Min lilla by i världen

När vi bilade hem från Stockholm lyssnade vi bl a till Radio Gästrikland. De var i färd med att kora bästa byn i länet. Byn som vann har jag glömt namnet på ….”fallet” nånting. I alla fall (försök till vits!!) så intervjuade man personer som bodde i byn och frågade vad dom tyckte var så bra med just deras by. Flera sa att det var svårt att säga, det var både så mycket och så lite. Trygghet var det nån som nämnde, trevligt var ett annat ord.

Igår kväll tänkte jag på vad som är så bra med MIN by. Försöker mej på en beskrivning av en vanlig kväll på Västerövsjö: Igår kväll cyklade jag iväg genom byn för att dansa Zumba på Bygdegården. En kväll  i veckan samlas några dansande damer och tränar stenhårt till brasilianska rytmer. Igår var det väldigt svettigt kan jag säga.

När jag sen cyklade hem kunde jag konstatera att Per Nirsa strävade på ute på sjön och att syrenerna blommade och doftade underbart utanför n´Daniel. Hela min väg var kantad av gröna blad och några natt- och dag blommor. Svängde sen in till Norrbro Fårgård och köpte mej lite lammkött, himmelskt gott till grillpartyna som jag ska ha i tid och otid i sommar. Dom hade också tagit fram ett fint ullgarn så då köpte jag en härva sånt också, det kan vara roligt att sticka på nåt till vintern och minnas sin by.
Väl hemma duschade jag, la mej platt i soffan och glodde på tv ett tag innan jag la mej i ett rum som har myggfönster. Svalt och skönt.  Somnade så gott!
Nu sitter jag ute på min fina altan och har bena utanför parasollet – dom kan behöva lite sol. Trots mitt löfte varje år att jag är för gammal för bikini så har den åkt på i år igen. Om det kommer nån drar jag på mej en tröja och ett par shorts. Man måste ju se anständig ut i min förhållandevis höga ålder.

Önskar Eder alla en fröjdefull helg!

 

Åter på lantstället

Tillbaks på Narasjön efter en rolig vecka hos barn och barnbarn i Stockholm. Det var dansuppvisning och fotbollsträning för både flicka och pojke, pool-bad och mycket kortspel. Jag spelar som en besatt och blir jätteglad om jag vinner över en nioåring. Vilken sorts mormor är jag??

På vägen upp genom en del av Sverige ökade utomhustemperaturen ju längre norrut vi kom. När vi klev ur bilen i Sundsvall möttes vi av rena värmeböljan. Inne på IKEA (såklart skulle vi in dit en sväng….) var det svalt och skönt och vi kunde genomföra en promenad genom hela butiken trots att den andre personen i hushållet såg uttråkad och liksom övertrött ut ganska omgående. Vi handlade inte så mycket den här gången, bara ett databord, för det där jag slängde förra året ….. min idiot …. var i alla fall inte så bra. Det är vad jag intalar mej.. Sen blev det en hylla till toaletten, en matta, lite ljus förstås och en väckarklocka för 9 kronor så att jag ser vad klockan är när jag är uppe på natten och inte kan sova.

När vi kom fram till Västerövsjö möttes vi av en härlig syn. Vår gräsmatta var alldeles grön och gräset hade växt ganska mycket – på vissa håll. Innan vi åkte sa vi att i år behöver vi nog inte klippa särskilt många gånger, det är väldigt mycket mossa överallt. Men det säger vi varje år och varje år blir det gräs i alla fall. Visst är naturen underbar!

Så nu idag på morgonen har jag klippt gräset. Min trädgårdsmästare har satt om sina plantor. Jag tyckte ju på vårvintern att VI skulle plantera lite frön, det gjorde vi förr när vi hade växthus. Eller rättare sagt, jag tyckte att HAN skulle plantera lite frön. Han är den som har tålamod och gröna fingrar. Jag är mer en sån som sticker ut och river runt i en rabatt ett tag, sen ledsnar jag.

Mina sallads- och rädisodlingar då? Som innan avfärd till Stockholm befanns vara invaderade av myror fast dom är satta i en hög pallkrage… jodå, det hade kommit upp lite grönt men där var fortfarande en massiv myrfolksrörelse under glaset.. Så nu har det kommit till ännu en vit ring på tomten, Myrr-moster har varit framme.

