I form till barmarksträningen

Självklart har jag en plan. För att komma i form till barmarksträningen. Tror jag det, i sommar ska jag vandra landsvägen fram och landsvägen tillbaka. Främsta syftet med det är inte som man skulle önska att motionera, nej jag är helt enkelt ute på spaning efter något rafflande och spännande som händer eller har hänt i min lilla by. Och då kan man få gå långt, det är ett som är säkert.

Efter ett långt träningsuppehåll har jag nu startat på gymet igen. Jagtänker inte ödsla tid på att berätta om min högra 39a men den föranleder nu en ganska stor förändring i upplägget. Jag brukar promenera till och från gymet, känns extra härligt och sunt och sportigt. Nu får jag ta bilen. I måndags hade jag parkerat utanför och när jag skulle gå hem så passerade jag en bil som var så misstänkt lik vår. Fortsatte gå och efter ett litet tag kom jag på att det faktiskt var min bil. Bara att vända och gå och hämta den. Ja ja, det är smällar man får ta. Det dummaste är väl att berätta det för nån, så gör inte det!

I eftermiddag ska jag gå på stan och bläddra lite i klädställningarna. Det är så trevligt tycker jag. Jag ska absolut inget ha…

Och det är redan onsdag.. snart är det helg och då får man ta det lugnt!

Här ska läggas om matstrategi..

Så här i efterjulstider haglar det av tips för att gå ner i vikt, må bättre, öka förbränningen. Jag har personligen inga som helst problem med att må bättre… så fort hälen är bra kommer jag att må superbra. Öka förbränningen vet jag inte riktigt vad det betyder, men det känns som att det är OK ändå i kroppen min. Gå ner i vikt… ja kanske det! I alla fall lite.

Så för att känna att vi hänger med i nya trender fick jag den andre personen i hushållet att tro att vi faktiskt behövde ändra kost, gå ner lite, må bättre. Sagt och gjort. En kompis är helt dedikerad till 5:2 diet så hon lämpade direkt över en kokbok och en tidning med en massa spännande, nyttiga och framför allt kalorisnåla recept. Allt såg smarrigt ut.

I måndags började vi. Gick ut hårt och åt en hel deciliter havregrynsgröt var till frukost. Vojne vojne, va mycket kalorier det var i den lilla tallriken. Så mycket så vi fick stryka lunchen direkt. Till middag blev det en mycket god omelett på 2 ägg, med några oliver och lite spenatblad som trevlig dekoration. That´s it. Då var klockan 1730 och vi satt här som fågelholkar och pimplade på vatten hela kvällen lång. Fruktfatet stod där så lockande och jag var så himla sugen på att få känna lite apelsinsaft mellan tänderna hela kvällen.

Men allt gick bra. Vi var faktiskt inte hungriga och jag förstår att man ska vänja sig och att det säkert går alldeles utmärkt att köra så där två dagar i veckan. Frågan är väl om man vill det? Det blir ju så himla tråkigt allting.

Min nyaste hälsa-livsstil-måbratrend innebär nu att jag ska använda en massa nya trevliga recept ur den fina kokboken men jag räknar inte kalorierna så noga. Och så ska jag försöka undvika bröd till samtliga måltider. Det är väl bra tänkt?

Är ändå glad att jag provat 7:1-metoden och befunnit den i högsta grad olämplig för en livsnjutare som jag. Och i morgon är det fredag och då ska jag ut i förvärvslivet igen. Då blir det sköna fredag i 1730-tiden… något som jag ser fram emot eftersom jag då har all anledning att lägga upp benen i soffan, stånka och säga ”ja idag har jag verkligen haft stressigt, jag är absolut värd lite uppassning”.

Ha en härlig helg ni med!

 

Leva på stor fot

Känner du nån som lever på stor fot,  typ 15 cm på över- resp undersidan och som skulle vilja ha såna här sockor? Nej jag tänkte väl det! Nån karl givetvis men fläta på sidan känns väl lite tjejigt?

Mitt nyårslöfte var att jag skulle satsa på säkra kort när det gäller handarbete. Dvs jag skulle INTE sticka tröjor eller koftor som inte passar. Jag skulle INTE börja brodera nåt komplicerat tomtemotiv med 400 olika röda färger och hel hel skog med mörkblå granar. Jag skulle INTE göra nåt svårt överhuvudtaget. Jag skulle BARA ägna mig åt att sticka strumpor och kanske vantar, fast då i ett lättsamt mönster. Sen var planen att jag skulle lägga upp ett litet lager. Så kanske helt plötsligt när jag träffade eller hörde talas om nån som behövde en socka eller en vante, så skulle jag glatt säga ”Du kan få en av mig!”

