Understimulerad

Nån som har en aning om hur många sidor det är på ett vinställ? Inte jag heller men det är många, det kan jag lova. Som tidigare annonserats kommer mitt vardagsrum på Lantstället (vardagsrum och vardagsrum, jag har bara ett rum förutom köket, men det känns så futtigt att bara säga rummet) att målas vitt inom kort. Jag ville ju starta i förrgår, men tingen är emot mig. Dvs; jag har ingen färg och förmodligen står det en burk i stan, jag har inget spackel + att det är på tok för varmt.

Men, jag vilar inte på lagrarna. Igår fick jag syn på ett vinställ i trä som står där i rummet.  Självklart ska även det vara vitt. Och lite färg hade jag så det var bara att sätta igång och måla. Men oj, som sagt, va många sidor det var. Det ser OK ut idag, men jag misstänker att om jag vrider och vänder på det åt alla håll så har jag missat nån fläck nånstans. Det gäller att placera stället med rätt sida upp, alternativt se till att där alltid finns flaskor för det är väl ändå dom som ska synas.

När jag går på Systemet kan jag absolut välja vin efter flaskan. Jag vill gärna att etiketten ska se lite gammaldags, helst lite lummig ut. Och namnet ska vara skrivet med sirliga bokstäver. Jag skulle aldrig spontant köpa en flaska där det står en enda stor röd bokstav rakt upp och ner. Nej jag vill tro att ”mitt” vin har passerat en gammal mans hand i ett gammalt vinland och att det är från en gammal vingård med anor ända från 1800-talet. Ni hör vilken livlig fantasi jag besitter. Men det är OK faktiskt, jag kan ha väldigt roligt med mej själv och mina fantasier.

Igår kväll kom det även för mig att jag inte har nåt förklä. Och jag som spiller så mycket. Jag tar väl och syr mig ett tänkte jag för mig själv. (Många skulle nu med all rätt försöka påskina att jag har för lite att göra och behöver aktiveras, min ena dotter skulle direkt klassa mitt tillstånd som ”understimulerad”).

Sagt och gjort, idag har jag varit på Flatmo och köpt tyg. Jag var så fräck så jag bad henne klippa runt ett som hon sålde, sen behöver jag bara fålla. Och allt detta gör jag förstås för hand. Jag är ju en sån där typisk fransk pret-a-porter-människa. Dom här tingestarna (jag kallar dom inte förklä än) kommer att säljas till högstbjudande så småningom.

För det är ju så med handsydda saker….ALLA vill ha dom.

Flugornas Herre?

Jag önskar att det var jag som var Flugornas Herre. Iså fall skulle jag plocka in alla 40 miljoner och berätta för dom vad som gäller:

1.  Ni får bara vara utomhus
2.  Ni får inte hålla på och irritera folk genom att surra så mycket
3.  Kryp inte på kroppar
4.  Ta en ordentlig flygtur och håll inte bara på och veva runt i små små cirklar
5.  Låt bli och lukta och känna på allt ni ser i köket
6.  Om ni ändå har hamnat inne, sätt er och vila på en plan yta så att nån kan ”nå” er.

Det skulle jag lära dom. Man kan alltså ana att jag lagt till ytterligare en djurgrupp som jag inte är särskilt förtjust i. Myrorna har jag lyckats bra med, dom håller sig på sin kant i sin skog och jag är mycket nöjd med min utbildnings- och informationsinsats där.

Men nu är det flugorna. Skulle faktiskt vilja veta vilken uppgift flugorna har. Dom verkar inte äta nåt, dom pollinerar inte, dom suger inte ut något, dom bits inte, dom tar inte blod… Vad vill dom?

Trots att jag varje kväll gör en liten lov, scannar av och svingar mitt mordvapen i flygande fläng, så kan det ändå hända att det vid 5-tiden på morgonen nödlandar en fluga i närheten av mitt öra. Det känns som att man bodde på en flygplats, det bara susar till och knastrar lite och sen sitter hon där i 3 sekunder, bara så pass att man hinner vakna och börja famla efter flugsmällan. I morse satt jag med händer och flugsmälla på täcket kl 0545 och väntade tills hon skulle sätta sej. Men faktiskt är det väldigt svårt att slå ihjäl nån på ett täcke, eller ännu värre på min högerarm där jag håller smällan. Det är bara att lägga sig ner igen och dra täcket över huvudet. Ingen höjdare i den här värmen.

Men ojojoj, vem är jag att klaga. Jag har lyssnat på alla goda råd hur man ska förfara vid extrem sommarvärme. Och det är busenkelt att lyda dom. Ta det lugnt och drick mycket! Perfekt, ifall ni frågar mej.

…härliga sommar

Tillbaka på Narasjön efter två fantastiska dagar vid Höga Kusten. Besök hos vänner och goda grannar som vi vintertid träffar hemma på våran gata i stan. Vilket ställe! I en liten havsvik står en lång rad fiskebodar varav just den här var inredd på ett sjönära, färgskaleriktigt och väldigt trevligt sätt.

