Vilken dag!

Vilken dag det blev. Dagen då jag blev pensionär. För mej innebär födelsedagar vanligtvis inte så mycket ståhej. Det ringer många och gratulerar och nu med Facebook så är det väldigt många som kommer ihåg och grattar. Men besöken brukar begränsa sig till barn och barnbarn.

Glad i hågen hämtade jag min gratistårta på Maxi. Köpte två buketter tulpaner också för att liva upp köksbordet lite. Sen hade jag gjort en sockerkaka som jag gjorde iordning ifall barnbarnen skulle föredra den.

Kl 1200 började det. Det vällde in folk. Med blommor och presenter. Här kan man verkligen tala om att ”bli tagen på sängen”. I panik slängde jag på iläggsskivan till köksbordet, hittade en längre duk, kröp ner till skåpet under hyllan där  finkopparna och assietterna står. Kaffetermosarna har jag för länge sen burit ner till förrådet eftersom jag inte bedömde det som sannolikt att jag skulle ha så stora kalas nån mer gång. Alltså fick jag koka kaffe en gång till första koppen och sen en ny omgång till påtåren. Den andre personen i hushållet började bjuda på vin så att tiden mellan första och andra sittningen inte skulle bli så lång. Vi har för lite stolar !!!! På diskbänken trängdes blomsterpapper, använda koppar och odiskade fat. Fler tårtor ringdes in.

Men det var fantastiskt roligt. Jag känner mej rik och lycklig som har så många fina vänner. Min första dag som pensionär kunde inte ha blivit bättre.

Från det ena till det andra. Nu är det ännu mer omöjligt att få någon som helst kontakt med den jag bor med. Han har nämligen köpt en ny telefon och i abonnemanget ingick 12 månader gratis Spotify. Nu går han omkring med hörlurar och när jag genom att vifta framför ansiktet försöker påkalla uppmärksamhet, pekar han bara på telefonen och skakar lite på huvudet i (osäkert…) takt.

Trevlig helg…

Internet-ägare?

Läste att Carl Bildt ska leda en grupp som ska ta reda på vem som äger Internet!!!! Han kommer att inse att upplösningen i Balkan var rena barnleken mot vad han nu ger sig in på. Men OK, jag har några idéer som jag ska skicka till honom. För grabben behöver hjälp, så mycket är säkert.

Jag tänkte mej att varje land skulle få hålla koll på sina uppgifter. Här i Sverige skulle vi föregå med gott exempel och visa hur man kan lösa detta på bästa sätt. Vi skulle kunna skapa en tillsynsmyndighet som skulle ledas av en man. Det är väl bäst om det blir en man för dom kan ju mest om IT och sånt. Huvudkontoret skulle ligga i Stockholm eftersom dom flesta mejlen går förbi där. Och där bor ju flest personer som mejlar och kollar på nätet. Myndighetens namn blir förstås Sverige-Internettet (SI).

Ja sen är det bara för myndigheten att börja kolla uppgifter. Så fort nån skriver nåt om Sverige på internet så vet tillsynsmyndigheten det. Då kan dom dementera ifall det blir nåt fel. Om det blir riktigt svåra problem kan dom ju alltid fråga experter på olika områden: t ex Zlatan, Kungen, Marcus Birro eller Belinda Olsson.

Då vet vi ju i alla fall att alla uppgifter om Sverige blir korrekta.  Sen tänkte jag att alla länder skulle göra likadant. Fast kanske inte Syrien just nu. Men resten. Om alla har koll på sitt så blir det ju inga fel….

Fast det blir förstås rätt mycket att kolla. Men det är ju bra för alla länder har ju hög arbetslöshet. Och sen kan det förstås bli svårigheter med rekryteringen i andra länder. Dom kanske inte är lika duktiga som vi? Tänkte inte på det…

 

 

Vitt vitt allting är vitt

Jag har gått och retat mej på min terrakottafärgade tapet. För 15 år sen var den jättesnygg men inte nu. Har gjort flera trevare och beskrivningar som kan göra biblioteket lite mer typ engelsk countrystile, men har inte fått något som helst gehör.