Sagt och gjort. Snålheten bedrar visheten. Jag köpte ett annat garn den här gången, bara för att det var rea. Det var mycket tjockare än vanligt. Jag körde förstås samma beskrivning. SUCK.  Socken blir enorm. Och innan det här har gått i tryck så har jag repat upp allt utom skaftet. Nu kör jag storlek barn 10-12. Då kanske det passar.

Att skapa ett lager… gu va löjligt tänkt. Med den här takten och mitt tidsödande arbetssätt (sticka en häl, repa upp, sticka ett skaft, repa upp mm mm) så lär det ta tid. Alltså har jag redan den 20 januari bestämt mig för att ändra mitt nyårslöfte. Till vad? Oklart… Jag har inte hittat min nisch så enkelt är det. Men eftersom jag fortfarande är lika snål så får jag väl sticka upp det här garnet. Kanske blir det en färdig strumpa, fast helst förstås två.

Annars är allt bra… tisdag och allt!

 

Attack på bred front

Nu attackerar jag på bred front. Olikt oroshärdarna i världen så riktar sig mitt anfall såklart endast till mitt egotrippade jag. Jag satsar nu ALLA åtkomliga resurser på området och riktar dom snett neråt – mot höger tass.

Nu äter jag inflammationshämmande, går hos sjukgymnast, har fått specialsula som är tryckt och profilerad i Norrlandshuvudstaden (?) Umeå, har påbörjat en laserbehandling och idag ska jag ta mej ner till en testcykel som sett sina bättre dar men som är stående i källaren här i huset. Nu var det väl självaste.

Medan jag väntar på att allt ska falla på plats och att jag ska kunna ta en låååång promenad ut i det fina vädret nån dag framöver så får jag koncentrera mig på just denna dag. Ja det finns väl att göra men jag menar nåt som jag VILL göra. I skrivande stund sitter jag i biblioteket (!!) och om jag tittar lite snett åt höger så ser jag några konstiga prickar på golvet. Faktiskt rätt många. Igår böjde jag mig lite åt sidan och såg att dom var luddiga också. Absolut något jag skulle kunna ta tag i. Pust!

Den andre personen i hushållet är väldigt förkyld. Det är inte lätt att undvika honom på en yta av 87 kvm, men mina försök är lovvärda. När han drar iväg med en hostattack längre än Inlandsbanan tar jag betäckning på toaletten. Om jag hinner! Vi skulle ha kompisar på middag i morgon men det har blivit inställt. Annars hade jag kunnat börja fundera på upplägget, när jag skulle börja skära och duka och vispa för att bli färdig till 1830. Sånt tar tid. Alltså en hel massa timmar som nu är frigjorda till annat. Med min aldrig sinande fantasi när det gäller latmansgöra så kommer jag säkert att hitta på nåt som är roligare än dammsugning. Finns ju massor: korsordet, stickningen, boken, soffan.

Och ute skiner solen och det är vitt och ljust och fint och fantastiskt. Bra va?

Min tågresa del III

Följ den spännande avslutningen…

–  Ja nu är jag äntligen på hemväg. Herregud vad det är jobbigt att vara barnvakt. Jag har inte haft en lugn stund. Det skulle bakas och städas och läsas läxor och faktiskt även uppfostra barnen. Det får jag ju säga att dom är släpphänta, i synnerhet mamman. Men gulliga är dom förstås, jag pratade just med Anton, han hade åkt skidor. Nej nu ska det blir skönt att komma hem och rå sig själv. Dom ville jag skulle komma tillbaka om 3 månader och jag sa att jag skulle kolla i min kalender. Då var jag väl rätt rolig va? Jag lär väl åka ner igen, glad som en lärka och sen när jag åker hem är jag slut som en skata. Vi ses snart!

