Plötsligt fick jag energi

Igår kände jag faktiskt lust. Ja inte vilken lust som helst. Lust att städa…. Visst låter det sjukt.

Nu har jag suttit ett bra tag och tittat på dammet inne i det rum jag kallar Biblioteket, och häromdan fick jag upp en hel dammråtta på foten. Den låg alldeles i mattkanten och var svår att upptäcka, trots sin gigantiska storlek.

Att kalla rummet för Biblioteket tyder på ett visst mått av storhetsvansinne. Det är egentligen ett rum där vi har ett skrivbord, en dator och väldigt många hyllor fyllda med böcker. Ett tag hade jag planer på att sätta upp en jakttapet med döda fasaner, hänga upp långa mörka sammetsgardiner och försöka få tag i en gammal sliten läderfåtölj för att få till känslan av engelskt herrgårdsbibliotek. Behöver jag säga att idén stoppades!

Nu skulle här i alla fall städas. Jag dammade alla böcker och torkade alla hyllor. Med Ajax på trasan. Det är inte heller populärt. Den andre personen i hushållet, som man får förmoda är städexpert, påstår att man ska inte ha annat än vatten eftersom Ajax förstör polerade ytor. t. Det kan inte hjälpas, jag smyger dit några droppar på trasan, det luktar ju så gott.

Och medan jag gnodde på så föddes tankar på en massa nya härliga projekt som kommer att kräva min fulla uppmärksamhet i flera år framöver. Recepten ska kollas igenom och kanske ska jag slänga några. Jag har skrivit till Skattemyndigheten och frågat hur länge man behöver ha kvar gamla räkningar som man betalt – förut var det väl 5 år, men kanske har det ändrats? Vissa pärmar har så fula etiketter, jag ska skriva nya.

Jag älllskar att möblera om och eftersom det är väldigt svårt i det här rummet – och alla mina andra rum också – så började jag möblera om i bokhyllorna. Flyttade ihop och ändrade ordningen. Ja naturligtvis fick författarna stå kvar i bokstavsordning, men det blev lite andra uppehåll mellan ryggarna om man säger så.

I lådan hittade jag många oväntade saker. Bl a 3 tejprullar med hållare, och jag som letade såna hela inslagningsveckan runt jul. Alla gem ligger nu i samma fack och helt plötsligt hittade jag ett par glasögon. Kom inte ihåg vad dom skulle användas till. Nu vet jag, det är mina gamla terminalglasögon som jag fick på jobbet. Gu va bra jag ser med dom nu.

Ja det var en riktigt rolig dag… Och idag är det också en väldigt rolig dag. Jag fyller år och har fått så himla många hälsningar så jag är riktigt rörd.… Tack så länge!

Sökes: Sak att tillverka som kan brukas av annan

Nu är jag sådär ”järalös” igen. Vill ha ett härligt handarbete. Har ägnat senaste dagarna åt att titta på stickmönster på nätet. Har nu kammat igenom 20 mönster på varje sida i 34 sidor. Jag kan som bekant inte räkna, men måååånga blir det.

Nåt ska man väl kunna förfärdiga till sej själv? Jag är trött på alla vantar och strumpor som jag stickar och stickar och som ingen vill ha. Har lagt några exemplar i en byrå och ibland när jag av en händelse drar ut lådan så ser jag dom, tänker att produktionstakten i min fabrik är det inget fel på, det är avsättningsmöjligheterna som inte fungerar. För ett tag sen tänkte jag att jag skulle sticka lite av varje och rätt som det var skulle någon komma i min väg som faktiskt just då behövde en vante. Det låter vänta på sig. Förmodligen vandrar jag inte den rätta vägen.

