Snåljåpen på Maxi

För flera år sen, när Maxi var nytt här hos oss, scannade vi våra varor. Något som tog ett hastigt slut när det i en kontroll visade sig att vi hade glömt att scanna ett blomkålshuvud. Minns att vi då skämdes å det grövsta och slutade med scanning.

Häromdan kom ett brev från Maxi där man erbjöds 10 % rabatt under tre veckor – om man scannade. Jag slängde direkt kupongerna, men till min förvåning vaknade då den andre personen i hushållet och tyckte att vi absolut kunde vara lite ekonomiska vi också och scanna till oss 10 %. Slängt är slängt tänkte jag, men trot på f-n så hittade jag kupongerna bland gamla Östersundspostar som skulle slängas.

Idag skulle vi alltså scanna. Det började inte bra. Vi drog och drog kortet, ingen ”apparat” lyste ”kom och ta mej”. Vi ombads kontakta kundtjänst. Det visade sig att det var så länge sen vi scannat så vi måste skriva på ett nytt avtal. Varför nr 1?

Sen rasade vi sta och allt gick så bra ända tills vi kom till jästen. Den var omöjlig att få med. Nåja, sa jag, vi frågar när vi kommer fram. Kanske kan dom hjälpa oss med just den. Det gjorde vi och en snäll kassapojke på sådär 12 år fick till det direkt.

När vi kom fram och skulle betala kom vi på att vi glömt plastkassar. Mindes plötsligt att man förstås lägger allt direkt i påsen så fort man scannat. Tänkte inte på det, men köpte 4 påsar att ha till sen. Så fort vi drog kortet kom beskedet att vi skulle söka upp kassapersonalen som skulle kontrollera våra inköp. Då var det ju tur att vi inte hade packat något i kassarna.

Det visade sig att vi bara hade ett fel och det var jästen??? Varför nr 2? Suck och stön! När allt var kollat och betalat och packat kom vi på att vi hade en kupong. Den som var grunden till allt elände. Lätt fixat sa personalen och försökte göra om och dra av 10 %. Det gick inte, hon fick ringa en livlina två gånger och efter många om och men skulle vi få våra 83 kr.
– Vill ni ha dom på kortet eller kontant?.
– På kortet
En knappt märkbar suck.
– Är det lättare om vi tar det kontant?
– Ja faktiskt.
– OK men då gör vi väl det.

Nu svettades jag ymnigt och det som skulle ha varit avklarat på en halvtimme hade nu dragit ut på tiden nåt otroligt. Varför nr 3? ska jag göra det där?

Nu har jag lugnat ner mej, fållat och satt upp nya gardiner i sovrummet. Dags att vila upp sig innan middan. Och innan i morgon för då kommer Stockholms-barnbarnen med sin mamma och sin hund och då  ska jag visa  dom hur man sportar  en vecka  i  Östersund.

 

 

Storslagna planer

Vaknade tidigt och kände mej energirik. Idag skulle det städas. Igår ”tog” jag duschkabinen. Och idag skulle jag fortsätta och städa så där riktigt… så där riktigt som jag inte vet hur det är ens. Hur städar man riktigt?

Kände mej så pigg och alert. Det var så ljust och härligt ute och jag riktigt kände hur våren tog tag i mej. Sprättade upp påsen med nya ljusrosa gardiner till sovrummet. Tänkte ”varför inte, jag kan väl lika gärna sätta upp dom nu som till våren, det är ju praktiskt taget vår redan”.

Men först dammsugning i hallen, jag hittade en golvlist som fanns bakom bänken och som jag uppenbarligen har glömt under längre tid. På korsordsspråk skulle svaret ha blivit: EON. Medan jag låg där och kravlade och svettades undrade jag hur länge man ska klara att lägga sig ner för att dammsuga!! För att inte tala om hur länge man klarar av att resa sig i stående igen. Känns lite som överkurs. Men nu är listen lika vit som i begynnelsen.

Så plötsligt övermannades jag av stor matthet. Och just när jag tittade upp såg jag stora och många och vita snöflingor som bara föll och föll. Vår?? – bla ha. Jag stoppade in gardinerna i garderoben igen och satte mig ner för ett ögonblicks comtemplation. Och nu har jag passat på att göra andra saker; ringt till kompisar, suttit vid datorn, lagt några ord på Wordfeud och väldigt länge stirrat ut genom fönstret.

Man kan därför sammanfatta min förmiddag med att den började väldigt bra ur energisynpunkt. Men att ångan tog slut. Och att resten av dagens program mest kommer att koncentreras på undanforsling av städmaterial samt planeringen inför morgondagen då jag tar resten.

Tjoflöjt, våren är här

Måndag igen. Det går undan nu. Häromdan märkte jag plötsligt att det var väldigt ljust i sovrummet när jag skulle stiga upp. Märkliga ljusfenomen är väl inte enbart optimala i min ålder, men ganska snart förstod jag att det berodde på våren och då var det omöjligt att inte bli glad.

Och igår riktigt kände jag att min glåmiga hud faktiskt kunde tillgodogöra sig lite sol och kanske fick jag ytterligare några fläckar till min redan nu leopardliknande hy. Vojne vojne va fläckig jag är! När jag var ung var jag fräknig, läste att bästa sättet att undvika fräknar var att inte sola sig. Redan då fick jag alltså tipset. Och redan då bestämde jag mig för att trotsa allsköns råd om en bättre hälsa, såsom bantning, solning mm. Jag gjorde som jag ville och det får jag igen nu. Hade önskat lite fräknar istället för stora sjok med ljusbruna fläckar. Men so what… man kan inte hänga upp sig på detaljer.

