Göra klart

Nu har jag planerna klara inför nästa sommar. Fast ibland tänker jag sorgsna och dystra tankar. Jag tänker på att jag kanske inte kommer nästa sommar. Jag tänker på allt som kan hända under en hel lång och mörk och kall vinter. Fast så ska man förstås inte göra. Jag som är så frisk och kry och rask och glad… Nej nu gäller det att se framåt. Och börja fundera på vad jag ska sätta mina beiga fingrar i nästa år. Tror jag har svaret. Lokki lokki!

Titta bara. Av tre, eller var det sex potatisar, som knappt hade någon pil, fick jag allt det här. En del av er kanske tycker det ser lite futtigt ut men det blev lagom till en middag för två och jag känner på mej att det kanske är det här jag ska satsa på. Stocke Gård…. watch out!

Annars har jag förbättrat standarden på Lantstället in i det sista. Hela köket är vitmålat och fint. Jag har två fina lysrör monterade vid diskbänk och spis och en lampa i taket, som jag kan tända när jag ska ner och dricka vatten i mörkret. Och idag har jag varit på Tygaffären i Kälarne och lyckats hitta ett gardintyg i vitt och turkos. Faktum är att jag valde tyg efter en turkos ljuslykta som jag är så förtjust i. Ett något annorlunda förfarande, jag vet. Många köper gardin först och ljuslykta sen.

Kvällen har alltså tillbringats med nål och tråd. Jag har fållat bägge längderna för hand. Det är ju detsamma vad jag gör…. och förresten är det roligt att ha ett handarbete som jag vet kommer till användning.

I morgon blir det stora ihopplockningen.

Första flytten in till stan

Första lasset kört. In till stan med alla sommarkläder. Inte konstigt att man aldrig behöver köpa nya sommarkläder. Jag har inte använt mina kjolar, mina klänningar, mina tunna blusar, mina somriga vita byxor och absolut inte mina koftor och tröjor. Jag har sjavat runt i shorts varenda dag. Så det var bara att packa ihop allt och frakta in till våran gata i stan. Och hoppas att man håller måttet nästa år, dvs att inte allt blivit för stort!!!

Det är som vanligt med blandade känslor som jag påbörjar flytten mot stan och tyvärr också mot vintern. Ibland så vill jag aldrig fara från Övsjö och ibland så längtar jag till stan och dess puls. Jag är ju med där det är väldigt mycket puls???????? Nej, förvisso inte, men jag skulle kunna.

Nu är allt upppackat och inhängt på vänster sida i garderoben = den sida som man tar i sist. Jag har tvättat halva lakanshögen och sorterat allt annat i färger.

Återvänder nu för att hämta mer, plocka svamp, vila mej några dagar till. Ja och måla klart köket, det höll jag på att glömma.

Skördefest

I fredags hade vi en elektriker här. Han skulle sätta en lampa i taket samt dra ledning till ett nytt lysrör vid diskbänken. Vid närmare eftertanke (hans!) visade det sig att ledningarna i mitt mycket gamla hus även dom var mycket gamla, dom var inte jordade i köket och var helt livsfarliga. Han tillbringade större delen av fredagen här. Men nu är allt riktigt och säkert och det blev ljust och bra.

Han lyckades emellertid dra sönder lite när han bytte ledning. Det blev stora hål i färgen uppe vid taket. Men vad gör väl det? Måste målas. Min senaste favoritsysselsättning. Jag hade ju vitfärg kvar sen rummet. Målade vitt uppe vid taket, fortsatte ner förbi fönstret, nedanför elementet…. och sen tog färgen slut. Men nu blir det vitt även i köket. Jag köper ny färg på måndag. Härligt!

För många år sen såg jag ett TV-program om en Skördefest i en liten italiensk by.  Rödkindade gummor, väderbitna män med luckor i tandraden, glada barn och svettiga mammor lät sig alla väl smaka av årets skörd. Man hade plockat alla olivrarna och pressat till olja och nu skulle alltså årets årgång av olivolja provsmakas. Man stekte tjocka skivor vitt bröd i olivoljan. Alla smackade och åt och oljan rann nerför glada och rosiga kinder. Årets produkt var en smaksensation!

