dom ska jag ha …

I dagens morgontidning låg en bilaga från en känd sportaffär. Där fanns på sidan 4 ett par byxor som beskrivs på det här sättet: ” … byxorna med EXO Sensifit, stöder musklerna och underlättar cirkulationen, som ökar din prestanda och gör att du återhämtar dig snabbare”.

Behöver jag säga att jag hängde på låset när dom öppnade!!!

Trevlig helg på er alla!

Trött på att trötta ut mej

Idag hade jag ingen lust alls att motionera. Eftersom jag i grunden är värsta latmasken får jag ibland riktigt stålsätta mej för att orka gå iväg två gånger i veckan och göra en massa till synes onödiga, tråkiga, likadana men förmodligen jätteviktiga, jättenyttiga, jättebra och jättefriskhetsframkallande övningar med eller utan maskiner. Som tur är har jag två medföljare och tack vare dom så ballar jag inte ur så ofta. Lite skämmigt att ringa och säga:

– Jag tränar inte idag!
– Varför då? Är du sjuk?
– Nja inte sjuk direkt, men jag håller på att bli
– Men sluta, du får väl vänta tills du blir sjuk innan du hoppar över träningen
– Jamen jag har lite mycket att göra
– Vadå mer exakt?

Dom ger sig inte i första taget så det är bäst att ge sig iväg. Och det har jag gjort också. I sex månader har jag tränat 2 gånger i veckan och det är en otrolig bedrift när det gäller mej.

Men idag var det inte roligt. Jag försökte på alla sätt att maska. Jag har inte fattat att den enda som förlorar på det är jag själv. Jag tror liksom att jag ska lura nån att tro att jag tränat 3 varv när jag i själva verket bara gått 2,25. Vem bryr sig? Det är ju jag som får dåliga armmuskler, som får ont i axlarna, som får dåliga knän.  Men ändå… idag var det inte roligt!

Jag känner många på gymmet. Dom flesta vill inte alls prata medan dom tränar. Dom är väldigt koncentrerade och gör sina övningar utan att titta åt sidan en enda gång. Idag fick jag jobba hårt för att hitta någon som såg lite extra rödblommig ut och som hade en sån där trött, dimmig och lite frånvarande blick, dvs som jag själv. Såna kan man faktiskt börja prata med har jag märkt. Dom är glada för lite störande inslag. Idag chansade jag på den som stod bredvid mej, men hon var inte alls intresserad. Kanske berodde det på att jag inledde med frågan:

– Hur tror du det går med soldaterna som är i Afganistan? Dom ska väl hem snart?

Trots att hon såg trött och less ut så vände hon raskt ryggen till och fortsatte med outtröttlig frenesi sina övningar. Ja det var väl inte smartaste samtalsämnet men jag ville ju välja något som skulle ta lite tid att utreda.

Nej fy faderuttan, det var en lång dag. Jag gjorde så gott jag kunde för att få minuterna att gå; typ dricka vatten, knyta om skorna, säga hej och hejdå till alla som kom eller gick. Och rätt som det var hade mina kompisar gjort sina 3 varv när jag just hade passerat 2,10 och när dom började tänja och sträcka på sej var jag inte sen att haka på.

– Är du också klar nu?
– Självklart, jag har ju gjort 3 varv, sa jag och satte upp min mest oskyldiga min. Jag såg att dom inte trodde mej.

Men sen blev jag glad igen. Trallade iväg hemåt, duschade, tog bilen till Ås och Frejas café och lunch med en kompis. Där ska ni tro att jag skröt om att jag minsann hade varit på gymmet idag och att jag var väldigt trött och sliten ”du förstår jag tar verkligen ut mej på mina gympass”, hörde jag mej själv säga.

 

 

 

 

 

 

 

Värsta matsensationen

Ibland blir jag så otroligt less på att hitta på mat. Ofta ofta kör jag med samma och samma hela tiden. Och om jag hittar nåt nytt som är bra då kör jag det i parti och minut. Buffé-tidningen kan ibland bjuda på ganska härliga idéer förutom de gånger dom kör ”det marockanska köket” eller ”den indiska restaurangen”. Då är det alldeles för många ingredienser som saknas här hemma, och tänk om vi inte tycker om smaken, vad blir det då av alla kryddburkarna. Nej jag kör med sånt som är annorlunda fast ändå lite lika. Trist va?

Nu när senaste tidningen kom fastnade jag för ett reportage från New York. Där finns en nyöppnad restaurang som heter Aska och att besöka den restaurangen ska kännas som ett äventyr. Varför inte! Man ”serverar råvaror i dess mest naturliga skepnad”. Lät ju enkelt och bra. Jag fastnade för deras anrättning av broccoli.