Nej nu gäller det att glädja sig. Fast gu va dammigt det är här inne! Dök hela den där ljusgrå hinnan upp igår eller syns det först nu? Det är frågan. En annan fråga är när jag ska hinna städa bort det, nu när det är så härligt ute?

Så nu klafsar jag iväg med broddade skor och tar mej en svängom på gymet. Härlig måndag ni med!

En dag för alla hjärtan

Nu närmar den sig – Alla Hjärtans Dag!. En dag som för mej innebär både sorgliga och härliga hågkomster. Nu fokuserar jag på det roliga.

För många år sen var vi med kompisar i Malaysia och på ön Langkawi just den här dagen. På kvällen skulle vi som vanligt äta middag nere vid poolområdet som alltid var trevligt med alla fina lampor som lyste upp träd och buskar i den kolsvarta kvällen.

Men den här dan var det minsann annat. Alla stolar (väldigt många!!!) hade vita överdrag och runt alla ryggstöd hade man knutit stora röda sidenband med en rosett där bak. Vojne vojne, tänkte Snåljåpen och undrade hur mycket tyg som gått åt?

Hela menyn var hjärtinspirerad, det var hjärtan i drinken och hjärtformade bröd och jag tror till och med att maten var hjärtformad. Dukningen var såklart utsökt vacker.

Men det mest fantastiska var ändå att när vi satt där och tittade rakt ut i natten så såg vi en stor fin måne och den låg på rygg, dvs den såg ut som en leende mun.

Här är det mest ”flur-vär” idag, tror inte jag ska gå ut. Känns ganska sent för det nu, klockan är halv 3!! och hela dan innan har jag varit strängt upptagen. Måste snart börja ladda för Fräcka Fredag, nej hoppsan jag bara skojar, jag ska naturligtvis vila mig i form till Fredagsmys.

Chiao!

Musiköra?

Det finns många tecken på att man börjar bli gammal. Musik är ett sånt tecken. Jag gillar musik, vill nästan påstå att jag är musikalisk. Jag har bra gehör, sjunger om inte bra så i alla fall tonrätt. Och jag gillar att lyssna på musik.

Det är bara det att nuförtiden så vet jag inte namnet på eller känner igen en enda modern artist. Jag hör dom och tycker att dom är jättebra, men sen kan jag omöjligt koppla ihop någon med den eller den låten. Men om jag hör Kikki Danielsson, Magnus Uggla, Niklas Strömstedt eller Siv Malmkvist då vet jag direkt vem det är.

Nu finns det jättemånga duktiga och talangfulla unga artister. Det är Samuel och Samir, en massa Robin-ar och Mia och Pia och Mirjam med mera med mera. Och dom sjunger jättebra. Men jag kan inte skilja dom från varann.

Dom är så duktiga på att dansa också. Och när dom är på scenen så är det så mycket ljus och splashar och ljudeffekter så jag nästan inte hinner fatta vem som sjunger. Och samtidigt tycker jag att allting blir väldigt lika och väldigt svårt att skilja åt.

När jag tänker på Abba så minns jag förstås att dom hade tjusiga scenkläder, men inte 17 hade dom en massa folk bakom som dansade och sjöng. Och tänk vad dom var och fortfarande är bra! När jag är riktigt gammaldags och illvillig så tänker jag att det väl inte är nån konst att sjunga bra när man har en sån där uppbackning.

Mello! Ja det är väl roligt att se ett påkostat program men idag skulle jag inte kunna återge ett enda namn riktigt, jag skulle inte kunna nynna på en enda melodi och jag skulle följaktligen inte kunna trycka på ett enda hjärta och rösta på nån.

Så det så … nu har jag bakat en kaka och ska sätta mej och smaska lite! Ha en härlig måndag ni också!

Läs inte – det är så tråkigt!

Tänkte att jag måste väl få ihop några ord inför helgen. Fantasin tryter och mitt liv är just nu inne i fasen typ ”I väntan på Godo”, fast i mitt fall blir det ”I väntan på vadå?”

Ja, vad kan jag väl vänta på? Jag som har det så bra. Som är så frisk och rask och pigg. Fast man kan ju alltid hitta på lite längtningar:

–  Jag är så himla blek – jag längtar tills jag får lite solstrålar på mej, självklart har jag solskyddsfaktor, men det är ändå roligt när man får en lite annan ton i ansiktet.

–  Jag längtar ut. Det är mycket ljusare ute på dagarna och då vill jag vara ute länge. Strax blir det på med spikskorna och sen drar jag uppöver stan i lagom takt och bara andas.

–  Jag längtar tills ikväll. Då ska vi ha kompisar på middag och jag kommer inte att ge mej förrän vi dragit en spader efteråt. Jag längtar till att jag ska vinna, vilket helt klart är roligare än att förlora.

–  Jag längtar tills nästa vecka. Då har jag en massa roliga saker att göra.

–  Och mellan varven kan man ju alltid längta till att få lägga sej i soffan och se på TV.

Ni märker att mina längtningar håller sig inom möjlighetens gräns. Det gäller att längta till sånt som man kan få. Det blir liksom roligare då.

Så nu drar jag ut, andas lite frisk luft och hoppas på strålar på mitt skinn. Trevlig helg ni också!