Våra fantastiska skidåkare

Idag fick jag grina igen. Grina här betyder lipa. Tårarna rann och hakorna dallrade. Tänk att han vann Johan. Våran Johan. Det gjorde nästan ont i bröstet av alla hulkningarna.

För mig är det inget nytt fenomen. När idrottare gör en bra prestation då gråter jag från spår eller plan eller hall fram till prispallen. När vår mellersta dotter åkte skidor i ungdomsåren kunde jag aldrig ropa HEJA högt och tydligt vid målgång, så där som dom andra föräldrarna gjorde. Nej det blev ett ynkligt litet heja från en brusten stämma och en person som alldeles rödgråten och snorig stod där vid målrakan och liksom skulle hjälpa till med sista meterna in mot mål. Stackars barn!

Nu har jag väl blivit kärringsjuk också. Jag tycker att pojkarna är så fina. Från Grip med dom fantastiska ögonen, till Hellner som ser så söt ut och Daniel som är så stilig och Calle som jag tycker synd om när han inte lyckas. Och idag var det Johan, som ser så vanlig och snäll och vänlig ut. Och inte är dom sturska heller våra fina pojkar. Nej dom är trevliga och vanliga och artiga.

Och igår var det Kalla. Ojojoj vilken fin tjej. Ja det är gråt och tandagnisslan dagarna i ända den här veckan.

Och allt är förstås alldeles alldeles underbart… Snart är det dags för VM-magasinet. Näsdukarna är placerade i min omedelbara närhet.

Rolig helg

Vilken rolig helg jag haft!

Först Generalrepetition på Mello. Härlig stämning och mycket som hände runt omkring. Ja faktiskt så mycket så när allt var slut kom jag inte ihåg vem jag tyckte var bäst. Det var liksom så mycket att kolla på överallt. TV-kameror och vanliga kameror och lampor och blänkare och den fina scenen och dom jätteduktiga programledarna. Jag var otroligt imponerad av Sanna Nielsens bedrift att gå omkring i den där vita byxdressen med vida ben och med såååå höga klackar till. Jodå jag såg klackarna. Hon stod alldeles intill mej flera gånger och det kan jag säga att hade det varit jag som haft dom klackarna och det tyget runt fötterna så hade jag lyft upp byxorna och skuttat runt. Men hon verkade så ledig och van och sprang upp och ner utan att röra en min. Är det det som kallas ungdom?

Sen blir jag förvånad över den extas som den rockande samen frambringar. Jag förstår absolut inte storheten i hans framförande. Jag har inget emot jojk men den tycker jag ska framföras med begränsat bakgrundsljud, kanske bara nån trumma. Inte som här med full orkester där man bara kan urskilja någon som låter i bakgrunden. Några toner, ingen text. Alla tycker olika, faktum är att här är det väl jag som tycker olika. Alla andra verkar tycka att han är helt underbar. Är det det som kallas tråkmåns?

Sen stockholmarna som hälsat på under helgen Va roligt det är med mycke folk hemma! Fulla hallen med skor och väskor och kläder. Mobiltelefoner överallt. Många som sitter vid bordet och äter och pratar. Många som hejar på skidåkningen. Det hann bli några Fia-spel också och kortleken var framme flera gånger. Det blev så tomt och tyst när dom drog till svenska fjällen. Jo dom for till Åre och inte till Falun (apropå att säga fel!) Är det det som kallas spyfluga?

Och nu är det vanlig måndag igen. Och det känns bra det med! Är det det som kalla förnöjsam?

Åldern?

Jag tål inte lappar. Dom där som sitter inne i kläder. Ofta känner jag att nånting skaver och kliar. Går omkring som en ål och försöker komma åt. Värst är det bak i nacken. Tills jag kommer på. Det är en lapp som stör. Fram med saxen. Numera har jag aldrig en susning om tvättråd, storlek eller material. Plaggen är helt rensopade på information. Detta hände aldrig förr, alltså beror det på åldern. IGEN! Det börjar bli mycket nu.

