Kaos eller stormen före lugnet

Efter några intensiva, härliga och roliga dagar i ett kallt Stockholm gör vi nu en kraftsamling innan vi sticker iväg på jättelånga semestertrippen till Lantstället i östra Jämtland.

Vi är borta hela sommaren, med så lite inhopp i stan som möjligt, så det gäller att tänka sig för. Vad kan man tänkas sakna? Jag har påbörjat min planering, som synes än så länge smått kaotisk, men det gäller att inte lägga ner i väskorna för tidigt eftersom jag då kommer att börja fundera om den röda jumpern verkligen är med eller om bikinisar och shorts har blivit nedlagda och måste packa upp alltihop för att kolla. Jag ockuperar alltså ett rum och lägger fram, sen åker det ner i fler och fler kassar.

Tror jag tar med alla sommarklänningar (3) och definitivt 4 kjolar. Shorts förstås och bikini. Varje år tänker jag att jag ska sluta med bikini, det klär mig inte längre, har kanske aldrig gjort. Men vadå, tänk om det blir riktigt varmt. Rejäla byxor – påttifall – och mina tunna rosa förstås. Snygga vita och dom fula vita jeansen, kan vara bra att ha om jag ska på affärn. Koftor, det finns såna som har en lätt sommartouch över sig, inte svårt att hitta olika säsongsinriktning när man har så pass många som jag. Jag älllskar koftor. Halsduk hör vintern till, men tänk om det blir en kylig dag. Jag tar 3 st. Den avlånga sockerkaksformen måste med, kostar förmodligen en förmögenhet att ha en på varje boende…. Skor, allt kan behövas. Sockor. Stövlar har jag där redan. Skönt. Stickgarn påttifall jag kommer på att jag vill sticka nån regnig dag. Böcker men som tur är finns ett bra bibliotek.

Jag tar en extra pajform också… dragspelet åkte med förra gången. Kan jag behöva mer än en regnrock, jag är väl inne när det är dåligt väder? Många mysbyxor, varför blir dom så korta när man tvättar dom? och sen kan jag undra varför jag har bara mönstrade? Jag ser inte klok ut i nån av dom men sköna är dom att dra på sig när mörkret faller och jag ska sjunka ner i soffan och bara mysa. Många t-shirtar blir det och förstås tröjor i alla möjliga färger. Alla trosor jag har måste med, vem vet när jag kan åka in till stan och tvätta.

Ja herregud, det komiska är att jag redan nu vet att den lilla garderoben kommer att bli överfull, att byrålådorna knappt kommer gå att stänga och att jag inte kommer att använda mer än en tredjedel. Det känns som att jag förbereder en flytt till Landet för längesen (vilket i och för sig kan stämma) och att min återkomst till jorden kommer att dröja.

Ska köpa en till krusbärsbuske idag. I fjol fick jag till en liter på den gamla och då gjorde jag en sån god marmelad. Penséer ska med. Kan man hyra ett släp? Och en dragkrok? Den andre personen i hushållet har mindre packning.

Men roligt är det och jag känner mig glad och förväntansfull. Hur det blir med bloggandet är svårt att säga. Vi väntar på fiber men den blir inte inkopplad i sommar så jag får väl se om jag kan skriva nåt på mobilen, eller inte. Vi kanske tar semester allihop nu ett tag.

Innan allt detta har jag en konsert i morgon. Välkommen till Gamla Teatern, då ska jag sjunga tillsammans med Caroline af Ugglas (OK, det är några fler än jag), sen blir det busstur med gamla arbetskamrater från banken, frissan och sennnnnn bär det iväg.

OM vi inte hörs så säger jag: Från mig allena till er alla önskar jag en riktigt härlig sommar!

Den var tjock och härlig

Härom morgonen märkte jag att ÖP var ovanligt tjock och omfattande. Hos oss är det den som fixat frukosten som har förtur på tidningen. Det är aldrig jag!! När jag satt och illvilligt och förväntansfullt kollade på andra sidan bordet började min frukostkamrat lyfta ut sida efter sida. Då förstod jag… Det är inte som med DN att varje utplockad bilaga innebär mycket läsning, nej jag fattade direkt att här var det ilagd reklam som åkte ut.

