Idag har det hänt grejer

Himmel och plättar vilken rolig dag jag haft. Uppe med tuppen redan kl 0805. Inför eftermiddagens sysslor rafsade jag fram några ljusstakar, två dukar, julsakslådorna och slängde gardinerna på strykbrädan.

Sen iväg på gymmet. Ja, jag vet, jag är ju sååååå sportig och skulle inte drömma om att missa ett träningspass!!! På eftermiddan drog jag igång stora Adventsmyset. Fast lite rumphugget blev det ändå. Gardiner, ljusstakar och en adventsstjärna i köket. Inga julblommor, inga hyacinter. Jag ska nämligen åka till barn och barnbarn i Stockholm i morgon bitti, så växterna får vänta tills jag kommer hem. Men tomtarna står på sin vanliga plats i fönstret och liksom lutar sig mot ljusstakarna. Änglarna står bredvid och från taket hänger en fin liten guldstjärna som jag köpte i London för länge sen. Där var vi inne i ett jättestort rum med bara juldekorationer i silver och guld. Hur skulle man kunna välja något där? Till slut köpte jag den här lilla stjärnan och den är så fin och jag är så glad för den.

Havrekex ska jag ha med mej till Stockholm och dom är också klara. Julklapparna som ska med är inslagna och försedda med julrim. Sen var det dags för mysiga damer i huset där jag bor att binda kransar till våra ytterdörrar.

Nu återstår bara att packa klart och måla naglarna samt att gruva sig för att kliva upp 0445 i morgon bitti.

Härlig advent alla!

Jul 2015 – ett mål att sträva efter

Jag har hört talas om att man ska banta sig i form till typ Beach 2014… Nu lanserar jag begreppet Jul 2015. Dvs jag gör något helt unikt. Jag bantar innan jul. Bara så jag slipper efter jul. Banta är fel ord. Jag ska få platt mage lite snabbt så jag kommer i förra årets julklänning.

Därför blev jag så glad när jag på Fejan fann ett tips som bara rörde platt mage. Det känns som viktigaste partiet för mej. Ändan och låren syns inte genom klänningen. Läste grundligt igenom alla förklaringar hur man genomför; Ben med touch, Plankan, Sidoplankan, Sidocrunch, Benlyft i stående planka !!!!!!! Jag tyckte bestämt att rubriken löd ”5 enkla övningar”. Försök med Sidocrunch får ni se. Eller varför inte Sidoplankan!? Dessutom, när jag läst texten flera gånger, och insett att man ska göra övningarna 3 gånger så lång tid som man klarar av? I så fall blir det 0 x 3…

Naturligtvis kommer det dessutom en liten kommentar om att man ska kombinera övningarna med bra kost och långa promenader. Och jag som tänkte äta bruna bönor ikväll?

”Vid närmare eftertanke 1” så är nog inte just dom här övningarna dom rätta för mej. Det är inte magen jag har problem med, det är det som sitter ovanför magen och nedanför brösten om ni fattar.

”Vid närmare eftertanke 2” så tycker jag det är snyggt ifall kläderna sitter åt lite! Eller så tar jag mej en tur på stan och kollar ifall dom har nåt nytt snyggt som jag kan köpa mej som en liten uppmuntran. Jodå, du läste rätt. Man behöver faktiskt inte göra nåt särskilt för att uppmuntra sig själv då och då. Man kan bara vara glad att man finns och att man blir glad åt rött.

En krönika undertecknad av LATMASKEN Barbro

 

Första puffen … check

Så kom den första härliga puffen. Julen är på intåg. Jag gillar allt runtomkring. Advent. Ljusen. Allt det röda. Lummer i taket. Granris. Alla små lampor i långa rader; hjärtan, stjärnor, röda, gröna, vita. Små och gulliga. Undrar vem som kom på det, små lampor på en rad. Man kan linda dom runt vad som helst. Och vips så lyser och glittrar det överallt.