Igår ville jag återupprepa festen här hos mej. Jag bjöd inte in så många, faktiskt bara familjen, ja egentligen var vi bara två. Med tanke på det magra utbudet att skörda

gjorde jag oss varsin ostmacka. Sen la vi gräslök och persilja på den (man kan visst se persiljan bakom gräslöken!)  Det smakade fantastiskt och jag tror bestämt att jag ska odla på precis samma sätt nästa år.

Idag blir det att elda, läsa, lösa korsord, sticka, sy eller bara glo. Det spöregnar!

Annons

Vi har nu nöjet erbjuda er dessa förtjusande förkläden direkt från Syverkstaden Restless Fingers.

Förklädena är sydda i en trevlig tunn bomullssatin med överraskande detaljer. Detta är ett äkta pret-a-porter-handarbete. Helt handsytt. Det vana ögat kan lätt se de många sysätten som är representerade i hantverket. Långa och korta stygn, små och stora knutar och en och annan kråkspark.

Köp det här förklädet och du blir ägare till en helt unik produkt. Besök vår hemsida www.pretaporterforkladesspecialisten.se och beställ redan idag.

Hemsidan är global och vi räknar med att nå ut till i alla fall halva världen, säger ägaren och grundaren av företaget, Restless Fingers herself Barbro.

Göra idag?

För två veckor sen tänkte jag att jag aldrig ville åka hem härifrån. Jag ville inte att sommaren skulle ta slut. Jag ville att det skulle vara så här härligt jämt. Att jag skulle vakna varje morgon, titta ut genom fönstret och se en klarblå himmel, löven i min gamla björk som darrade lite, hoppa (!) i shortsen och tassa ut för att fixa frukost.

Efter två dagar med mulen himmel och ganska många regnskurar ligger jag kvar länge i sängen. Masar mej upp och äter frukost i köket. Undrar vad jag ska göra hela långa dan. Slänger iväg en tanke till min gata i stan och vad jag skulle kunna göra där. Tänk vad det kan ändra sig fort.

Det känns som att det mesta är fixat här nu. Rummet som jag tänkt måla i flera år är vitt och fint och precis som jag hade tänkt mig. Jag har rensat och rensat på hyllor och väggar och det ser rent och snyggt ut. Igår skulle jag absolut ha in en gammal trälåda som står i förrådet. Det är text på den och i alla inredningstidningar har dom en sån där låda med hortensior i. Jag försökte verkligen få in den nånstans men tji. I trappen var stegen för smala och i rummet finns det inga ytor kvar. Köket är knökfullt. Den fick tyvärr åka ut igen.

Minns när jag var liten. Då bodde vi på nedervåningen under vintern. Jag sov i kökssoffan. Men när våren kom kunde vi även bo på övervåningen. Och då fick jag ett eget rum. Ett litet rum med snedtak och ett litet fönster där man kunde titta rakt ner på gårn och se ifall det kom nån. Varje år grep jag mig an mitt rum med inlevelse och frenesi. Jag flyttade om och stökade. Minst en gång i veckan. Efter varje omflyttning rusade jag ner till mina något uttråkade och luttrade föräldrar och sa: ”Kom och titta, jag har möblerat om. Och det blev så himla fiiint!” Min pappa brukade säga: ”Har du flyttat trälåda nu igen?” Han hade alldeles rätt, det var den och byrån som jag flyttade på.

Den här manin om att göra om sitter i efter 60 år. Jag tittar ständigt efter hur jag ska kunna ändra på nåt. Numera finns det inte mycket att ta på. Det mesta står där det måste få stå och där det har sin plats. Men tanken lever och det är väl tur det.