Man känner doften på långt håll. Hon är mycket elegant. En tjusig svart kappa och en rosa scarf knuten så där lagom hafsigt runt halsen. Bergis cashmere! Håret är välfriserat och uppsatt i en stram knut. I öronen har hon pärlor. Under kappan en snygg kavajkofta i svart/vitt, svarta byxor med vassa pressveck. Kvalitet och elegans rakt igenom! Hennes bagage består av en liten DG-väska med tillhörande handväska. Ursnyggt! Hon tar fram ett magasin med glättade pärmar och sätter sig ner och bläddrar. Hon ska hälsa på sin gamla mamma som bor på servicehus i den lilla staden. Hon gruvar sig lite. Mamman har blivit så gammal och det är svårt att umgås med henne. Hon hör väldigt illa och det gör att konversationen blir något haltande. Inte har dom så mycket att prata om heller. När hon berättat om världen utanför; om familjen och vännerna, om arbetet, om resorna som nyligen gjorts, om golfintresset, om senaste konserten och teaterföreställningen har de inte så mycket att säga varandra. Från mammans värld och vardag finns inte mycket att berätta. De kommer väl att diskutera maten, personalen och servicen. På frågan om hon trivs kommer mamman som vanligt att svara: ”Jodå det är bra här.”

Nu blir det inte fler ”nypåstigna” som konduktören envisas med att kalla resenärerna. Dags att slappna av, läsa  pocketboken, lösa korsord, smaska på lite godis och vips är jag framme vid min slut-destination.

Nån kanske frågar sig hur jag kunde få reda på allt det här? MAN HAR VÄL FANTASI!

Min tågresa del II

Här kommer den spännande (???) fortsättningen på min senaste tågresa: 

–  Hej lilla gubben, det är farmor. Jag sitter på tåget nu. Har du kommit hem från skolan? Jaså har du åkt skidor, men va duktig du är. Jag är inte framme än, det tar några timmar till. Det var roligt att hälsa på dej. Jag hoppas vi ses snart igen. Hälsa mamma och pappa.

De är i 40-årsåldern. Snyggt klädda. Ser missbelåtna ut. Talar knappt med varandra. Så fort de satt sig tar de upp var sin tidning och börjar läsa. Till slut säger kvinnan:

–  Jamen det är inte klokt att hon kan få vara så otrevlig och bortskämd.
–  Hon var trött bara.
– 
Trött. Ja kan hon inte skärpa sig över en helg – vi är ju där så sällan – då vet inte jag. Vanligt    folkvett borde hon ha lärt sig tycker jag.
–  Ja då är din dotter förstås mycket trevligare antar jag?
–  Hon försöker då i alla fall. Och när vi var där sist hade hon ordnat middag och hon ställde upp och  följde oss till tåget och allting.
–  Hon har det bättre ställt ekonomiskt. Som student vet du att det inte är så lätt alla gånger.
–  Puh, hur många studenter har en pappa som kan köpa dom en lägenhet bara sådär. Och mitt i stan dessutom Hon vet inte hur bra hon har det.
–  Ja vi lär ju aldrig bli överens om vems dotter som är bäst – eller hur? I fortsättningen föreslår jag att vi reser till var sin. Det blir minst bekymmer tror jag.
–  Gärna för mej.

Bägge återgår till att ivrigt studera sina tidningar.

Hon gråter, ansiktet är alldeles strimmigt av tårar. Hon har nyss tagit avsked av sin pojkvän. Han ska åka till USA och plugga på ett fotbollsstipendium. De kommer inte att träffas förrän om 5 månader. Hur ska hon klara det? Han är ju så himla snygg också, bergis kommer han att träffa nån collegebrud i USA och sen kommer han väl aldrig hem. Om hon haft råd skulle hon ha bokat in en resa för att hälsa på, men hon har inte råd och det finns förresten ingen tid till det. Det är hennes sista termin på Handelshögskolan och det innebär, förutom extra mycket pluggande, en praktikplats. Något hon inte får missa, det kan vara inkörsporten till ett toppjobb så småningom. Efter nån timme har hulkningarna avtagit men ansiktet är alldeles svullet och rött. Hon somnar helt utmattad kramandes sin halsduk.

I morgon kommer sista delen ….

 

 

 

 

 

Min tågresa – del 1

Nu ska ni få höra på grejer…. Jag kommer den här veckan att dagligen publicera något jag antecknat från min senaste tågresa. Här kommer

DEL 1

Jag står på perrongen vid mitt tåg i god tid. Har noga studerat anslagstavlan för att kolla avresetid, spårinformation samt förstås att allt stämmer på min biljett. När tågdörrarna öppnas rusar alla passagerare upp på tåget med panik i blicken. De verkar vara rädda att inte komma med. Som tur är informeras vi via högtalare flera gånger om vilket tåg vi just stigit på. Himla bra, en tanke som ofta slår mej – tänk om jag sitter på fel tåg och är på väg till Skanör nu? Det har såklart aldrig hänt, men man vet ju aldrig.