 

 

Myrkriget Del 2

Idag känner man igen sig. Tänker att det kan ju bli så här också. Att man ska sitta inne och elda och sticka hela dan. Att huvudet känns som bomull och att om man tittar ut mot en gran eller ett rött hus så ser man helt tydligt att det reeegnar. Jodå, jag fattar att det är bra för päran men ibland blir jag väldigt egiostisk och tänker bara på att jag själv ska ha det varmt och skönt ute på min tomt.

Och tror ni inte på …..grrrr myrorna fattade vinken med myrrmarkeringen och drog sig tillbaka till sjumilaskolan. Nu har jag varit i stan två dagar och gissa vad! Nu har dom dragit in i pallkragarna!!!! Det är ju högt upp från marken… Man kan tydligt se dem sträva omkring där bland mina frön. Nån som vet om dom är så illfula så dom gräver upp frön och drar iväg dom till sin stack? stacke? (vad heter det?) För då jäklar. Och Myrrburken är slut också.

Och i morgon far vi till Stockholm några dar så då har dom fritt spelrum. Man bävar! Kanske är hela odlingen flyttad när man kommer tillbaka?

Men jag glömtde ju det viktigaste…. Det nya modemet kom och installerades = hände inget. Sen rörde jag lite på antennsladden, la den så där stökigt bakom stolen på altan… och trot eller ej – JAG ÄR UPPKOPPLAD…

Nya påhitt

I helgen var vädret helt underbart. Satt under parasollet och bara flämtade. Blickade ut över den glittrande sjön och tänkte på hur vackert allt är just den här tiden när allt är på väg att bli sommar. Man kunde nästan se hur löven på träden spratt ut och det blev grönare och grönare för varje timme.

Ägnade mig alltså åt en av mina favoritsysselsättningar. Att lata mej. Den största ansträngningen bestod i att hasa mig in i köket efter kall saft. Lite arbetsamt var det men jag fick i alla fall till mat i både tid och otid trots att jag inte direkt kände mig inspirerad till stordåd inne i köket.

Men medan jag låg eller satt där så började jag fundera över vilka innovationer och nymodigheter som ska införas på lantstället i år. Det gäller att smida medan säsongen är ny, om man väntar för länge blir det inget gjort. Nåt måste jag hitta på.

Det var ju det här med datorn. Om den ska stå i ”nyhuset” så måste den stå på ett bord i rätt höjd. Jag kan gräma ihjäl mej över min ibland alltför snabba hantering över saker som ska bort, min ”döstädning”. I fjol vår bestämde jag oss för att databordet som bara stod där med en blomma på skulle bort. ”Vi behöver väl inget databord här?” (jag kan riktigt höra mej själv säga det). Iväg på återvinningen med bordet. Skivan behöll jag – ifall jag skulle skära nåt på den!!! Hur dum får man bli? Vad ska jag skära som är så stort? Och varför kunde inte bordet få stå kvar med sin blomma på?

Nåja, det som är slängt är slängt. Men kanske ska jag nu ta bordet som står inne i rätta huset och sätta det dit ut? Men vad ska jag då ha där bordet står nu? Man måste ju kunna lägga ifrån sig lite saker när man kommer in – eller?

Jag funderar på högt och lågt men kommer fram till att innan jag fått hem mitt nya modem så är det väl ingen idé att göra nåt alls. Det kanske inte ens blir aktuellt med nån datorplacering. Suck!

Raskt hoppade tankarna hit och dit och plötsligt var dom på toaletten. DÄR ska jag i alla fall göra om. Jag återkommer i ärendet…

Myr-kriget

Det är sedan länge känt att jag är en myrhatare. Varje år utkämpar vi ett krig myrorna och jag. I likhet med alla andra stora slag har kriget ett namn ”Alla mot en”. Dom är ju rätt många och jag är helt ensam om min smått fanatiska uppfattning att myrorna ska hålla till i skogen och inte på min tomt.

