Hur många kvistar finns det i världen?

Hu, nu är det sista dan i juni. Och vi som ingen sommarhatt, nej jag menar ingen sommar hatt. Ja ni fattar. Lite trött blir man på kallvädret men idag skulle man nästan kunna säga att en ändring är på gång. I alla fall om man är en ovanligt positiv och framåtblickande människa.

Igår fick jag ett ryck. Skulle ta fram skottkärran som står bredvid dass. Vägen dit var mycket svår och inget såg jag…. kvistarna från den stora granen hängde så långt ner så det var ett rent äventyr att få fram kärran. Fram med sågen och ståendes på tå lyckades jag få ner flera kvistar. Bar bort dom och kom  på att just det där området bredvid dass såg ju för jäkligt ut. Man kan faktiskt se det direkt när man kommer in på tomten och vore inte det roligt om det såg bra ut??

Jodå, jag fick rejäl fart under galoscherna. Fler kvistar sågades ner, jag började kratta och bära iväg 42 miljoner tallbarr ut i skogen. Sen kollade jag min skapelse på håll och det såg så trevligt ut. Man kunde till och med se den fina stengärdsgården där bakom. Förutom att man såg en gammalt skåpsida som var omålad och ful. Skåpet används till att förvara gamla lerkrukor (som jag aldrig använder), en och annan glasflaska (som jag inte ska ha något i) och är både trasigt och ruttet. Och nu syntes det väldigt väl och förstörde min fina bild. Idag är det flyttat längre bak och nu går jag och myser när jag tittar till vänster om dass. Det behövs inte så mycket för att göra mej glad.

Samtidigt tänker jag: Hur många kvistar finns det i världen? Jag scannar av tomten minst varannan dag och varje gång får jag händerna fulla av vissnade kvistar som ligger och skräpar. Var har dom varit?

Annars har dagen varit innehållsrik så till vida att jag bakat sockerkakor till Bygdegården. Närmare bestämt 6 stycken. Och jag har bara en form. Det tog liksom halva dan. Men vad gör väl det… tid har jag gott om.

När jag var ung och sommarjobbade

Igår tittade jag till på kyrkogården. Fick syn på en sommarjobbare och utbrast: ”Men stackare!” Ja inte för att hon fått ett sommarjobb för det är tydligen något som är få förunnat i dessa tider. Men jobbet för henne just då bestod i att putsa fönstren i kyrkan. Små små rutor! Och jag som gnäller om mina 192 rutor… Hur många hade hon. Vartenda kyrkfönster såg ut att bestå av minst 30 st små…

Minns när jag fick mitt första, och jag tror, enda sommarjobb. Min kusin och jag blev ombedda att jobba hos n´Daniel med att rensa ogräs i hans stora trädgårdsodling. Gissa om vi blev glada, och förvånade, och skärrade. Spänningen var olidlig. Vi hade jobb!

Hur som helst så låg vi där i raderna och plockade ogräs i dagar. Minns inte hur många och minns inte om det var jobbigt. Dagens höjdpunkt var i alla fall när Daniels mamma ropade: ”Saft” och vi fick stiga upp ur knäståendet och tassa in till henne i köket där hon bjöd på saft som hade så fin färg (färgmedel) och nybakad sockerkaka. Kakan var fluffig, gul (hemägg)och jättegod.

Minns också när  löningen kom. Det var förstås ingen stor summa men den var min och jag skulle få köpa vad jag ville för pengarna. Katalogen togs fram och till slut bestämde jag mej för en luftmadrass, knallrosa med svarta figurer. Gissa om jag var lycklig när jag bar ner den till sjön och låg där och guppade omkring. Luftmadrassen var av en utsökt kvalitet, jag tror bestämt att den funkade i hela 20 år innan det blev punka.

Så medan andra har glidit omkring på en räkmacka hela livet har jag susat fram på min luftmadrass!

Gamla kvastar sopar bra

Idag var det en väldigt regnig dag. Föreslog att vi skulle städa förrådet. Andra år, som jag nu minns med glädje, fick jag inte sticka in snaggen i förrådet. Det var HANS…. Men nu har jag börjat ana ett visst förfall, eller rättare sagt en viss mångfald av saker som jag anser att vi omöjligt kan ha kvar. Föreslog alltså att vi skulle göra detta tillsammans.

