Angripen

Plötsligt högg det till i vänster öra. När jag kände efter var det alldeles hett, kokhett. Och jag tyckte att det svällde under mina händer. Jämförde. Jodå, det andra örat var mindre och definitivt mindre varmt.  Den där grejen som är som en flik på örat var stor som en barnnapp. Och om jag tryckte riktigt noga så kände jag en liten prick. Jag var alltså träffad.

Sökes: Den som gjorde det.
Signalement på illdådaren: Minimal ljusbrun farkost som flyger runt med låg hastighet. Av färdsättet kan man förstå att den har vingar, trots att man inte ser några. Man får också utgå från att den har en mun, därav bettet. När man ska fånga den så är det svårt att komma i skottläge eftersom man först måste hitta ett förstoringsglad och då förstår ni att slag- och träffkraften är begränsad.

Del ur vardagen en helt vanlig dag i en helt vanlig by på ett helt vanligt lantställe.

PT

Skulle faktiskt vilja skaffa mej en sån. Det är ju så inne nu för tiden. Tänk att kunna säga ”Jag och min PT har kommit fram till”.

Jag skulle gärna vilja ha hjälp med min profil. Om jag ska ha runda eller tvära linjer? Om jag ska köra den lite bohemiska stilen eller om det ska vara mer sofistikerat? Hur många gånger i veckan jag ska köra? Och hur lång tid? Om jag ska gno på fast jag egentligen inte har nån lust eller om jag ska göra som jag känner, dvs göra det ibland.

Fast det är väl för dyrt antar jag. Och egentligen så är det väl svårt att få min tomt att bli något annat än en skogstomt – med eller utan PERSONLIG TRÄDGÅRDSMÄSTARE.

Trevlig helg på er alla!

Allt fungerar – vilken dag!

Som vanligt är jag helt dagavill. Vet inte om det är tisdag eller torsdag. Fast mot helgen brukar jag kvickna till och då är jag med på banan. En lördag skulle jag aldrig missa. Datum ska vi inte prata om, jag har tom fortfarande svårt att svara på frågan vilket år det är?? 2013, va konstigt det låter.

Förmodligen har allt att göra med att jag inte vill komma ihåg när jag är född heller. Svamlar omkring, när jag får frågan, och vet till slut inte riktigt hur gammal jag själv är.. Vart ska det sluta?

Igår i alla fall. En förfärligt tråkig eftermiddag och kväll. Det regnade och regnade. Jag var frusen ”i märg och ben” som mamma sa. Det berodde på att vi hade myggfönstret i kvällen innan och att jag frös som en tok men inte orkade gå upp och ta ur fönstret. Hela sovrummet var helt utkylt på morgonen. Jag repade mej inte på hela dagen.

Så blev det dags för TV, jag brukar vägra att sätta mej före 1900. Då blev det fleece-filten, uppdragen ända till nästippen och till sist blev jag varm. Om inte annat blev jag varm för att TV-bilden hela tiden krackelerade. Vi har inget flyt med vår teknik… Det regnade som sagt väldigt mycket men det borde inte bli så där. Försökte följa en kriminalhistora Foy´les war, som jag tycker är så bra. Jag har alltid tyckt att han är så snygg och nu, fast han är ganska till åren kommen, så tycker jag fortfarande att han har något visst. Nåja, det var sannerligen inte lätt att följa den mordintrigen. Precis när något spännande skulle avslöjas så försvann bilden i några sekunder, av på av på av på. Jag letar nu febrilt efter ett reprisdatum så att jag kan få en liten hint om vad allting handlade om.

Men i morse…. vilken härlig dag…

Torgnys radio himself stod på gräsmattan kl 1000. Han ordnade med TV-antennen, som tydligen kommit ur sitt läge. Vi gjorde ett krafttag med antennen till vår internetuppkoppling. VI FICK TILL DET! (märker ni att jag sa VI). Det enda jag gjorde var att sitta inne och gasta  ”nu är det 97, nu är det 88, nu är det bäst hittills”. Ni vet! Nu sitter antennen prydligt uppspikad på ett fint träd som aldrig kommer att falla offer för yxan. Sladden sitter fast på flera ställen i huset och JAG KAN BLOGGA….