Jag vill absolut inte utrota dom! Jag vet att dom är jättenyttiga för naturen och att dom är suveräna arbetsmänniskor det är jag den första att skriva under på. Dom gnor som bara den. Fast nu när jag är på mitt mest ogästvänliga humör så tänker jag att kanske dom har en suverän coach som dompterar sina myrarméer ungefär som i ishockeyn, dom jobbar några minuter var och sen byter dom. Då kanske inte alla är så himla duktiga egentligen och kanske inte alla springer omkring heeela tiden. Måste vara enkelt att ha en sånt lag att jobba med – dom är snabba och dom är framför allt många. Och snacka om att det är lätt att jobba om man får vila efter bara någon minut. Det här kan tyvärr inte kollas men tanken är fri.

Dom får som sagt gärna vara i skogen. Där behöver dom inte känna sig trångbodda. Skogen utanför mitt hus är enorm. När dom är på min tomt tar dom sig friheter. Så fort jag sätter ner foten så har jag minst två myror som biter mej. När den andre personen i hushållet får en myra på foten böjer han sig sakta ner, plockar bort myran och säger ”här ska du inte vara” – och det utan att han fått ett enda bett….. Snacka om folkskillnad! Kan det vara att han är en sån fiiiiiin människa? Och faktum är att dom biter mej även om jag befinner mig på okänd mark. Om en myra ser min vita 39:a så hugger hon direkt. Dom har pratat ihop sig! Undras vilken sorts uppkoppling dom har? Inte är det Net 1 i alla fall (jag har inte fått nåt modem än…. grrr).

Nu har jag gjort slut på 1,5 Myrr-burk och runt omkring på tomten ser man vita halvcirklar som anger den tomtgräns som gäller för myror.

Teknikstrul

Jag ska inte hålla på med sånt här! Jag ska spankulera omkring på tomten och glädjas åt de stackars grässtrån som trots allt har kraft att sticka upp bland mossan. Jag ska njuta av livet och lyssna till fågelsången och känna mig fri och lycklig. Jag ska i alla fall inte B E H Ö V A   Ä G N A   M I G   Å T   T E K N I K O B E G R I P L I G H E T E R!!!

Ni fattar… det är datorn och uppkopplingen jag pratar om. Net 1 (nu skriver jag det igen…. heja på för lite reklambetalning till mej). Nu tog jag hit min fina dator. Antennen provades i alla möjliga och omöjliga riktningar. Till slut fann den sin plats på altanen och på ett bord där jag brukar ha fiiiina pelargoner och sommarblommor. Först tänkte jag – men inte där? Men sen gav jag upp, jag får hitta på nåt nytt ställe för mina blommor. Och att antennspröten stack ut precis i midjehöjd tyckte jag efter ett tag inte var så farligt. Man vänjer sig väl… Få se hur det blir när andra personer än vi själva dyker upp, personer som tycker att de vill gå in på altanen precis som vanligt och inte åla sig in från sidan… En senare fråga dock! Allt var så roligt. Alla lampor lyste på modemet och vi kom in på nätet. Kunde t o m betala räkningar, så bra var det.. Ja alltså inte att betala räkningar, men att det gick!! Vilken dag!

Men en sak tyckte jag vi skulle ordna i alla fall. Antennsladden var 10 m lång och den kunde jag omöjligt tänka mig ha liggande över hela altangolvet. Alltså började jag rulla ihop sladden. Då slocknade alla lampor… och dom blev aldrig sig själva igen.

Helpdesk… undrar hur många helpdeskar man kontaktat under åren? Och hur många trevliga Johan och Jimmi och Marie och Eva man pratat med. Dom är så trevliga, det är inte det. Det är själva grejen att man måste ringa dom. Liksom så förargligt, det känns som att man inte klarar något. Efter diverse kontrollfrågor och underliga handhavandeknep kom Jimmi fram till att mitt moden troligen var sönder. Efter 2 timmars användning? Jodå, det kunde hända. Så nu kommer ett nytt modem på posten och då hoppas jag verkligen… annars ggrrrr…

Fy vad jag klagar. Jag har faktiskt gjort en del roliga saker också. Som att städa lusthuset. Igår putsade jag alla 98 fönsterrutorna. Jag räknar förstås in- och utsida som två. Och rutorna är så himla små så det är svårt att få till dom i hörnen. Det blir faktiskt inte alls bra, men jag tröstar mej med att det är gjort.

När vi satt där på kvällen och solen lyste så såg jag att rutorna var förfärligt flammiga… men det är smällar man får ta. Dom äääär putsade så det så!

