Nåt för Stortorget

Har precis kommit på en jättebra idé hur man kan få Torget i stan att se mer gästvänligt och trevligt ut.

På Gran Canaria bokade vi in oss på en utflykt en söndag. Vi skulle åka buss på en halsbrytande färd långt upp i bergen till en liten stad där det enligt utsago var en alldeles fantastisk marknad så här på söndagen. Det var kallt och blåsigt och vägarna vi slingrade oss fram på var rena mardrömmen.

Marknaden var inget för oss. Eftersom vi inte skulle köpa sättpotatis, inte heller kunde vi plantera blommor och lökar i det egna landet just då. Köpa frukt och grönsaker kändes inte heller särskilt nödvändigt när vi hade halv-all-inclusive.

Så vi gick och irrade lite, och frös, och längtade tills att bussen skulle åka tillbaka. Plötsligt kom vi till ett torg. Här hade man spänt upp ett tak och man kunde höra musik och sång. Vi gick närmare och jag fick syn på en äldre dam som dansade som en vilde, utan partner.  Hon hade långt lockigt, lite risigt hår, knallröda läppar och stora solglasögon. ”Jaha”, tänkte jag, ”det är väl en sån där speciell dam som finns lite överallt, en sån där som gör som hon vill vare sig det passar sig eller inte”. Vi gick närmare, och då fick jag se massor av ensamma damer som dansade för sig själva. Ja det fanns dansande par där också. Men mest ensamma damer i övre och mer än övre medelåldern.

Jag stod alldeles som förhäxad. Alla var mycket sminkade, hade klätt sig i tajta kläder; leopardtajts eller korta jeanskjolar. På fötterna hade de små skyhöga klackeskor. Och som dom dansade. Antar att det var cha-cha eller rumba eller nåt annat spanskt. Dessutom hängde dom med på alla sånger som tjejen på scenen sjöng.

Det var så härligt att se dom. En helt vanlig söndag i en helt vanlig liten stad på ett litet tråkigt stentorg, där dansade dom och hade urkul.

Självklart hoppade jag med och dansade ensam jag med. Förutom att jag kände mig härligt vild och lössläppt så slapp jag frysa mer under hela resan.

Jag kan riktigt se det framför mej. Hur jag spruttar iväg nerför Samuel Permans gata en vanlig söndag i september. Jag har på mej leopardtajts och dansskor med taxklack (man vill ju inte bryta benen i nåt mer våghalsigt). Jag har burrat upp håret och jag har sminkat mej till oigenkännlighet. Och sen ska jag dansa tillsammans med andra brudar av samma slag. Och vi ska svettas och skratta och sjunga. Och hela tiden står det folk runtomkring och tycker vi är fantastiska att titta på….

DET NI!

Drag under galoscherna

Nu är det full fart, inte direkt framåt, men hit och dit och upp och ner. Jag är som en gammal travhäst som plötsligt får syn på lite gräs där borta eller här borta eller kanske bortanför där borta. Frustande och stånkande springer jag runt bland olika aktiviteter och sysselsättningar och resultatet blir kaos och ödeläggelse och ingenting blir riktigt avslutat.

Efter hemkomsten till våran gata i stan är vädret fortfarande strålande och jag inser att man kan kratta även här. Vi har många gemensamhetsytor där jag bor och på dom är det helt ok att vara och verka. Vilket många med mej tycker. Så fort man visar sig utanför dörren med en kratta så strömmar en massa trevliga och vårväderslyckliga människor fram ur vrårna. Man har så mycket att prata om när det är vår. Vädret förstås, men mest om hur lycklig och glad man känner sig när man kan lyfta  en kratta och göra fint på gården.

Igår gjorde jag en kaka för nu kan vad som helst hända. Det kan bli många som är fika-sugna och vill hälsa på när vi sitter på uteplatsen. Fast man får förstås komma ihåg att ha varmt om ryggen, för det drar alltid på baksidan av kroppen.

