Tyvärr var mamma lungsjuk. Barnmorskan var en fröken Sigfridsson. Hon var känd för att vara mycket sträng. Hon förlöste mej och räckte över mej till Marias famn och sa:” Här får du Maria” . Och så blev det också för efter en månad tog Maria och Gustav mej som fosterbarn, så Maria fick ta mej i famnen hela livet.

-När  jag var i treårsåldern flyttade vi till  parhuset ”Ettan” vid Storgatan snett emot Pingstkyrkan. Huset är borta för länge sedan. Vi hade rum och kök med vedspis. Vatten fick hämta vid en pump på en gård längre upp på gatan. Så småningom fick in en vattenledning. -På andra sida farstun i ”Ettan”  bodde en farbror Fredriksson. Han kom in varje dag till oss och berättade hur dåligt han mådde. En dag tog han sitt täcke och vandrade över till ålderdomshemmet.

Ulla med kamrater  vid  parhuset ”Ettan” vid Storgatan där  hon växte upp. Huset  är  borta för  länge sedan

-Varje  jul blev  vi bjudna till rådman Adolf  Zettervall  och hans fru till Tingshuset. Han ägde ”Ettan” också och far var gårdskarl. Rådmannen hade en makaber fritidssysselsättning. Han sköt katter. Pälsarna skulle han ha till sin hustru som led av någon reumatisk sjukdom. Pälsarna skulle hjälpa.

Rådman Zettervall bjöd Ullas familj på julfest i Tingshuset varje  år. Rådmannen  ägde  huset.

-Minns också att en farbror Appelgren kom från kommunen och betalde 15 kronor i månaden för att mor och far hade mej.

Ulla och hennes föräldrar trivdes i ”Ettan”. Det kom många och hälsade på. Nästan varje kväll. Vid 10-årsålder blev Ulla adopterad.

-Det ryktades om att min biologiska pappa  ville ha mej. Det tog hårt på oss. Men som tur var det bara fyllesnack. Min biologiska pappa var målare i Örebro, men lite för glad i sprit. Han var förlovad med min biologiska mamma Hanna. Ibland när han kom och hälsade på i fyllan gav han mej fina presenter. Tråkigt nog drunknade han i sjön Väringen en pingst. Jag var då 15 år. Fick höra det på i radion. En liten chock blev det trots allt.

-Hanna hade sonen , Arne ”Slantebergaren” ,när jag föddes. Hon fick sedan ytterligare en son, Kalle Lundstedt. Kalle bodde hos sin farbror som var skomakare. Mamma Hanna dog när jag var tre år. Hon blev 32 och jag har inget minne av henne.  Min bror Arne visste jag om tidigt och så fick jag reda på att det fanns ytterligare en bror. När jag var liten sa Maria att jag skulle gå ut och krama min lillebror Kalle när de gick förbi på gatan vid ”Ettan”. Det var den kontakten vi hade då som barn. När Kalle dog fick jag ordna med begravning  och städa hans lägenhet, berättar Ulla.

Efter folkskola började Ulla på Samrealskolan.

-Men det var  nära att jag fick  ge upp Samrealskolan. Pappa Gustav hade blivit arbetslös och det fanns inga pengar till terminsavgiften. Pappa tog mod till sig och gick till landsfiskal Swidèn och berättade om läget. ”Det är klart Ulla ska i skolan”, sa han och lämnade pengar till avgiften.

-1942 tog  jag realen och en vecka senare  börjad jag på kontoret vid Öhrmans järnhandel. Apelskog var ägare. Ibland fick jag hjälpa hans fru med kaffeservering när hon hade kalas för nobla damer.

1943 flyttade Ulla till Stockholm. När hon hade lämnat hemmet flyttade Gustav och Maria till ”Stubbagården”.

– Jag var ofta där och hälsade på. De bodde i den lilla röda stugan inne på gården. Den finns kvar ännu och där bor folk fortfarande. En fin liten stuga som förstås har moderniserats sedan mamma och pappa bodde där.

Ulla återvänder  till Askersund  ibland för att besöka väninnan Ulla Waldemarsson.

-Det kändes vemodigt  att lämna Askersund ,men storstaden lockade. Fick bo hos en faster i några år. Jobbade först på Postsparbanken i Klarkvarteren. Sedan blev det ett antal kontorsplatser.

1948 träffade Ulla sin man, Anders, på en resa till Askersund.

-Han var son till Nisse Sjösvärd i Ingelsby. Vi gifte oss midsommarafton i Landskyrkan. Vi fick tre barn och jag blev hemmafru, men jobbade ändå lite då och då. Bland annat som sköterska på Beckomberga. Sålde också godis på biograferna Skandia och Kaskad.

-När jag var 42  år tog jag studenten vid Universitetet i Stockholm. De sista sjutton åren i mitt arbetsliv var jag på DN och Expressen som korrekturläsare.

-När  jag ser tillbaka på mitt liv så har jag stor tacksamhet till Maria  och Gustav som tog hand  om mej  och gav mej så mycket  kärlek  och värme, förklarar Ulla, lite rörd.

Slutligen några ord om Algot Stubbe vars gård hedras med en skylt. Han var född vid Stubbetorp, Aspa. Som ung gick han på sjön med en Stocksholmsbåt som gick på hamnar i medelhavet. Efter värnplikten fortsatte han på lantmannaskolan i Skara. Under tre år var han anställs vid Kristinehamns Praktiska skolas lantmannaavdelning. Han var kontrollassistent och senare bokhållarevid Ulvhult Säteri vid Hjo. 1920 övergick han till försäkringsbranschen med anställning vid distriktskontoret i Arvika. 1923 emigrerade Stubbe till USA. 1932 var han tillbaka i Sverige och var sedan dess bosatt i Askersund. Jakt och fiske var han stora intresse. Han avled 1973, 83 år gammal.

 

 

 

Publicerat av

Ove Danielsson

3 reaktioner på ”Ulla minns sin bandoms Askersund”

  1. TACK Ove för Ditt förnämliga sätt att till oss andra vidarebefordra informationer och kunskaper du fått del av. Så oerhört roligt och värdefullt få en fin bild av hur livet tedde sig tidigare generationer och dessutom om dåtida bostäder o byggnader!

  2. Hej ! Det var mycket intressant att läsa Om ”Ulla”. Då vi bör vara i samma ålder.Men minns henne inte! Ej heller var Stubbegården låg!
    Filadelfiakyrkan , samt de små husen på Storgatan kommer jag väl ihåg.
    Själv är jag född i Elimkapellet 1929. där pappa o mamma var vaktmästare,
    Papa Arthur Holmström var då kompanjon med Fors snickeri (Fors o Sihlbom/tidigare. Det är mycket roligt med gamla minnen, som sjukstugan.
    En skolkamrat opererade bort sina ”halsmandlar”en stor sak då.
    Många original fanns det då, ja vilka minnen.”Krösabirger” t,ex Med vänlig hälsning Ulla lindros Finspång

    1. Jag minns både dej, din bror och dina föräldrar. Stubbagården ligger i backen upp mot Sofia Magdalena kyrka på höger sida från torget. Ha det så bra där borta i Finspång

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *