Ser lite tussigt ut …

hyacint kakfat

Ja såhär ser det ut. Den tredje hyacinten i ordningen har nu gett upp. Jag tycker dom är finast när dom inte slagit ut utan bara står där som en knopp som man inte alls vet hur den kommer att forma sig. Man vet bara att den är vit eftersom plastlådan som den kom i var av den färgen. Innan jag fattade det!!! Komma hem med en blå hyacint …. hur skulle det se ut?

Och kakfatet har sett bättre dagar. Fast jag har lite jitterbuggar kvar, vilket är väldigt tursamt för dom är ju godast.

Nej nu skulle det behövas bli ett slut på detta. Men det gäller att hålla ut julen lite till. Om jag inte, en dag som denna, skulle ha så många roliga och tidskrävande saker att ta mig an, så vete sjutton om jag inte hade fallit för frestelsen. Att riva ner allt och ersätta det med blommiga vårgardiner och vita tulpaner. Men som sagt, jag håller mig. Dessutom kommer stockholmsbarnbarnen hem i helgen och dom måste väl få se lite av våran jul också. Jag behärskar mig alltså.

Men det känns i alla fall helt meningslöst att börja städa runt omkring. Nu får det vara dammigt. Fast jag ska såklart hyfsa till lite. Hyacinten åker förstås och kakfatet får gapa helt tomt tills det kommer nån tacksam fikagäst. Hoppas även där på barnbarnen.

Sen yngsta dottern for hem igår har det blivit väldigt tyst här på våran gata i stan. Nu är det bara vi två kvar och vi har ju sagt det mesta. Men idag är det nyårsafton och vi ska till kompisar och fira. Känns jättehärligt att få gå bort och äta god mat och umgås med trevliga människor ikväll.

Nyårskrönika? Vad har hänt under året? Säkert en hel del. Men det jag vill minnas är att hela familjen varit friska och att inga stora sorger utan bara små bekymmer har drabbat oss. Det är något att glädjas åt och nu hoppas jag bara på ett lika glädjefullt nästa år.

Vill också passa på att tacka alla som följer mina små noteringar om mitt enkla och innehållslösa liv.

GOTT NYTT ÅR PÅ ER ALLA!

 

 

 

 

 

 

 

Det var bättre förr

I hela mitt liv har jag ällllskat att möblera om. När jag växte upp fick jag ett rum när det vårades bland bergen. På vintern var det för kallt ”opp på botten”. Naturligtvis var glädjen enorm när jag fick flytta in i det lilla vindsrummet. Och direkt började jag möblera. Jag flyttade och flyttade. På sängen, byrån och fåtöljen. Det var allt som fanns i rummet. Jag flyttade och kallade upp mamma och pappa med jämna mellanrum för att visa ”hur bra det blev”. Pappa brukade säga: ”Har du flyttat den där gamla byrån nu igen?”.

Tidigare i stora villan fanns det mycket att flytta runt. Med varierande resultat. I lägenhet är möjligheterna onekligen begränsade. Här har allt sin givna plats, noga uträknat på millimetern.

Härom dan när jag försökte få utlopp för min julstädningsiver hade turen kommit till köksskåpen. Under bänken stånkade och stönade jag när jag skulle ta fram rengöring, svinto, plastpåsar, nya disktrasor. Tänkte till slut: ”Fan va dumt att jag har allt det där så långt in, det är ju jättejobbigt att få fram det!” Tills jag kom på att det var jag själv som hade möblerat om i skåpet i våras, ville liksom ändra lite. Sätta blomkrukorna på andra sidan, lägga soppåsarna längst bak mm mm. Kunde alltså konstatera att allt var bättre förr och därmed flytta tillbaka alltihop till ursprunglig plats.

Nu är det handlat för femtielfte gången. Det kan omöjligt finnas något att förtära som inte finns i vårt lager. Om en stund kommer yngsta dottern hem. Och jag ska börja ägna mig åt julen. Se nedan!

Tror knappast jag hinner sitta här och lalla omkring i bloggvärlden på ett tag. Därför: Från mej till dej – en riktigt God Jul!

Pussel

 

 

Ugnslucka – check!

Hur många prickar finns det på en ugnslucka? Svar: Fler än du tror!

Igår kväll satte jag igång ”Operation Ugnslucka”. Vi har en väldigt fin och modern spis som via ett särskilt program rengör ugnen alldeles av sig själv. Kvar på botten blir bara lite vitt pulver som man lätt tar bort med en trasa.

