Varning: Sänkt hastighet!

Ferlin sa: Du har tappat ditt ord och din papperslapp …
Jag säger: Du har tappat farten!

Jag kan verkligen förstå att folk undrar vad en pensionär i allmänhet och jag i synnerhet gör för att fylla mina dagar. När jag berättar att jag haft stressigt kan det hända att den obehagliga följdfrågan dyker upp: Vad har du gjort då? Här gäller det att dra åt sig öronen kvickt och hitta på en massa. Jag har bra fantasi så jag brukar lyckas, jag ljuger så tungan är blå. Men jag ser att dom tvivlar på att mina ”saker” verkligen skulle behöva ta en hel dag.

Att jag inte får mycket uträttat beror inte på att jag är lat eller att jag ligger så länge på morgonen. Det beror på att jag tappat tempot. Jag är så sjuuuukt långsam….

I lördags skulle vi ha främmande kl 1800. Jag säger främmande fast jag såklart känner dom. Det känns ännu konstigare att säga gäster, då kan man tro att jag driver hotell. Inför denna middag skulle jag ordna tre rätter. Jag hade alltså tid till detta från kl 1100 (det var ovanligt mycket bra i DN på morgonen) och fram till 1600 för då spelade ÖFK och då hade jag tänkt mej att jag skulle sitta i soffan, omklädd, sminkad och klar. I köket skulle bordet glimra med finaste porslinet, kristalligaste glasen och finaste serviettvikningen, alla ljusen skulle stå beredda på att eldas upp…. stackars dom, det lät ju för hemskt.

Förr i världen, då jag levde i sus och dus, hade vi matbord i annat rum än köket, då kunde man lämna diskbänken hur som helst. Men nu sitter vi typ 1,5 meter ifrån och man är helt enkelt tvungen att kasta ett getöga bort till spisen ibland. Där bör det alltså se skapligt städat ut, men jag har räknat ut att om man lägger saker i diskhon så syns dom inte från NÅN plats vid bordet.

När klockan var 1555 hade jag inte bytt om, jag var helt svettig och i köket stod allting färdigt till 3/4. En hel del återstod alltså. Jag fick lita till halvtidsvilan, för dom som spelade alltså. För mej kom värsta intensiva perioden just då.

Om jag hann… såklart. När det ringde på dörren , slängde jag in vispgrädden i kylskåpet, smashade in potatisen i ugnen, disktrasan och lite bestick i diskhon och med bubblet i handen tog jag ett djupt andetag och sa Välkommen!

Idag är det tisdag och jag hann precis ut innan det började regna. Dom här hittade jag på promenaden … tänk dom är så här fina fast det snart är vinter!

Ett leende i etern

Jag besökte min gamla arbetsplats förra veckan. Massor av minnen kom för mej. Jag har aldrig våndats över att gå tillbaka till jobbet efter en ledighet eller känt det tungt att ge sig iväg på morgonen (förutom att jag redan då var barnsligt förtjust i sovmorgon). Men, var sak har sin tid och nu tycker jag det är lika roligt att inte vara på jobbet!

I alla fall så kom jag plötsligt ihåg att jag för väldigt många år sen fick tillhöra en Special Force (det hette absolut inte så). Banken skulle införa avgifter på kort och andra tjänster. Man förväntade sig en kritikstorm utan motstycke och beslöt att utbilda några personer på flera orter i Sverige. Dessa personer skulle helt enkelt bemanna Missnöjesdisken. Man kan väljas ut till många saker i livet …

Vi fick åka till Stockholm på kurs där vi informerades om produkterna och tjänsterna, och att de, eftersom de var så bra och enkla att använda, var värda att betalas för. Men inte minst fick vi träna oss på att ta emot kritik. Vi fick också höra att det, även om vi satt i telefonen, skulle höras om vi var glada och trevliga eller arga och trötta. Något som jag har tänkt på många gånger, det är sant – det hörs…

Vi tränade på varandra och så arga kunder som vi själva var  träffade jag aldrig på senare. Jag minns särskilt en kvinna. Hon satt på en stol mitt ibland oss övriga 20 och en av oss skulle agera kund och ringa och klaga.
Så fort hon svarade så ångade ”kunden” på och sa att ”nu minsann”. Damen slog ihop händerna av förtjusning och sa med verklig inlevelse: ”Men nu ska det bli väldigt spännande att höra vad du har råkat ut för!” eller ”Nejmen, får jag höra!” eller ”Va intressant, tycker du det?”

