Trädgårdsarbete – vad gör man???

När folk säger… ”Nu har jag så himla mycket att göra. Jag har så mycket i trädgården” då blir jag alldeles stel. Undrar ” Vad gör dom i trädgården? ”

När jag ställer mej och ser ut över vår skogstomt så undrar jag alltid vad jag ska göra, hur jag ska göra det, vad det ska bli av alla små futtiga rabatter, vissna buskar och slokande rosor? Det verkar inte som att nånting direkt tar sig och blommar och sväller och grönskar och prunkar hos mej… Man kan då inte märka att jag är en bonddotter i rakt nedstigande led. Jag får inte till nånting.

Nåja, vi har ju en rabatt på varje sida om broa. För flera år sen hämtade jag stora stenar som liksom skulle inrama rabatterna. Stenhämtningen var för övrigt ingen populär åtgärd för den andre personen i hushållet. I alldeles spritt nya Mersan åkte jag på skogsbilvägar och lastade in stenar som var röda och fina och skulle passa sååå bra i vår rabatt. Såklart tog bilen ingen skada….

Nu upptäcker jag att stenarna sjunkit ner och inte syns alls. Och inte är dom lika röda och fina som ute i skogen heller. Men jag tog i alla fall och lyfte upp dom och ändrade ordningen lite, så kanske kanske såg det lite bättre ut. Bättre ut såg inte rabatten, där stora hål gapar tomma. I en rabatt ska det väl bara välla ut gröna växter och lite blommor här och där? Det har absolut aldrig inträffat hos mej. Här är det luckor…Är det nån som käkar mina växter eller dör dom ut i brist på omsorg och bevattning?

Det enda som gör sig är ormbunkar så vips var vi på österövsjö-skogen och stal en orm-bunke, så vet man i alla fall att nåt blir grönt. Sen bar det iväg till Bispgårdens handelsträd-gård där vi inhandlade tre plantor… hoppas hoppas att dom växer och sväller och fyller ut i rabatten.

Sen gav jag mej på bärbuskarna, eller i alla fall under dom. Rensade och gjorde fint. Men upptäckte samtidigt att det snart inte är några grenar kvar på buskarna…. Det blir en senare fråga, det kommer säkert bär så jag får ihop till några burkar med rödvinbärsgelé till hösten.

Återstår frågan: vad ska jag mer göra i min trädgård? Eftersom alla säger att det tar sån tid? Jag var färdig efter typ en eftermiddag….

Myrorna krig har startat

Jag tycker visst om djur. I alla fall såna som uppträder ensamma och som man kan klia, stryka på och prata med. Jag tycker inte om såna som kommer springandes i stora hopar, med gnetande brådskande steg och som inte väjer för något när dom ska fram med sin minibarrpinne. Och jag tycker inte om tanken att jag inte vet vart dom är på väg. Håller dom på med ett bobyggande under min altan rentav eller vart hastar dom, omöjligt att se, dom är så många och dom springer faktiskt väldigt ofta åt olika håll. Jag vet allt detta med säkerhet eftersom jag med nästan manisk energi ägnar mig åt att ogilla myror.

Första dagen här greppade jag Myrr-burken och började strö. Den andre personen i hushållet är skiträdd för att jag ska vara dum med myrorna. Han påstår att en gång, när jag hällt ut Myrr, så rasade ett staket!!!!! Som om myrorna skulle ha bestämt sig för att straffa Myrdödaren. Snicksnack. Följande konversation utspelar sig dock alltid varje år:

– Ska du börja med det där nu när vi ska gå omkring här?
– Vi kommer ju att vara här till september så det blir svårt att hitta ett lämpligt datum.
– Du måste ju ha en plan!
– Det har jag.
– Jamen nu strör du ju överallt!
– Absolut inte, jag stänger vid dasset, från skogen, framför broa och framför altan.
– Det är bättre att göra det när det inte är sol!
– Perfekt att göra det när det är sol, då blir det regn sen.