Men ugnsluckan! Den har inte blivit rengjord emellan sen spisen kom till oss, vilket är ca 2 år. Jag har såklart torkat den både ute och inne, tro inte att jag är nån riktig subb-maja, men emellan. Förra gången och på förra spisen slutade lucköppningen med att den föll isär i två delar och trots ihärdiga försök att laga den till ursprungligt skick så blev den aldrig riktigt vad den varit. Fatta att den andre personen i hushållet inte var särskilt intresserad när jag lanserade idén att vi nu skulle ta tag i den nya spisens lucka.

Motvilligt började han skruva isär luckan. Sen skulle jag putsa. Och putsa. Och putsa. Allting var prickigt. Jag gnuggade och gnuggade, tittade på avstånd – en prick till, gnuggade och gnuggade, tittade igen – en prick till. Vet inte hur länge jag höll på tills jag kom ihåg Svinto, det funkar alltid. Då hade jag ändå testat 3-4 flaskor med olika braskande texter ”rent på en kvart”, ”supermedlet”, ”tar bort fett och kalk direkt”.

Efter faktiskt nästan en timme bestämde jag att det fick vara nog. Nu gällde det att få tillbaka luckan. I beskrivningen stod det informativt ”sätt tillbaka luckan i omvänd ordning”. OK, det gick bra och nu sitter den alldeles fast och bara om jag tittar riktigt noga så ser jag små prickar här och där. Plus att den ser lite allmänt fettig ut, plus att man aldrig skulle tro att den är nyrengjord. Men det är den, och det vet i alla fall jag.

Men nu är det fredagkväll. Idag har det varit en sån rolig dag, vi har haft tre olika kaffe-främmanden och dom äter kakor så det står härliga till och jag tänker att det nog var tur att jag gjorde dubbel sats och många sorter. Nu ska jag mysa, härlig fredag på er !

 

 

Dags att sätta fart?

Ur led är tiden. I alla fall min. Jag är liksom inte på banan riktigt. Igår kom det över mig. Att jag har börjat stelna till. Hjärnan har gått ner på lågtryck och jag har liksom inte riktigt snappat upp att Julen snart är här. Jag har gått och tänkt att jag liksom var klar. Puh! Jag är långt ifrån färdig med mina många långa och delikata juluppgifter.

Jag har till exempel inte ägnat en tanke åt när köttbullarna ska stekas? Långt i förväg och frysas, eller alldeles innan jul? Svår nöt att knäcka. Apropå nöt så köper jag varje år en stor påse som ingen knäcker. Intalar mej själv att jag kan använda eventuellt överblivna nötter i mûslin men när jag i slutet av januari står där med nötknäpparen blir jag så trött i händerna efter 124 st nötter, så då åker dom i soporna istället. Skyller på att jag tror dom blivit torra i julhettan.

Och strömmingen, när ska jag steka den? Förmodligen i denna stund för den brukar jag i alla fall frysa innan jag lägger in den. Vad ska jag ha för mat? Och till när? Vi ska bort på julafton. Men man måste väl ha julmat? Jag fattar ingenting.

Jag har inte ens skrivit nån nota som är lång som sju svåra år och en sån måste man väl ha. Idag kollade jag och då stod där bara ”diskmedel”. Jag blir nervös.

Det är väl det här som kallas julstress. I mitt fall är tillståndet allvarligt eftersom jag inte behöver stressa alls. Jag har massor av långa dagar och kvällar att jobba på. Och nu när jag tänker efter……… jag har ju för bövelen inte städat köksskåpen heller. Hur skulle det se ut om inte kryddburkarna hade rena fina lock till jul?

Här finns inte tid till mer fjask… jag ”tar” skåpet där tallrikarna står. Det går fort, sen kan jag lägga mej i soffan och tänka lite.

 

Dags för stilla veckan?

Jag vet att Stilla veckan inte infaller nu, känns i alla fall inte så aktuellt att viga en särskild vecka åt något som man är inne i hela tiden.

Men lite som stilla veckan blir det nu. I onsdags hade Rock- och popkören 65+ sin julkonsert på Gamla Teatern med Kikki Danielsson som gästartist. Va roligt det var! Och bra rescensioner fick vi också så nu svävar alla 76 som på moln.

Innan hade jag gruvat mej och undrat och funderat så nu sitter jag här helt lamslagen och undrar vad jag ska göra? Men så kom jag på att Julen står för dörren. Lika bra det för det är så halt ute så jag törs inte gå ut.

