Ett steg bakom

Det gäller faktiskt inte bara engelska kungahuset. Jag har tänkt mycket på det här fenomenet. Och nu har jag gjort en tvärvetenskaplig studie (tvärvetenskaplig innebär i det här sammanhanget att den är helt på tvären) i detta för många ointressanta och idiotiska ämne.

Men först drottning Elisabeth. Hon går alltid några steg före sin man, den förr så stilige prins Philip. Det fattar man ju att det är jätteviktigt, nån skulle annars kunna tro att han var lika important som henne. Hos mig och den andre personen i hushållet har detta varit ett trätoämne i över 30 år. Han går alltid bakom mej när vi är ute på stan t ex. Varför då? För här finns ingen tanke på vem som är viktigast, det behöver inte markeras i gångplacering om ni fattar. Detta har stötts och blötts, av mig, i omgångar under promenader, stadsrund-vandringar och shoppingturer. Jag får inget svar och ingen ändring blir det. Enda ändringen är att jag börjar få ont i nacken eftersom jag understundom måste vända mig om och kolla om han fortfarande är med. Irriterande!

Nu har jag sett många andra pargrupperingar där samma fenomen gäller. Bla när jag gör samhällstjänst på lasarettet. Då kommer det ofta en fru inspringande med ett kuvert i handen, hon går direkt fram till kölapparna, tar en, bläddrar i kuvertet en sista gång och slänger en blick bakåt. Där kommer mannen. Det är han som ska besöka sjukvården. Eller på fiket. Det är kvinnan som står vid disken, vänder sig om och frågar ”vad ska du ha?”. Ibland betalar han, men ofta tycker hon nog att det tar för lång tid så hon lägger ut så länge. Vi behöver inte ens nämna besöken i klädaffärer, där är hon lååångt före. Om han har sån tur så det finns en stol vid ingången så sätter han sig där. Då måste hon springa tillbaka hela tiden och undra vad han tycker om det ena eller det andra.

Ja jag säger då det. Fast såklart, som vanligt så skämtar jag. Det är jätteroligt att ha någon som följer med på vandringen.

Idag blir det en rolig tisdag. Körövning först och sen frissan. Så i afton är jag mörkhårig, flera strån vassare och jag får vara fin på surströmmingsskivan i morgon. Ha så härligt ni med!

Mysigt

Hemma igen för andra gången. Men nu är det kört. Med sommarfirandet. Huset är vinterstängt. Alla skåp är tömda på sitt innehåll. Jag vet, man kan ju lämna lite. I fjol lämnade jag just lite, bl a mjöl och sen när jag kom dit bakade jag bullar och dom blev inge bra alls så då skyllde jag på mjölet. Nejdå, allt packades ner och bilen blev som vanligt fullare än full. Och skåpen här hemma blev så fulla med allsköns torrvaror så jag lär klara mig i flera månader. Och ändå när jag idag skulle göra marsansås till en äppelkaka så hade jag ingen sån. Tyckte precis….

Nåja, trots lite influensa så rejsade vi på rätt rejält. Tog bort alla blommor fast dom var ganska fina. Ställde in resten av utemöblerna. Sa ajö till grannarna. Och rafsade ihop 2.5 liter lingon. Vad det är kul att plocka lingon. Det är alltid så härlig luft när man är i lingonskogen, och dom är så fina och röda där dom ligger på mossan. Och jämt så tänker jag att det är nästan synd att jag slutat med adventsljusstake med mossa i för det finns ju så himla mycket fin mossa.

Men nu myser jag hemma på min gata i stan. Nu kan jag bara sitta lugnt och fint och glädjas åt att jag har det varmt och skönt. Datan fungerar. Telefonen ringer. Den ena TV:n kan användas av mig när den andra är ockuperad av t r a v….. Hur många travlopp finns det i världen? Jag tänder ljus. Jag har känt mig riktigt huslig idag och bakat äppelkaka och en konstig maträtt som jag aldrig gjort.

Och jag ska gå på bio. Och jag ska gå på stan bara för att glo. Och jag ska gå på gym och jag ska sjunga och jag ska joddla. Ja herregud här kan jag inte sitta och lattja längre. Jag har fullt upp.