Så här stod det i receptet: ”Koka musslor tillsammans med lök och vinäger i 3-4 minuter, spara spadet och koka ner det tills ca 1/3 återstår. Mixa musslor och spad, smaka av med salt och ev lite mer äppelcidervinäger. Nu har du fått en musselemulsion”

Jag gjorde liiiiiiiiiiite annorlunda. Jag gjorde en snabbsås (jag har ju såååååå bråttom!) på creme fraiche, chilisås + salt och peppar.

Igår när den andre personen i hushållet kom till bords möttes han av denna anrättning, ett riktigt ävenyr kan man säga:

En ensam broccoli som stod med huvudet neråt och skaftet uppåt. Den hade borrat ner sin krona i en svagt rosafärgad röra som smakade salt och peppar.

Behöver jag säga att varmrätten, dvs min gamla vanliga torskrygg med späda vårprimörer,  var bättre!

Min fredag

Ja vad ska man säga om en fredags-dag som denna. Efter att ha handlat på Maxi utan nota (hade absolut ingen aaaaning om vad jag skulle tänkas eventuellt vilja äta i helgen), bar det iväg hem och ut med alla sovrumstextilier… visst låter det bra mycket mer avancerat än att säga att jag hängde ut täcken och mattor?? Sen på med tvättmaskinen, nu ska här tvättas kuddar, madrasskydd och lakan i flygande fläng.

Ner med dom svarta gardinerna i sovrummet. Fram med fönsterskrapan och ättikan och hinken och alltorkdukarna och  trasan som jag ska torka fönsterblecket med och trasan som jag ska torka elementet och runt fönstren med och trasorna som ska torka upp efter första trasan… puh… Att städa är absolut en materialsport. Sport? Nåja, jag blev i alla fall rejält svettig efter alla uppochnerkliv på pallen och alla armlyft för att ta bort och sätta tillbaka gardiner.

Nu sitter mina härliga vita genomskinliga sommargardiner uppe. Kuddarna virvlar runt i torktumlaren (hoppas dom blir bra…). Sängarna är dammsugna, golvet är torkat och täckena ligger i härliga rena lakan. Nu väntar vi bara på kuddarna, sen kan man lägga sig direkt och bara njuta av den rena lukten och luften.

… och klockan är bara halv två.. Hm, undrar vad jag ska ta mig till med nu. Numera är det inte nödvändigt att städa hela lägenheten på en dag, man måste dra ut lite på det. Ute blåser om inte sommarvind så åtminstone vårvind så kanske tar jag mej en liten promenad i omgivningarna. Ja nu vet jag, jag går upp till ÖSK och ser om jag hittar lite blåbärsris. Det är så fint att sätta i en vas den här tiden.

Och till er alla som jobbar och sliter och kanske är jättestressade över allt ni måste hinna med när helgen kommer så säger jag att det blir andra tider – vad det lider…  Och till  andra som har det som jag säger jag bara …. VAD VI HAR DET BRA!

Härlig vårhelg på er alla!

Städmani

Nu har jag ballat ur fullständigt. Idag är det söndag = vilodagen. Men eftersom jag har så vansinnigt bråttom !!! så var jag tvungen att göra nåt drastiskt och storslaget, söndagen till trots.

När jag vaknade fastnade min blick på garderobsdörren och vips!! Nu skulle det ske. Jag skulle städa garderober. Hänga ut kläder på vädring, torka ur i garderoben. Ni vet sånt där som man gjorde för 50 år sen och som även då tjänade mycket lite till. Eller finns det folk som gör det fortfarande?

Det var länge sen sist, men nu kastade jag mig ut på altanen och monterade ihop min klädställning (kom knappt ihåg att jag hade en) och började bära ut plagg från Kjol-Garderoben. Bara en sån sak: jag brukar säga att jag har 38 kjolar. Fel… jag har bara 26 st! Nu är det kollat. Den andre personen i hushållet drevs med av min klädiver och började prova kostymer. Kupan kan förvänta sig en större sändning till veckan.

Varför har jag 5 par likadana svarta långbyxor? Mamma skulle ha sagt ”gabardin-byxor”, men ni vet såna där snygga svarta byxor med fickor i sidan. Varför har jag så många? Och samma storlek verkar det vara också, för alla passade, och alla såg snygga och välbevarade ut så jag kan inte med att slänga dom. Får väl börja använda dom som mysbyxor.

14 av varandra oberoende grannar har kommenterat mitt tilltag och undrat varför jag gör så här? Hänger ut kläderna? Det är det väl ingen som gör?