Idag var det Julmarknad hemma i byn. Vägen dit kantades av vita frostiga träd och granar som i en film. Snötyngda och med tunga grenar stod dom där och bugade längs vägen. Lantstället såg fruset och kallt ut. Faktiskt ogästvänligt. Det är helt klart mer passande som sommarställe. I lusthuset var till och med fönsterrutorna vita. En kort titt att värmen fungerade och sen iväg till Bygde-gården där det minsann inte sparats på krutet för att uppnå julstämning.

Gröt på spisen, tomtar på gardiner i fönstren, kaffe och pepparkakor. Mycket folk. Många ”knallar” som sålde hemgjorda och bortgjorda saker. Godis, kakor,  vackra handarbeten, kransar, ostar och korvar. Plånboken stod öppen i flera timmar.

Nöjda och glada åkte vi tillbaka till våran gata i stan. Nu hade solen gått ner men träden var lika vackra. Nu ska jag bara bärga mej till nästa vecka då jag får ”göra advent”. Härlig lördagkväll på er alla!

Dyster helg

I lördags bestämde jag mej för en tur ner på stan. Julklappar ska inhandlas inför Stockholmsbesöket i slutet av månaden. Började trippa så smått nerför backarna från min högt belägna gata i stan. Det gick inte fort. Jag var skiträdd att jag skulle halka. Med tanke på min brottsstatistik är det inte bara som jag inbillar mej att jag skulle kunna ramla. Vet också att det inte går att vara försiktig bara, man måste ha lite tur också.

Gick så sakta så sakta och kände mej så gammal och krokig. Efter ett litet tag och när värsta nerförsbacken utan en gnutta grus låg framför mej så vände jag.

Sur förstås och less på mej själv för att jag fegade ur. Sen blev jag sittande och kollade på det hemska som skett i Paris. I TV-sändning efter TV-sändning talade experter, politiker och vanligt folk och det blev bara tjockare och tjockare i halsen.

Det var inte meningen att det skulle bli nåt gjort den här dan och det blev det inte heller. När fotbollsmatchen började fram på kvällskröken uppbådade jag dock lite energi och kunde skrika och svära ungefär som vanligt.

Idag var det gymdag och då gruvade jag mej igen för att gå iväg. Gu va löjligt, det var inte ett dugg halt och nu får det bli slut på dumheterna. Vinter är det, halt blir det och jag är bara fånig. Så det så…

 

Vad har du gjort idag då?

Hon ringer på kvällen. Ofta sent. Hon är på hemväg och jag hör hur klackarna klapprar mot stockholmsbetongen. Hon har bråttom att hinna med nästa tunnelbanevagn.

Vår dotter har ett krävande och roligt jobb i storstan. Hon berättar om sin spännande dag. Möten. Beslut. Luncher. Vad hon pratat om inför en stor församling. Vad hon ska göra i morgon och nästa dag. Hela tiden säger jag: Men å, va härligt. Va roligt för dej. Var du nervös att prata för så många? Jaha det är ju tur att du gillar det.

På slutet av samtalet säger hon: Vad har du gjort idag då? Och då sitter jag där och tänker att i sammanhanget är det väl inte så mycket att orda om. Att jag äntligen stickat klart vante nr 2 och att den blev större än nr 1. (Oväntat!) Att vi handlat. Att det börjar bli halt här uppe.

Så kommer vagnen och hon klapprar in. Jag tänker med viss saknad på tiden då även jag fick vara med och bestämma, göra min röst hörd, träffa massa nya människor, vara riktigt trött i skallen efter en lång dag. Men sen vaknar jag till och tänker att det är ju väldigt roligt att hon ringer och berättar så man får höra hur det är att jobba nuförtiden. Och jag tänker också att jag nog inte skulle klara varken hennes tempo eller hennes arbetsliv.

