Musik och musik

Det är skillnad. Igår Allsång på Bygdegården. Vi sjöng ”Sjung och le”, Calle Schevens vals” och ”Gå upp och pröva dina vingar”. Härliga gamla sångvänliga låtar som man hört sen urminnes tider och som man kan utantill fast det är sällan man hör dem och ännu mer sällan man sjunger dom.

Idag till Stuguns gamla kyrka och konsert med tre musiker som spelade jazz. Jag tycker om väldigt mycket musik men har svårt för jazz. Tror det beror på att jag inte hittar nån melodi. De här tre var säkert väldigt duktiga på sina instrument men jag får ju erkänna att jag mest satt och tänkte på annat. Det var ju tur för det är så sällan jag har tid att sitta och tänka (hihi).

I alla fall så satt jag och undrade hur dom gör när dom skriver låtar, för det här var mycket egenskriven musik. Skriver dom några toner överhuvudtaget eller har dom liksom bara en idé över hur låten ska bli och sen lirar dom på. En är ledare och sen hänger dom andra på? Och då kom jag att tänka på en annan sak.

När jag var liten hade vi sångböcker. Vi sjöng alla låtar vi kunde och böckerna var väldigt välanvända. Ibland kunde vi inte alla sånger, hade aldrig hört dom. En gång sa min syster:
– Den här kan vi inte!
– Jo jag kan den, sa jag.
– Sjung den då, sa hon
Jag hittade på och sjöng hela sången, det gick ganska bra. Då sa syrran:
– Sjung den en gång till då!

Bortgjord. Tänkte att det kanske var så med dom här också, låtarna blir förmodligen olika varje gång och vem har sagt att det är fel.

Det är i alla fall aldrig fel att lyssna till musik. Nu går jag och sätter mig med korsordet samtidigt som jag gnolar på ”Adress Rosenhill”.

Jag är min egen drömtydare

Inatt var det drag under galoscherna i sängen. Ja alltså inte som man skulle kunna tro. Nej det var i drömmens värld som det hände både det ena och det andra. Eftersom jag drömmer väldigt ofta och även väldigt ofta kommer ihåg mina drömmar skulle man kanske tänka sig att köpa en drömtydningsbok eller kanske anlita en drömtydare. Nåt fel lär det ju vara på mej. Men icke, jag tolkar drömmarna så bra alldeles själv. Eller hur?

– En gammal arbetskamrat och jag skulle gå på gym = jag fick ett brev från Fristilen när jag var i stan.
–  Väl där var hon lite sur och ur gängorna, tyckte att det var fel på gymet och att hon kände sig trött = pratade med en kompis som hade slutat på gymet.
–  När jag skulle byta kläder upptäckte jag vilka konstiga trosor jag hade. Dom upptäckte tyvärr kompisen också. Undrade var i jösse namn jag fått tag på dom = jag har i min ägo ett par trosor med väldigt hög linning, ända upp till bh-kanten. Antar att jag hade nån sorts förhoppningsfull idé om att dom skulle hålla in hela området i mellangärdet. Området som verkar svälla för varje år, eller jag skulle tom kunna säga varje månad. Om, jag säger bara om, trosorna skulle ha klarat den bravaden så hade dom behövt vara i ett helt annat material, kanske armerat stål.
–  Jag hade med mej kaffe som vi kunde dricka efteråt. Då sa kompisen att hon absolut inte kunde tänka sig annat kaffe än mörkrostat från Italien = jag var på stan i förrgår och köpte kaffe från en Barista – man med kaffevagn, han förklarade ingående hur extra gott det skulle bli med just den där koppen med just dom där bönorna och med just den där tillagningen.

Sen drömde jag att det regnade hela dan. Men det var väl ingen dröm? Det var rena rama klarsyntheten!

 

En riktig skitdag

Igår var det en ofantligt tråkig dag. Egentligen var det väl inte dan som var tråkig utan det var jag. När jag gick ner till brevlådan för att hämta tidningen kände jag hur kallt det var. Tittade ner på dom bara benen och upptäckte att dom var alldeles vita, knottriga och torra. ”Hoppas jag inte möter nån!”. Det gjorde jag. Men å andra sidan, vem tittar på mina ben? Då kunde jag sura för det.

Hem och försökte uppbåda energi. Fanns ingen. Rusade ut och bakom huset där vi, utan egen inblandning, har fått en liten grankoloni. Eftersom jag inte har några planer på att bli granförsäljare så började jag slita och dra i smågranarna och dom följde med så lätt. Men det blev väldigt hett om öronen. Jag hade tydligen hamnat hemma hos myggen, i deras basläger. Det är där dom utgår från när dom gör sina planerade attackflygningar mot framsidan av huset. Dom är organiserade för dom uppträder i stora flockar, s k formationer. Öronen blev alldeles röda men efter ett tag upptäckte jag att det fanns inga bett. Dom skrämdes bara. Det lyckades dom bra med för jag slutade dra gran.