Ingen dansprinsessa

Nån ny jacka blev det ju inte att ta med hem från storstan. Så idag gick jag ner i förrådet och hämtade upp en gammal svart ulljacka, typ skepparkavaj. Helt OK. Men innan jag kom fram till garderobsdörren så var jag rejält orolig att jag hade lämnat bort den. Jag gör nämligen det ganska ofta. Rensar i garderoben. Och ibland är det inte riktigt genomtänkt. Men nu hade jag tur, hade väl tänkt ett steg längre och hängt in den här jackan. Med en ny scarf – jag har väl bara cirka 15 st – så blir den hur fin som helst. Men det hade ändå varit roligt!

En annan iakttagelse från storstan. En eftermiddag satt jag och väntade på barnbarnet medan hon dansade på ett anrikt dansinstitut i Täby. Under timmen jag satt där hann det komma mängder av föräldrar som skulle lämna och hämta sina barn. Gemensamt för alla vuxna var att de var extremt stressade. Kl 1530 en fredag! Kan tänka mig att de slutat tidigare, tagit sig till förskolan för att plocka upp en jätteglad liten flicka i diadem och tyllkjol, eller en busig pojke där mamman bestämt att det skulle vara bra om ”han fick lära sig lite dans”. En tydlig skillnad på inställningen mellan pojkar och flickor. Flickorna bara lyste medan grabbarna snodde runt förälderns hand och låg mer på golvet än stod upprätt. Hur det gick i dansstudion förtäljer inte historien.

Minns när jag skulle tvinga in dottern på Wendlas. Dans var verkligen inget hon ville syssla med. Hon ville absolut inte ha flätor i håret eller fina rosetter. Hon såg ut som Ronja Rövardotter, flurig och rufsig. Jag hade köpt en fin vit dräkt med en liten volang. ”Men fy!”, var kommentaren. Och ”Jag provar en gång!”. Varpå jag påpekade att jag hade betalat för 10 gånger och 10 gånger fick hon lov att gå. Hon tyckte absolut inte att det var roligt och efter 10 gånger fick jag lov att inse att det var fotboll och hästar som gällde. Modern till en dansprinsessa blev jag aldrig. Istället fick jag vara med på spännande fotbolls-matcher och halsbrytande ridlektioner.

Måste till sist säga att man undrar hur många halva ögonbryn det finns i världen? Jag har fått en massa svar från såna som är som mej.

Hemma igen

Nu är jag fylld av intryck och upplevelser. Efter några dar i storstan har mitt lilla huvud sett och hört så mycket så jag tror jag fått ont i halsen bara därför.

En sak som jag inte har fyllts med är handelsvaror. Jag har, eftersom jag nu hade chansen att ägna flera dagar åt shopping, bara lyckats få med mig en jumper hem. Och till råga på allt köpte jag den i en affär som även finns i Östersund. Hur ”beige” är inte det? Jag har orerat vitt och brett om att jag ville köpa en yllejacka, nåt ljust och lite ulligt och varmt. Pytt… Det finns såklart mycket men endera är det snygga kappor (när ska jag ha en snygg kappa?) eller så är det nån omfångsrik huva som det skulle ta mig flera minuter att arrangera innan avfärd (och jag har ju sååå bråttom när jag ska iväg!!!). Färgerna är helt fel på mej, det är dom för övrigt varenda höst. Klär verkligen alla i grått och vinrött?

Trots det har det varit härligt att strosa omkring i timmar. Vädret har varit ljuvligt. Jag fick bära jackan på armen hela tiden. Jag har förutom att umgås med barn och barnbarn träffat flera kompisar på luncher och fikningar.

En dag överraskade dottern med ett besök på Spa och en ansiktsbehandling. Jag har bara gjort en enda sån i hela mitt liv. Tycker det känns lite onödigt. Om jag kommer till ett Spa passar jag på och tar lite massage istället, det verkar mer angeläget om man säger så. Mitt gamla ansikte får väl vara som det är. Men oj, va ljuvligt det var. Och till råga på allt stod ögonbrynsfärgning på programmet. Jag har numera bara halva ögonbryn. Det där strecket som går ut till höger och vänster består bara av cirka 3 strån på varje sida och det är väldigt svårt att få färg på dom. Men hon lärde mig hur jag skulle fylla i och nu har jag faktiskt ögonbryn som täcker hela ögat. Härligt, man lär så länge ….

Och nu är jag hemma igen. Lite ont i halsen men det går väl över när jag hämtat mej lite. Citerar Bo Kaspers orkester: ”Jag vet att det borde vart onsdag idag (jag vet att det är måndag), men det är söndag i sängen hos mej!”

Bara borta

Nu får jag igen för alla fula tankar jag tänkt. För mitt småleende när jag hör att folk tappar bort saker hela tiden. Dom letar nycklar och glasögon och mobiler och jag vet inte vad. Nejdå, jag har minsann haft allting på plats.