Till slut inser han det omöjliga i övertalningsprojektet och jag fortsätter. Kan hålla med om att jag ibland blir lite ivrig och glömmer min uttänkta plan. Jag strör så länge burkarna räcker (dom är faktiskt mindre nu för tiden) och när jag är klar ser hela tomten ut som ett verk av en planarkitekt; det är inrutat åt alla möjliga håll och om jag vore myra så skulle jag bli alldeles yr i huvudet efter att ha behövt välja väg så många gånger.

Ja, om jag vore myra så skulle jag direkt ge mig iväg till Sjumilaskogen som ligger alldeles intill. Där skulle jag bygga mitt bo i lugn och ro.

Jag bor på landet….

Nu har flyttlasset från storstan gått hit till Lantstället i östjämtland. I sommar får ni följa mitt liv bland myror och ohyra, i sol och regn, i trädgårdsland och rabatter, från solstolar och hängmattor.

Här i östjämtland är det som vanligt en annan luft, en annan himmel, helt andra ljud och en helt annan känsla. När vi ålade oss ur bilen i fredags (den var packad till bristningsgränsen) och satte ner foten på gräset, då blev det helt plötsligt sommar.

Efter 14 vändor till bilen för att bära in kläder, skor, dragspel, jackor, mer kläder, mat, målargrejer, blommor mm mm satte vi oss bara ner och njöt av stillheten samtidigt som vi läppjade,  ja inte riktigt läppjade för jag var så himla törstig, på ett glas rosévin. Det kändes nästan som när man jobbade på riktigt och kunde njuta av första semesterdan.

Samtidigt som jag satt där och drack stora klunkar kollade jag på stenarna som ligger framför broa. Där kryllade det av myror myror och åter myror. Några var järva nog att ta sig upp på trappen också. Nåja jag bidar min tid… i morgon startar Kriget.

Ut i skogen snart jag går

Nu gapar garderober och byrålådor tomma. Allt ljust och glatt och soligt och somrigt ligger i väskor för vidare transport till Sommaren på Lantstället. Allt följer med trots att jag vet att jag får problem att hänga upp allt när jag kommer fram. Mitt hus är nämligen väldigt gammalt och när det byggdes tänkte man inte på att det skulle finnas plats för garderober och annat oväsentligt. Nu byggs det ju walking-klossetar som standard.

Bilen blir proppfull och längst upp i baksätet ska jag lägga dragspelet. Sen ska jag sitta och spela fel på broa och ingen kommer att höra och ingen kommer att bry sig. Fåglarna kvittrar på som vanligt oavsett hur det låter.

Och hoppas hoppas att jag kan äta frukost ute redan i morgon bitti. Det som är så härligt!

Nästa gång vi hörs blir det Rapport från Myrornas Krig, En dag i rabatten, På vandring ner till sjön, Eftermiddagsdrink på altan samt förstås Sett och hört på landsvägen.

Trevlig helg alla!

 

Vi var med!

Mina föräldrar uppfostrade oss efter principen ”du ska inte tro att du är något”. En uppfattning som uppenbarligen gäller fortfarande.

Norrländsk Passion är en teater-, dans- och showföreställning som tillkommit genom samarbete mellan alla Norrlands-län. Stycket har spelats i olika städer och på varje plats har en lokal kör deltagit. I Östersund var det ”Rock- och Pop-kören 65+” under ledning av Roger Rådström som stod för det lokala inslaget. Jag, och 58 andra östersundare deltog alltså i stycket i tisdags.

Idag kom ÖP:s rescension. Där nämns inte ett ord om att kören ens var där… Trist… för ÖP är väl en lokaltidning?

Himmel och plättar va kul jag har

Nu är det bråttom minsann. Idag höll jag på att försova mig till ett viktigt möte. Hos Hårfrissan. Fick begära skjuts ner på stan.

Nu är jag nyfärgad och nyfönad och tycker det ser riktigt skapligt ut. Tur det, för ikväll sjunger Rock och Pop-kören i den stora produktionen Norrländsk Passion på Nya Arenan. Inte för att nån kommer att märka just mej, men det är ändå roligt att vara fin i håret.