Jag ordnar det mysigt i mitt lilla hörn. Ensam på mitt ”två-säte” än så länge. Är glad att jag inte har ett bord framför mej och någon okänd på andra sidan. Vart ska man då titta i 5 timmar?

Närmast mej sitter en trevlig man i medelåldern. Han är klädd i kavaj och väst med en rutig skjorta utan slips. Han ser avspänd och ledig ut. Han har varit och hälsat på sin väninna i helgen. De träffades för 1 år sen efter att ha nätdejtat, men har fortfarande inga tankar på att flytta ihop. De pendlar till varandra och eftersom de båda har vuxna barn och ganska flexibla jobb så går det alldeles utmärkt. Han ler vid tanken på den mysiga gångna helgen. De har tagit långa promenader, ätit och druckit gott och njutit av varandras sällskap.

En mobil ringer. Barnen kom iväg till skola och dagis, men Erik glömde gympakläderna så då fick pappan åka en extra resa till skolan med den. Så går det när man inte har koll. Middagsmaten avhandlas under några minuter och kvinnan suckar när hon för tredje gången säger att hon inte vet vad dom ska hitta på till middag. Kanske kan han köpa något färdigt, men inte pizza och inte hamburgare ”Det äter ni varenda gång jag är borta”. Med ytterligare en suck avslutar hon samtalet med ”Vi hörs sen”. Hon ska delta i en internationell Läkarkongress där hon ska föreläsa om influensavaccinets effekter.  I deltagarlistan har hon sett namnet på en trevlig och intressant läkarkollega från Sydafrika. Hon gläder sig åt mötet. Med koncentrerad min tar hon fram sin laptop och börjar arbeta.

forsättning följer

Fånigt, futtigt och larvigt

Allt jag skriver känns så fånigt och futtigt och larvigt. Min lilla värld känns som vanligt väldigt liten och jag har så lite beröring med alla hemskheter och djävulskaper som finns runt om, jag läser och läser och tänker att här sitter jag och har det lugnt och skönt och varmt och trevligt. Visserligen gör jag små inhopp här och där för att hjälpa men på det stora hela känns alla mina insatser rätt futtiga.

Så det blir samma gamla larv i mina betraktelser. Sen hela julen försvann ner i kartonger så blev det väldigt tomt och ödsligt och liksom lite kallt här hemma. Hela veckan har jag vandrat omkring och väntat på veckan som kommer. Då blir det proppen ur… då startar hela mitt engagemang i stadens föreningsliv och eftersom det känns så länge sen så har jag förberett mej i flera dagar.

Som exempel kan jag nämna tisdagen. Den blir, för en inbiten latmask, värsta rysardagen eller kanske värsta roligdagen, beror på hur det går. Börjar med tandläkaren = inte roligt. Sen styrelsemöte = förmodligen intressant och förhoppningsvis kreativt. Öva med Rock- och popkören 65+ = garanterat jätteroligt. Möte med grupp i gruppen = oklart men förmodligen blir det bra. Sälja biljetter på basketmatchen = roligt men stressigt, fast bra. Det känns väl som en rivstart och efter det är jag garanterat igång och i farten.

När det gäller mina sportsliga prestationer kan jag säga att mina förluster just nu är katastrofala. För man kan väl säga att Wordfeud är en sport? Spel = sport? Många tveksamma miner torde höjas i vårt avlånga land när jag kallar Wordfeud en sport. Men det ger mig i alla fall stundtals både svettningar och huvudvärk. Jag spelar det med några vänner och just nu har jag helt klart en svacka. Likt idrotten kanske man kan skylla på dåligt material, som i det här fallet skulle vara bokstäver. Det är ju inte så att dom går sönder, som stavarna hos våra skidåkare. Inte heller kan jag säga att jag blir störd, jag får tänka så länge jag vill. Nej det är mer att bokstäverna inte passar mej, just då. Men jag är optimist, det har ju gått bra förr. Kanske kommer känslan och orken och kraften tillbaka när jag minst anar det. Funderar på om jag ska, likt skidåkarna, göra ett litet uppehåll eller om jag ska satsa ännu hårdare. Dvs utmana ännu fler…. Jag får ta och ringa en livlina och fråga om det.

Mitt liv som träningsnarkoman har helt kommit av sig. Jag har inte varit på gymet sen i början av december!!!! Min tass är fortfarande (GRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRR) inte bra, jag haltar och linkar och stånkar och svär. Det gör ont ont. Enligt sjukgymnasten så kommer jag att må bra av att träna, något som jag känner mig djupt skeptisk till. Men han har säkert rätt så det är väl bara att stånka på. 2015 års träningdebut sker även den i veckan som kommer.