Som vanligt får jag en massa griller i huvet när jag är borta. Jag SER SAKER. Den andre personen i hushållet ser smårädd ut när jag på hemvägen börjar rabbla upp allt jag har tänkt mig att vi ska härma.

Och inte bara sånt jag ska göra, jag lär mig nya saker hela tiden. Som t ex:
1.  Varför har alla andra lyckats med salladen i år? Deras var hög och grön och fräsch och mycket god. Min är mjuk, sladdrig, definitivt småväxt och sådär att äta.
2.  Min på-tub-hårfärg mår inte bra av bräckt vatten. Nu är jag blond trots att jag kostade på mej en förmögenhet förra veckan för att bli mörkhårig.

3.  Maten smakar mycket bättre borta än hemma.

4.  Jag har vant mig vid att bli slö. Kan för mitt liv inte fatta hur jag ska orka få till nån middag idag.

Men oj vad det är roligt ändå att få se nya saker och nya ställen. Och faktiskt så är det rätt fint här också, fast på ett annat sätt. Vi har legat nere vid sjön hela eftermiddagen. En hel fin sandstrand alldeles för sig själv. Ett rent och fint vatten som ligger där och glittrar och blänker. En massa små fiskar som simmar runt benen när man badar. Och, det bästa av allt idag. En härligt fläktande vind.

Vad jag har det bra!  Och samtidigt som jag ligger där och njuter av sol och vind och vatten så kan jag inte låta bli att fundera på hur mycket vitfärg vi har? Om det kan räcka till att måla vitt… det hade ju dom!!!

På grön kvist

Mitt nästan sjukliga, ohälsosamma, oekonomiska och framför allt onormalt stora intresse av att köpa nya kuddar hela tiden, har länge bekymrat mig. Särskilt när jag gör mig en tur till förrådet. Man skulle kunna hålla kuddkrig där i dagarna tre och lagen som krigade skulle vara superlätta att känna igen, alla skulle få sin egen färgskala medan storleken kunde variera.

Har länge tänkt att jag kanske borde göra mig av med lite kuddar. Det ser inte bra ut. Frågan är till vem och till vilket pris?

Svaret på mina böner kom häromdan då jag upptäckte att det skulle bli Bakluckeloppis på Bygdegården. Såklart hade jag lite prylar jag kunde avvara; en hushållsassistent (jag har 2) några CD-ställ, en gammal kavel (den här är så tung så jag törs inte använda den på ni vet vem), en kaffebryggare som aldrig använts. Plötsligt kändes det som blixten slagit ner. Ja det blixtrade faktiskt men den slog inte ner. Kuddar…. Jag har faktiskt ett antal även på Lantstället.. Konstigt va!

Dök alltså ner i min kombinerade garderob/städskrubb/skolåda/vinterklädsförvaringsstång/gamlaleksakersförråd och vips hade jag trollat fram 5 fina kuddar i svart/vitt (praktiskt taget oanvända), 4 ljusa med lite broderade blommor och 1 beige med 3 rosor. Finfina grejer. Iväg på Loppisen. Och hör och häpna… Jag tjänade 305 kr på en timme. YEEESSSS! Detta ska hädanefter blifva min musik. Det är här jag ska tjäna storkovan att dryga ut pensionen med.

Idag är jag glad och lycklig över att vädret fortfarande är fantastiskt. Jag har badat fler gånger än jag kan räkna till och jag har dödat fler bromsar än nånsin tidigare. Tyvärr finns det väldigt många kvar ändå. Det är bromsår i år!

Nu drar jag på minisemester till Höga Kusten. Det ska bli jättehärligt att se ett annat vatten!

Vilken härlig dag!

Tänkte blogga lite igår men det åskade så förfärligt så jag försökte inte ens. Jag tror inte att min router/modem/receiver (jag vet aldrig vad jag har för utrustning och inte vad den heter heller) gillar åskväder.

När vi var små var det mycket ståhej när åskan gick. Förmodligen var mamma rädd själv. Vi beordrades omedelbart att sätta oss på DET ENDA SÄKRA STÄLLET i hela huset. Dvs under arbetsbänken i köket. Där fanns inget fönster och ingen kontakt. Det var faktiskt ett väldigt bra ställe. Vi kröp ihop där och satt lugnt och stilla ända tills det hade slutat dåna. Under tiden räknade vi förstås tiden mellan blixt och dunder.

Många många år efter det blev jag alldeles ställd när åskan gick och jag inte hade tillgång till bänken. I mitt hus kan man inte hitta frid nånstans, det är fönster och öppningar och kontakter överallt. Så nu har jag slutat vara rädd. Men jag räknar fortfarande.