Alla arga ”kunder” kom av sig och tappade farten. Hon var fantastisk. Jag tänker på henne då och då när jag själv ringer och vill klaga eller fråga.
Ingen verkar ha gått samma kurs som vi!

På min promenad idag tänkte jag fota en massa gula och fina löv men det blev bara dom här bruna, trötta och vissna stackarna som låg utanför min dörr. Och små regndroppar kändes nästan som isbitar. Med anledning av detta har jag nu två vita jackor i tvättmaskinen och vinterjackorna har tagit plats innanför dörren. Beredd!

Guldkant – vad är det?

För en del är det att åka till Dubai på semester, andra tycker det är jättemysigt att sticka till Trosa på Spa eller varför inte äta ute en gång i veckan.

Så här är Guldkant för mej:

  • Såklart att jag är frisk och inte har några vare sig kända eller synliga fel
  • Att jag har råd att prenumerera på Dagens Nyheter fredag-söndag.
  • Samma dagar får jag kaffe på säng och kan ligga och läsa tidningen tills jag är klar.
  • Och när jag är klar släcker jag lampan och lägger mej under täcket en stund till och tjuvsover.
  • Att jag idag ska ta en promenad, det ser ut att vara soligt och färggrant ute.
  • Att jag sätter mej över alla forskningar och undersökningar om vad man bör äta och inte, jag äter allt jag gillar utan att fundera så mycket. Jag vet faktiskt inte riktigt vad som innehåller fibrer (visst är det otroligt hur man kan vara så obildad?). Jag gissar att det finns fibrer i bröd, men jag tar gladeligen ändå en macka till frukost varje dag.
  • Att jag struntar i att kolhydrater inte är nyttigt. Jag ällllskar potatis.
  • Att jag gillar fotboll och nu har ett lag som jag verkligen kan gå in för. Heja ÖFK!
  • Att jag har råd med dyra hudkrämen.
  • Att jag, om jag vill, kan köpa en jumper till – fast jag har alldeles för många.
  • Att min röst fortfarande är OK och jag kan sjunga i kör.
  • Och – det bästa av allt – alla i min familj är friska och mår bra. Barnen är duktiga och ambitiösa, dom har bra jobb och dom klarar sig alldeles utmärkt utan min hjälp. Barnbarnen verkar mycket lovande, dom är snälla och rara, artiga och väluppfostrade.

    DET mina kära,  är för mej Guldkant på tillvaron. Härlig lördag på er!

Att komma med nåt nytt

En stjärna blev intervjuad i radion för ett tag sen. Han var absolut en stjärna, det hördes på hela resonemanget. Det är bara det att jag inte nånsin har hört, sett eller hört talas om honom, det är jag säker på.

Men man vet ju aldrig, nu finns det så många stjärnor – Youtube-stjärnor, bloggar-stjärnor (could have been me….), dataspels-stjärnor, idrotts-stjärnor som tävlar i nån sport som jag inte har en aning om… MMN eller nåt sånt. Sen finns det förstås musikaliska stjärnor och skådespelar-stjärnor. Dom kan jag oftast inte heller. När jag passar på att läsa skvallertidningar hos frissan så kan dom visa flera sidor av snygga tjejer som vandrar på en röd matta nånstans och dom är så otroligt vackra. Jag känner inte igen en enda och jag har heller aldrig hört deras namn. Vad är det som händer! Jag kan snart bara Alicia Vikander.