Häromdan hade jag faktiskt sett ut en modell som verkade bra. Drog ut beskrivningen hemma och drog själv ner på stan för att köpa garn. På väg dit såg jag plötsligt i blixtljus förra vårens debacle, när jag skulle sticka mig en randig tröja och den blev sned och vind och omöjlig att ha på sig. Såg också framför mej hur jag repade upp tröjan – vilket sannerligen inte var lätt eftersom den var randig….. hur jag började om på en enfärgad vit sak som bara blev bredare och bredare för varje maska som färdigställdes. Tröjan låg länge längst inne i en garderob tills jag till slut blundade, nöp tag i den med tumme och pekfinger och bar den till sopkorgen. Där, på väg till stan, kom jag plötsligt ihåg att garnet var detsamma som jag nu strax var i färd med att inhandla igen.

Så när jag kom till garnaffären var jag i alla fall säker på en sak och det var att jag inte skulle sticka min uttänkta tröja i alla fall. Och då låstes hela tankemekanismen, affären hade också hundratals mönster men inget lockade.

Men, pust, det är ju så kul att ha något när man sitter i soffan och kollar på TV hela kvällarna. Så just nu stickar jag, igen, en torgvante. Den är så fin med spetsmönster och allt. Men allvarligt, hur många  behöver en torgvante med en massa hål i??

Nu är det måndag och jag ska pinna iväg på gymet. Det blir ju en bra sak att börja veckan med. Hoppas ni får en härlig måndag ni med!

Torgvante

Nu är dom på!

Igår skulle nya glasögonen hämtas. För två veckor sedan provade jag ut bågarna, alldeles själv fast med sakkunnige butikschefen vid min sida. Klart man undrar ifall dom blev rätt?

Fick sitta ner med en trevlig ung man som enligt namnskylten var optikerassistent (jag läser alltid på namnskyltarna, kan vara bra att ha). När jag fått på mig glasögonen, utbrast jag:

– Men gud, jag ser ut precis som ordföranden i Kommunal!!!!!!!!!!!!
– Vem?
– Jamen hon, Anneli Nordström. Jag ser ut precis som henne.
– Menar du kommunalt eller centralt?
– Har du verkligen undgått att höra om den affären? Den har ju cirkulerat i press, radio och   TV hela veckan?
– Jaha, är det den om Wallströms lägenhet?
– Just det!
– Måste googla

Han googlar och får fram massor av bilder på Nordström. Utbrister:
– Nej men det tycker jag absolut inte. Du är inte ett dugg lik henne. Hennes hår är mycket svartare och längre och glasögonen är inte alls lika.

Lättad pustade jag ut. Tyckte plötsligt att glasögonen inte var så tokiga ändå. Men när han kom fram med papperet som ska läsas och tydas ända ner i minsta finstilta detalj var jag ändå tvungen att göra honom ledsen genom att säga:

– Nja. Det är lite svajigt på sista raden.
– Du får ha dom hemma i 14 dagar och om du inte är nöjd så finns det en ångerrätt. Men du behöver vänja dig vid den nya styrkan ett tag. Vänta tills du kommer hem med att prova, annars kan du bli sjösjuk.

Såklart följde jag det rådet. Vem vill verka vinglig en eftermiddag i Östersund? Och idag kan jag säga att det fortfarande är svajigt, men det går säkert över. Beträffande mina eventuella likheter med nämnda ordförande, så ska jag ta upp det med frissan nästa gång. Vi ska tona ner lite… nu var jag vitsig ifall ni inte märkte det.

Och nu ska jag, Senior som jag är, bege mig till Seniormässan. Där ska snåljåpen försöka få åt sig rabattkuponger som jag kommer glömma att använda, träffa folk som är som jag, dvs lösa och lediga en hel fredag.

…. Förmodligen kommer lös-och-ledighets-tillståndet att fortgå resten av helgen. Ha så härligt ni med!

Seger var ordet, sa Bill

Det är många saker som händer mej och som jag inte har riktigt koll på hur det blev så. Det kan gälla uppgifter jag lämnat nånstans, det kan gälla en inbokad tid som jag helt fått om bakfoten, det kan vara något jag bestämt mig för att köpa/prenumerera på och som jag sen inte alls känner igen villkoren kring.