Men, det är ju så trist att sleva i sig den vanliga, tråkiga och framför allt likadana filtallriken varje morgon (fast ibland har jag i blåbär) utan något att kolla på så  jag dök ner i bilaga nr 1 – från XXL. Vojne Vojne, va mycket det finns att köpa på den där affären.

Jag räknade till 44 olika sorters skor, olika till olika ändamål. Pust! Jag sände en tacksamhetens tanke till Gå och Löp-kliniken som i värsta fall har 3 modeller för mej att välja på, det enda besvärliga är när man kommer fram till det luriga beslutsfattandet om vilken färg man ska ta. Skönt… Kan bara tänka mej om jag skulle välja bland alla skor på XXL. Väggarna är fulla, dom står uppradade som en tapet nästan.

Eller också blir det som en gång hos optikern för väldigt många år sedan. När jag skulle välja bågar kastade jag mig ut bland de upplysta hyllorna och utbrast:

– Men gu va många fina bågar. Här blir det svårt att välja.
Precis när jag började ”hytte” åt ett häftigt par, väste den elaka och tråkiga expediten:
– Ja fast det är bara dom här som du kan ha! I handen höll hon ett par vita bågar (ni fattar att det är länge sen)
– Va? Kan jag bara ha ett par?
– Ja du kommer att passa bäst i dom här.
– Jag vill i alla fall prova lite fler.
– Varsågod, sa hon och jag riktigt såg hur hon snörpte till munnen när hon insåg att jag inte helt litade på hennes specialkännedom om människors ansikte, hårfärg och stil.

Jag provade och provade och tamejsjutton om jag inte till slut var tvungen att ta den där som hon stod och tryckte med. Och inte vet jag, om det var att jag föll till föga och tänkte att hon kanske trots allt hade varit med på en del utprovningar eller om jag inte orkade stå emot längre. Hon var nämligen ytterst ovillig att ens ta emot och sätta tillbaka dom jag provat. Så jag provade dom vita! Och dom var faktiskt bra, kanske bäst…. Jäkla skit! Men jag var ändå förbannad och bytte optiker.

Men nu åter till XXL. Eftersom det verkade ta tid på andra sidan bordet så bläddrade jag på. Och då hittade jag det. Min sport.


Jag kan riktigt se när jag spatserar på landsvägen till sommaren med denna träningsfallskärm fastsatt runt midjan, jag har ju alltid velat öka min explosiva styrka och löphastighet. Det står inget om hur fort man ska springa, jag tänkte gå jag. Och jag kommer att få så mycket uppmärksamhet och det kommer att vara så många som vill fråga mej om allting; hur jag kom på det här, om jag märkt nån skillnad (!!!), om jag kan rekommendera det till nån annan, om det känns extra jobbigt för benen osv osv i all oändlighet. Och jag ser fram emot när jag äntligen blir en extrem (enda!) utövare i en sport som aldrig sett dagens ljus på landsvägen i östra Jämtland.

Nu är det fredag och jag har mmmmmassor att uträtta. Närmare bestämt två saker och i min värld är det skiiiitmycket. Åka på Maxi och sen till Fresks, jag har nämligen flera omöjliga projekt inför sommaren. 50 % av hushållet håller inte med. Ha en riktigt härlig helg nu när det ute blåser ljummare vindar och man riktigt känner att härliga tider stundar!

 

 

Drömmer om en grön och blommig värld

Det är nästan härligast nu. När man kan gå omkring på Lantstället och drömma. Drömma om hur det kommer att bli när Vitpyttan blommar, när jordgubbarna minst uppvisar några vita små kartar och när den så beryktade blomsterängen levererar År 2. Jag är aldrig så nöjd med trädgårdslandet som när jag nyss har sått. Det är så brunt och fint och rent. Inte ett ogräs och inte behöver jag gå och vänta på att något ska komma upp på ett bra tag. Kan bara känna mej nöjd över att ha sått.

För nu känns det verkligen som en dröm. Allt är brunt och torrt och fnasigt. Jag har faktiskt bara sett ett enda liv i rabatten och det var ett ensamt litet blad som ivrigt kämpade sig upp mot solen. Skeptisk var ordet, sa Bill.

