Hjälp – jag har ingen selfiepinne

Igår på nyheterna berättade man om förbudsskyltar mot selfiepinnar. Jag lovar. Jag hade absolut aldrig hört talas om att det fanns såna. Jag har ju undrat när folk skickat selfie. Undrat över hur dom kunde bli så pass bra. När jag försökt två gånger så såg jag bara:

Försök 1: Ett rödmosigt fläckigt ansikte med ett litet tussigt ögonbryn i ena hörnet
Försök 2: En jättelik överkroppsdel som såg ut som ett vitt okänt snöområde

Men skönt i alla fall att jag inte behöver reta mig på just den förbudsskylten. Jag retar mig förresten inte på nån sån skylt överhuvudtaget. Är det förbud så är det. Jag grottar inte ner mig i sånt. Inte heller känner jag någon obetvinglig lust att utmana ödet och parkera där man inte får eller gå där det inte är tillåtet (fast en gång när jag såg en grön fin men tyvärr obeträdbar gräsmatta i nån stad nånstans så var jag helt klart sugen på att sätta dit foten).

Östersunds-Posten för en tynande tillvaro. Tidningen tycks mig tunnare och tunnare och härom dan fick jag ett mejl om att man nu  ”På grund av tekniska problem och låga besökssiffror har vi har beslutat att från den 13 april lägga ner vår bloggportal”. Inte för att tidningen blir tjockare och mer intressant med bloggarnas hjälp, men jag tror mig ha sett att en hel del följer min blogg och den är säkerligen inte mest välbesökt.

Men så är det nu. Jag inväntar förfrågan från högre ort, som i det här fallet skulle kunna vara New York Times, Aftonbladet, DN eller nån smaskig blank och fin veckotidning. Förmodligen kommer detta inte att hända och då kan jag snart se på mitt lilla tidsfördriv som ett trevligt extrauppdrag som plötsligt tog slut.

Spänningen är alltså olidlig och medan jag väntar går jag på körövning idag. Det ska bli jätteroligt. Härlig tisdag på er!

 

Bara måååste blunda en stund till

På helgerna får jag kaffe på säng. Och tidningen. Mysigt att fika och sitta och läsa alla bilagorna i lugn och ro. När det är klart efter ca 1 timme måste jag bara krypa ner under täcket igen och låssas att jag är så trött så jag bara måååste få blunda ett tag till.

I själva verket är jag så pigg så redan att vänta på  kaffet innebär en påfrestning eftersom jag känner mig helt utvilad och sugen på att börja dagens värv. Som är??? Nåja, jag ligger kvar ett tag och förmodligen vill jag återknyta till den tid då varenda stund då man kunde ”tjyvsova” var värdefull. För då var man ju trött. Liksom att höjden av lycka, när man jobbade, var att få lägga sig och läsa en bok mitt på blanka lördagen. Nu kan jag läsa när som helst, hela dan om jag vill och då är det inte lika fantastiskt med den stulna stunden då man borde ”gjort något” istället.

I morse när jag låg där och låssades att jag behövde mer vila kom jag plötsligt att tänka på Sven-Bertil Taube???!!! Vad är det som händer? Han är inte en idol, han är inte i rampljuset varje dag och mig veterligt har jag inte tänkt på honom alls nån enda gång.

Fort som fanken var jag uppe ur sängen. Gud vet vad som annars skulle dyka upp! Och idag är det Sköna Fredag igen…. Jag tror jag ska ”ta” badrummet en vända. Ha så härligt ni med!

 

 

Hålla i..

Man kunde ju tro att jag skulle hålla i lite. Att jag, efter förra veckans orerande om hur duktig jag var, om hur mycket jag städade, om hur många garderober jag rensat och vädrat, skulle fortsätta till byråer och klädkammare och gud vet vad.

Uthålligheten har blivit som ett gammalt resårband. Den tänjs och tänjs och till slut stannar det mesta vid en tanke. Jag har inte gjort ett smack sen jag tog in sista skjortan från vädring. Nej jag har ägnat mig åt en bra bok, spel och dobbel och slötittande på TV. Tänker att jag ska vänta tills inspirationen kommer… då lär jag få vänta.

Inte för att det spelar nån roll, men visst hade det varit lite roligt om jag hade fortsatt och det hade luktat Ajax i hela huset. Att alla mina byrålådor såg prydliga och städade ut. Att dammtussarna som jag upptäckte idag när jag skulle knyta skorna skulle ha varit ersatta av en blänkande parkett där inte minsta korn kunde upptäckas.

Sorgligt men sant. Jag är faktiskt en väldigt lat tant. Men en sak som jag verkligen ägnar mig åt är min fot. Idag har jag hämtat nya fina måttbeställda sulor, nu av ett tunnare slag. Min fot har nu kostat mig en flott utlandssemester. Men å andra sidan, vem vill fara utomlands när man istället kan vandra omkring på fjädrande sulor med lätta steg och när man kan vara säker på att eländet tar slut eftersom alla som haft hälsporre har blivit av med den så småningom.