I alla fall så hade den här stjärnan kommit på en fantastisk grej. Han hade börjat prata i telefon med sina kompisar!!! Kom med nåt nytt! Det var en fantastisk ny värld som hade öppnat sej för honom. Han kunde prata i timmar med nån. Intervjuaren gick upp i varv och blev helt tagen av detta tilltag. Frågorna haglade, ”vad pratar ni om?”, ”hur kan du sitta så länge?” mm mm. Stjärnan berättade utförligt och brett om att man, om man blev lite trött, kunde göra en liten paus, man kunde gå och hämta nåt, dricka lite vatten eller helt enkelt vänta ut tystnaden tills man kom på nåt nytt att prata om. Han kunde inte nog rekommendera detta fantastiska sätt att umgås.

Jag säger som jag alltid har sagt: ”Varför är det ingen som frågar mej?” Den här konsten har jag tillämpat till fulländning under större delen av mitt liv. Jag pratar ofta och länge i telefon. Det är så himla härligt. Och jag kan också hålla ut, ibland en timme och mer. Oftast är det numera ett toalettbesök som gör att vi måste sluta men annars flyter det på rätt bra. Samtalsämnen saknas inte. Vi pratar om polisen, om sjukvården, om några stjärnor vi sett eller hört, TV-program förstås och allt möjligt och omöjligt man kan tänka sig.

Titta på TV är en annan sak som jag snart är ensam om. Jag bänkar mej 1930 varje kväll och startar mitt tittande. Jag följer alla serier som man kan och om det kör ihop sej med flera ”braingar” samtidigt så kör jag med Play. Har förstått att det är väldigt ovanligt. Nuförtiden tittar man när man har lust och inte när det står att programmet sänder. Visst, det skulle jag också kunna göra. Men jag har oftast både tid och lust att sitta där mellan 1930 till 2300 och då kan jag ju lika gärna kolla när det sänds. Eller?

Idag är det höst… men vad gör det mej… jag behöver faktiskt inte gå ut idag. Fast nu ska jag vara ideell en liten stund, men sen kryper jag in i min boning, plockar fram stickningen och drar några varv innan det blir dags för en härlig kväll i TV-soffan. Idag är det skiiiiitbra program hela kvällen… jag längtar så! Härlig måndag på er.

Läsa länge

Jag läser mycket. Varje kväll efter mitt intensiva TV-tittande så bara måste jag ta en bok och dra några halvtimmar. Om boken är bra kan det bli lite länge. Som när jag tittar och gör ett överslag hur många sidor som återstår…. och det är väldigt spännande. Då tänker jag ”jag kör” och så läser jag och blir tröttare och tröttare, många saker är längre än man tror. Nästa morgon får jag ändå läsa om slutet eftersom jag måste ifrågasätta om jag minns rätt.

Härom kvällen läste jag boken om Salander ”Den som dödar”. Allt var frid och fröjd, klockan började närma sig 0030 då jag plötsligt stannade upp i läsandet.

Va, ska hon intervjua taxichauffören en gång till? Det har jag ju redan läst? Var det nån annan som intervjuade honom. Va konstigt, nyss var jag ju på en tidningsredaktion och nu sitter kommissarien här i ett förhörsrum?

Frågorna hopar sig, dom gör lätt det på natten. Jag fattade ingenting. Tänkte att jag kanske lagt ifrån mej boken och att sidorna hade flippat över.  Inget toalettbesök hade varit påkallat och jag hade alltså inte lagt ifrån mej boken. Bläddrade och funderade, vem är klar i knoppen kl 0030?

Efter ca 15 minuters irrande mellan sidorna upptäckte jag att efter sidan 320, där jag befann mej, kom sidan 297-306 en andra gång!!!! (Hörde på radion igår att nån tyckte det var fel att använda utropstecken ofta, men här är det befogat!!!).