Så nu gäller frågan. Vad ska jag göra? Ja idag blir det en utflykt till Hammarstrand. Jag kommer se till att den tar lång tid. Fika, gå in på skoaffärn, apoteket och ICA. Sakta sakta ska jag vandra. Och sen kanske det har torkat upp lite så vi kan titta om nån svamp tittat fram. Hoppas hoppas! Så det blir nog en bra dag det här med.

Hjälllp! Det regnar!

Hjälllp!        Det regnar
Hjälllp!        Måste man ha på sig långbyxor nu?
Hjälllp!        Vill inte.
Hjälllp!        Var har jag lagt dom?
Hjälllp!        Kommer jag i dom?
Hjälllp!        Idag är det den 18 augusti.
Hjälllp!        Vad ska jag göra inomhus?

Svaren på alla frågorna kommer. Det regnar verkligen idag. Det fullkomligt öser ner. Men det känns inte som att det är något att beklaga sig över direkt. Mer som att det blev så annorlunda helt plötsligt.

Långbyxor. Jag har gått i shorts och kjol och klänning i två månader nu. Och det är så himla skönt att slippa ha nåt runt bena. Och för all del. Det känns som att sommarkläderna är mera lösa och lediga än stela tajta jeans. Det känns som att man blir så påklädd plötsligt. Dom finns nånstans förstås, men idag låtsades jag att jag inte fann dom och klämde på mej ett par shorts ändå. Jag ska ju vara inne.

Jamen det blir ju mysigt att få elda lite. Vi har inte eldat en brasa på jag vet inte hur länge. Men idag blir det. Och som om inte det var nog mysfaktor så ska jag baka bullar. Härligt…

Och sen kanske det dyker upp några svampar i skogen. Dom har väl bara legat och väntat och ropat på vatten i flera veckor. Nu blir dom säkert jätteglada. Och i såfall gläder dom andra, vilket i sig är stort.

Så ha en härligt regnig och lite småkall måndag… Förresten, här kommer kortet på min fina anslagstavla!

 

Nya djärva idéer

Om jag ska vara ärlig så blir väl inte riktigt alla mina idéer jättebra när eller om dom blir verklighet. Ibland, jodå det är sant, tvivlar jag faktiskt på mej själv. Ibland ger jag upp nästan innan orden passerat min mun, men oftast ger jag mig inte förrän jag genomfört dom. Eller rättare sagt, ser till att nån genomför dom. Tyvärr kan jag inte säga att jag klarar allt själv.

Idémässigt är det såklart rent livsfarligt att ha mej ute på t ex en auktion. Då blir det nästan kortslutning i hjärnan. Alla möjligheter som jag ser där!! Med bland buden fanns en vedlåda. För en tid sen skrotade jag ju vår vedlåda som stått på broa så länge. Fick för mej att det var så många skor som skulle rymmas på litet utrymme, så det var bättre om jag tog bort vedlådan, fick längre till att hämta ved och kunde gömma några skor bakom dörrn.

Det stämde att jag fick längre till vedboden men att skorna skulle hamna bakom dörren istället för framför ögonen det funkade inte. Och efter att ha sett vedlådan till försäljning så tassade jag ut i skogen bakom förrådet och plockade hem min blå låda igen. Nu är den vitmålad och har kommit tillbaka på sin plats. Så fin så…. ”Någon” muttrade förstås att det var ju väldigt dumt att den fick stå ute i flera veckor och börja ruttna… men i såna lägen slår jag definitivt dövörat till.

I vårt fina vitmålade rum blev det så rent och snyggt så det gamla vägguret, som inte går ens fram till dörren, fick finna sig att inte bli återupphängt. Nu ståtar där en vit vägg ovanför ett litet bord som jag kallar skrivbord. Där på väggen borde jag ha en anslagstavla så att jag kan hänga upp telefonnumret till sotaren, almanackan samt när Biblioteket är öppet mm. Första tanken var att jag skulle köpa en liten anslagstavla nästa gång jag kom till stan. Men gud va trist…. så helt plötsligt kom jag på – och det här är verkligen skiiiiiiiiiiiiitbra. Nåt gammalt i trä där på väggen??