Många löv finns det … på just vår tomt. Och här och där var det blött och faktiskt en och annan snötuss kvar. Jag räfsade runt och försökte hitta ställen som var räfsbara. Är ändå nöjd, det blev några skottkärror och allt är inte kvar tills nästa gång. Nästa gång är om två veckor och då flyttar vi dit över sommaren. Längtar så!

Det är roligt att räfsa. Fast det kan framkalla världens obehag i form av halsbränna. Det beror inte på vare sig att det är jobbigt att räfsa eller att det är en ovan rörelse. Det beror i mitt fall på att jag är för fet i förhållande till linningen på mina skogsröjarbyxor. Så fort jag böjer mej ner för att ta upp en lövhög för att förpassa den till kärran, så nyper det till i magmunnen – antar jag. Detta problem verkar ha drabbat nästan alla jag känner, det är massor som har fått diagnosen ”magmunnen bla bla bla” och alla får rådet att äta Omeprazol. Inget fel i det men i lördags hjälpte inte ens den där lilla gula tabletten. Jag hade en majbrasa i halsen. Kunde inte ens dricka vin till maten, vilket är en oerhörd missräkning. Jag tycker om att ta ett glas vin på helgen, känner mej liksom nöjd över att det är helg efter veckans slit ??? Ja man kan inbilla sig mycket om man vill. Vilket slit???

Ibland har jag oroat mej för att bli beroende av det där vinglaset. Nu börjar jag inse att jag kanske tvärtom blir O-beroende… jag kanske inte kommer att tåla lite vin. Så nu är det bäst att pinna på. Och jag ser framåt med tillförsikt, jag ska inte kratta löv hela sommaren, det mesta är klart nu. Och sen får man passa sig väldigt noga när man väljer kläder på lördan. Då blir det byxor med karuscha-band (stavning?) så att inget täpps till utan man är lös och ledig och redo för kvällsmyset.

Mitt slutord idag får bli: Visst gör det ont när INTE knoppar brista!

Simsalabim så blev det ett storköp

På stan i lördags upptäckte jag att det inte var nån kö på Phone House. Passade på att fråga en sak om min mobil. Fick till svar att det nog var dags att byta. Den andre personen i hushållet hickade till när jag slog till med: ”Jamen då gör vi det, vi köper två nya telefoner!” Försäljaren, som för övrigt är från Hammarn och är väldigt trevlig, blev lika förvånad han. Jag såg väl inte precis ut som en som fattar snabba beslut om tekniska innovationer.

Nåja, han ville ändå testa lite säljargument och berättade att den var så bra eftersom man kunde ha den under vattnet…. ta kort under vattnet också. Himla bra upplysning för mej som på sin höjd doppar mig i två sekunder på grunt vatten och då knappast har mobilen med ut.

Sen fanns det förstås en rad andra tekniska finesser. Jag avbröt honom och sa att det enda jag var intresserad av var att den var av senaste modell. Skulle inte falla mej in och köpa nåt som är för gammalt innan man knappt lärt sig den.

Flytta över från gamla telefonen? Nej men det är så himla lätt. Det fixar ni själva… OK! Vi betalade en mindre förmögenhet och gick hem med två kartonger innehållande den nyaste modellen av Iphone.

Sen var det bara att sätta igång. Nu skulle gamla telefonen tanka över sitt innehåll till Itunes…??? Och sen skulle man byta SIM-kort och sen skulle man skicka tillbaka det som funnits i gamla telefonen, men numera befann sig i datorn, till den nya?? Jag började med att förbinda telefon och dator med en sladd. Men sen? Jomen det kanske räckte så, för nu plötsligt visade displayen att det blev mer och mer som var laddat.