Skit av storbokförlaget Norstedts att göra såna fel. Och varför inte lägga i en liten lapp och tala om att ett fel i tryckningen uppstått. Irriterat slutade jag läsa och nästa morgon skrev jag ett mejl till förlaget. Jag fick till svar att det var ju väldigt tråkigt att just jag hade fått just det enda exemplar som var felande. Jag säger som min fina blomma i rabatten skulle ha sagt: VITPYTTAN!!!!!!!!!!!!!!

I helgen har jag stängt av vattnet på Lantstället, plockat in alla blommor som gott kunde ha stått ett tag till och plockat lingon. Nu ligger dom så röda och fina i frysen förpackade i påsar om två liter vardera. Jag har alldeles för många egentligen, men det är ju så roligt att plocka.

.

Med andra ord kan jag nu ta mig an hösten med liv och lust. Ha en härlig tisdag ni med!

Många studier finns det …

Det finns så många studier, över vissa resultat kan man undra och ibland funderar jag verkligen över hur dom kom på att dom skulle kolla på just det eller det.

Nu läste jag på morgonen en artikel där man forskat kring träning och äldre. Det visar sig då att DANS är överlägset annan motion som t ex styrketräning på gym. Det är ju typiskt, jag lägger ner massor med tid (OK… jag har tid) och pengar (OK … smakar det så kostar det) med att hissa upp armarna i nån apparat, att stoppa ner benen i en avlång press och föra dom upp och ner, att spänna och dra ihop axlarna….

När jag istället kunnat gå på dans som är så himla roligt. Ett svindlande ögonblick tänkte jag säga upp gymkortet och ägna mig åt foxtrot eller en stilla bugg. Men så kom jag på …. var ska jag utöva denna så givande övning? Såklart kan man gå på Zumba- eller Buggkurs men jag tänkte mer på ”min” dans, när jag var ung och gick på Tengens och Furan och dansade så svetten lackade och håret hängde i testar.  Såklart var det bra motion! Men om jag skulle gå på allmän dans idag tvivlar jag på att jag skulle lyckas pressa fram en enda svettdroppe och håret skulle förmodligen ligga exakt som det gjorde i badrumsspegeln innan. För man kan väl inte dansa ensam på vanlig dans väl? På disko får man ju dansa själv har jag hört, men förmodligen skulle jag inte klara pressen att ens lösa in mej på en dylik inrättning. Dom köar tydligen för att komma in också, det verkar alldeles för farligt och jobbigt.

Man kan läsa mycket. Idag såg jag också att det fanns en artikel, som jag tyvärr inte kan läsa eftersom jag inte betalar för den extravagansen. Men rubriken var i alla fall ovanlig och lite befriande. Det stod ”Därför går du INTE ner i vikt”, lite tvärtom. Den hade jag kunnat läsa, men egentligen misstänker jag att dom kommer med samma gamla floskler. ”Ät mindre och motionera mer…” Det vet jag ju.

Något som jag däremot tagit fasta på är en studie som tydligen visar att man, för att hålla igång hjärncellerna och motverka att dom inte dör en efter en, så är det kanske bra med korsord och suduko, men allra bäst är det att vara social; att känna sig behövd, att ha ett socialt närverk….. Det är något som förhindrar celldöd i hjärnan.

Det var väl det jag trodde. Det är fantastiskt att jag sitter i telefon flera timmar om dagen, att jag pratar med alla som jag möter som har en hund, att jag är med i alla föreningar och sammanslutningar som vill ha mej… Så det så!

Tekniskt under, det är jag det

Och bäst som jag stod där 1:
…. med badrumstrasan (man har ju olika!!!!) i ena handen  inne i  badrummet redo att starta dagens värv så kom jag på att för sjutton, jag kan ju ta och spela en glad trudilutt för att förenkla det tråkiga knoget… jag prenumerar ju på Spotify… Plockade genast fram min App och började tänka … vad ska man ta… vad ska man ta….