Sagt och gjort, ut i skogen bakom förrådet. Där står nämligen en gammal dörr. Den kan inte kallas dörr längre, den är sned och vind. och framför allt trasig. Men den är grå och fin och det har börjat växa lite lava på den. Jättevacker! Nu gällde det att lägga fram förslaget på rätt sätt. Det gjorde jag inte. När jag talade om hur jag tänkt, att vi skulle såga av den på mitten och hänga den längs med, fick jag definitivt Arga Blicken tillbaka.

Men ibland gäller det att vara smart och ligga lågt Jag tjatade inte utan bara nämnde lite då och då varför jag trodde det skulle bli så himla fint. Och hej och hå, nästa morgon såg jag honom staka iväg med sågen i ena handen och tumstocken i den andra. Nu sitter den uppe och den är fantastiskt fin och ovanlig och gullig och rolig och till och med användbar. Jag ska skicka kort på den så snart jag får tag i en uppkoppling…

Idag målar jag stol nr 3 och 4 vita. Varför målar jag allting helt plötsligt?

 

Annan vind i seglen

Idag är det en annan vind i seglen, dvs det blåser lite mer och i morse var det något kyligare när jag skulle hämta tidningen nere vid vägen. Men det känns som att man inte kan kräva så mycket mer nu, det är bara att ställa in sig på att allt blir mer augustivanligt.

I lördags var vi på Sommarparty hos gulliga grannarna. Vi satt ute hela kvällen, åt och drack och gick tipspromenad och kreerade nya fantastiska sånger och dikter. En helt magisk och jätterolig kväll. Vid niosnåret fick jag för första gången i år sätta på mej hemstickekoftan som pga sin färg bara kan användas på sommaren.

Igår var det dags för auktion i grannbyn. Jag har missat auktioner i flera år så nu var det med habegär i bröstet och solsken i blick som jag hastade dit alldeles för tidigt. Den andre personen i hushållet tittade strängt på mej och sa: ”Kom ihåg nu att vi inte ska ha nåt, du kan snart ha auktion själv!” Just då vände jag mej om och lyssnade väldigt halvhjärtat.

Och faktum var att jag kunde hålla mej rätt bra. Jag såg inget som jag direkt behövde bland fynden. För fynd var det, otroligt billiga saker klubbades snabbt och kvickt. Men nåt måste man väl ändå ha… jag hade sett en turkos glasvas inne i köket. Tänkte att ”den kanske”. Och till slut kom den i en fyndlåda och jag ropade högt och glatt 50 kronor och kände mig alldeles rusig av glädje när den blev min. I lådan låg två ljuslyktor, en fin sockerskål, fina vasen, en träskål + en liten keramikskål som såg väldigt hemgjord ut. VAAAA…. otroligt kap.

Det visade sig att jag behövde precis allting. Vasen till dom 6 blåklintarna som tanigt tittar upp ur min pallkrage. Sockerskålen som har lock med en ros på får bli godisskål (bra om den inte är för stor). Ljusstakarna som skimrar i guld passar utmärkt till mitt nu vitmålade rum. Träskålen kan jag ha när jag ska göra en liiiiten sallad. Och keramikskålen… perfekt att ha ute på bordet på broa. Där kan jag ha tändsticksasken plus dom använda tändstickorna.

Och idag är det en annan dag. Nu ska jag måla två stolar vita (två är redan klara). Ja sen är det väl som vanligt, fika och äta och fika och äta och kanske ta en sväng på landsvägen, för nu kan man inte skylla på att svetten lackar längre. Och sen på kvällskvisten ska jag fortsätta sy på mina förklän. Jag tror dom blir fina.

Härlig måndag!