I nio fall av tio går jag till strid. Trots att jag långt ifrån är säker på att jag har rätt, det är liksom roligt att se om jag kommer undan. Jag inser att det inte visar en särskilt positiv sida av min personlighet när jag tvärsäkert säger ”det har jag aldrig hört” eller ”det där sa ni inget om”. I dagarna har jag förstått att det finns fler av oss som säger att man inget visste och inte har en aaaning om hur allt kunde bli som det blev.  

Till mitt försvar anför jag att mina små irrfärder och feltolkningar saknar större betydelse, vare sig för företaget som jag ”bråkar” med eller för mej själv. Det är bara själva grejen som jag gillar. Och oftast ger jag mej och säger: ”Jamendåså!”

Men idag var det en rolig dag. Det gällde en ord- och skriftväxling med min bredbandsuppkoppling på Lantstället. Jag har ett avtal med Net1 och när jag i somras pratade med dom om nåt helt annat sa den snälla Joel att nu fanns det abonnemang som man kunde frysa över vinternhalvåret. Klart jag sa ja!

Senare på hösten när jag ville ha reda på tidpunkten för uppehållet samt om det fanns en uppsägningstid fick jag veta att mitt abonnemang var bundet till 2017. VAAAAAAAAA! Och vi som ska dra in bredband, kanske till sommaren!

Blåslampa var bara förnamnet. Jag mejlade och ringde och krävde få höra inspelningen. Samtidigt var jag jätterädd för att Joel verkligen skulle ha nämnt denna viktiga detalj och att jag glömt.

Senaste kontakten, där man säger att man ska ”eskalera upp” mitt ärende och lyssna på inspelningen kom den 9 oktober. Jag har försökt ringa lite då och då men det är alltid så lång kö. Och jag har ju så brååååååååååååååttom.

Men idag hände det. Linda svarade och lovade lyssna på samtalet samt ringa upp om några minuter. Och trot eller ej. Det gjorde hon. Och hon berättade att det var ingen som nämnde något om bindningstid i samtalet. Och därmed finns inget sånt avtal. Jag har vunnit en seger och jag har bevisat för mej själv att det lönar sig att ligga i, bråka, kolla, ifrågasätta.

Prenumerations- och avtalstjänster i världen – förenen Eder… Jag är på G!

Snåljåpen på stan del II

Nån gång i december var jag vänlig nog att svara på en enkät rörande Apoteket. Viss om att belöning fanns att få, svarade jag sanningsenligt på alla frågor. Som tur är, har jag väldigt begränsad uppfattning om Apoteket eftersom jag, återigen som tur är, inte äter någon medicin utan mest besöker denna trivsamma lilla diversehandel för att inköpa smink och en och annan Omeprazol-karta (fast det kanske är medicin??)

I alla fall så fick jag ett presentkort där jag utlovades 30 % rabatt på köp av icke-medicin-varor. Får inte förfaras tänkte jag och gav mig ut i kylan för att snika åt mig lite procent.

Vad hände? Jo jag handlade som en tok. Saker som jag inte behövde. 2 st nagellack i trevliga vårliga färger (det är snart dags), 2 tandborstar (när jag kom hem såg jag att där redan låg en oöppnad förpackning), tandpetare (kan vara bra att ha och lägga i lager), ögon-makeup-remover (den jag har är alldeles ny, men rätt som det är så), 1 förpackning Omeprazol (jag har redan 2 askar liggande), 2 förpackningar tuggtabletter för dålig andedräkt (kan vara bra att ha).

Till sist kom jag fram till nyttigheterna. Hade hört om några tabletter som hette Kvinna nu, som innehöll allsköns vitaminer och mineraler. Den hade dom inte men väl en som hette Kosttillskott Kvinna 60+!!! Den skulle ge

ENERGI, bidra till minskad trötthet. Skulle ha haft den i morse när jag somnade om och sov till halv tio.