Upptäcker till min fasa att jag, trots att jag inbillar mej att jag är musikalisk, inte KAN en enda artist. Jag vet inte vad dom heter, vad dom spelar/sjunger, vilken musik som kan passa mej. Jag menar, vem har hört talas om Norlie & KKV, vars låt heter ”Din idiot”?  kanske Cobi?? eller varför inte Charlie Puth… eller Maroon 5, Kendrick Lamar ”Don´t wanna know”…. verkade i och för sig lämpligt. ”Lugnt och skönt” är säkert bra, men det passade inte just för stunden.

Visserligen har jag gjort två egna spellistor, men den ena är Tommy Körberg 46 låtar, verkar vackert men trist  och tänk när jag shufflar och En fattig bonddräng dyker upp, då måste jag gråta minst 10 minuter och det skulle störa min mentala uppladdning inför storstädningen. Den andra spellistan har jag för att stila med när vi har främmande. När det kommer hit nån på middag ungefär två gånger per halvår då kör jag min spellista från mobilen. När dom förhoppningsvis frågar vilken skiva det är jag spelar, pekar jag lite nonchigt mot TVn och berättar att jag laddat ner en spellista från Spotify och sen laddat upp den via min Apple-TV till TVn. Gissa om jag känner mej mallig.

Nej men man får inte ge upp. Jag måste ju spela upp nåt nu här i badrummet. Jag tog Bo Kaspers och den föga passande låten ”Jag vet att det borde vart onsdag idag men det är söndag i sängen hos mej”.

Och bäst som jag gick där 2:

…. och skulle motionera. Ytterligare en sak som jag ska/har/kan/vill inte/eventuellt börjar med när jag flyttat hem….. så hittade jag alla dom här finfina blodriskorna. Måste hem direkt och lämna över skörden till Förvällaren.

Jag kan ju gå lite snabbt i morgon istället.

Nu är det lördag kväll och jag måste börja mysa lite innan det är kväller. Ha så härligt ni med!

I´m back

Jag säger som Fats Waller, när han sjöng ”Lulu is back in Town”. Det är jag som är Lulu. Och jag är Back. Och jag har längtat så efter att få skriva lite. Sommaren har inte innefattat några ekvilibristiska utsvävningar,  jag fick till en liten novell som jag skickade in till en tävling. Den vann inte men kommer att publiceras nånstans på typ nån sight eller webb eller vad det heter. Förmodligen kommer ingen att märka att den finns.

Kort summering av sommaren:

Dragspelet suckade när jag lastade in det i bilen. Det har inte blivit spelat på mer än två gånger. Lusten fanns inte. Blomsterängen kom aldrig tillbaka, men gräsfröet måste ha varit av den livliga sorten, det har varit grönt och saftigt och med väldigt många strån. Rabatten däremot har blommat så fantastiskt.Hjortron och blåbär har vi plockat. Och svamp, Blodriskor som är så goda. Å jag som var så glad att jag hittade två fina sommarklänningar i juli …. dom har jag haft en gång vardera i sommar. Men bortsett från vädret, för det måste man ju bortse från ?? har alla dagar ända sen i maj  susat fram i ett behagligt tempo. På landet är det lätt att ta det lugnt.

Men nu är det andra bud som gäller. Liknelsen har använts förut, men jag känner mej som en travhäst som har väntat på att få komma ut på banan. Man skulle nästan kunna tro att jag lider av understimulans. Nu finns det mycket att ta tag i. Hemmet är dammigt och det känns helt obebott, lite konstig lukt är det också. Alltså: dags för dammtrasor och fönsterputsare. Denna ljuvliga apparat, så lätt att använda.

Jag packar upp och tvättar och sorterar och springer och snubblar, åker till Röda Korset med gamla klänningar som jag inte använt på 3 år, byter gardiner, köper nya blommor, försöker komma på hur nya TVn fungerar. Pust!