Men nu har dom varit ute, och kommit in igen. Alla hängare har torkats av (törs knappt säga det men klädhängarna var alldeles dammiga!). Det är väl bara jag som har det så ostädat eller?

Sen dök jag ner i lådan för halsdukar. Jag har en låda för sommar och en för vinter. Jisses va mycket långa och korta och blommiga och randiga och prickiga och enfärgade halsdukar jag har. Och dom låg i en enda röra allihop. Då ställde jag mig och STRÖK dom… Ja jag vet, det blir värre och värre! Men nu ligger dom så fint, hopvikta till nätta små fyrkanter, och lådan blev bara tillhälftenutnyttjad så platt och bra blev det.

Efter detta vansinnesilldåd mot den lediga arbetsfria söndagen la jag mej ner med bultande hjärta och läste en bok i flera timmar.

I morgon tar jag Klädkammaren!

 

 

Nyfiken i en strut

Igår handlade vi på ICA Maxi. Under vår och sommar har dom ett härligt extrautrymme där dom säljer krukor, utemöbler, vattenslangar, blommor mm. Det är snart dags att öppna upp det rummet tror jag.

I år har vi i vår spariver/brist på sysselsättning/försöksmotivation beslutat att vi ska så egna frön – två sorter. Ja egentligen är det jag som har bestämt det men det är inte jag som gör det. Jag har nämligen inga gröna fingrar alls, överlämnar alltså detta till den andre personen i hushållet eftersom han är så tålmodig och noga och duglig.

Nu behövde han lite extra plastkrukor och dom ska ju finnas i extrautrymmet. Nu var dörren inte vidöppen men den gick att öppna om man tog i handtaget. Han försvann in genom dörren och jag var inte sen att gå efter. Det är så himla kul att titta på alla trädgårdsstolar och krukor och vattenkannor som jag inte behöver.

Så fort jag satt foten in i rummet small dörren igen. LÅST!!!! Inte en person fanns i det stora rummet. Reservutgångar? Det fanns en men den var försedd med låsspärr (och från mitt tidigare liv som säkerhetsansvarig så vet jag att det kostar att bryta upp en spärrad dörr). Vad gör man? Började såklart knacka på dörren men vet att den ligger en bra bit från stora ”handelsleden” där utanför. Kanske inte rätt dag för nån att stå och hänga vid fröställningen, som står alldeles utanför dörren. Jag knackade med ringen så att det skulle skrälla lite, men utanför hördes bara tystnad.

Som tur var hade vi med mobiltelefonen.  Numret till ICA Maxi, vad kan det vara? Har såklart aldrig ringt till dom i hela mitt liv. Efter några förvirrade sekunder kom jag ihåg 118 118. Tack för den.

Man kan tänka sig konversationen:

– Hej! Jag heter Barbro och jag är inlåst i er affär.

– Hmmm, var är du inlåst nånstans.

– I ett rum där jag förmodligen inte ska vara.

– Och vilket rum är det?

Pinsamt, pinsamt och åter pinsamt när den unga snygga grabben med ett stort leende kom och öppnade dörren. Han lyssnade förmodligen inte alls på mina högljudda protester om att det verkligen inte var meningen att tränga sig på, att vi trodde att nån var där (fast dörren var stängd???) och ber om ursäkt tusen gånger….

Annars är jag jätteglad idag. Jag har burit ner 6 par vinterskor till förrådet. Det är det roligaste jag vet. Trevlig vårhelg på er alla!

Nya skor!

För en tid sen bestämde jag mej för att det var dax. Det hade det varit ganska länge faktiskt. Mina gamla jumpa-skor med liksom ett nät uppepå hade för länge sen aviserat att dom var för gamla. Men när lilltån började sticka ut så skämdes jag faktiskt och pilade iväg till sportaffären.

Att köpa sportskor måste vara en utmaning värdig en utrustningslista för en tur i Zahara-öknen.

– Vad ska du ha skorna till?

– Lite av varje.

– Lite av varje? Det blir nog svårt att hitta en sko som passar till det. Är det mest inomhus du tänker vara?

– Ja just nu så går jag ju på gym.

– Jamen då är dom här absolut rätt för dej.

– Jamen snart blir det ju vår och då tänkte jag kanske använda dom när jag är ute och går också. Det har jag gjort med mina förra.

– Det är nog inget jag skulle rekommendera. Du vet den här sulan är anpassad för inomhusgolv och om du går utomhus med den så är det lätt att du halkar!!!!

Saken var klar. Orden ”lätt att du halkar” lyser i röd neonskylt för mej som brutit två handleder, en överarm och haft en spricka i vadbenet. Jag köpte dom.