När jag får chans att slänga då är jag snabb, supersnabb. Jag röjde på med dammsugaren både högt och lågt. Frågorna haglade: ”Vad är det här? ”Ska du ha kvar den här?” ”Måste verkligen kartongen vara kvar?” Den andre personen i hushållet stod där med en sorgsen min och svarade ett tyst ”Nej” på dom flesta frågorna.

Till slut kom jag till en hylla där det stod 7 st runda långa behållare som innehållit whisky från alla möjliga länder och av alla möjliga kryddblandningar och lagringstider. ”Varför har du kvar dom här?” Inget svar. Då drämde jag till med: ”Om vi skulle dö av ett blixtnedslag just idag, vad tror du barnen skulle tänka om att vi samlar på tomma whiskey-kartonger?”.

Behöver jag säga att dom numera ligger högst upp på  högen som ska till återvinningen. Det var faktiskt en hel del som hamnade där. Och det känns jätteskönt. Nu är förrådet städat, dammsuget, avtorkat och prydligt. Han kommer förmodligen inte att hitta en enda sak, i de flesta fall beroende på att dom inte finns längre…

Tyst

Som att blåsa ut ett ljus. Eller som att riva en vägg. Eller som när åskan gått och regnet smattrat på plåttaket och det plötsligt slutar. Det blir tyst. Så blev det när gulliga barnbarnen och deras fina föräldrar åkte hem igår. Först var det skönt och tyst och härligt och efter en stund blev det bara tyst.

Men, det är bara bita ihop och leva på. Jag brukar säga att det är tur att man kan vara ensam, det är det enda som är säkert – att man får spendera resten av sitt liv med sig själv. Så det är bara att gilla läget.

Idag har vi kommit igång igen. Jag började med en vandring på landsvägen runt sjön. Konstaterade:

1. att det fortfarande är väldigt blommigt och grannt

.

2.  att jag mötte två husvagnsekipage som förmodligen campat på Ånäset
3.  att det snabbt blev alldeles mörkblått på himlen
4.  att det började spöregna.

Tog mej snabbt hemåt ”yttre”, en liten stig som funnits i hundratals år, och som vi ofta använder när vi ska hämta tidningen. Nu har där tyvärr ramlat en jättetall rakt över så man får gå en stor omkrok. Tänkte:

1.  tänk om jag hade haft en motorsåg och inte en eldriven som vi har
2.  tänk om jag hade kunnat sköta den
3.  tänk om jag haft en fyrhjuling där jag kunnat lasta kabbarna
4.  tänk om ingen hade märkt att jag stulit skog
5.  Ja tänk va mycket ved jag hade haft då

Nejdå, det är som sagt bara att leva på. Nu har jag lyssnat på en fantastiskt intressant sommarpratare. En rysk konstnärinna med ett namn som jag inte kan återge, men som jag verkligen kan rekommendera att ni lyssnar på.

Nu ska jag ta och krypa in under filten och läsa en god bok. Sen ikväll blir det fotboll igen. Vad jag har det bra…. Härlig måndag på er alla!

Midsommar nästa…

Tack för alla intressanta frågor och tips om min myrbekämpning. Tipsen är många och säkert bra men de flesta avser direkt utrotning av myrorna och det har jag liksom inte tänkt mej. Jag vill bara visa alternativa vägar för att möjliggöra en bättre utveckling för deras ras och fortbestånd. Jag tror bestämt att de har mer byggmaterial att hämta i skogen och där finns faktiskt många fina autostrador upptrampade redan, det är bara för dom att knata på.

Men faktiskt får jag meddela att jag lyckats bra. Vart jag mig i världen vänder sitter en myra på mina fötter och bits, men dom finns inte utanför broa, ej heller utanför dass och veboa. Och det var mitt mål.

Såklart har jag inte en pion som blommar, det är en RODODENDRON. Tack för alla kommentarer om detta också. Jag blir jätteglad när ni kommenterar, då vet jag att ni läser.

Årets Bragdmedalj 2014 har gått till Barbro Lindström. Igår putsade jag nämligen alla 192 fönsterrutorna i Lusthuset. Jag höll på i flera timmar och jag var ovanligt noggrann, ibland hände det att jag gick in och putsade lite till inifrån. Bragden i sig är inte stor. Nej det stora är att jag gör det trots att jag vet att nästa soliga dag så ser rutorna helt förfärliga ut, flammiga och streckiga och oputsade det är vad dom ser ut som. Nu är det förstås inte säkert att det blir nån solig dag… Men jag kämpar på en gång om år, förmodligen bara för att jag ska kunna säga att jag gjort det. Frågan är bara till vem jag ska säga det? Såna här livsavgörande frågeställningar har börjat infinna sig hos mej och jag lovar, de är inte bra för arbetsmoralen.