Detta är EN LYCKANS DAG … så det så!

Lite bakom

Ibland undar jag hur andra människor städar. Eller rättare sagt hur mycket dom städar; var och hur ofta. Och ibland frågar jag så där lite försåtligt: ”Hur gör du när du rengör där eller där?” så att dom ska tro att jag självklart också städar just där men att jag vill ha nåt bra tips.Men vissa saker törs jag inte ens fråga om, t ex om dom städar bakom tvätt- och diskmaskin. Om dom verkligen drar fram dom tunga maskiner och RENGÖR. Törs inte för tänk om dom säger – ”ja men det gör jag varje år”, ”till jul är det ett måste att dra fram tvättmaskinen”, ”med jämna mellanrum”……Ve och fasa!

Men nu vågar jag säga det. … Jag har inte dragit fram min tvättmaskin på 15 år. Sista fem åren har jag tänkt att den går väl sönder snart så då blir det ju per automatik städat där bakom.

Igår hände något oförutsett, fast egentligen var det förutsett. På tvättstället står en eltandborste i farlig närhet till en liten glipa mellan väggen och tvättmaskinen/-torktumlaren. Eltandborsten är min men används endast av den andre personen i hushållet. Jag har förgäves försökt flytta tandborsten till ett tandborstglas där den borde stå säkrare, men icke…. den hamnar alltid på samma ställe ändå. I samma glipa hänger min hårblås. Varje gång jag greppar hårblåsen så vajar tandborsten till. Igår vajade den lite för mycket. Den ramlade ner bakom tvättmaskinen!!

Jag behöver väl inte säga att det är väldigt trångt där… Genom att plocka fram alla långa skaft jag kunde hitta, inkl dammsugaren, startade jag tandborsträddningsaktionen. Tänkte inte säga nåt först men eftersom jag svor så mycket och det small så mycket och det lät så konstigt så var det omöjligt att inte locka dit en viss person.

Med lock och pock gick det inte. Vi fick inget napp! Det var bara att dra fram hela köret. Och det var jättetungt och jättetrångt. Så snart den var så pass ”ute” så vi fick ner dammsugarröret så påbörjades Aktion Sanering. Usch, usch, usch!  Man brukar tala om dammråttor, här skulle jag kunna säga att råttorna var stora som Dinosarius Rex.

Pust… det var en pärs faktiskt. Men nu är tandborsten på plats I GLASET, och min hårblås ligger i ett skåp.

Nu hoppas jag nästan att tvättmaskinen går sönder så jag får en ny ren fin. Då ska jag passa på och städa där bakom så där ordentligt som kanske alla andra gör.

 

Bakning = materialsport

För några är säkert bakning en hobby. Inte för mej. Bullar är jag bra på och det finns alltid i  frysen ifall nån kommer och vill fika. Och på sommarn kanske en eller två kaksorter men det är långt ifrån säkert. Matbröd ger jag mig på med jämna mellanrum men toppresultatet låter vänta på sig. Det blir sällan bra.

Jag har i alla fall konstaterat att bakningen är en materialsport. I min lilla by har vi en massa aktiviteter under sommaren, aktiviteter som ofta innefattar hembakat bröd, det fikas både här och där. Jag få en order från kära syster att jag ska inkomma med något hembakat till café-veckorna. I år skulle jag få baka 4 sockerkakor.

Lätt som en plätt tänkte jag, satte igång med den första. Receptet är inga problem, dom brukar bli goda. Men formen! Den skulle ju vara avlång så man kunde skära skivor. Första kakan fastnade hälften i formen. OK, den fick vi äta upp själva. Nästa kaka fastnade ena hörnet + lite bitar här och där, den såg ut som en fläckig hamster. Det går ju inte att bjuda på sånt. Vi åt den själva. Jodå, jag smörjde formen jättenoga! Tredje kakan smörjde jag upp och ner och hit och dit, det fanns inte en milimeter som inte var smörad. Men ta-mej-faderuttanlej – då var det ena hörnet som inte vill släppa.