I söndags bakade jag i alla fall 7 sorters kakor. Gu va barnsligt. Vem håller på med sånt nu för tiden? Nu har jag dom i alla fall så jag får se till att ha mycket kaffekalas framöver.

Idag är det ju Lucia och då har jag sån tur så jag blir bjuden på både Lucia-morgon och Lucia-eftermiddag hos min gamla arbetsgivare. Så idag är det lussebullar och pepparkakor och skönsång dagen i ända.

Vad jag har det bra!  Trevlig helg på er alla!

Vilken sorts tant?

Idag föll min tanke på Mitt Liv som Tant. Hur kommer jag att se ut om 10-15 år, för då är jag väl en tant? Vilken typ blir jag?

Kanske hon som har en snygg kappa, matchande halsduk som är knuten runt halsen, fast inte riktigt på rätt sätt, det är liksom nån liten snits som saknas. Och på fötterna har hon snygga stövletter med en liten trevlig klack. Trots att den är både liten och trevlig har hon problem att hantera den, hon liksom sätter ner trampdynan först och hälen sen. Det hela ser ytterst osäkert ut.

Kanske hon som har jeans i en urtvättad nyans, lite stora, håller ihop i midjan med ett slitet bälte, flanellskjorta och en grön Helly Hansen-jacka som jag minns salufördes tidigt 80-tal. Hon har rekorderliga joggingskor med tjock sula. Och i halsen har hon en snusnäsduk av den gamla hederliga modellen.

Kanske hon som har en liten söt basker käckt på svaj. Och en jacka i mörkblått ulltyg. Rutiga tweedbyxor med ett litet slag nertill. Och promenadskor, helt släta framtill och en liten kilklack.

Eller kanske hon som har ursnäva moderna jeans, hon som pressat sig i en 36:a. Det är nitar på både jeansen och på skinnjackan som även är försedd med fransar. Innanför jackan har hon såklart en turkos top med små stenar utgörande bilden av en tiger. På fötterna boots med nåt sirligt mönster.

Ja vem av dom? Jag tror faktiskt jag blir en blandning. Helt klart kommer jag att ha basker, en röd. Ulljacka, definitivt. Och absolut inte jeans. Några svarta raka kanske. Och på fötterna har jag rejäla skor där jag har plats för flera sulor och inlägg. Jag går stadigt fram förmodligen med hjälp av käppar eller rullator. Jag hoppas verkligen att jag får ett liv som Tant.

För att tala om något helt annat så såg jag på Ernst i veckan. Han skulle göra inlagd strömming och berättade att man inte skulle hacka dillen, utan skära den (skillnad???), dvs man skulle visa att man ”var hygglig mot dillen och berätta för den hur fin den är” ….

Ja jag säger då det. Helt klart är jag inte knäppast… Härlig lördag på er!

Granen…

Ibland blir det problem. Med det jag tänkt ut. Jag har ofta inte räknat med de otaliga praktiska saker som måste fungera för att mina planer blir genomförbara.  Grrr.

Den fina LILLA granen som jag snott i skogen bakom Lantstället skulle stoppas ner i hålet på altanbordet – där det brukar sitta en väldigt smal (trodde jag) pinne till ett solparasoll. Det var bara det att min LILLA gran var så otroligt tunn i foten så det fattades flera centimeter innan hålet blev täckt. Den satt absolut fast men så fort minsta vindil dök upp så dök också granen. Självklart hade jag direkt dekorerat den med fina små lampor och röd-vit-rutiga rosetter så man förstod ju hur fin den skulle kunna vara i upprätt tillstånd.

Den andre personen i hushållet är inte alltid för mina ibland avancerade och framför allt oftast ogenomförbara idéer, men här såg han potentialen. Tillsammans provade vi en rad lösningar: 1. göra foten bredare med folie 2. eftersom folien inte satt fast knyta en trasa 3. stoppa ner foten längre så att några kvistar tog emot. 4. åka till Rusta och försöka få tips.

Och det fick vi. Inget svårt heller. Dom hade nämligen en julgransfot som stod på en platta, den kunde användas till alla sorters fötter, dvs man kunde dra åt skruvarna jättelångt. Inför kommande kallperiod hällde vi dessutom i vatten som ska frysa och då kan inte ens en ny Gorm förstöra min gulliga installation.

Nu står den där så fin och bara därför ska jag ta ett kort så att alla får se.

Granen 3