Annars är det som sagt dan för midsommar. Barnbarnen får snart hit sina föräldrar och då blir vi storfamilj, vilket gläder mig ofantligt. Jag handlar och handlar och handlar, alltid tycks jag ha glömt att tänka på än det ena och än det andra. Jag har verkligen vant mig att handla lite. Ibland känner jag mej som den lilla lilla gumman som handlar enda litern mjölk och köper helst minsta flingpaketet. Nej tacka vet jag den här veckan, 6 liter mjölk försvinner i ett nafs och det är härligt att se matglada barn runt matbordet.

Nu har jag bakat bröd, städat, bäddat, hämtat ved, lagt in sill, gjort köttbullar och förberett middagsmaten. Efter lunchen kan jag lägga mej raklång och bara vänta på kvällen.

Önskar härmed eder alla en mycket glad och trevlig midsommar!

 

Jag har en blomma

Trodde aldrig detta skulle hända. Att nån kommer för att hälsa på och utbrister:

-men vad är det som blommar där borta då?

Förvånat tittar jag åt samma håll som gästen och ser vad hon ser. Min blommande pion… Jo det är faktiskt sant. Jag har en blommande växt, den formligen kryllar av blommor och jag är så glad så glad.

Det finns mycket att vara glad åt just idag. Östersunds-Barnbarnen är här och det är jätteroligt att höra deras glada pladder, livliga diskussioner om olika spel, att det smäller till i dörren och att det i hallen ligger en massa skor huller om buller. Roligt också att nån uppskattar att fika och att dom tycker att mina misslyckade kakor (dom blev alldeles mjuka….) var goda.

Inte lika roligt med vädret idag eftersom det har regnat ända sen i morse. Men dom är inte rädda för regn, dom spelar glatt fotboll mot fotbollsmålet där nätet hänger kors och tvärs.

En prunkande idyll..

Hur kan vädret växla så enormt. Torsdag kväll satt vi ute och åt sill och potatis och solen gassade ända till halv nio. Fredag morgon höll jag på att förfrysa fötterna när jag satte ner dom på altangolvet. Hur är det möjligt?

Fast konstigt nog så ställer man sig aldrig den frågan när det växlar åt det braigaste hållet. Dvs idag är jag inte ett dugg förundrad, utan bara glad och lycklig över att solen skiner och det fläktar lite i löven och sjön ligger och glittrar en bit bort. Då tycker man det är helt OK med snabba väderomkast.

Så idag planerar jag att vandra omkring på min skogstomt i jakt på inspiration och tidsfördriv. Det där med trädgård har stigit mej åt huvudet. Jag önskar jag hade…, jag önskar det vore…. jag önskar och önskar men gör inget åt det. Vilken tragisk figur jag är!

Ibland säger experterna på nåt av de olika trädgårdsprogrammen:  ”Eva har valt att ha en vildvuxen trädgård”. ”Jag vill gärna ha en vildvuxen trädgård, jag tycker man ska blanda fritt och låta olika växter, färger och stilar samverka!”, säger Eva förtjust och anspråkslöst. Eller: ”Låt fantasin flöda, låt det bara växa”, säger en annan.

Jo jag tackar jag. Att ha en vildvuxen trädgård innebär inte att man som jag har större delen av ytan täckt av flurigt blåbärsris, konstiga grässorter och massor med björk- och rönnskott. Nej deras flurighet och vildvuxenhet är en helt annan än min. De har planerat och planterat sin vildhet. Och hos dom liksom väller allt fram och det ser faktiskt ut som att dom inte rört en fena eller petat ett finger i den högoktaniga jorden som de noga förberett genom säckvisa påfyllningar i ur och skur. Här har vi tallmo och sandjord. Det är ojämnt och oberett. Hur 17 får man ett sånt ställe till att prunka?

Det är bara att tugga i sig sanningen…. jag är för lat för att VERKLIGEN anstränga mej, jag gillar att klaga och urskulda mej och jag borde vara glad att jag får gå omkring och titta på lite lingonris överhudtaget. Så det så!