I övrigt läste jag att man kan köpa ett serum som garanterat ger längre ögonfransar på 14 dagar. ”Du kommer att bli chockad!” stod det. Tror jag det, chocken kommer att bestå av två delar: 1. Jag känner mig lurad 2. att det kostar massor.

Och snön fortsätter att falla… härligt då kan jag gå ut snart igen och skotta framför min ytterdörr.

Nu är glada julen slut slut slut

I morse kände jag mej pigg och på alerten. Kände direkt att det var bäst att ta vara på känslan. Rusade alltså upp och började slita och dra i alla julsaker. Nu skulle julen ut. Det var tomtar hit och girlanger dit. Grankulor i den högen och glittret i en annan. Dukar som klarade sig undan tvätt och tyvärr några som såg lite luggslitna ut och behövde fräschas upp. Min erfarenhet säger mej att dom aldrig kommer att bli vad dom varit efter tvätten. Gardiner bort och nya upp. Blommor ut och inga nya att sätta dit i stället. Ja det har varit uppochnervända världen hela dan.

Utmattad och trött försökte jag få gehör för lite gnäll, tänkte att den telefonerande dottern skulle tycka liite synd om mej. ”Varför ska du upp med så mycket julsaker då? När det är så jobbigt att ta bort dom.” Jo det blir gärna lite mycket men det är så roligt att återse alla tomtar och änglar och granar när man packar upp jullådan. Jag tror att dom också tycker det är kul att få vara uppe och framme en gång per år. Och när jag lägger tillbaka tomtarna så viskar jag lite tyst ”vi ses igen nästa jul”. Fast inte så att nån annan hör mej förstås, det skulle se ut det!!!

Det är visserligen inte så väldigt länge sen, men nu undrar jag verkligen vad jag hade för pryl på byrån i hallen innan jul? Den ser väldigt tom ut. Och fönstren gapar tomma och ser ut som svarta hål. I morgon blir det blomsterhandeln. Och efter det så blir allt precis som vanligt.

 

Jag hann inte

På nyårsafton var det drag under galoscherna här hemma. I alla fall innan gästerna kom. Här kommer listan:

– Städade och kom ihåg att det skulle vara rena handdukar på toaletten
– Gjorde rödvinssås enligt Mannerströms recept. Fjärilar i magen eftersom jag försökt mig  på detta konststycke en gång förut och då fick jag hastigt ändra inriktning och göra grönpepparsås av alltihop. Den här gången lyckades jag.
– Knäckte 8 ägg och lyckades utan att få en enda liten gula i vitorna. Spritsade på glace-au-fore-tårtan, som blev jättefin och så småningom rann ingen glass ut i ugnen utan den var bara lite ljusbrun och fin uppe på toppen av topparna
– Letade fram min nyårspåse som innehöll överraskande många attiraljer i silverfärg. Där fanns tutor och glitter och lyktor och gud vet allt.
– Dukade med finaste porslinet och tillsammans med allt silvrigt så blev det ett riktigt tjusigt bord.
– Placeringskort på servietterna, samtliga försedda med små silverkulor
– Skrev en rap till en av gästerna som fyllde år den dan
– Övervakade när den andre personen i hushållet klöv humrarna och stekte oxfilén – bara påttifall att
– Skalade potatis som skulle bli hasselbackare
– Förberedde grönsakerna

Puh… ja ni fattar. När det började plinga på dörren var jag alldeles svettig. Men sen blev allt så bra och trevligt och gott och roligt. Jag hann dock inte läsa alla nyårshälsningar och inte skicka någon själv heller.

Idag har yngsta dottern återvänt till sin huvudstad och det är väldigt tomt och tyst här. Känns läge för att ta bort julen men behärskar mej i två dagar till. Jag har ett stort rött ljus som brunnit varje kväll sen advent och fortfarande inte visar några som helst tecken på att avmattas. Jag ger det en chans till på söndag, sen åker allt rött. Idag var det dessutom väldigt ljust ute och jag tyckte precis det kändes som att våren är på väg. Ljuset kan visserligen bero på att jag ligger så länge på morgonen så att det nästan är dag när jag masar mej upp och tittar ut.

Ikväll blir det en alldeles vanlig kväll framför TVn. Hoppas alla får ett härligt nytt år….