IMMUNSYSTEM, dvs bidra till dess normala funktion. Är den alltså onormal på kvinnor över 60?

MENTAL FÖRMÅGA.  Här var jag tvungen att skoja till det lite med receptarien. Jag sa: Nej men det vill jag verkligen inte vara med på. Jag tycker att min mentala förmåga är mer än  tillräcklig som den är. Hon tyckte inte alls att jag var rolig (många människor förstår faktiskt inte hur rolig jag EGENTLIGEN är, något som stundtals förvånar mig å det grövsta). Hon påpekade lite stillsamt att det stod att tabletten skulle bidra till normal mental förmåga.

Burken kom med och när jag skulle betala hade jag handlat för 421 kr. Glatt meddelades jag att min rabatt uppgått till över 200 kr. Snåljåpen konstaterade dock att om jag inte handlat allt det där onödiga så hade jag tjänat 421 kr.

Men, vad gör det? Jag är jätteglad redan idag. För imorgon ska jag på revy och jag vet att jag kommer att skratta mycket mer än hemma i soffan.

Trevlig helg på er!

Ny vecka på nytt år

Nu blev det då plötsligt ”arbetsvecka”. Efter en lång räcka av söndagar och helgdagar och vardagar i en enda röra blir det nu 5 vanliga dagar. Och jag har glädjande konstaterat att jag är inbokad varenda dag den här veckan, ända fram till söndag. Inbokad och inbokad, det är en ”sak” per dag som jag ska göra. Men ändå. Lite skillnad är det mot förr, dvs förra veckan.

Det är tur att man har pigga och alerta kompisar. Idag kunde man nämligen börja på gymet om man ville. Det ville inte jag. Men det ville hon. Då skämdes jag så mycket att jag ville börja skolka direkt så jag sa glatt: Det är klart att jag ska gå!!! Hade innan planer på att anföra vissa hinder; t ex att det kunde bli svårt att gå pga för mycket snö, för kallt, men kanske mest med sanningen överens-stämmande ”för plötsligt”.  Nu har jag varit där och det var roligt att komma igång.

Jag löser ofta korsord. Korsordsläggarna använder gärna samma ord i sina korsord. Och det kan jag verkligen fatta, hur kan dom få ihop till ett helt korsord? Vecka ut och vecka in. Nu finns säkert hjälp på nätet, men tänk innan. Nåväl, dom där orden borde man ju lära sig och ibland går det bra. Men jag kan INTE lära mig ”Carina, dansare”? 3 bokstäver. Vem f-n är det? Var har hon dansat? Likaså kan jag aldrig skilja på guld och silver, alltså aU eller aG. Men det är ändå ganska lätt när det är bara två bokstäver. Man tycker ju att återkommande frågor borde sitta som en smäck, men icke. Det var ju tur att jag var utomlands för länge sen och lärde mig IDA, berget. Det sitter faktiskt nu. Ni kanske tror att jag är helt dum på korsord men det är helt fel. Jag löser svåra och stora, långa och korta ord, det är bara dom där korta som jag inte kan lägga på minnet,

Efter denna dags strapats = 1 timme på gymet ska jag nu lugna ner mej lite. Kanske tar jag ett korsord medan snön den yr utanför mitt fönster. Härlig vardag på er!

 

När snåljåpen var på stan

Jodå, så här gick det när snåljåpen skulle utnyttja ett insmickrande erbjudande och köpa nya glasögon för lite och ingenting.

Hade lyckats få tid hos Specsavers och när jag kom dit förstod jag att det nog var tur, där var massor av människor. Alla hade väl gått på samma ”nit” som jag antagligen. Eller var det gamla kunder som plötsligt skulle se nytt på saker och ting?