Nu ska jag tyvärr iväg och jobba. Tyvärr därför att jag då missar viktiga timmar av uppladdning. Ikväll ska jag nämligen tillsammans med barn och barnbarn på Mello. Det ska bli jätteroligt att se något stort och bländande live, och dessutom så nära hemifrån. Dock hade jag velat haft dagen på mig till att förändras till någon glamourös. Fast det kanske man inte ska vara när det är genrep? Och återigen, med tanke på min förhållandevis  höga ålder så lär ingen titta på mej. Har läst nånstans att ingen ser en kvinna som passerat 50 år! Visst är det sorgligt!

Sorgligt är det inte att solen börjar titta fram, att jag ska ut och tjäna lite pengar, att jag ska gå på Mello ikväll, att andra barn och barnbarn anländer inatt och att det är lördag imorgon! Trevlig helg på er!

Solen glimmar och dammet yr

Vaknar. Kisar ut bakom gardinen och tror att det jag ser är en mulen dag.  Det gör inget. Då slipper jag nämligen den tvådelade känslan av att det är så härligt och soligt ute medan det inne ser ut som att man inte tagit i dammsugaren på månader. Det är fler än jag som beskriver detta. Jag tänker, hur kan det se ut så här när jag ändå städar regelbundet? Hur kan det bli så dammigt?

Men det är nu som man får ta fram sina gamla fina beprövade egenskaper som simultankapacitet, split vision och ”manana”. I det här fallet betyder det att man får glädjas åt vårsolen och inte bry sig i dammet.

Igår fick jag för mig att jag skulle sticka en halsduk !!! Efter ett tips från en läsare som föreslog att jag kanske skulle satsa på nåt som inte behöver passa.  Varför inte tänkte jag och plockade fram en beskrivning från nätet. La upp och stickade några varv, det var spetsmönster…. efter fem varv repade jag upp alltihop och la ner garnet i påsen igen. Det var det det…

Nu ska jag på styrelsemöte, sen körövning och ikväll ska jag sälja biljetter på basketmatchen. Det innebär

1.  inga dammtussar kan få mig ur balans
2. inga tankar på handarbete får plats i min fulltecknade dag

Ha en härlig tisdag ni med!

 

Jag är på Spa

Min fantasi känner inga gränser. Idag leker jag att jag är på Spa. Här behövs inga stora förställningskonster, det känns faktiskt väldigt verkligt. Och nu när jag har baddräkt på mej så tror jag nästan på det själv.

I själva verket är jag hemma på min gata i stan. Anledningen till spa-känslan är att jag på min dotters inrådan inköpt ett medel som heter Power Mousse. En sån där flaska som det finns massor av. Med skrikig text och bilder på blänkande badrumsytor. Vi har klinkergolv med värmeslingor i badrummet. Inte för att jag är särskilt förtjust i städning, men ibland ”snöar jag in” på vissa saker. Duschkabinen är en, golvet är en annan. Mellan plattorna finns nämligen en fog. En fog som var ljusgrå när vi flyttade in men som nu på vissa ställen är väldigt mörk, man kan nästan säga svart…. fast då låter det så väldigt smutsigt.

Jag har försökt med diverse medel, som potatismjöl, Cillit Bang, Ajax och nu senast, efter ett tips i Året runt, bakpulver. Bakpulvret provade jag på två mellanrum och det blev väldigt vitt och fint ända tills jag kom på att det var själva bakpulvret om låg där och var vitt.

Men nu alltså, Power Mousse. Jag sprutade mellan plattorna, gick därifrån en stund och körde sen med rotborsten… Snacka om ljust och fint. Golvet ser ut som nytt. Det som inte är lika roligt är lukten av badhus och klor.

Det gäller förstås att vända detta till något positivt. Om man kommer in här så tänker man säkert: ”Här bor det en som håller rent omkring sig. Hon kanske rent av är en städmänniska!” Fast om dom ser baddräkten så kanske dom får helt andra tankar i huvudet och då menar jag inte: ”Åh vilken kropp hon har fast hon är över 60!” Utan snarare mer: ”Nu har det snurrat om ordentligt!”