Och inne, inne kan man ju också vara. Putsa fönster? Ja, varför inte. Tvätta alla vinterkläder? Absolut. Byta gardiner? Bara i sovrummet. Ta fram ännu mer sommarkläder och kolla vilka skor man kan ha i år. Inte många kvar efter höstens genomgång där alla som var sönder på lilltån åkte iväg. Synd, dom var ju så sköööna. Måste på stan väldigt snart och kolla skor också.

Alltså. Om ni ser nån ljusbrun, lätt överviktig kvinna i övre medelåldern som springer med en kratta i ena handen och ett tvättmedelspaket och en fönsterskrapa i den andra samtidigt som hon praaaaatar med alla och kvittrar: ”Men vi måste ju sätta oss och dricka vin nån kväll och bara njuta”… då är det med all sannolikhet mej du ser.

God dag på er alla!

(s)kratta lagom

Jag brukar inte fiska. Påstår att jag är alldeles för rastlös för att sitta och stirra på ett flöte eller ett pimpelspö. Det är bara skryt, varför skulle jag vara rastlös? Den som är det har oftast något annat som dom hellre bör eller vill göra, vilket förstås inte gäller mej. Nej, det handlar om att jag inte på några som helst villkor kan tänka mej att ta i en rörlig mjuk tingest som slingrar sig runt mitt finger och som jag ska trä på en krok. Ussssccccchhhhh! Men det behövde jag inte tänka på i påsk eftersom isen var mörkblå och såg farlig ut.

Skidor har jag åkt i mina dagar. Uppåt och neråt och åt sidan. Jag kan numera absolut tänka mej att ta en tur på sjön mot solen och bara glida fram så där sakta, men att ta mej till ett spår där det går upp och ner har jag slutat med för länge sen. Men jag är faktiskt gladast om jag slipper överhuvudtaget.

Så jag kan alltså verkligen utbrista: Vilken helg det varit! Härligt skönt väder, inge regn och ingen is och ingen snö. Det var dessutom så torrt och fint så vi har krattat hela tomten på Lantstället. Det är ingen liten tomt och det är ingen liten mängd löv som ska krattas. Det står björkar och aspar och rönnar precis överallt. Och står dom inte hos mej så står dom hos grannen och när det blåser så blåser alla löven upp till mej. Detta är visserligen bara en obevisad teori, men jag är nästan säker.

Varje vår är det likadant. Jag kvittrar ut ur bilen och säger: ”Vad det ska bli härligt att få kratta. Jag ällllskar att kratta…. det blir så fint när man får fram lite grönt ur allt det bruna och trista”. När jag krattat en halvtimme är jag döless…. Jag börjar ana kommande besvär i nack- och skulderparti, tummarna känns stela och konstiga och det är absolut ett skavsår på gång på BÄGGE händerna.

 

Men skam den som ger sig. Jag gör otaliga utbrytningsförsök, som t ex ringa nåt viktigt (!) samtal, ordna lunch (fast där kom jag tvåa flera dagar…. det fanns en som ville gå ifrån mycket hellre än jag), fixa vatten, koka kaffe. ”Jag svettas ihjäl… måste vila lite!”

Otroligt nog så klarade vi av allt ändå. Det återstår en liten trekant nere vid mina odlingar, där låg det lite is kvar så den biten spar vi tills nästa gång.

Nöjd och belåten rattade vi mot våran gata i stan och när jag tittar ut genom fönstret så ser jag att det även här finns löv som vill komma till återvinningen. På´t igen alltså!

Glad påsk!

I flera år nu har vi varit fler än två personer på påsk. I år ser det ut att bli annat. Än så länge är det bara jag och den andre personen i hushållet som drar österut. Kanske får vi ”hem” ett av barnen också men om detta svävar vi än så länge i ovisshet.