Tjo tjim simsalabim…. snart är det helg!

 

Idag leker livet

”Imorgon är en annan dag” – minns jag en låt som hette. Och det stämmer verkligen. Från att rubriceras som en gnällig tråkig och fånig Barbro-Bloggerska kan jag idag stolt kalla mig för en glad positiv arbetssam och spruttelidutt dito.

Vad hände? Igår bestämde jag mig för att kasta mig in i svarta hålet. Det är faktiskt, ganska otippat, namnet på min ena garderob. Den där jag lägger in allt jag haft på mig ena dan och som jag tror jag ska använda även nästa dag (fast ofta tar jag nåt annat). Den där jag lägger strumpor, par på par, för att sen ta nya eftersom. Den där jag har 5 par mysbyxor som ser lite småsjaskiga ut. Den där jag har nästan alla mina vita och svarta t-shirts som bara är använda en gång. Vad är det för ordning?

Alltså bestämde jag mig för att sortera, tvätta och rensa. Det var jätteroligt. Tvätthögen blev enorm och slänghögen fick sitt och en liten laddning får Röda Korset också. Och: (men säg det inte till nån: Jag slängde den vita tröjan som jag stickade ifjol och som blev 90 cm bred och 40 cm lång och som det gick åt så mycket garn till mm mm). Lyckades även övertyga den andre personen i hushållet att gå igenom sin garderob. Där är det inget svart hål. Där ligger tröjor och byxor  i snörräta rader och det är till synes en fantastiskt god ordning. Men, om man vill finna fel och jag vill förstås inte erkänna att han har bättre ordning än jag, så kan man faktiskt hitta en och annan skjorta som definitivt gjort sitt. Närmare bestämt hittade vi 6 st som inte ska få vara med längre. Dom andra hängdes ut eller gick till tvätt. Va bra det är med Vanish förresten, dom gula kragarna blev jättefina!

Och idag är det strykning och tvätt som gäller. Sen ska jag också gå loss på min byrå, där är det också lite flurigt. Samtidigt ska jag fundera på om jag verkligen ska behålla 2 rosa linnen, 1 ljusgrönt och 1 grått som jag varje år synar och sen bestämmer att ”det är inget fel på det här!” men som jag inte har använt sen sommaren 2005.

Och ute är det soligt och lite kallt och jag ska handla och gå på Damklubb och få laser och himmel och plättar va kul allt ska bli. Sen i morgon är det Sköna Fredag (igen) och då ska jag arbeta hårt för att sen bli bortbjuden…. visst är det ett underbart ord ”BORTBJUDEN”. Det finns väl ingen som säger så nuförtiden. Men nu gjorde jag det.

Hoppas ni har lika tur som jag, att ni får en rolig torsdag en trevlig fredag och en härlig helg!

 

Man ska vara glad åt fötter

Min sjukgymnast uppmanar mig till två saker:

1.  TÅLAMOD
Härom dan undrade han om han gissat rätt i att jag inte hade så särskilt stort tålamod. ”Rätt svar”, sa jag. Då undrade han om jag hade ännu mindre tålamod när jag var ung. Bara en sån sak: ”När jag var ung…” Ingen bra fråga.. Men jag sa i alla fall att det kändes som precis tvärtom. Jag upplever att mitt tålamod aldrig har varit sämre än nu så här på äldre dar.

2.  MÅSTE TYCKA OM FOTEN
Han säger att det är viktigt att jag är positivt inställd till foten i allmänhet och hälen i synnerhet. Hur tänkte han då! Här mumlade jag bara något till svar, skyllde på att det gjorde ont när han brutalknådade min vad.

Men jag är inte den som är den. Jag kanske kan försöka lista några positiva saker som följer av att man har hälsporre:

a)  Fallrisken sjunker dramatiskt eftersom jag aldrig är ute och vandrar några längre sträckor
b)  Vinterskorna kommer att räcka minst två säsonger längre än vad jag kunde tro i november
c)  Dubbarna på spikskorna ser helt oanvända ut
d)  Det är väl alltid bra att bli masserad och knådad
e)  Jag har fått pröva på laserbehandling och inte nog med det, jag går hos en som förutom mig har hästar och hundar som klienter. Är inte det speciellt och udda så säg?
f)   Bilen blir nyttjad och körd och använd
g)  Östersunds kommun får in parkeringsavgifter i en outsinlig ström

Här slutar ett fånigt blogginlägg från en fånig person som inte är ett dugg rolig och inte ett dugg positiv och inte har ett uns tålamod kvar och som inte tror att foten ens kommer att bli bra till sommarn (som alla så käckt säger och därmed tror att jag ska tycka att det är toppen!). Härlig tisdag och hela veckan på er!