Det måste vara materialfel.  Åkte till stan och köpte en ny avlång form, nonstick eller vad dom heter. Tänkte att jag gör ett sista försök. Och tänk att jag lyckades… nu har jag gjort 4 st och kan säga ”Mission compleeted”. Så om ni kommer till Bygdegården på Västerövsjö i sommar så kan det vara mina sockerkakor ni mumsar på. Väl bekomme!

Planeringstider

Nästa vecka ska vi få rå om våra gulliga och snälla och söta och roliga östersundsbarnbarn några dagar innan deras trevliga och underhållande och snälla föräldrar dyker upp till midsommarfirande.

Jag har skrivit listor och planerat maten som om det gällde ett mindre storkalas – vi blir 6 st!! Men ändå, det blir lite skillnad mot när vi två ska ”ta oss nånting” till lunch, eller äta lite rester både nu och då, eller ”min favorit” steka ett ägg… det kan jag livnära mej på hur länge som helst.

Tänkte på alla andra kvinnor som nu är i färd med att planera familjens och släktens och vännernas midsommar. Kan bara tänka mej vilken enorm tankemöda som ligger bakom en lyckad midsommarhelg.

Härom veckan tittade jag på prinsessbröllop. Vilken härlig fest dom hade på Drottningholm. Och tänkte på den värdinnan, Silvia, hon behövde säkert inte fundera så mycket på följande frågeställningar:

– hur många stannar över natten
– var ska dom ligga
– har jag rena lakan till alla
– middagsmaten, vad passar till vad – nota!!
– hur ska alla veta var dom ska sitta
– räcker det om jag skriver bordsplaceringen och sätter upp den på dörren?
– hur många ska ha frukost nästa dag
– kommer dom att äta den samtidigt
– vad tycker alla om, vilka flingor, vilken fil, vilket bröd – nota!!

Nej hon kunde bara le där i sin tiara, viss om att allt var lagat och klart, alla hade sina egna sovrum renbäddade med fina sidenlakan, alla blev visade till bords av en lakej i högtidskläder och frukosten stod framme med det varma under silverlock och på varma plattor och det kalla som plockades fram på begäran.

Ja nog är det skilda världar. Men vi får säkert lika roligt och det blir säkert lika gott och det går säkert lika bra om jag har glömt en ingrediens och det kommer att ordna sig om inte alla får sina favoritflingor.

Och jag gillar att planera, och skriva menyer och göra notor och det är så himla härligt när jag har så lång nota så jag måste ha med en penna till affären för att stryka över. Känns som att jag gör något jätteviktigt.

….Och det ska bli jätteroligt att vi blir sex personer till flera måltider…

Stilbyte

Läste om en modeintresserad dam där accessoarerna för henne var det viktigaste. Hela hennes stil skiftade med valet av olika tillbehör.

Lätt att säga! Mina accessoarer är typ två skärp och en massa scarvsar (… så där kan det väl aldrig stavas). Jag har massor av örhängen också, många långa och stora som hänger lite och många som hänger lite mindre. Men mest har jag små ”knappar” att ha i örsnibben – såna som nästan inte syns. Vita små pärlor har jag i öronen hela tiden. Vilken typ blir man då? Osynlig-typen!

Men väskor då! Det är väl en accessoar? Jag har massor. Men ingen som är riktigt bra. Är det inte inredningen som är konstig så är det handtagen, dom är antingen för långa för att bära i handen = snuddar marken när jag går, eller för korta så att jag inte vid behov kan hänga dom på axeln. Att ha en väska på axeln är nästan omöjligt eftersom mina axlar i takt med stigande ålder visar på en nedåtgående lutning med ett oräkneligt antal procent, allt rasar ner från mina axlar nuförtiden. Och färgen, vilken färg ska man ha? Nu när det är sommar skulle det väl vara trevligt med något ljusare.