Tillståndet och klädvalet är högst temporärt. Nu ska jag dressa mej och dra iväg på lunch på Restaurang Hof. Och sen på eftermiddan blir det Sköna Fredag, som följs av Sköna Lördag och sen … ja ni vet!

Ha så härligt ni också i helgen!

Glömde titta i backspegeln

Varje morgon liksom stapplar jag till badrummet. Det har inte att göra med ifall jag är trött eller inte. Jag liksom stapplar oavsett. Efter en lång stund sittandes, stunden blir faktiskt längre och längre har jag märkt, vågar jag mig fram till spegeln.

Jodå jag ser hemsk ut. Blek och tråkig och glåmig. Det är ett konstaterande varje morgon. Men det bryr jag mig inte så mycket om eftersom det finns massor med krämer och färger och penslar och pennor som snabbt tar bort det värsta. Håret kan jag också oftast konstatera att det ser skapligt ut. Tänker: ”Ja lite mousse på det här så håller det sig utan tvätt en dag till!”

Det tänker jag ända tills jag, och ibland ve och fasa glömmer jag det, tittar i backspegeln. Då är det som en stor kal fläck mitt uppepå och från fläcken ligger allt hår liksom framåt. Som om jag simmat motströms. Och jag kan säga att då räcker det inte med LITE mousse. Om jag har tur går det att fixa med blötläggning, hårdkamning och MYCKE mousse.

Och varje gång det händer så tänker jag: ”Va tur att jag inte gick ut så här!” Och i nästa sekund tänker jag: ”Hur många gånger har jag glömt att titta och ändå gått ut!”

Det kommer från rymden tror jag

Plötsligt skulle jag scanna något på min skrivare och skicka det vidare till datorn. Det har jag gjort många gånger och det har varit så lätt och det har gått så bra. Nu var det stopp. Bokstavligt talat. Det kom upp en varningstriangel på skrivaren och sen gick det inte att trycka nånstans alls.

Här gällde det att lista ut vem jag skulle kunna ge mig på för att få hjälp med detta. Jag fattar ju att det blivit nåt vingel sen jag köpte ny dator. Datorn och skrivaren har jag köpt på Elgiganten, alltså gick jag in på deras hemsida och lyckades hitta ett nummer till supporten (som man inte får ringa om man inte har ett avtal – tror jag). I alla fall så ringde jag och kom fram till Kalle, Pelle, Christer eller Lars. Han ställde en massa frågor som jag lätt kunde besvara… Vad heter din skrivare? Serienummer???? (fanns på baksidan) Minns du om du körde nån cd när du installerade skrivaren? Jodå det mindes jag men plötsligt när jag fick nya datorn och det var bara en sladd som följde med, så slängde jag alla gamla sladdar och cd-skivor och dosor. Jag gillar ju som bekant att slänga.

Inga problem sa Kalle, Pelle, Christer eller Lars. Jag laddar ner en fil till dej. Vi följdes åt genom cyberrymden, till den ena blå fyrkanten efter den andra, jag öppnade och sparade och körde och klickade på Nästa och vips så var installationen klar.

Såklart provade jag att scanna ett gammalt ICA-kvitto på direkten. Och ta mej f-n om inte det fungerade alldeles utmärkt.

Mitt nya favorituttryck är därför ”Lätt med Internet”.

Finns inget att säga… del 4

Vad ska man säga för tråkigt om den här dan? Min i grunden positiva läggning har svårt att hitta något. Hittills är allt bara toppen. Klockan är ju redan 1000 så det ser bra ut för resten av dan också.

Jag ska vara på hemmaplan hela dan. Förutom en trevlig date med alla damer i vår bostadsrättsförening. Vi träffas en gång i månaden,  vissa har med sig något handarbete medan andra fikar och pratar bort några timmar. Jag tar nog med strumpa nr 2 idag, för den är så otroligt trist att hålla på med. Tjockt garn, klumpigt, strumpen ser bred och otymplig ut (trots att jag repade upp strumpa nr 1 och började om så foten blev något mer anpassad till en människa). Ibland samlar vi oss och gör något gemensamt. Nu har vi bestämt att vi ska tillverka saker i välgörenhetssyfte. Kanske gör vi några klappar och lägger under granen på Clarion (om dom gör det i år också), kanske lämnar vi över något till nån hjälporganisation eller kanske åker vi till Grytan med dom. Det är långt till december kanske någon tänker. Men om man har mej som måttstock så är det inte en orimligt lång tid för att få ihop några strumpor och vantar.