Just då ringde yngsta dottern från tunnelbanan. Jag berättade vad jag gjorde och hon sa helt panikslagen:
– Men kan du det?
– Jadå sa jag, jag håller på och tankar över innehållet nu till nåt som heter Itunes. Känner du till det?
– Såklart jag gör. Hur tankar du över det?
– Jag har satt i sladden
– Jamen du har väl tagit upp nåt program på Itunes?
– Njae
– Du måste ju leta upp ett program som heter Säkerhetskopiering. Nu håller du bara på att ladda mobilen.
Här följde en oändlig ström av information som kastades från min gata i stan till en tunnelbanetunnel. Stundtals var tonen både hög och ohjärtlig. Ibland blev hon faktiskt riktigt irriterad över min brist på insikt. Tror jag det! Som tur var för henne bröts förbindelsen och då hade jag precis kommit till rätt ställe på Itunes. Och längst upp stod det ”Barbros Iphone”. Visst är det fantastiskt! Nu var det bara att säkerhetskopiera så det stod härliga till.

Sen byta SIM-kort och se, då fanns allt i den nya på en gång. Dumheterna om att man skulle hämta nåt från datorn verkade vara helt överflödigt. Det blev så bra, alla apparna och mapparna och telefonnumren följde med. Och jag var så himla glad. Tills hon ringde igen och frågade om jag hade tankat tillbaks allting
– Behövdes inte, allt är på plats.
– Jag sa ju att du skulle följa alla anvisningar.
– Det kom inga anvisningar om att jag skulle sätta igång med sladden igen.
– Klart det gjorde.
Jag kände att jag var ute på svag is och försökte styra över samtalet från mitt tekniska obefinnande och göra alla på bättre humör genom att undra vilket väder det var i Stockholm.

Och faktiskt, jag har en ny fin telefon och allt, som jag kan se, fungerar. Jag  kanske går in till mobilmannen nån dag och kollar nån liten säkerhetsdetalj, som t ex om jag ska spara i Molnet eller på Itunes. Då lär även han bli förvånad över min terminologi. Jag behöver ju inte säga att jag inte gjort som man skulle.

Här skulle jag ha lagt till en fin bild på min telefon, men det får jag inte till. Nåt konstigt lösenord för utgående mejl som jag inte kan komma ihåg. Därför blir det en bild på min fantastiska fönsterskrapa. För den har jag använt idag. Jag har putsat ”alla” på insidan…. Tjoflöjt!

 

Rubriksättare – vilket kneg!

Ibland måste jag beundra dom som sätter rubriker. Dom är duktiga. Man måste bara läsa vidare efter att ha sett vissa rubriker. Dom lyckas således. Det senaste som jag läste härom dagen var två:

”Har ni sett på maken!” – detta gamla kända uttryck som det faktiskt var länge sen jag använde, måhända beroende på att jag tror mej ha sett och hört det mesta. Nu användes det i samband med en artikel om kungaparets mellandotters man Chris O´Neill. Han tar sig oanade och opassande friheter och hovet gnuggar alla knölar dom hittar; fett- geni, stress-, för att förklara alla hans påstådda krogkvällar, resor i hovstabens limousiner, resor utan familjen mm. Kul var det i alla fall!

Sen var det i samma veva som det stod. ”Nu är prästen kär i prinsen!” Bild på hovprästen, vad han nu heter. Men gud (vits!), tänkte jag: ”Är han kär i Carl Filip?” Är det därför han ser så allvarlig ut vid alla vigslar och dop och annat? Men icke, han hade hittat drömPRINSEN.  Även där, bra jobbat, jag läste ju.

Annars står jag och tummar på den ena vinterjackan efter den andra och funderar om jag ska bära undan den till de mörka källarvalven. Men kanske inte, i natt har det tydligen snöat. Ute blåser ickevårvind, det ser kallt ut, löven susar förbi fönstret i rasande fart, det ligger lite snö här och där och jag inser att det nog blir dunjackan idag också. Fast den tunna…

Det passar mej ganska bra, jag planerar att ta det piano. Hela dan!

Vi ska nämligen gå ut och äta med goda grannar ikväll och trots att det är fredag känns det inte bra att säga att vi ska på After Work. ANW – After No Work verkar vara ett smartare uttryck. Ha så härligt ni med!

 

 

Det jag gjorde

Man kan göra tvärtom. Istället för att jag, som inför varje högtid eller förflyttning till eller från stad och land,  skriver om vad jag ska göra, allt som ska med och alla djärva planer, skriver jag nu istället efter helgen och talar om vad som blev gjort. Går fortare, tar mindre plats.