Sagt och gjort. Jag bestämde mej för att ändra min stil genom att köpa en ny väska. Vandrade på stan i timmar igår. Ut och in i väskaffärer, klämde, hängde, kände, synade, synade priset. Njaaa… Värst var det väl när jag på Åhléns såg en virkad vit väska som skulle hänga över axeln som en säck ungefär. En sån slängde jag i fjol!!! Min idiot! Nej nu får jag ta tag i min släng-mani, jag slänger alldeles för mycket och framför allt alldeles för fel saker. Den kunde jag ha haft.

Rätt som det var såg jag små axelväskor där man bara får plats med en tunn plånbok (passar mej perfekt) samt möjligen ett läppstift. DÅ kom jag på grejen – jag tar väl och stickar/virkar mej en sån väska.. då blir jag inne och hipp. Hur jag, som absolut inte är sykunnig, ska få till foder och kanske blixtlås har jag inte ägnat en tanke.

Det tråkiga – eller bra var att jag gick hem utan väska…

Är jag djurvän?

Härom dan fick jag frågan om jag är djurvän eller inte? Jag var tvungen att fundera ordentligt på det. Jag vet bestämt att jag älskar hundar och gillar katter, men när det gäller katter är jag allergisk så det blir lite svårt att hålla i dom. Men dom är väldigt söta och goa och gulliga. Men ser jag en hund, oavsett stamtavla eller utseende, så faller jag direkt.

Hästar är trevliga att titta på. Och jag vågar klappa dom både på mulen och på ryggen. Absolut inte rida. Fast jag tycker det ser ut som att dom har så tråkigt när dom står alldeles stilla timme ut och timme in och bara stirrar ner i marken. Jag blir bekymrad över att dom inte lägger sig ner och vilar nån gång. Ja det gör dom väl nån gång men inte är det ofta.

Sen har vi fåglar. En närstående person i familjen är otroligt intresserad och duktig på fåglar och han berättar gärna om alla arter och beteenden. Och jag kan bli väldigt fascinerad av alla berättelser om hur dom flyger iväg långliga sträckor för att övervintra. Jag kan inte fatta hur dom klarar resan över så stora vatten. När vilar dom? Men jag kan inte lära mej namnen. Flugsnappare och sädesärla borde jag lätt klara, men ibland blir jag osäker och säger nonchalant: ”Jaha, nu såg jag nyss – ja men visst var det väl en flugsnappare?” Har jag tur så får jag svar från den andre personen i hushållet – det är tur i så fall, för oftast svarar han inte alls när jag frågar något. Men det är ett annat spörsmål som jag kan ta upp en annan gång.

När det kommer till kryp så behöver jag inte säga mer. Myror gillar jag INTE… Och inte små flygfän heller, faktiskt så ogillar jag flugor mer än myggor. Flugorna är så irriterande med sitt flygande och landande hit och dit och upp och ner.

Ormar är jag skiträdd för trots att jag aldrig sett nån lös och ledig i markerna, bara nån enstaka gång märkt att jag oturligt och utan någon som helst planering från min sida hamnat framför ett terrarium på zoo. Maskar påminner ju väldigt mycket om ormar så dom går också bort. Meta med krok och mask är inget för mej.

Så vad ska man säga… är jag djurvän? Tror inte det!

Måndag och regn

Ja så var det måndag igen. Jag var ju på bröllop i helgen så det känns ju lite beige att sitta här i en väl använd fliströja – vad gjorde man innan flisen fanns? – och några lagom slitna byxor som jag har när jag jobbar ute i trädgårn.

På förmiddan var jag ute och knipsade lite kvistar, en massa små rönnbärs- och björkplantor har börjat sticka upp lite här och där på tomten. Sen ska vi inte prata om dom som sticker upp strax utanför min tomt. Men dom kan jag inte göra något åt. Snart blir där en hel snårskog som skymmer min sjöutsikt. ”Lantställe med sjöutsikt” smäller ju något högre än ”Torp intill tät snårskog”.