Å andra sidan kan jag faktiskt hålla med honom. Jag kanske måste besinna mej och komma ner på jorden. Jag är ju inte någon engelsk hertiginna som på sitt herresäte har ett bibliotek där det skulle passa med en tapet som har lite hägrar här och där på en mörk bakgrund. Jag har ju faktiskt bara några hyllor och lite böcker, det är larvigt att ens kalla rummet för bibliotek.

Så jag försökte ändra bara lite, med nåt enkelt. Bytte gardiner. Men dom var lila och i så fall passade inte mattan och inte den gröna skinnfåtöljen. Mattan skulle INTE bäras ut, den var minsann både dyr och fin. Det minns jag absolut, att den var dyr alltså. Och hög, det är en sån där som man måste kliva upp på. Men vips vaps så var både matta och fåtölj förpassade till annan plats. Ibland är jag ruskigt snabb.

Vi insåg båda två att förändringen blev till det sämre. Helt plötsligt på torsdag morgon meddelade den andre personen i hushållet att han absolut inte kunde tänka sig nån mörk färg och under inga omständigheter några djur på väggarna, men att måla rummet vitt kunde han gå med på.

Och nu är allting målat och klart. Vi är snabba när vi sätter igång. Nu är hela lägenheten vitmålad och om inte det är ljust och trevligt ja då vet jag inte. Igår inhandlades gardiner och en lampa. Fåtöljen och mattan fick komma in igen och passade plötsligt riktigt bra. Nu ska jag städa så där riktigt, dvs jag ska torka alla böcker på ryggen med fuktig trasa, det blir skönt för både dom och för oss som bor här.

Och i och med detta är det nu slut med förändringar hemma på min gata i stan. Nu måste jag besinna mig och invänta våren då jag åker till mitt Land…. där är det mycket ogjort!

 

Vill inte höra mer

Jag vet att man inte behöver titta på TV och inte heller behöver man läsa allt som står i tidningen.

Nu är det väldigt svårt att undvika två ämnen som går som en löpeld i samtliga media:

1.  Cancervården

2.  Åldringsvården

Jag orkar inte läsa, höra eller se mer. Jag gör som strutsen….

 

Drömmer ett liv

Jag drömmer och drömmer. På nätterna alltså. Förra veckan höll jag en konferens på en stor och fin fjällanläggning. Oklart vilket budskapet var, likaså målgruppen. Det var i alla fall ett bejublat framträdande som kryddades med ett fantastiskt bildspel där både ljus, bilder och ljud samspelade.

Inatt drömde jag att jag anmält mej till Vätternrundan!!! Det enda problemet jag hade med det, var att jag inte visste hur jag skulle ta mej till startplatsen. Om det fanns parkeringar där…

Det är bra att ha drömmar, det har jag hört många gånger. Men jag tror också att det är bra om någon del av drömmarna slår in – nån gång.

Har mycket svårt att tro att jag kommer bli en eftersökt talare eller att jag nånsin kommer finna det meningsfullt att cykla runt en jättestor sjö…

Nu väntar en ny härlig vecka gott folk! Solen strålar, snön ligger vit på taken, jag är vaken och ska sätta igång och förändra ett rum hemma på min gata i stan. Förändra och förändra, jag ska prova att hänga upp några andra gardiner. Så nån jätteförändring är det väl inte tal om. Men allt beror ju på hur man ser det, eller hur?

Åldersbevis

Jag har en kompis som tycker det är toppen att hon är född 1940. Anledningen till denna eufori är att hon alltid lätt kan räkna ut hur gammal hon är!!! Är det något att glädjas åt i dessa dagar undrar jag?

Själv är jag född 1949 och, en del håller med, det är ganska svårt att räkna ut hur många år man är då, särskilt om man får en snabb fråga utan förvarning. Många känner till min bristande förmåga i huvudräkning och kan då lätt själva förstå att jag ibland säger lite fel. Dom som ser in i min själ kanske förleds att tro att jag hittar på lite när jag stundtals  räknar fel på nåt år,  självklart åt det nedre strecket.

Jodå, jag svävar på målet och försöker räkna i huvudet. Om jag har tur så har dom glömt hela frågan och jag slipper säga sanningen, som i alla fall för mig låter väldigt konstig. Är det verkligen sant att jag blir 65 om några veckor.