Sen när jag kommer hem från Damklubben så lägger jag mej väl på soffan och väntar på middan. Den här veckan är jag ”matfri”, vilket tyvärr inte innebär att jag inte äter utan att det är den andre personen i hushållet som står för fiolerna när det gäller middagsmaten. Härligt att slappa och lyssna och lukta och när det blir dags hasa sig in till matbordet och äta.

Och i morgon är det fredag och då ska jag ställa mina tjänster till näringslivets förfogande.  Då blir det sannerligen ingen tråkig dag. Man kan därför säga att Tråkiga veckan slutade redan på onsdag. Vilken tur!

Ha så härligt ni med!

Finns inget osv del 3

Jamen idag är det väl ändå en härlig dag, så här inifrån i alla fall. Det är enastående vackert där ute, vitt vitt och med möjlighet till sol frampå dan. Väldigt kallt förstås… Eftersom det här skulle vara ”Tråkiga Veckan” så funderar jag på vad jag ska kunna hitta på som är tråkigt??

Ja i alla fall är det INTE tråkigt att jag ska på gymet. Nu måste jag visserligen ta bilen dit eftersom jag fortfarande (grrrr) inte kan gå så mycket på tassen. Och jag måste ordna så jag har enkronor till parkeringen. Men det är väldigt härligt att kunna sitta vid nån maskin och pumpa på lite och känna hur musklerna vaknar till en aning.

Och det är absolut INTE tråkigt att jag kl 1330 ska bli bjuden på fika på Wedan. Jag har ju fyllt år och då brukar min kompis bjuda mej på fika. Jag gör förstås samma när hon fyllt år. Men, i motsats till mej, som är en generös och fiiin människa, så frågar hon alltid om jag verkligen behöver ta en dyr tårtbit? Jag kanske kan nöja mej med något litet? Ibland har det gått så långt att hon frågar om det finns något bröd från dagen innan som jag kan tänka mej att äta upp, till rabatterat pris. När jag tänker efter riktigt noga så kanske jag också säger så ibland när det är min tur att bjuda (bara för att jag tycker hon är så rolig så jag vill härma henne).

Och det är INTE tråkigt att jag kan masa mej hem efter fikat och slänga mej ner i soffan och vila efter den här dagens mycket ansträngande program.

Tråkig onsdag på er med!

Finns inget att göra, skriva eller säga DEL II

Bara för att det här ser ut att bli en ganska händelselös vecka så ska jag skriva varje dag bara för att visa att jag är en mästare på hittepå, att jag kan skriva väldigt mycket om lite och ingenting och såklart för att jag ska ha något att syssla med. Om ni vill ha spänning, humor och fascination – sluta läs!

I natt har jag varit på nattmangling. Jag började nämligen titta på en film på TV 3, den började kl 2100 och då tar det tid. Innan andra pausen hade jag borstat tänderna, innan tredje var kläderna avtagna och innan det var slut var hela nattproceduren färdig. Sen är det sängen och då kan jag absolut inte somna om jag inte läser lite först. 0057 släckte jag lyset. Sen låg jag där och vände och vred. Sista gången jag kollade var kl 0346 (ingen ska säga att jag inte besitter ett visst sifferminne).

Nåja det är ju ganska bra faktiskt. För sen sov jag till 0836, åt frukost (tack för den!), duschade, hade tur och fick ett långt telefonsamtal så jag behövde inte klä på mej förrän 1053. Vilken förmiddag!

Och nu blir det drag… jag ska på körövning om 10 minuter…. Hjällllp! Gu va stressigt! Och sen ikväll ska jag sälja biljetter på basketmatch.

Tråkig tisdag på er också!