Ända tills nu vill säga. I helgen har jag febrilt letat efter en mobilladdare som jag inte sett på ett tag. Den kan ju vara på landet, åtminstone intalar jag mig det just nu. Men nu fattas det en vante. Jag ska ha med mig ett par vantar till Stockholm. Lade fram det stickade på sängen, som jag alltid gör långt i förväg när jag ska åka nånstans, och idag när jag skulle se över packningen för tredje gången så såg jag plötsligt att där bara låg en vante. Erinrar mig plötsligt att den ena hade farit ur påsen och att jag liksom kastade iväg den bort mot sänghållet till. Nu finns den inte. Rummet är 10 kvm och har genomsökts från topp till tå. Ingen vante. Känner att jag måste ta en paus nu och andas. Jag blir alldeles svettig.

Det blir skönt att få en paus, i morgon åker jag med tiiiidiga tåget (hur ska jag vakna??) till huvudstaden och våldgästar barn och barnbarn. Jag ska strosa på stan, träffa kompisar och bara njuta.

Ha så härligt ni med!

Men gu va roligt

Jomen, det är ju väldigt roligt att vara hemma på min gata i stan igen. Roligt att träffa folk. Roligt att handla på Maxi där det finns så mycket att välja på. Roligt att köpa nya blommor till köksfönstret. Roligt att tvätta alla sommarkläder för att sen upptäcka att jag får ta fram dom ett tag till. Det gör inget, det är bara att tvätta en gång till. Ja det är till och med roligt att städa.

Idag fick köket sig en duvning. Och nu sen vi köpt elektrisk fönsterskrapa så har jag fått en arbetsvillig medarbetare till fönstervården. Härligt. Jag bytte gardiner också. Egentligen bara för att jag skulle kunna använda den där fina färgglada duken som jag köpte i Åre en gång. Den passar bara till mina grönrutiga. Och ljusstakarna tog jag fram, fast det känns lite som redan? Rätt som det är blir det väl mörkt och höstigt och då ritsar jag bara till med tändstickan och vips blir det mysigt.

Och nu kväll ska jag på kalas. Då blir det roligt igen för då ska jag ta på mej mina för sommaren inköpta fina vita byxor, som jag faktiskt inte använt en enda gång än.

Det som är mindre roligt är att jag skriver om så banala, enkla och fåniga saker när det finns så mycket viktigt att tala om. Men bakom gardinbyten och skurtrasor tänker jag hela tiden på dom där stackarna som går omkring med en  plastkasse där deras hela liv finns inrymt. Tänker på att jag har det så bra och dom har det så förfärligt.

Chiao!

 

 

Sätta fart nu!

Igår var det verkligen sorgligt. Jag gick omkring hela dan och kände mig nedslagen. Plockade ihop, vek och packade. Bestämde att väldigt mycket fick stanna kvar till nästa sommar. Bestämde också att många plagg går till Röda korset så att de får sälja kläderna billigt till nån som behöver dom. Dammsög bort alla småflugor i fönstren, nu har dom satt sin sista potatis för i år. Tittade på uteblommorna som nu börjat anta en gul bladfärg. Björkarna börjar också gulna här och var. Satte mej till sist ner och kände mej lite ledsen.

Det blir värre för varje år. Som att jag inte tror att jag ska komma tillbaka nästa år. När jag var yngre tänkte jag väl inte på sånt. Tänker att man vet ju aldrig, men i nästa sekund tänker jag att varför ska nåt hända just under vintern. Nån av oss kan ju få nåt fel i juli också, eller ännu bättre – inte alls.

Tänker på hur härligt vi haft det. När barnen och barnbarnen var här. När släkten samlats. När vi sjungit och träffats och fikat på Bygdegården.  När jag träffat alla som bara är här under sommaren. När jag gått i skogen och plockat bär. När vi grillat. När vi spelat kort. När vi haft gäster som sovit över och gäster som kommit på mat. När jag legat i solstolen och lyssnat på Sommarpratarna. När jag läst bok halva natten och sovit till långt fram på förmiddan.

Om gårdagen var dyster så kändes det bättre idag. Med bilen så fullpackad så att inte den finaste sommarblomman fick plats styrde vi mot våran gata i stan. Och nu har jag sorterat tvätten, lagt in alla kläder på sin plats, kollat på nätet och bokat in saker i mitt schema. Imorgon börjar jag på gymet, sen är det styrelsemöte och körövning på tisdag, onsdag styrelsemöte och torsdag är jag rödakorsvärdinna på lasarettet. Vilken vecka! Nu gäller det att sätta fart!