Första varningen stod ICA Maxi för och igår kom ännu ett bevis!

 

Urholkning av tårvärde

”Tårarna får sämre kvalitet i takt med stigande ålder”, säger läkaren allvarligt och fortsätter:  ”Men man kan köpa konstgjorda tårar receptfritt på apoteket”. Är mest glad åt att jag inte behövt pressa fram några på väldigt länge och hoppas att det dröjer också. Vilken kvalitet dom har känns inte så viktigt.

Det är inte bara tårarna som får sämre kvalitet. Jag har märkt vissa förändringar i skinnet också. Jag har alltid haft lätt för att få blåmärken, men då har det rört sig om rejäla istötningar. Inte som nu. Så fort jag nuddar vid diskmaskinsfronten (varför har jag den öppen?) eller slår stortån mot toalettdörren (samma fråga infinner sig) så får jag ett rejält blåmärke. Och det gör jätteont. Finnar tillhör en svunnen tid men ibland får jag liksom en liten ”kvissla”på ryggen eller armen. Jag känner den direkt och är där och pillar. Och vips så blöder det. För så lite??? Ja att nåt har hänt står utom allt tvivel.

Undras just hur dom gör när såna som jag anmäler oss till Donationsregistret. Jag har gjort det igen, förra gången var jag cirka 30 och då blev dom säkert glada att jag kom med. Nu har dom kanske en liten ”bug”. Jag är såklart osäker på namnet, förekomsten och användningsområdet på just det ordet, det känns lika abstrakt och okänt som Figs-artikeln. Och när jag ändå är inne på Figs-artikeln, är det nån mer än jag som absolut inte fattar ett jota om vad den är/gör/vill/kan trots att jag hört flera förklaringar. Det enda som fastnat är att det har med jorden och rymden att göra.

Men nu gällde det Donationsregistret där dom kanske via sin bug skiljer ut alla som uppnått en viss ålder och lägger dom i en särskild mapp. Då blir det som när barnen skulle städa upp efter den gamla förälderns död. Mamman hade samlat på allt. Det var gamla presentpapper, gamla presentsnören och en massa gammalt skräp uppe på vinden. Mitt i allt låg en påse märkt:

”Snören, för korta att användas”

Ha en härlig vintrig, kall och fin vecka!

Här ska firas

Om några veckor fyller jag jämnt delbart med 130. Något som uppmärksammas av ICA. Jag fick brev för en månad sen med gratulationer och erbjudande om att hämta en fin tårta när jag fyller år. Självklart ska jag göra det.

På tårtan skulle det stå GRATTIS. Men man kunde ändra på texten om man så önskade. Jag har funderat mycket vad jag ska ”ta” för såklart ska jag ha egen text på den fina tårtan till mej.  Nu har jag bestämt mej:

Grattis Barbro!
Till en inte alltför medfaren dam med erfarenheter man knappt kan ana. Din halvtröga tankeverksamhet kompenserar du med ett fniss som du borde ha slutat med för länge sen. Men trots en del årsbaserade brister så önskar vi dej ändå lycka till med din födelsedag och hoppas att tårtan ska smaka! 

Undras om det kommer att kosta extra?

Trevlig helg!

Ljus, ljus strålande ljus

Jo men det blev ljusare, mycket ljusare. När allt det röda och alla ljusen och alla stjärnorna var borta så blev det ändå ljusare konstigt nog.

Jag höll på hela dan igår. Det kan tyda på
1)  att jag hade vansinnigt mycket julsaker framme
2)  att jag är olidligt långsam

Jag tror på det senare. Började kl 10 och flängde på. Den andre personen i hushållet ställde sig vid granen och började plocka bort glittret. Vi har sånt där tunt glansigt glitter, ganska många är det i granen. Han tar noggrant bort om inte ett och ett så tre och tre. Gör en fin samling och knyter ett snöre om.