Oavsett det så blir vi max 3 och det borde ju resultera i att min matnota skulle bli mer lätthanterlig. Men icke, nu när vi inte varit på Lantstället sen i september så är det massor som fattas. Förutom påskmaten så finns där inte olivolja, vitlök, mjöl, socker, kaffe, the, vinäger, ris, smör, tandkräm, flingor, sylt mm mm; ja allt sånt där som bara finns här hemma utan att man tänker på det. Så nu blir det till att bege sig till mataffären med en nota lång som alla våra dagar och jag tror t o m att jag ska ta med mej en penna och stryka….. det känns så himla viktigt och arbetskrävande när man kan få stryka nåt från en lång lista. Då kanske nån som ser mej där bland montrarna tänker: ”Ja men se där är det en kvinna som kommer att få det jobbigt i påsk.  Så mycket som hon handlar lär hon få besök av ett otal antal personer!” Ja ni hör … Sånt där larv håller jag jag på …. alldeles som om nån skulle bry sig ifall en dam i övre medelåldern håller i en penna på mataffären!!! Ibland tycker jag faktiskt själv att jag är fånig.

Men roligt är det. Att planera påskmaten. Köpte faktiskt en Året Runt för att kanske få tips på några nya häftiga recept. Där kammade jag noll, där stod bara eländes elände tycker jag. Men korsorden kan ju komma väl till pass.

Nej, det blir nog som vanligt; sill och ägg och lax och lax och sill och ägg och lax och ägg….

GLAD PÅSK!

Ut i skogen ska jag gå …

Hur kan man tycka att det är så mysigt med en plaskvåt gräsmatta. En massa murkna, ruttna och blöta löv som ligger tätt tätt och bildar en butter mörkbrun sörja.  Och hur kan man tro att luften absolut är avsevärt mycket hälsosammare på just det här stället än 8 mil längre bort?

Igår besökte jag vårt Lantställe (som jag sagt tidigare så avstår jag från benämningen ”Stuga” eftersom det låter så futtigt) för första gången sen i oktober. Ganska djärvt, men jag litar på att allt ska fungera under långa vintern trots obefintlig tillsyn. Jag skred in, skruvade på vattenkranen, satte på värme och kylskåp, kokade en kopp kaffe och kunde alltså  konstatera att det gick bra i år också.

Sen gick jag omkring en lång stund och bara log. Plockade upp några pinnar här och där, det finns massor med pinnar och kvistar överallt. Hoppade lite på isflaken som ligger kvar lite längre ner på tomten, när jag kommer tillbaka tar jag spaden och hackar. Det är skitkul…

Vände hemåt med glatt hjärta, värmen är på och tills på onsdag är det varmt och skönt i huset. Då kan jag ta och storstäda, påskpynta och sen ska jag ut och jobba på tomten. Längtar!

Ha en härlig före-påsk-vecka!

 

Ut med det tunga och varma..in med lätt och ljust

Jag springer gärna dom där stegen. Ut ur huset, över gården, ner i källarn, in i förrådet. Lämna, hämta. Upp igen och ner igen…..

Jag ställer bort vinterskorna. Va roligt det är! Oftast är jag för tidig, men spikskorna måste väl ändå vara färdiganvända för i år? Det kan väl knappast bli en halka så svår att jag måste fram med dubbarna? Nej, det bestämmer jag att det inte blir.

Och värsta dunjackan, som jag faktiskt bara använt några gånger i år. Den kan gärna få hänga där nere ett jätttelångt tag. Och så smyger jag med mej den vita vårjackan. Tidigt, men det är så kul att se den hänga här uppe och bara vänta tills det blir dags. Lite lättare skor får också följa med upp och in.

Och inne är det dammigt och smutsigt och härligt. Snart får jag ta itu med vårstädningen. Men först ska påsken firas och det blir på lantstället. Där kan jag dra in med dammsugare och såpa och tokstäda nästa vecka. Ska bli härligt. Har jag tur så finns det ingen snö så då behöver jag inte åka skidor alls i år. Man har olika önskedrömmar här i livet.

Ser alltså fram emot helgen med tillförsikt. 4 par skor mindre i skohyllan och 2 dunjackor mindre trångt på klädhängare i kapphyllan.

Trevlig helg hör ni….