Idag är det dock en ny dag. Efter morgonens dimma och dis (jag blev alldeles blöt om ben och fötter när jag skulle plocka blommor) är det nu ljuvligt väder. Strålande sol och alldeles vindstilla. Det blir en varm och härlig dag. Jag har som sagt plockat blommor och satt i vaser både inne och ute. Tagit bort vaxduken från utemöbelsbordet, va fint det blev med träskivan! Vaxduken ligger gärna på hela tiden, eftersom man tror att det ska bli regn ständigt. Jag har gjort en rabarber- och jordgubbspaj som jag ska peta in i ugnen. Jag har städat på dass, fast det lär väl inte vara nån som kommer att besöka det, men ändå.

Och nu ska jag sätta mej och se sval och avslappnad ut för snart kommer några kompisar hit. Det ska bli jätteroligt!

Ha en härlig lördag!

 

Åter bland blommor och blader

Tillbaka bland blommor och blader. Ogräs och oklippt gräsmatta. Den andre personen i hushållet verkar ha haft det lugnt och skönt medan jag var borta. Idag var det slut på friden kan jag säga. Här visar jag en bild på min pallkrage…. vad ska man säga? Kanske att den aldrig borde ha visats?

Det där tunna till vänster ska vara spenat. Det står i alla fall så på påsen, men jag har aldrig sett nån spenat som är smal och lång och spetsig. Brukar det inte vara runda fina blad? Den försvann i alla fall idag. Nu gapar ett tomt hål där istället.

Salladen växer i alla fall. Men bladen är väldigt tunna och liksom blöta. När man sköljt dom så känns dom inte krispiga att tugga på. Men dom får åka med i en sallad där jag har annan sallad med. Dom blir liksom för att dryga ut.

Det är bara att inse. Nån trädgårdsodlare blir jag aldrig. Ändå föreslog jag idag att vi (ibland säger jag vi fast jag menar du) skulle tillverka en pallkrage till. Frågan: ”Vad ska du prova med i den då?” var helt klart berättigad. Men kanske ska jag ge mig på nåt större. Potatis? Jordgubbar? Finns ju massor man kan odla?????  

Sommar och sol

Åhh, vad vi har det härligt! Sommar och sol och bad och vind och böljande ängar och vajande buskar. Rosor som blommar och vatten som glittrar.

Nu ser jag barnbarnen stå i en lägda där alla möjliga sommarblommor når dom ända upp till hårfästet. Det är som en tavla.

På dagarna badar dom  och paddlar med flotte och gör sandslott och spelar fotboll. På kvällen är alla trötta och då blir det kortspel tills vi alla stupar i säng.

I morgon bär det iväg till stan och sen till Stockholm. Vi ska åka tåg hem till föräldrarna igen. Och själv tar jag samtidigt lite semester i storstan. Vi hörs om en vecka

Rivet eller inget skinn

”Arga katter får rivet skinn” är ju en känd gammal klyscha. Nu har jag en ny. ”Äldre människor har inget skinn!” I alla fall inte den här äldre människan. Att jag fått sämre skinn är ett obestridligt faktum.

Exempel 1: Jag har en stor träkista där jag förvarar gamla gardiner (som jag borde ha slängt för länge sen eftersom dom alllldrig kommer upp nåt mer), gamla dukar (som jag haft ute på sommarbord och som blivit lite gråprickiga och förmodligen av den anledningen inte kommer att se fräscha ut, tvättade eller ej). Jag skulle ta fram en duk härom dan, kistan står trångt till och plötsligt smällde locket ner på mitt högra ben. Förmodligen kom skinnet i kläm. Hur kan man ha så tjocka ben eller så mycket skinn så att det hux flux kommer i kläm? I alla fall så blev det ett decimeterlångt tunt blåmärke med röda stänk i. AV DET LILLA.

Exempel 2: Svårt att förklara men jag dammsög med liv och lust. Slängde med sladden och plötsligt kom armen i kläm i dom där tjocka ”resårerna” som finns på dammsugarsladden. Vips hade jag ett 5 cm långt rödlila märke. Vad är det som händer?

Klockan 1000 igår var jag klar. Gamla soffan var utburen från övervåningen (tack snälla Marie och Stefan), vilket sannerligen är en bedrift. Trappan är smal och svänger tvärt. Sen städade jag som en galning, se ovan. Och satte mig att vänta.

Mellan kl 1000 och 1600 skulle vi nämligen få hem nya sofforna från Ikea. Vi satt och vi satt. När klockan var 1545 tog jag fram papperen och gjorde mig beredd att ringa exakt 1601. Men tro på f-n, precis då ringde mannen från lastbilen och han passerde just Stromboli.

Två stora kartonger öppnades på gårn och sen var det att bära igen (tack snälla Marie och Stefan) och montera fötter och klä på tyget. Det blev så himla braaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaa. Ljust och fint och rymligt. Fast den andre personen i hushållet klagade över att den gamla var skönare, att han fick nackspärr och att fötterna inte rymdes. Bah! sa jag. Det är jättebra. Punkt slut!

Nu ska vi snart åka till Sundsvall och hämta Stockholms-barnbarnen som kommer med tåg tillsammans med sin moster. Det ska bli jättekul att ha dem här. Förmodligen är det lika bra att jag säger trevlig helg redan nu.