Under den tid det tagit för honom att avlägsna glittret från granen har jag: Dragit ner girlangen i köket och plockat bort tomtarna som hängde däri. Tagit bort alla ljusstakar från fönstren, dammat två dukar, dammsugit soffan och lagt ut fårskinnen på vädring. Alla kuddar har jag lagt på ett särskilt ställe för vidare transport ner till förrådet. Rafsat ihop alla julkorten och lagt dom i en särskild tomtesäck, där ligger dom tills nästa år när jag kan sitta och minnas vilka ”jag fick från” och se till att jag kommer ihåg dom. Tagit bort änglarna som hängde i trollhasseln. Lindat ihop alla ljusslingor med stjärnor och hjärtan och lagt ner dom i lådorna. Skakat fler dukar. Kom på att blomman som pga platsbrist fått stå längst upp på bokhyllan nog var väldigt torr och behövde skakas om. Dammsög bort alllllla småbladen. Slängde i en tvättmaskin med rött. Tog ner tomtetavlorna som jag mödosamt sytt och ersatte dom med nåt blaskigt av Eric Hemmingsson. Dammade fler dukar. Dammsög.

Nu ville HAN att vi skulle ta bort ljusen i granen. Proceduren är noggrann så att vi inte ska göra fel nästa år. Granen plockades ihop och las i en kartong fvb till förrådet. Högen till förrådet börjar nu växa så jag springer iväg 4 gånger för att lämna och samtidigt hämta mina rosa kuddar (se tidigare inslag….)

Som tur är ringer det på dörren och vi få kaffefrämmande. Som synd är ser det ut som 17 här, men det blir en trevlig stund och ett härligt avbrott.

På´t igen och nu börjar jag bli trött. Men jobba jobba, gno gno…. Snart ser det alldeles tomt och bart ut i alla fönster, inte en blomma finns kvar. Det är som ett svart hål ut i rymden bara. Hinner inte köpa nya växter, det får vara så här idag. Utmattad bevittnar jag finalen i Junior-VM.

Och nu, Dag 2. Iväg på Maxi och inköp av nya växter och örter. Fönstret blir så fint, eller hur?

Och nu kan det bara bli bättre. Det kan bara bli ljusare och ljusare och närmare och närmare våren…

Dags att öka…

Nej nu jädrar i min låda… Nu måste det bli slut på soffliggandet och godisätandet. Något måste göras… Så tänkte jag i morse när jag vaknade till denna … ja vilken dag är det egentligen. Jag är oftast ”dagavill” men nu är det alldeles på tok. Helgdagar hit och vardagar dit, svårt för mej att greppa.

Just det… vad gör en pensionerad kvinna i god författning och med energi som en gammal travhäst en sån här dag? På stan och kollade rean var jag igår, behöver jag nämna att jag inte köpte något? Promenad, ja kanske – fast det ser väldigt halt ut.

Ja men naturligtvis, jag kan ju städa. Julsakerna ska bort men där har jag bestämt mej för att hålla ut tills i morgon, vilket är ovanligt länge för att vara mej. Brukar ledsna direkt efter nyår men nu var vi ju borta en vecka så julen kan få vara kvar tills i morgon.

Men just det, byta lakan… det kan man ju alltid göra. Ja inte alltid men det är säkert dags nu. Opp och hoppa min glada loppa.

Just när jag var som värst på gång och småsprang mellan sovrummet och tvättmaskinen med lakanen, uteplatsen med täckena och dammsugaren i ena handen och slangen i den andra och mattorna som skulle ut och vädras i den tredje, säger den andre personen i hushållet:

– Ska vi inte ta en promenad?
– Nu? Är det inte skithalt?

Han har såklart kollat termometern och vet med säkerhet att nu är det plusgrader och våra skor som såklart är försedda med ett ansenligt antal dubbar kommer att gå igenom istäcket.

– Ok då, vi går väl en runda… (fast lite störd är jag eftersom jag planerat att göra massssor) Ute är det jättehärligt och vi kan faktiskt gå ganska obehindrat fast det ser glashalt ut. När vi kommer hem har vi sån tur så vi får kaffefrämmande och jag får ta fram mina julkakor och sen är det nästan slut i alla burkarna.

Ja, sen blev det så småningom ishockey och mat och tvättmaskinen fick gå på högvarv hela dagen.  Överkastet hann jag aldrig lägga på idag, det kan vänta tills i morgon.

Och nu är klockan halv 7 och vi vann ishockey-matchen och snart börjar Stjärnorna på Slottet och jag kan bara säga ”Så går en dag ifrån vår tid….”