… allting är vitt vitt vitt …

Tecknet kom igår. Kl 0805 hörde jag regndroppar på plåttaket. Dagen var kommen. Hoppade … fel fel fel… det var länge sen jag hoppade ur en säng, numera smyger jag mig upp längs ena kanten. Men jag ville i alla fall hoppa. Steg alltså upp och kände mig redo. Första regniga dan skulle ju rummet målas vitt. Färgen har stått och väntat. Rollarna och penslarna färdiga att användas.

Det var bara det att innan jag öppnat färgburken och börjat flytta undan möblerna, så var det sol igen. Men vad göra? Det är bara att fortsätta tänkte jag. Så jag målade och målade och det var varmt och det var hett och det var svettigt och rummet var mycket större än jag hade trott och väggarna behövde 3 strykningar. Pust…

Jag slet som ett djur och svettades som en tok men klockan 2000 igår var allt klart. Möblerna tillbaka på sina platser. Av alla små vita prickar, som av nån anledning hamnat på golvet, syntes inte ett spår. Så nu var det städat också. Mina ben var det därmot väldigt mycket vitt på, men det är ju lätt fixat.

Om det blev bra? Ja igår kväll tvivlade jag. Kände mej toktrött och undrade till vilken nytta jag gjort detta lilla ingrepp – ändra färg från ljust rosa till vitt. Men i morse när jag såg dagens ljus så kände jag mig väldigt nöjd och glad. Mina vita gardiner passade jättebra och det enda som behöver tillföras är nya tyg på de klädda stolarna (vilket jag fixade idag!)

Nu har jag inget mer som jag bestämt mig för att göra under säsongen. Så idag blev det en tur till hallonbusken. Jag har hittat en jättestooooor och bären är så fina och röda och torra och omaskätna. Jag köper nya plastburkar hela tiden och fryser in och fryser in. Sen har jag plockat krusbär och ska göra krusbärsmarmelad för första gången, det låter ju gott!

Och till råga på allt är det helg… fredag kväll och dags för helgvila. Hoppas alla har det lika bra som jag!

måndag = vilodag

Nu är det slut på friden. Slut på att ligga och glo i en solstol. Eller häcka nere på stranden och ta sig ett dopp emellanåt. Nu blir det till att sätta fart!

Blåbären är mogna och jag förmodar även hallonen. Då måste man ta sig en vända per dag och håva in lite att roa sig med och njuta av när vintern är här. Jag behöver bara gå bakom huset så hittar jag fina blåbär lite här och där. Och ibland, vid nån stubbe, finns flera kvistar som är fulla med bär. Då sätter jag mej ner och bara plockar. Igår gjorde jag det. Men jag inte bara satt ner. Jag sträckte mej också efter bären. Och det känns idag. Början på ryggskott? Bara fjask? Bara lite ont som går över idag? Ja man vet ju aldrig.

Igår fick jag dessutom för mig att jag skulle byta gardiner i köket. Till en kappa som jag själv har broderat för tusen år sen. Tog ner dom långa mönstrade jag hade där, putsade fönstret och satt upp kappan. Då fick jag syn på eluttaget som sitter långt uppe vid fönstret. Och inte bara ett uttag, det sitter ett extra utanpå. Och sladdarna står som spön i backen. Och naturligtvis har jag en gång varit så fiffig så jag har satt dit längre gardiner för att dölja hela apparaten. Minnet är dåligt och jag får skylla mej själv när jag ordnar extrajobb. Det var bara att ta ner kappan och hänga tillbaka den gamla igen. Lite surt…. Den andre personen i hushållet kommenterade händelserna: ”Jag tyckte väl att det var lite dumt att sätta upp kappa när det snart är höst!” Grrrr!

Även om mina gröna fingrar inte sträckt sig så långt som till pallkrage eller rabatt, så har jag i alla fall lyckats bra med mina kryddor som står på broa. Kanske för att jag sitter där så mycket och glor och andas och talar om för dom hur fina dom är!

Jag återgår alltså till solstolen och pocketboken för en dag. Ha en härlig vecka!