Rensa lingon

Så nu är jag på plats.  Hädanefter får du läsa om mitt liv bland myror, lingonris och ogräs från en plats 8 mil från Östersund. Byn heter Västerövsjö.

Nu är det drag under galoscherna. I helgen var det kratta kratta kratta mellan och faktiskt ibland även under regnskurarna, hur många löv kan det bli? Med dotterns hjälp fällde vi en björk på baksidan av huset så att vi har ved ända till nästa år, kanske… Beror på hur kallt eller varmt det blir i sommar, vi får hoppas på det senare för i så fall räcker det. Hela trädet är kapat och klyvet och ligger där och väntar på sol och torkväder.

Jag har tittat till mina odlingar, dvs jag har krafsat lite i jorden i den fina lådan som tillverkades i fjol. Bra med låda, då behöver jag inte böja mej när jag ska rensa alllllllla mina plantor och grödor. Nu ska den andre personen i hushållet göra en låda till, modell mindre så att jag har gräslöken och persiljan inom inhägnat område. Känns fint att omgärda allt med trä.

Sen var det min lingon- och blåbärsodling. Jag har tilldelat två områden på min skogstomt. Där ska det så småningom växa både lingon och blåbär och jag ska kunna ta min hink och gå tio steg för att plocka mej en liter eller två. Än så länge bäddar jag för ett gott resultat, kan man säga. Jag har tänkt ut hur stor odlingen ska bli och jag inbillar mej hur jag ska göra för att lingonriset ska trivas extra bra.

Så nu gällde det att göra fint i odlingen. ”Rensa lingon” har fått en helt ny innebörd, jag har dragit bort allt gammalt gulnat gräs som växer bland dom fina gröna lingonbladen, dragit bort alla ljungplantor som verkar dyka upp fast jag tagit bort alla en gång samt bestämt hur stor min bärodling ska vara, det gäller att avgränsa sig annars blir hela tomten en skog.

Det finns massor att göra och mest går jag omkring och TÄNKER på allt jag ska fixa… vi får väl se

Äntligen där!

Det var ju det här med lantstället. I förra veckan drog vi iväg med fullastad bil och glädje i hjärtat. Solen sken och det var faktiskt bara jättehärligt att vi var på väg. Alla levande stads-hems-blommor fanns med i bilen och tidningen var flyttad till postlåda. När vi kom fram sken fortfarande solen och vi bar och bar och bar och bar och till slut var alla väskor och kassar inne. Byrålådorna blev fulla och i garderoben hängde alla mina sommarkläder tätt tätt. Det är tur att den andre personen i hushållet inte behöver så mycket plats. Garderober är nämligen inget som prioriterats på lantstället.

Det kliade i fingrarna. Nu var det spännande. Vi ville prova om vi hade uppkoppling. Vi hade nämligen köpt med oss attiraljer för ett abonnemang hos Net 1. Dom utlovar uppkoppling där alla andra går bet och det stämmer ju hos oss.

Nåväl, efter många om och men och efter att vi kom på att datorn kan få bo i gästhuset så fick vi faktiskt till en ”connection”. Vi kunde surfa!!! Yes yes!

Jag vill egentligen inte tillstå det, men ibland är jag inte särskilt smart och framför allt så tänker jag inte klart.  Jag har en fin bärbar dator som jag använder hela tiden. Sen har jag en gammal också som står i sin väska i garderoben. Tänkte att den gamla kanske skulle bli bra på lantstället, så får den också komma ut och roa sig lite. Det var ju bara det att den inte var uppdaterad på något vis, alla mina ”certifikat” var för gamla och det var svårt att hitta knappen som gjorde att den kunde ta emot signaler från rymden. VARFÖR TOG JAG INTE RÄTTA DATORN?

Men ändå, vi fick i alla fall en signal och vi kunde komma ut på nätet. Så  nu tror jag att bara jag byter apparat så kommer det här att bli toppen. Ja, och så måste vi rikta in och sätta fast antennen, just nu ligger den på ett bord och det går jättebra men det känns inte sådär 100 att ha spröten ut över altanräcket. Den måste fästas.

Nu kan jag sitta hemma och surfa och blogga och läsa och skriva och himlar vad det ska bli roligt…

PS… Jag har hört att vissa bloggare gör produktplaceringar varpå de blir sponsrade av resp företag. Jag nämner gärna Net 1 varje dag om så skulle vara…. Hoppas dom läser det här! Lite sponsorpengar skulle man väl inte tacka nej till!