Oanvända sommarkläder

Vi ska visserligen inte åka hem till min gata i stan förrän på söndag men jag börjar förbereda min packning lite redan nu. Och när jag står där och viker ihop lite sommarkläder så tänker jag: Men oj va synd, den här och den här och den här har jag inte använt på hela sommaren. Inte ens min vita favoritkjol, den som jag en sommar tog och klippte linningen av, flyttade ner blixtlåset, fodrade på insidan med en bit gammalt lakan just där linningen suttit. Och sen sydde jag för hand med fina (!) små stygn. Så man kan nästan säga att den kjolen är pret-a-porter, dvs handsydd. Och då blev det en fantastiskt passande modell som liksom hängde nere på höften och inte som innan indelade mitt mellangärde i två lika stora plufsiga delar. Inte ens den har passat i sommar, jag tyckte väl att benen och kjolen lyste lika vita förmodligen.

Minns den ljuva (tveksamt) tiden när jag var en ordentlig husmor. Då jag hängde ut alla sommarkläder på hösten. Sen åkte dom in i en särskild garderob. Och ut kom höstkläderna på vädring. Och visst var det väldigt härligt när det luktade frisk luft ur garderoben den dan. Men mycket jobb i onödan kan man tycka. Nu hänger jag ut sen jag haft klädplagget och sen får det vara bra. Inte heller har jag en särskild garderob för olika säsonger. Jag tjongar ihop alltihop i samma och det går så bra. Sååå mycket plagg har jag inte.

I övrigt kommer dagen att innehålla besök vid dom gröna sopskåpen som finns inne i samhället. Kanske kanske slår jag till och köper en liter fil också. Annars gäller att inget ska inhandlas, vi ska bara äta upp. Och sen drar vi förmodligen en sväng till skogs för att se om nån enda blodriska har dykt upp. Fast jag hörde just på radion att det har dom inte, ingen annan svamp heller just. I Jämtland blir det förmodligen inget svampår i år. Varför jobbade jag så hårt för att äta upp förra årets jätteskörd?

I morse var jag övertygad om att det är lördag. Tänk så fel man kan ha när man är pensionär och inte gör nån skillnad på dagarna. Men det var ju tur för nu kan vi ju ha fredagsmys ikväll också. Ha så härligt ni med!

Sorgligt är vad det är

Nu har jag pinnat på i flera timmar. Plockat in nästan alla mina sittgrupper på Lantstället. Jag har stolar och bord överallt på tomten fast det är sällan någon som sitter på dom. Skulle förstås räcka med att möblera på stora altanen men det ser ju trevligt ut med en vit stol lite här och där – eller? Det är i alla fall mycket som ska bäras in nu.

För nu börjar det närma sig hemgång. Det är snart dags att åka hem till min gata i stan, tvätta kläder, städa lägenheten, fixa håret, klä sig som folk; helt enkelt skärpa till sig. Man undrar i sitt stilla sinne hur det ska gå, hur pass rotad är jag i myllan här i östra Jämtland? Det känns lite vemodigt men samtidigt skönt. Idag är det kallt och det blir absolut ingen lunch på broa. Det blir nog till att elda hela dagen istället.

Mitt i det lite vemodiga och jobbiga med allt bärande och släpande tänker jag att det var väl tur ändå att jag inte behövde lägga ner tid och kraft på nån skördefest. Mina pallkragar står där så fina och jordbruna, nån skulle kanske kalla dem ödsliga men jag tycker det ser rent och fint ut. Nästa sommar ska jag köpa gödsel för alla mina pengar och då ska spraka och växa så till och med trävirket bågnar. Drömmar….

Som de flesta numera känner till är jag helt besatt av myror, jag pratar om dom, utrotar dom, skriver om dom och tittar på dom. Jag kan säga att jag valt helt fel inriktning när det gäller djur. Söstra mi, hon skrev en krönika om sitt tänkta möte med en björn. Och Vips… på blanka landsvägen när hon kom körande i sin bil så får hon lov att stanna eftersom det står en björnhona och tre ungar mitt i vägen. Händelsen är inte dokumenterad men hon har ett gott renommé i bygden och vi litar alla på hennes ord. Det kan man snacka om en nyhet och en häftig upplevelse.

Jag och mina myror. Blaha…