Men roligt är det! Den andre personen i hushållet har inte riktigt växlat över från sommartid ännu. Han försöker hitta en lugn vrå där han slipper känna ett vinddrag orsakat av en galen kvinna som rusar omkring med olika trasor i ena handen och dammsugarslangen i den andra samtidigt som hon oavbrutet kommenterar allt hon gör och allt hon kommer att göra.

Härlig måndag kväll på er alla… vi hörs!

Kaos eller stormen före lugnet

Efter några intensiva, härliga och roliga dagar i ett kallt Stockholm gör vi nu en kraftsamling innan vi sticker iväg på jättelånga semestertrippen till Lantstället i östra Jämtland.

Vi är borta hela sommaren, med så lite inhopp i stan som möjligt, så det gäller att tänka sig för. Vad kan man tänkas sakna? Jag har påbörjat min planering, som synes än så länge smått kaotisk, men det gäller att inte lägga ner i väskorna för tidigt eftersom jag då kommer att börja fundera om den röda jumpern verkligen är med eller om bikinisar och shorts har blivit nedlagda och måste packa upp alltihop för att kolla. Jag ockuperar alltså ett rum och lägger fram, sen åker det ner i fler och fler kassar.

Tror jag tar med alla sommarklänningar (3) och definitivt 4 kjolar. Shorts förstås och bikini. Varje år tänker jag att jag ska sluta med bikini, det klär mig inte längre, har kanske aldrig gjort. Men vadå, tänk om det blir riktigt varmt. Rejäla byxor – påttifall – och mina tunna rosa förstås. Snygga vita och dom fula vita jeansen, kan vara bra att ha om jag ska på affärn. Koftor, det finns såna som har en lätt sommartouch över sig, inte svårt att hitta olika säsongsinriktning när man har så pass många som jag. Jag älllskar koftor. Halsduk hör vintern till, men tänk om det blir en kylig dag. Jag tar 3 st. Den avlånga sockerkaksformen måste med, kostar förmodligen en förmögenhet att ha en på varje boende…. Skor, allt kan behövas. Sockor. Stövlar har jag där redan. Skönt. Stickgarn påttifall jag kommer på att jag vill sticka nån regnig dag. Böcker men som tur är finns ett bra bibliotek.

Jag tar en extra pajform också… dragspelet åkte med förra gången. Kan jag behöva mer än en regnrock, jag är väl inne när det är dåligt väder? Många mysbyxor, varför blir dom så korta när man tvättar dom? och sen kan jag undra varför jag har bara mönstrade? Jag ser inte klok ut i nån av dom men sköna är dom att dra på sig när mörkret faller och jag ska sjunka ner i soffan och bara mysa. Många t-shirtar blir det och förstås tröjor i alla möjliga färger. Alla trosor jag har måste med, vem vet när jag kan åka in till stan och tvätta.

Ja herregud, det komiska är att jag redan nu vet att den lilla garderoben kommer att bli överfull, att byrålådorna knappt kommer gå att stänga och att jag inte kommer att använda mer än en tredjedel. Det känns som att jag förbereder en flytt till Landet för längesen (vilket i och för sig kan stämma) och att min återkomst till jorden kommer att dröja.

Ska köpa en till krusbärsbuske idag. I fjol fick jag till en liter på den gamla och då gjorde jag en sån god marmelad. Penséer ska med. Kan man hyra ett släp? Och en dragkrok? Den andre personen i hushållet har mindre packning.

Men roligt är det och jag känner mig glad och förväntansfull. Hur det blir med bloggandet är svårt att säga. Vi väntar på fiber men den blir inte inkopplad i sommar så jag får väl se om jag kan skriva nåt på mobilen, eller inte. Vi kanske tar semester allihop nu ett tag.

Innan allt detta har jag en konsert i morgon. Välkommen till Gamla Teatern, då ska jag sjunga tillsammans med Caroline af Ugglas (OK, det är några fler än jag), sen blir det busstur med gamla arbetskamrater från banken, frissan och sennnnnn bär det iväg.