Mycket ska man va med om

Nog har jag stickat mycket i min dag som inte riktigt blev som jag tänkt mej. Tröjan eller koftan har sett väldigt bra ut och påmint mycket om den som snyggingen på bilden av beskrivningen har på sej, men på mej har den inte blivit lika passande. I såna fall har jag sur sur sur lagt verket längst in i garderoben och där har det fått legat ett otal antal månader. Tills jag en dag, utan att jag nästan märkt det själv, petat ner den i en påse som ska lämnas till Röda Korset. Då har jag en och annan gång tänkt att det blir synd om den som köper eller får den här, den ser ju så bra ut men ack vad man bedrar sig. När den kommer på kroppen…. Fast man kan ju ha olika kroppar förstås! Tänkte inte på det.

Nu har jag som bekant sedan en tid tillbaka hamnat i en situation med mer begränsad likviditet. Och nu känns det hemskt att kasta bort allt GARN…. Så igår satt jag x antal timmar och repade upp hela tröjan. Den som skulle bli så fin till vita byxor i sommar när jag är lite brun och rött och vitt på sommaren är ju så fint!!!

Nu ser jag det hela som ett led i mitt ständiga projekt ”Få dan att gå”, hädanefter benämnt FDAG. Det gjorde den. Timmarna gick medan jag svor och klippte. Tröjan var som man kan se randig och jag hade knutit ihop trådarna och sen hade jag fäst och fäst och fäst och sytt och sytt och sytt. Nästa gång jag stickar nåt ska jag fuska lite mer när jag syr ihop. Påttifall…

Så nu kommer nästa fråga. Vad ska jag göra av garnet? Och därmed inträder fas 2 i mitt projekt ”FDAG”. Det blir till att spana på nätet dagen i ända tills jag hittar nåt fiffigt mönster.

Men innan dess ska jag på gymet. Behöver väl inte nämna att jag tycker det är onödigt att det snöar idag. Ha en härlig vecka!

Hemma på min gata i stan

Tillbaka i stan efter två härliga veckor på Kanarieöarna. Som alltid är det svårt att beskriva hur veckorna varit, det känns som att det blir lite torftigt och det känns som att alla man träffar tänker ”ja men det är klart att det var varmt och att det var härligt… kom med nåt nytt”.

Till synes ganska enkla saker känns lite löjliga att berätta om. Och ändå är det just dom som är resan. Känslan av att sätta sig vid dukat bord, äta nystekt fisk, sippa på en läskande drink ur ett sugrör med en palm på, få en nygjord omelett till frukost, ligga under ett parasoll och bara känna vinden som rufsar om i håret och gör att palmerna långt där uppe vajar lite. Att gå längs havet och det liksom sticker i ögonen för att det är så ljust och att havet har så fin färg. Att sjunka ner med tårna i den våta sanden och få säga ”oooh” när saltvattnet ibland stänker ända upp till knäna.

Förr, när jag jobbade, gick flera dagar i början på semestern åt till att vila upp sig. Minns att det alltid var väldigt mycket att göra innan man kunde ge sig iväg med gott samvete. De första dagarna låg jag som en död sill på solstolen och nickade till flera gånger om dan. Nu var det annat. Jag var så utvilad och pigg så att jag redan från dag 1 och minut 2 låg och spanade efter nåt att fästa ögonen på. Jag sov inte en minut. Det fanns så mycket att kolla på. Alla kläder, alla baddräkter.  Alla människor; snygga och mindre snygga, långa och korta, tjocka och smala. Att lyssna på alla språken, som faktiskt mest var tyska på vårt hotell. Jag har ju läst tyska och ibland brukar jag lura i barnbarnen att jag KAN tyska. Men det är alltså helt fel, jag kan inte göra mej förstådd ett dugg. För detta har jag nyliga bevis.

Och nu är allt ett minne blott. Men vad gör väl det när man kommer hem till klarblå himmel och strålande sol, när man kan ta ett andetag och det känns som att friskluften går rakt genom hela kroppen och inte stannar till förrän nere vid de solbruna tårna.

Vad jag har det bra! Trevlig helg på er alla!