Dan lunkade på utan större energi. Inte ens när solen tittade fram på eftermiddan var jag glad. Det var liksom för sent. Och inte for jag på auktion heller. Nejdå, jag satt och surade hela kvällen för det var inget på TV:n och då passade den andre personen i hushållet på att säga: ”Ja men om det inte är nåt på TV så kan väl jag titta på trav….” Vilken tur han hade!

Så jag fortsatte sura. La patiens på patiens. Löste korsord minst en timme. Ville inte ha kvällsfika. Och det värsta var att jag inte har nån bra bok heller. Försökte traggla mig igenom en där handlingen utspelar sig på ett sjukhu i Etiopien. Be-skrivningarna är så detaljerade så jag måste hoppa över sida på sida. Det är ju förstås bra för då tar den ju slut nån gång.

Men det var igår. Idag känns det som en helt annan dag. Jag ska städa hela huset för i morgon får vi främmande. YEESS. Och sen ska vi sköta serveringen på Bygdegården på eftermiddagen. Slut på dumheterna alltså… det här blir en bra dag, det har jag bestämt alldeles själv. Heppsådentsåneppså!

OM – hur hade det varit då?

Häromkvällen låg jag i sängen och tänkte. Ute var det mörkt som i sena augusti, träden vajade inte precis i vinden utan det blåste rejält och på plåttaket dundrade regnet. Tänkte på all ved som vi klyvt och som ligger på tork och kände mej som ett vedträ –  suuur.

Men så kom jag ihåg en av många ”tänka positivt”-föreläsningar jag varit på i min dag. En favorit var Kjell Enhager, som för övrigt var sommarpratare härom dan. Han hade en bra tanke. ”Jag vet att det inte är fint väder, men OM det hade varit sommar och sol, hur hade det blivit då?” Tja, varför inte… jag provade där i sängen i mörkret i natten:

– Jag skulle ha använt nästan hela tuben med solskyddsfaktorskrämen som är så dyr. Nu räcker den hela sommarn förmodligen.
– Jag skulle vara ute hela dan och myggen skulle stå som spön på nacken, jag skulle få en massa myggbett och ligga och klia nedanför fotknölen och bakom örat hela kvällen. Nu kan jag sova lugnt.
– Vi skulle inte behöva elda två gånger om dan. Och då skulle vi inte minska på vedstaplarna och det skulle inte bli plats i vebon för all den nya veden.
– Mina sommarklänningar skulle bli skrynkliga och slafsiga. Jag skulle behöva köpa nya till nästa år. Nu kan jag köra samma som jag gjort senaste 5 åren, det syns inte att dom varit på en kropp ens.
– Gräset hade växt och vi hade behövt klippa i ett i ett. Nu går det ingen bensin till gräsklipparn och på det viset sparar vi pengar.
– Jag hade behövt lägga massor av timmar på att rensa ogräs. Nu står salladsbladen upp så fina och små och mellan raderna syns inte ett enda litet orostecken i form av grässtrån.

Så tänkte jag. Jag tror inte det var så han menade, men det blev ju lite positivt ändå…. Och inte vet jag, men idag skiner solen och det är jättehärligt ute. Jag har tagit på mej dyrkrämen, jag tror inte att myggen väljer mej eftersom jag är så vaansinnigt gammal, skönt att slippa elda en dag, kjolen är härlig, va roligt det ska bli att klippa gräset och kanske har mina odlingar börjat växa till i morgon.

Ha det så skönt i sommarvärmen!

 

 

Vad det var roligt när det var sommar

Jag minns allting jättetydligt. Hur det kändes när det var Sommar.

Träden var så gröna och löven var så glada så dom dansade. Och när kvistarna svischade till lite lagom så bestämde alla som kunde flyga att ta sig en tur och upptäcka nya ställen. Ut över sjön åkte dom och sjön var alldeles blå.

Och solen var så glad så glad. Den lyste med all sin kraft och tog sig igenom slöjmolnen lätt som en plätt.

Och nån hade satt fart för på ängen blommade det för fullt.

Och där satt jag i en solstol och bara tackade livet. Det var så härligt så jag glömde att min vita kropp inte varit ute ur klädpaltorna på länge. Jag blev illande röd på armar och bröst, men det gjorde ingenting. Jag blev alldeles varm av att tänka på att det var sommar.

Och idag är sjön mörk och stormig. Löven dansar idag också men nu är det ingen lustiger dans, det är nåt i moll. Och regnet drar förbi så det smattrar på plåttaket.

Då tänker jag på Sommaren som var!