Direkt när jag kom in till optikern började han berätta om de olika prisklasserna. Jag förstår varför. Förmodligen för att jag inte skulle dra mig ur innan vi påbörjat undersökningen, vilken var väldigt bra. Han tog kort på hela ögat och jag fick se hur mina ådror till och från hjärtat korsade varann på ett väldigt trevligt sätt. Jag fick också se hur ett öga ser ut på en ung person och när man jämförde det med mitt så förstår jag varför synen blir grumligare eftersom.

Nåväl, min syn hade förändrats till det bättre. Jag kunde välja att byta, eller ha kvar mina gamla. Det skulle nog funka vilket som. Men nu var det egentligen bågarna jag skulle byta ut eftersom dom blivit så ”slackiga”, så då var det väl lika bra att byta glas också, eller hur?

Ut till butikschefen Maria som skulle lotsa mig i båglandet. Hon satte direkt kurs på hyllor märkta med Tiger, Boss mm. Jag tog ett litet extra andetag men då förklarade hon leende att vissa hade 50 % rabatt. Då började vi prova. Och förstås, prova och prova. Det vet ju alla som provat glasögon. Det är inte lätt. Men konstigt nog så får man till slut fram några par som passar bättre. Det ena gjorde att jag såg ut precis som Yvonne Lombard, något som jag påpekade för butikschefen och då såg hon väldigt förvånad ut. Dom valdes bort eftersom jag inte i onödan vill bli förknippad med Mmmm Marabou. Fast den minimerade skara som minns den reklamen kanske är försumlig i sammanhanget. Jag tog inte dom.

Sen fick jag välja igen. Progressiva glas kunde fås i tre olika utföranden. Fina bilder där synfältet kraftigt minskade ju billigare slipning. Jag tog den dyraste…. Vem vill se lite när man kan få mer?

Till sist kunde jag inte låta bli att fråga. Vad skulle jag ha fått för 349 kronor? Jo, Du väljer vilket par du vill från ett utvalt sortiment och enkelslipade standard-glas 1,5 ingår alltid. 

Jag undrar nu: vem har såna?
Ni undrar nu: vad kostade mina? Långt långt därifrån…

 

 

Nu ha vi ljus….

Här kommer en liten sång som ni kan sjunga så här på morgonkvisten. Det piggar upp, jag försäkrar. Melodin är känd.

Nu ha vi ljus här i vårt hus
granen är borta hopptralalala
tomtarna som
stod där i ra
har flyttat in
i en låda som är märkt med Julen
ute vaknar dagen kall och kulen
tralalalala tralalalala tralalala hejsan

Jodå, igår åkte allt iväg. PUH! Det tog sin lilla tid kan jag säga. Jag var helt utmattad efter det storjobbet. Nu har man ju degat hela julen så det behövs inte mycket för att man ska bli helt uttröttad.

Visst kändes det lite konstigt att sätta upp Lena Linderholms gardiner med citroner gula och det kändes konstigt att bordet plötsligt, utan iläggsskiva, var så litet och behändigt och vid frukosten satt vi väldigt nära varandra. Men det var bättre lyse så här och det blev längre fram till diskbänken. Jag har en bekant som hade räknat stegen mellan sovrum och kök, hon kom fram till att om hon promenerade där några gånger om dan så blev det flera kilometer. Något som jag inte har för avsikt att börja med.

Nya blommor köpte jag också. Dom gamla, julblommorna, hade faktiskt inte riktigt tagit slut, men det passar sig inte med julrosor och citroner. Så det så!

Och nu idag ska jag iväg och prova glasögon på Specsavers. Dom säger ju att det kostar 349 kr och att då ingår ett par glasögon. Fan trot! Bara därför ska jag gå dit! Bara för att det ju kan tänkas att jag har fel, vilket i det här fallet skulle glädja mig oerhört.

Härlig måndag höll jag på att skriva. Visst är det konstigt att det är torsdag idag?