 

Back on track

Tillbaka på Lantstället efter några hektiska (!!!) dagar hemma på våran gata i stan. Här har växt och växt och växt.

Undras just om det numera görs lätta gräsklippare? Våran är väl från tidigt 80-tal och jag lovar att den väger ton när man ska backa och vända och ta sig förbi gräsrötter och stenar och tjorv. ”Oh, hviss jag hade” en gräsmatta som var rak och plan och enkel. Nej här är det stockar och sten som gäller och ingenting är rakt och slätt. Ganska svårt också att bestämma vad som ska vara kvar ett tag, i alla fall till efter midsommar. Nu blir det ju så fint med sommarblommorna, synd att klippa just där.

Osså var det planteringarna. Vi tänkte köpa blommor i stan men det visade sig att bilen var tokfull med rena lakan, handdukar, kläder och underkläder. Plus diverse köksattiraljer som jag absolut måste ha med mej. och en påse Grahamsmjöl och en Vetemjöl special!!! Påttifall jag ska baka det där goda frukostbrödet nån gång under sommaren. Man kunde ju tänka att det finns mjöl även på affärer i östra Jämtland… men det var inget som föresvävade mig.

Alltså kom vi hit utan blommor som skulle bo i zink-hinkarna och i korgen utanför lusthuset och på broa. Det var bara att sticka till Hällesjö och där hittade vi massor av fina blommor. Nu har vi planterat och klippt och grejat så det är så fint här. Vädret har varit härligt och intressant, dvs endera minuten strålande sol och tokhett, sen en plötslig regnskur och sen sol igen. En härlig sommardag med andra ord.

Dom här fina kattfötterna finns på min tomt… Dom lär vara sällsynta!

Längtar till Landet

Nu har jag varit hemma på min gata i stan några dagar. Va konstigt det känns! Som om jag inte bor där och som om jag inte känner igen mig alls. Vem har gjort den där ordningen i skåpen och tredje lådan uppifrån – där ska ju knivarna vara??

Problemen hopar sig men samtidigt försöker jag vara hemifrån så mycket som möjligt så det ordnar sig nog. Man vill ju hinna gå på stan lite, man vill ju träffa grannarna och man vill ju inte tvätta lakan fast det gör man ändå.

Vi har en liten liten uteplats där det växer gräs på några decimeter. Nu hade gräset blivit väldigt högt så jag tänkte låna handgräsklipparen som brukar stå i förrådet. Nu var det väl så att nån tyckte ”vem 17 behöver en sån här gräsklippare i stan?” och tog och slängde den.

Vad göra? Jo, jag la mej på alla 4 och rev bort gräset. Fiffigt tycker jag i alla fall. Sen fanns det en enda brännässla och såklart brände jag mej på den.

Dagens trädgårdsarbete således avklarat. I morgon sticker vi tillbaka till Lantstället. Ska bli skönt.

Gamla bästisar blir som nya

Det här har varit en helg med många roliga och ovanliga händelser. Nationaldagen firade jag i Kälarne tillsammans med 30 fd klasskamrater. Vi hade klassträff eftersom det i vår är 50 år sen vi gick ut klass 9. För övrigt de första eleverna som gick 9 år i Kälarne (hur det var med hela Sverige vet jag inte, men kanske var det lika överallt?). Det var i alla fall en väldigt trevlig dag, med många skratt och många historier med hög igenkänningsfaktor och förstås en del som man totalt hade glömt bort.

Många undrar ju vad man gör på klassträffar, ”blir det inte tradigt att berätta om hur många barn och barnbarn man har och trist att alla ska sitta och berätta vad man jobbat med och hur länge mm”. Så är det inte alls faktiskt. Man pratar väldigt mycket om gamla lärare och gamla klassrum, om gammalt bus och roliga händelser. ”Minns du”, ”Jamen kommer du ihåg?” är ord man hör hela dagen. Det är väldigt kul och det blev väldigt många skratt.

Det var ju tur det för idag skrattar man så lagom. Här ösregnar det och min tänkta långpromenad blir inställd på obestämd tid. Gräset är tokblött och överallt på vår ”gräsmatta” finns små minipölar där man garanterat blir dyblöt om man råkar sätta foten.

Men vad gör det… Igår började jag på en jättebra bok, elden frodas i kaminen och snart är jag bjuden på dop.