OM vi inte hörs så säger jag: Från mig allena till er alla önskar jag en riktigt härlig sommar!

Den var tjock och härlig

Härom morgonen märkte jag att ÖP var ovanligt tjock och omfattande. Hos oss är det den som fixat frukosten som har förtur på tidningen. Det är aldrig jag!! När jag satt och illvilligt och förväntansfullt kollade på andra sidan bordet började min frukostkamrat lyfta ut sida efter sida. Då förstod jag… Det är inte som med DN att varje utplockad bilaga innebär mycket läsning, nej jag fattade direkt att här var det ilagd reklam som åkte ut.

Men, det är ju så trist att sleva i sig den vanliga, tråkiga och framför allt likadana filtallriken varje morgon (fast ibland har jag i blåbär) utan något att kolla på så  jag dök ner i bilaga nr 1 – från XXL. Vojne Vojne, va mycket det finns att köpa på den där affären.

Jag räknade till 44 olika sorters skor, olika till olika ändamål. Pust! Jag sände en tacksamhetens tanke till Gå och Löp-kliniken som i värsta fall har 3 modeller för mej att välja på, det enda besvärliga är när man kommer fram till det luriga beslutsfattandet om vilken färg man ska ta. Skönt… Kan bara tänka mej om jag skulle välja bland alla skor på XXL. Väggarna är fulla, dom står uppradade som en tapet nästan.

Eller också blir det som en gång hos optikern för väldigt många år sedan. När jag skulle välja bågar kastade jag mig ut bland de upplysta hyllorna och utbrast:

– Men gu va många fina bågar. Här blir det svårt att välja.
Precis när jag började ”hytte” åt ett häftigt par, väste den elaka och tråkiga expediten:
– Ja fast det är bara dom här som du kan ha! I handen höll hon ett par vita bågar (ni fattar att det är länge sen)
– Va? Kan jag bara ha ett par?
– Ja du kommer att passa bäst i dom här.
– Jag vill i alla fall prova lite fler.
– Varsågod, sa hon och jag riktigt såg hur hon snörpte till munnen när hon insåg att jag inte helt litade på hennes specialkännedom om människors ansikte, hårfärg och stil.

Jag provade och provade och tamejsjutton om jag inte till slut var tvungen att ta den där som hon stod och tryckte med. Och inte vet jag, om det var att jag föll till föga och tänkte att hon kanske trots allt hade varit med på en del utprovningar eller om jag inte orkade stå emot längre. Hon var nämligen ytterst ovillig att ens ta emot och sätta tillbaka dom jag provat. Så jag provade dom vita! Och dom var faktiskt bra, kanske bäst…. Jäkla skit! Men jag var ändå förbannad och bytte optiker.

Men nu åter till XXL. Eftersom det verkade ta tid på andra sidan bordet så bläddrade jag på. Och då hittade jag det. Min sport.


Jag kan riktigt se när jag spatserar på landsvägen till sommaren med denna träningsfallskärm fastsatt runt midjan, jag har ju alltid velat öka min explosiva styrka och löphastighet. Det står inget om hur fort man ska springa, jag tänkte gå jag. Och jag kommer att få så mycket uppmärksamhet och det kommer att vara så många som vill fråga mej om allting; hur jag kom på det här, om jag märkt nån skillnad (!!!), om jag kan rekommendera det till nån annan, om det känns extra jobbigt för benen osv osv i all oändlighet. Och jag ser fram emot när jag äntligen blir en extrem (enda!) utövare i en sport som aldrig sett dagens ljus på landsvägen i östra Jämtland.

Nu är det fredag och jag har mmmmmassor att uträtta. Närmare bestämt två saker och i min värld är det skiiiitmycket. Åka på Maxi och sen till Fresks, jag har nämligen flera omöjliga projekt inför sommaren. 50 % av hushållet håller inte med. Ha en riktigt härlig helg nu när det ute blåser ljummare vindar och man riktigt känner att härliga tider stundar!