Alltså: ”Hände i veckan, avsnitt 1-100”
Vi drog österut mot Lantstället för en vecka sedan. I bilen fanns 17 kollin. 6 st innehöll matvaror från Maxi, 3 st matvaror från hemmet med sånt som jag helt plötsligt inte tror jag kommer att behöva innan maj då jag flyttar ut till sommarvistet. 3 påsar från Systembolaget, bra att ha. Tänkte mej ett stilla glas rosévin på broa eller varför inte en Campari med mycket is. Snaps förstås, det skulle väl bli påsksill. 5 väskor med blandat innehåll; mysbyxor flera par, t-shirt, täckbyxor, stickningen, flera böcker. Ja det plockar till.

Väl framme kunde jag konstatera att hela gräsmattan var isbelagd. Inte bra. Det var bara att sätta igång med att hacka is. Något som jag för övrigt tycker är sanslöst kul. När man får iväg ett stort issjok och bara kan hiva iväg det till nåt ställe där det kan ligga och smälta för sig själv.

Hittade en liten plätt som jag kunde gå loss på med räfsan, men hade hoppats på mer.

….. Och inte blev det sådär grönt och fint när jag krafsade heller… men å andra sidan tänker jag att just dom där löven är ju borta. Sen var det bara att plocka fram mjölkkrukan och plocka kvistar och sätta vippor. Och så plötsligt blev det: Glad Påsk!

Resten av veckan har gått åt till att äta massor med god mat, dricka gott vin (inte rosé ute på trappan, det var för kallt), åka in till stan och kolla på ÖFK (yesssss!), äta mer god mat, sitta på trappen med en filt runt benen eftersom det var så kallt, gå en liten sväng på byn för att kolla att alla hus såg likadana ut som sist, äta mer god mat, dricka gott vin, klå dottern i kortspel (åtminstone är det så jag minns det), läsa, sticka och ha det mysigt.

Nu är jag åter på min gata i stan och det är soligt och kallt och brunt. Men nu vet man ju att det bara blir bättre och bättre och varmare och varmare. Livet leker med andra ord! Härlig tidsdag på er!

Idag är det en Glad-Dag!

I morse vaknade jag före åtta. Det var så ljust i sovrummet. Och jag blev så glad när jag såg dom ljusrosa gardinerna som jag satte upp igår. Trots ett iskallt småregn så putsade jag fönstren också, det gäller att passa på när lusten infinner sig.

Glädjechockerna avlöste varann.  Jag blev glad över den fina mackan till kaffet som serverades på sängkanten. Sen var det nyhetsläsning. Fast gudarna ska veta att man sällan blir glad över att läsa nyheterna så blev jag ändå glad. Där fanns en artikel om kvinnor i Indien som bildat en landsomfattande rörelse ”Will go out!”

Alla minns väl den hemska gruppvåldtäkten för några år sen på en rullande buss där en ung läkarstuderande kvinna dog av sina skador. Våldtäkterna duggar tydligen tätt i detta land där så många högteknologiska arbeten och studier utförs. Men just detta startade ett uppror bland Indiens kvinnor och en hel del män.

Rörelsen går ut på att du som kvinna ska kunna gå överallt och vara klädd som du vill. Du ska inte bli utpekad som att du går ut på egen risk om du har kort kjol och inte det som rekommenderas ”vida tunikor och byxor”.

”Dag eller natt, i klänning eller sari, ensam eller med vänner – jag kommer att gå ut!”.

Jag blev alldeles varm i hjärtat och tänkte: ”Hoppas, hoppas att det går bra!”

Tänkte att jag har tur. Jag kan gå ut när jag vill och se ut hur jag vill. Den enda risk jag löper är väl att jag ska bli rånad. Men den verkar minska i rasande takt eftersom ingen snart har med sig ett öre i kontanter. Verkar onödigt att rafsa åt sig en handväska om det bara finns ett orange läppstift i den.

Så denna fredagsmorgon, då det är grått ute men sol i mitt sinne så tar jag väl och kvistar över till Maxi och köper mej nåt smarrigt till fredagsmiddagen – dom har ju öppnat en delikatessdisk. Vad jag har det bra! Och det önskar jag er också, en härlig fredag alltså!