Det har blivit nåt fel..

Så länge jag kan minnas har jag hört att äldre människor sover lite. Dom är vakna jättetidigt på morgonen och är ofta uppe före 5 för att ta sitt morgonkaffe.

På senare tid har jag ofta glatt mig åt tanken att jag inte kommer att drabbas av detta tråkiga förhållande. För jag är väl äldre nu? Förmodligen! Jag har alltid sovit som en stock varenda morgon och brukar vakna vid 8-snåret och masa mej upp för att äta frukost innan 9. Härliga tider…

Men nu i ett par veckor har jag vaknat runt halv 6 varje morgon. Pigg och alert. Kan inte ens tänka mej att ligga och dra mej utan känner att det är lika bra att stiga upp. ”Tråkigt var ordet sa Bill”. Och igår kväll låg jag och läste till 0058 så då borde jag ju ha varit liiiiite trött i morse. Men icke!

Hoppas, hoppas att detta beror på våren och ljuset, alternativt är något övergående som jag växer ifrån snabbt. Jag har verkligen ingen brådska upp på morgonen.

Annars är det bråda tider här på min gata i stan. Vår bostadsrättsförening fyller 15 år i morgon och det ska saluteras och firas med en stor fest med underhållning, god mat, sång och musik. Det ska bli jätteroligt… Men först ska vi kratta och städa ute på gården, resa ett tält och grilla en gris. Jag sa VI. Förmodligen står jag bara i ett hörn och hänger på en kratta och kollar när alla andra jobbar, sen gör jag mig fin och går på fest.

Jag är verkligen otrolig på att prata. Idag skulle jag gå ner till stan för att byta bok. Jag är med i Bokias bibliotek där man lånar nya böcker eftersom man läser ut dom. Jag höll på i EN OCH EN HALV TIMME utan att ta mig från gården, det fanns så många att prata med. När jag till sist började steppa ner mot stan insåg jag att det var lika bra att jag gick hem igen. Annars skulle snart hela dan ha gått. Ja varför inte? Man kan undra till vad annat jag skulle använda resterande tid?

Trevlig helg på er alla!

Till Österland vill jag fara …

Visst är väl det en psalm eller nåt? I alla fall så vill jag nu till mitt Österland, dvs Östjämtland och närmare bestämt Västerövsjö, en liten by mellan Stugun och Kälarne.  Jag är född och uppvuxen där och numera tillbringar jag tiden mellan maj och september på mitt lantställe.

Lantställe låter pompost och stiligt. Det är meningen. Tidigare har jag bara sagt att jag ska åka till stugan men det låter för trist tycker jag. Man får väl ta i lite! Lantställe låter fantastiskt!

Vi brukar inte flytta ut förrän i början av maj, men nu var det svårt att få stopp på mej. Jag började packa förra veckan. Allt ska med; alltså i klädväg. Alla 9 sommarkjolarna, alla vita byxor – korta och långa och halvlånga. Alla t-shirts i ljusa somriga färger och med kort ärm. Fast tyvärr får man ju plocka med lite jeans också, och tjocktröjorna, och kanske ett par långkalsonger påttifall. En mössa är lika bra. 7 st schalar – inte långschalar (vits!) utan korta tunna skira… Skor; ja man har ju en del. Jumpaskor, sandaler, såna som man bara stoppar fötterna i och som står ute på bron hela sommaren, stövlar lär man ju behöva, men dansskor – det vete fåglarna. Men tänk om? … dom får hänga med, jag har bara ett par och jag är tveksam om jag kan dansa i dom. Tveksam om jag kan dansa alls faktiskt, det var så länge sen man var ”jängs”.

Så det blev några väskor. Som vi slängde in i bilen och drog iväg med. Det var härligt! Nu hade vattnet i hus nr 2 tinat också (det var fruset i påsk). Och ingen snö fanns det på gräsmattan. Och huset var riktigt varmt och skönt. Det var bara att hänga in kläderna och börja bo.

Krattningen gick sisådär, det blåste så mycket. Men en liten bit blev vi klara med och vi var nöjda och glada när vi idag återvände till stan för att packa lite mer och sen återvända med ett nytt lass om en vecka.