Så nu tar jag och anpassar mej till verkligheten och funderar på om jag ska försöka ”spita ut” vante nr 1 eller om jag helt enkelt ska sticka två till och se om det blir samma där. Isåfall kanske jag får ihop ett par som är lika och som man kan erbjuda nån behövande. Eftersom detta beslut kräver en enorm koncentration tror jag att jag måste lägga mej ner ett tag och lugna ner mej så att beslutet blir det rätta.

Körigt idag

Vojne vojne. Idag har det varit snärjigt.

Låg länge med Dagens Nyheter. Jo det kan man faktiskt göra. Fika på säng funkar om man koncentrerar sig och håller i koppen hela tiden. Idag var det goda mackor för jag hade köpt gravad lax förra helgen och datum gick ut idag. Alltså blev det laxmackor till frukost. Jo men det funkade också.

Hasade mej upp och lade en utförlig make up där inga fläckar eller skavanker undgick upptäckt och effektivt täcktes av en brun gegga kallad Foundation.

Sen iväg till Skoinsamlingen. Den andre personen i hushållet hade beordrats att samla ihop ALLA skor som han inte använder. Jag misstänkte nämligen att det skulle vara en hel del. Vi letade och letade men hittade faktiskt bara ett par som han inte kunde ha och som han aldrig hade haft på sig. Jag är ju så duktig på att lämna bort grejer så jag fann bara ett par skor som jag inte använder. Men efter en stund åkte dom tillbaka ner i förrådet igen. Tänk ifall jag får ont i nån fot och måste ha bandage? Då kan dom passa för dom är ganska stora och faktiskt väldigt fula. Men om man har ont får man ha fula skor. Den andre personen i hushållet fick inte samma chans att ändra sig.

Så till Återvinningscentralen där jag avbördade mig 4 st sladdar under skylten Elektronisk utrustning.

Lunch med goda vänner. Gott. Sen kaffe och ett parti kortspel hos dom. Nu hemma igen. Ska bara dressa om lite och tassa upp till grannarna på middag.

Ja man får ta en sak i taget så ordnar det sig helt enkelt. Trevlig helg ni med!

…och en liten gran ska jag också ha…

.. den som vi ska ha till jul”!

”Pappa kom hem” är en jättefin låt som jag sjungit på många gånger. Idag drog jag den i de östjämtska skogarna när jag var på jakt efter lummer och enris. Man vet aldrig när snön kommer så det är bäst att samla i ladorna.

Inte för att man kan tro att det ska bli snö nu. Idag var det 13 grader och det blåste en ljuvlig ljummen vind. Man skulle direkt ha kunnat börja kratta och lekt att det var vår. Tur att fantasin ibland sätter gränser.

Helt plötsligt där i skogen stod det en liten gullig gran framför mej. 40 cm hög och med så fina jämna kvistar. Åååå, en sån skulle jag vilja ha. Nånstans. Men var? Så lika plötsligt såg jag framför mej bordet som jag har på altanen. Det finns ett hål i det. Ett hål där man ska ha en solparasoll. Eller varför inte, en liten gran!

Yippie! Nu ligger den i en plastsäck här utanför. Den är väl förankrad i ett stolsben så att den inte är som bortblåst om några veckor. Ooooo vad jag längtar till advent då jag provar och den passar fint i hålet och den sitter där så fast och säkert och den kommer inte att blåsa bort och allting blir så jättehärligt. Sådetså!

Nu ska jag ta mig en välförtjänt ledig kväll efter en helg fylld av dramatik. Vad sägs om 20-årsföreningsfirande på Gamla Teatern och Wallmans. Fotboll igår där jag faktiskt klappade händer och sjöng i 90 minuter. Jättehärligt var ordet sa Bill. Och sen idag en liten tur till hemtrakterna och skogen och syrran och hotellet och enriset och julgranen. Jag behöver vila helt enkelt. Soffhörnet – here I come!