Idag fick jag ännu ett reklamblad med skor inför vårens och sommaren stora träningsäventyr. Vad sägs om det här:

”Löparsko med heldämpad sula och pronationsstöd. Passar dig som vill kombinera stötdämpning med stabilitet.”. Hmmmm

”Löparsko med Gel i häl och framfot. Låg vikt och vridstyvhet för neutrala löpare Jag kanske är en sån – en neutral löpare. Eller?

”Heldämpad löparsko med ovandel i luftig mesh”. Mesh är nog detsamma som det där nätet som fanns ovanpå min gamla sko.

”Löparsko i barfotanära modell. Mellansula med djupa flexspår ger maximal följsamhet Ja det får man ju verkligen hoppas, att dom följer med menar jag. 

Nu har jag kollat mitt andra par jumpaskor (visst var det bättre förr när alla hette jumpaskor?) och med lite tur så håller dom i år. Jag tänker gå med dom, både ute och inne, om jag känner mig riktigt yster där borta på landsvägen så kanske jag rentav tar några hoppsasteg med dom också. Springa är väl kanske att ta i, men jag troooor att det skulle klara sig.

God Vår på er alla!

 

 

 

 

Skulle vilja handla något!

Idag hade jag ett viktigt ärende på stan. Styrelsemöte! Jojomensan!! Det låter nåt det.

Efter det drog jag en repa på stan. I dagens ÖP hade jag nämligen hittat en rubrik som fängslade och fascinerade mej. Den börjar på R och slutar på A. Jag blir alldeles varm i kroppen av det trestaviga ordet. Nu var det Cervera som skulle ha 30-70 % billigare pris. Jag såg inte mycket till det där 70 %-iga, men 30 % stod det på några skyltar.

Jag tycker det är så himla kul att titta på glas och tallrikar och bestick och burkar och uppläggningsfat och andra fat och koppar och kastruller och grytor och stekpannor. Allt är så nytt och fint och verkar så praktiskt. Synd bara att jag har allt redan. Och det jag har är det faktiskt inget större fel på. Endast att det är modell äldre, har fel färg och fel form.

Men ändå. Jag blir så sugen. Där fanns t ex jättefina glas som var randiga i olika färger. Stod och höll i dom men kom sen på att i stugan har vi glas som är randiga i turkos och gult och här hemma har vi ljusblå glas. Inget för mej alltså. En ny gryta vore väl trevligt. Men den var så himla tung och den jag har kan jag inte se en enda spricka i heller. För i så fall måste jag byta snabbt, det kan ju vara farligt… Vattenkokare med batteri – va praktiskt. Ingen sladd att hålla reda på. Fast jag har ju en vattenkokare och sladden har ju fått plats hittills.

Billigt men Trist blir min summering av dagen!

Glad Efter Påsk!

Jomen så är det. Jag är så himla glad så här efter påsk. Och inte bara jag. Nej alla människor verkar så nöjda och glada över det fina vädret och all sol man fått och all frisk luft man blivit så trött av. ”Härligt var ordet”, sa Bill!

Det gick bara fint där i sommarstugan, fast det var vinter. Huset var sig alldeles likt, vattnet rann i rören och vinterkylan avhjälptes med intensiv eldning under några dygn. När barn och barnbarn anlände satt vi där och myste framför brasan och var sen länge helt klara med alla förberedelser.

Hur det gick med maten? Fint! Bortsett från att värstingreceptet som jag skulle laga på långfredan hängde hemma på kylskåpet och jag omöjligt kunde minnas vad jag läst om tillagning av räksåsen. Det blev till att använda argan list, satte en kompis på att leta på nätet efter receptet som jag hittat på ÖP. Samtidigt bad jag en granne kolla om han hade det kvar (vi blev nämligen bjudna på denna fantastiskt goda torskrygg hos dom). Jagade upp samme granne så pass att han var beredd att åka extra in till stan för att kolla om receptet låg i hans köksskåp. Som tur var hittade kompisen receptet och läste upp det för mej. Puh!

På påskbordet smakade allt bra, förutom skinkan som var en besvikelse. Man skulle vilja ha röntgenblick när man köper skinka i nät. Jag kollar bara på vikten och tar den minsta. När man sen öppnar på härligheten så kan man hitta hinnor hinnor senor senor. Inte kul. Den är nu pulvriserad till små små fyrkanter och har blivit ingrediens i ”Barbros smaskiga Pytt-i-panna med äkta ingredienser från djur på landet”.

Så nu är allt nästan som vanligt igen. Alla har åkt till sitt och här sitter jag och den andre personen i hushållet. Nu ska jag bara försöka fatta att det är torsdag och inte onsdag i morgon.