Och ikväll kommer syrran, och i morrn är det en dagföreställning och sen ska vi äta middag tillsammans alla vi som sjungit. Och sen ska jag vara Rödakorsvärdinna på lasarettet på torsdag och på fredag ska vi ha våravslutning för den verksamheten.

MEN SEN…… STICKER VI TILL LANTSTÄLLET!

Oooooh, vad det ska bli härligt. Jag har börjat lägga i lite saker i en väska. Vet att typ i morgon går jag ner till förrådet och hämtar en jättestor bag och sen slänger jag ner alla sommarkläder däri. Jo det är faktiskt ALLA för jag har många kläder som är somriga. Dom är som man kan förstå nästan helt oslitna och kanske moderna… nja… men dom duger på Lantstället.Vet förstås att jag inte kommer att använda ens en tredjedel, där går man mest omkring i shorts och nån ful illasittande tröja. Förutom när man ska iväg och handla, då blir det uppsnofsning.

Nu ska jag måla naglarna, det är bara 3 timmar kvar innan jag ska vara på plats….

Skilda världar

Nyss hemkommen från ett besök i en annan värld. En värld där det finns massor att göra, där det händer något hela tiden, förutsett och oförutsett. En värld där det finns hungriga både egna och andras barn vid middagsdags. Där någon önskar sig en maträtt  och äter med glupande aptit. Där kläder i för små storlekar behöver sorteras ut och skänkas bort och där de kvarvarande behöver vikas ihop ordentligt och läggas i en låda där det är någorlunda ordning. En värld där man får spela Fågelspelet minst 8 gånger och inte vinna en enda. Där frysen behöver fyllas med bullar och havrekex. Där tvättstugan är absolut proppfull med smutstvätt. Där ett helt rum skulle målas och tapetseras och där sedan cirka hundra dinosaurier skulle få plats i nya fina lådor och hurtsar. Där gardiner skulle hängas och lampor skulle tändas.

Idag är allt som vanligt igen. Jag landade i mitt soffhörn i går kväll och där blev jag liggande/sittande hela kvällen. När jag försökte få in ett enda förslag på middagsmeny fick jag bara en bekymrad rynka från den andre personen i hushållet till svar. Och vid middagsbordet var det alldeles tyst. Min tvättmaskin blev till hälften fylld fast vi varit borta nästan en vecka. Och ingenstans låg det några kläder på nåt golv.

Skilda världar. Den ena jobbig, stökig men väldigt rolig. Den andra lugn och stilla och redan lite tråkig.

Just det, vädret i Stockholms-trakten…. ingen aning. Det såg varmt ut!

 

 

Om man inte har nåt bättre för sig …

Vi tvättar bilen på automattvätt och varje gång sitter jag kvar när tvätten går. Det är jättemysigt och lite läskigt också. För när storborstarna kommer emot mej så tänker jag alltid – den kan ju gå sönder och då får jag bägge mastodontborstarna runt öronen. Eller när storskrapan hasar sig ner hack för hack för att slutligen ta sig precis över taket och spruta på nåt. Då känns det lite skakigt. Men det händer såklart ingenting och jag leker att jag också blivit ren på kuppen (naturligtvis endast ett utslag av min ofattbart dåliga fantasi).

Men nu – anledningen till min frustration… Varje gång vi tvättar får vi en påse som är fylld med tre andra påsar. Det är en för vindrutan och en för instrumentbrädan och en för händerna. Med jättebra våtservetter inuti. Tyvärr är det stört omöjligt att komma in i första plastpåsen. Jag har försökt bita sönder den, dra sönder den och slita i den från alla håll. Den ger inte upp. Den sluter tätt om dom blå påsarna. Man måste helt enkelt gå in och hämta en sax för att klippa upp den. Är det verkligen det som är meningen? Jag antar att dom där ska vara smarta att ta till när man plötsligt upptäcker en flugskit på insidan av rutan eller om man har ätit en apelsin (vem äter en apelsin när man kör bil?) och vill torka av händerna. Men se det kan man glömma, man måste ha redskap till det. Och sax är väl knappast en sån där obligatorisk apparat att medföra på färden. Såna där småsaker kan jag reta upp mej på. Vilket förstås är idiotiskt… det finns väl annat att irritera sig över!