Nu är det kört med utomhusaktiviteter. Det regnar som bara den. Men jag sitter inte sysslolös. I fredags inhandlade jag ett tygstycke på Flatmo. Det ska bli en gardin i den nymålade hallen. Där finns ett litet trappfönster och såklart måste även det piffas upp lite.

Hörde att Madeleines klänning var helt handsydd av Valentino och co. Varför handsyr dom? I alla fall dom långa sömmarna borde väl löna sig att sy på maskin? Håller det verkligen när dom syr för hand? För när jag syr för hand då blir det låååånga stygn, ibland går det så fort så det blir liksom tråcklat. Ganska ohållbart föreställer jag mej.

Men i alla fall, här har jag ingen symaskin och jag är dessutom inte särskilt förtjust i att använda denna makapär. Det blir aldrig riktigt rakt och undertråden tjorvar alltid. Lika bra att sy för hand alltså. Så nu är det Valentino och jag som sitter och sömmar…. Och det gör ingenting om det inte blir så hållbart. Vem går och drar i en gardin som hänger för ett fönster. Gäller bara att få upp den, sen kan den hänga i många långa år.

Jag gillar gardiner med omtag så här på landet. Fusk, det är min bästa gren. Så jag klippte av en remsa på varje sida av tyget, remsan var lite fransig men jag tyckte det kunde passa bra som omtag. Jag fållade alltså inte alls. Så nu sitter där ett omtag med en rosett och en gullig frans…

Flamma stolt …

Igår fick uttrycket ”som spön i backen” sin rätta förklaring. Det lät inte bara som spön utan mer som ett mindre flyganfall. Men idag lyser solen från en fläckmolnig himmel och tittar man riktigt noga och är positivt lagd så kan man leka att det är mer blå fläckar än vita. Det är bara att hoppas att molnen drar iväg åt annat håll. Men det blåser väl för lite för det.

Nåja, man får inte sura. Det regnar inte i alla fall. Gräset som har vuxit sig riktigt långt på bara några dagar får nog vänta på att bli tillklippt nån dag till.

Jag fattar varför alla pensionärer säger att dom har så mycket att göra. Vi tar ju så god tid på oss för allting. Igår höll vi på nästan hela dan med att handla för 582:60 + lite växter för 320:-.

Masade oss upp vid halv nio, frukost och sen iväg till Hammarstrand. Strosade runt på färgaffären, hittade en färgkarta och vips så var färgen där – lavendel. Den jag skulle ha i hallen. Och så lite färg till taket också…. Sen var det ICA och Systemet och när det jobbet var klart hade det gått flera timmar. Fika är ett måste när man är i Hammarstrand.

Och till sist en tur till Bispgården och handelsträdgården. Förra gången vi var där köpte vi ett körsbärsträd som var så himla fint i två hela år. Sen var det nog nån sork som åt upp det. Nu köpte vi en rododendron–buske. Går dom verkligen här uppe? Jodå, om man köper en hel säck med deras favoritjord samt går ut i skogen och samlar vissna små grenar ???? och blandar i jorden. Kunde den inte vara blandad och klar när man köper speciell jord? Det blir värre och värre…

När vi kom hem var klockan halv 3… Då blev det måla av och innan 7 var allt klart. Det blev kanske bra, man måste vänja sig. När man stiger in i hallen möts man av en lavendelfärgad garderobsdörr och det är man iiiinte van vid. Men OK den får sitta på ett tag få se om det känns bra.

Idag är det förberedelser för gäster som kommer på eftermiddan. Innan dess ska jag till Bygdegården och fixa lite innan Byfikat som är kl 1300. Så idag blir det en rolig och händelserik dag, vilket påminner mej om att jag kanske måste sätta fart.

/Ha nu en riktigt härlig Nationaldag .. flamma stolt mot alla möjliga sorters skyar!