I WILL GO OUT!

 

 

Upplyftande – absolut inte!

Ingen vill väl läsa en blogg som är sorgsen, o-rolig och absolut utan poäng. Man vill väl läsa om roliga personer som gjort roliga saker och som har roliga och träffande kommentarer om själva livet. Därför rekommenderar jag alla att sluta läsa precis här.

För idag är det en grå dag. Ute ligger små smutsiga vita sjok mitt ibland det bruna gräset. Igår kväll regnade det, härligt.. Jag välkomnar alla försök från vårens sida. Jag har slutat gilla vintern överhuvudtaget. Läste igår att vi om några år förmodligen får danskt väder, d v s fina somrar men skit resten, med blåst och regn. När jag bodde i Göteborg i början på 70-talet var det just detta väder som fick mig att åka tillbaka till Jämtland. Det var för tråkigt att gå med paraply i december, dessutom vände sig alltid paraplyt ut och in eftersom det blåste så mycket.

”… fast här inne är det höst…” så känns det idag. I morgonens tidning läste jag bara om eländes elände – Brexit (stackars England???!!!), Erdogans soldater som knackar dörr i Sverige och skrämmer landsmän, Afrikas elände och korrupta presidenter och nu på radion bussolyckan i Sveg. Det var nästan befriande skönt – missförstå mig rätt – att läsa om den fantastiske Gösta Ekman, som hade så många beundrande och älskande kollegor, vänner och publik. Tänk att ha varit en offentlig person som verkade vara älskad av alla, inga skandaler, inga hemska uttalanden, inga kända bråk. ALLA verkar ha fascinerats av och tyckt om honom. Det var faktiskt härligt att läsa och minnas trots att jag liksom många andra, tycker det är sorgligt att inte få se honom mer.

Vad tar man sig till en sån här dag som är så full av sorgsenhet? Nåt praktiskt kanske? Efter en tur ner på stan igår iförd vinterkappa med tillika yllehalsduk och då jag svettades så hjärnan kokade, gjorde jag en hastig insats på kappkragen med en borste, knäppte alla knapparna och hängde in kappan i en garderob. Då blev det faktiskt roligare en stund, jag älskar att plocka undan vinterkläderna.  Det gick ju väldigt fort så nu funderar jag på nästa smarta drag för att få den här söndan att bli som den borde ”Sköna söndag”. Jag planerar att hasa mig några meter bort till soffan, greppa korsordet och klämma dit nån bokstav, sen tar jag stickningen en sväng och när jag blir uttråkad av det kollar jag om det finns nån missad repris eller nåt roligt sportevenemang. Jag vet att det alltid finns nån travande häst på plats på nån osannolik plats och bana, men nu sa jag roligt.  Eller också läser jag väl ut min bok, den utlovar ett spännande och oväntat slut. Får tänka att i morgon blir det en mycket roligare dag, det är jag säker på.

 

 

 

För stort och för mycket

Ibland känner jag mej som den lilla lilla gumman som köpte den lilla lilla förpackningen och tog hem till den lilla lilla kastrullen eller la upp i den lilla lilla skålen. I alla fall borde jag vara det. Två personer kan ju inte konsumera hur mycket som helst. Efter 20 år med tvåpersonsboende har jag nästan lärt mig att laga mindre mat. Men några saker har jag inte fattat.1.

1. Jag kan inte göra lite sallad. Jag slajsar ett halvt salladshuvud och vips när jag lägger upp det blir det så mycket så jag får byta skål två gånger. Och inte kan vi äta upp heller. Och hur kul är det att äta sallad dag 2?

2. Jag kan inte köpa lite frukt. Jag vill att fruktfatet ska stå där på vardagsrumsbordet och se inbjudande ut. Det ska vara fullt av olika frukter och färger och man ska bli jättesugen på att ta sig en.

Funkar inte så. Vi äter kanske en frukt per dag och resultatet blir att efter två dagar så ligger där några skrumpna mjuka äpplen, några hårdskaliga apelsiner, för att inte tala om bananer, dom blir ju bruna direkt.