I övrigt så ligger jag i startgroparna att få flytta till landet och börja fira sommar. Det verkar dröja. I väntan härpå har jag tråkigt. Kasta upp en stickning (skulle inte tro det), spela dragspel (roligare att sitta ute på trappen på Lantstället), städa (lika bra att vänta till hösten). Fast igår på Landet Runt fick jag en idé. Nån hade virkat en lekplats….. VA!!! Det skulle väl vara nåt att ge sig på. Jag tror jag ska börja med snöret till en gunga. Kan ju inte vara så svårt…. en raksträcka bara.

Ja varför inte… men först ska jag tapetsera hos ett av barnbarnen…. Ska bli kul!

Sitter och glor

Idag blir det till att glo. Liksom igår typ…. Efter mina stordåd på stickningens och hantverkslivets baksida har jag liksom fastnat. I att glo.

Jag har små påsar lite här och där. Påsar som jag fått när jag köpt ett shampo hos frissan eller kanske en BH på Twilfit. Fina påsar, lite kraftig plast och med små snören till handtag. I dessa påsar förvarar jag handarbeten. Bläddrade lite förstrött i några igår. Strumpgarn? Trist, det är väl sommar snart! En halsduk i vintervitt? Ja det hörs ju på namnet. En jullöpare med några tomtar som sitter på var sin sida om en eld? Jättefin men det känns bara inte rätt.

Nej det blev till att glo. Och lösa korsord. Och dra en trudilutt på dragspelet, vilket verkligen behövdes, jag hittade inte ett enda ackord automatiskt.

VARFÖR hade jag så bråttom förra veckan? Med att putsa fönster och med att fuskstäda.  Jo då var det så himla brått eftersom det var så fint väder och eftersom jag snart skulle flytta till lantstället och eftersom jag ville vara ute istället för inne. I helgen övergav jag tillfälligt lantstället eftersom det var så kallt. Jag sitter inne på min gata i stan eftersom det är iskallt ute. Jag har ingen lust att städa lite mer ordentligt (fast det skulle säkert kunna behövas) eftersom det rätt som det är blir sommar igen.

Långtråkigt var ordet, sa Bill.

det bidde en tummetott

Nu vet jag vad jag ska börja ägna mig åt. Jag ska sticka kuddar…. ja alltså inte hela kudden utan bara det där utanpå. Jag har nämligen genom dyrköpt lärdom kommit fram till att det är det enda jag duger till i stickväg. Kläder såsom tröjor, koftor, linnen… icke att jag kommer att försöka nån mer gång.

Den minnesgoda kommer ihåg den röd/vit-randiga tröjan som jag repade upp. Lite krångligt var det och eftersom den var randig så blev det inte så långa trådar av varje färg. Men skam den som ger sig och gud bevare snålheten. Jag hittade en annan beskrivning och bestämde mej för att sticka en vit tröja. Liksom lite stor och pösig hade jag tänkt mej. Det blev väldigt mycket knutar på baksidan men dom kunde jag väl snabbt sy fast på nåt sätt???

Stor och pösig är bara förnamnet. Tröjan är ca 1 meter på bredden och 30 cm på höjden. När jag tog på mej den såg det ut som en vit säck som täckte halva kroppen. ”Förfärligt var ordet, sa Bill”. Men eftersom min kreativitet inte känner några gränser så tänkte jag mej att kontakta grannen som har symaskin (det har jag också men jag kan inte sy på den), så skulle vi sy in tröjan ca 30 cm på varje sidan, sicksacka och sen klippa av. Få har provat den metoden innan.

Och faktum är att ingen kommer att prova den nu heller. Jag gör en kudde av eländet. Eller kanske ännu hellre… en mörk natt slänger jag den i soppåsen.

OCH HÄDANEFTER BLIR DET STRUMPSTICKNING FÖR MEJ!