Förslag har inkommit från den andre personen i hushållet om att jag inte ska lägga upp så mycket åt gången. Men hur kul är det här?

Nej jag är nog mer inne på att köpa ett mindre fat. Det skulle förmodligen lösa alltihop.

Lycka var att gå utan broddar till gymet idag. Jag kände mej härligt lätt på foten och det är inte fy skam i min aktningsvärda ålder. Det blåste också, jättehärligt för vindarna var faktiskt ljumma. Härliga tider stundar med andra ord!

 

Glad, gladare, gladast

GLAD…

Idag är jag glad. Härom veckan hoppade jag in på Expo (= produktplacering, jag väntar på belöning) och stod och nöp i lite gardiner. Tänkte: ja men vore det inte lite kul att ha nya gardiner i rummet, dom jag har nu är jättefina och vita och lång-livade. Dom har suttit där i 19 år, förutom några mörka veckor när jag bytte ut dom mot mörklila. Inge bra. Sagt och gjort. Jag köpte några som var väldigt tunna och randiga på tvären i nån konstig grön-brun färg. Men lätta och luftiga och jag är säker på att dom blir väldigt fina när löven de grönska.

Och i morse kände jag mig full av energi, hoppade upp och rev ner dom vita. Jag har förstås tvättat dom på 19 år, men dom var väldigt dammiga nu. Och mens jag ändå var i farten så passade jag på att tvätta fönster också. Med skrapan.

…. detta fantastiska verktyg som gör fönstren rena på ett litet kick. Jag älllllskar den! Och medan jag ändå höll på så tog jag några på utsidan också – med lite rödsprit i vattnet.  Lite udda är det att putsa fönster ute den här årstiden och grannen sneglade inte så lite, grabbade telefonen och försökte hitta ett nummer dit han kunde anmäla ”otillräknelig person”. Inga blåljus har synts så jag gissar att han inte hittade en sån kategori. Vad det är jobbigt att leta rätt på allting på nätet? Det ena valet före det andra.

Nåja, nu är dom putsade. Då återstod att hänga gardinen. Hade så klart inte mätt längden och såklart var dom för långa. Men eftersom det här är en osedvanligt rolig och glad dag så deppade jag inte ihop för det. Jag tråcklade (gör man det nuförtiden eller var det bara när syfröken tvingade en) med vällllllldigt lååååånga stygn. Så nu är en gardin klar. Den blir bra. Återstår tre stycken. Men nu måste jag avbryta för lunch på Restaurang Hof med kompisar. Nöjena hopar sig!

GLADARE

…. är jag för att jag i morse kl 0900 lyckades bärga 3 biljetter till ÖFK-matchen i Svenska cupen. Fotbollstokiga stockholmsdottern kommer hem till påsk och det låg på mej att fixa biljetter till skärtorsdagen. Jag satt vid datorn 0845 och var  tokstressad när jag äntligen kom in på bokningen. Såklart började dom kräva lösenord och en massa tjafs, jag var så glad när jag äntligen fick betala så jag såg knappt var vi hamnade. Men det blir nog bra. Vi får vara där i alla fall.

GLADAST
… var jag nog igår kväll. Vi var på konsert med Star of Life, en grupp som reser runt i världen och på varje ort involverar ungdomar. Projektet syftar till att upplysa barn i Afrika om hur de ska skydda sig mot Aids och att de ska studera. En helt fantastisk kväll. 600 ungdomar som deltog hela kvällen, med sång och rörelser. En afrikansk grupp som sjöng och dansade. Gamla Triple and Touch var med, fast nu heter dom kanske Twice and Touch, Kroné är ju inte med. (jag har faktiskt funderat på var dom tog vägen?) Erik Gadd och en fantastisk tjej med ett svåruttalat namn. Hon sjöng så himla bra. Allt var bra, ljudet var alldeles lagom, publiken hängde med och klappade och sjöng. Vi sjöng faktiskt Gärdebylåten samtidigt som dom på scenen sjöng nåt afrikanskt. Jag lipade förstås mest hela tiden och tänkte på barnbarnet som fick vara med på det här stora – once in a lifetime – .

Och så är jag förstås gladare än glad att jag är frisk och kry och att det är fredag. Tjoflöjt på er !