Stilla veckan i påsk

I år behövde jag faktiskt inte beklaga mig över att det är så besvärligt att frakta ALL mat genom djupsnö och snårskog. Att det blir så mycket att tänka på när man ska ordna meny för många under flera dagar i skogen. Att det blir trångt när alla ska sitta i liiiillllla köket.

Nej nu kunde jag stilla vandra stigen fram på väg som härdats av snälla skoter-körande grannar. Nu krävdes inte särskilt många vändor med matkassarna från bilen. Nu var huset uppvärmt och städat och klart sen helgen innan. Bara att stiga in och börja elda.

Påskmaten gick i minimalismens tecken. Två små förpackningar med rökt resp gravad lax. En sillburk. Ingen skinka. Ingen prinskorv. En färdigstekt köttbullsplastask som åkte direkt in i frysen och inte blev uppäten. Några avocadosar. En och annan köttbit. Minsta förpackningen grillkorv till brasan. En fryst regnbågsfile. Lite ansjovis och potatis till Jansonen. That´s it!

Men lite trist var det ändå…. att vara bara två …

Trots det så tycker jag att vi körde All In. Inte bara i pokerspelet. Utan även när det gällde utomhusaktiviteterna. Vi pallrade oss ner till sjön nästan varenda dag och vi tände brasa och grillade korv. Och vi bar ner skidorna och gjorde en liten sväng bortåt Långnäset till. Och det luktade rök av alla kläder. Och när vi for hem var vi lite rödbrusiga i hyn pga en och annan solstråle som hittat oss på isen.

Nu väntar andra saker att glädjas åt. T ex att det är bart på gatorna i stan. Att det är plusgrader. Att solen skiner. Att jag snart kan ta fram lättare skor att skrida omkring i och att jag ska till frissan i morgon. Mao En strålande dag och livet leker!

Bak-del!

Jamen det kunde man ju ge sig den på. Att man satsat fel. Nu är det inne att ha stora rumpor!!! Och jag som har sportat bort min så att den istället för att vara rund och bullig mer är utsträckt och platt. Den är liksom längre, om ni fattar! Och tar mer plats!

På TV häromkvällen informerades man om att just stora rumpor är väldigt inne, att man skönhetsopererar just den delen väldigt mycket. Det enda som var bra med det är att det kanske skapar lite mindre komplex om man begåvats med en stor bakdel, men jag misstänker att den inte får se ut hur som helst. Den ska väl inte bara vara stor, den ska väl vara fast och fin och ha en särskild form också.

Tänker att om man funderar på en kroppsjustering så bör man:
1.  Ha sjukt mycket pengar
3.  Gott om tid att läsa och följa trender
4.  Eller kanske hellre, ha begåvats med sia-istiska förmågor att kunna se in i framtiden.
5.  Bo där det finns sjukt många plastikkirurger

Men man kan ju å andra sidan låta bli att tänka på saken – och baken. Jag tänker i alla fall åka till Lantstället och börja fira påsk redan nu. Varför vänta? Jag kör ett kokt ägg redan i morgon och sen ökar jag bara dosen.

Ha så härligt ni med! GLAD PÅSK!

Lätt skadad!

Ibland säger jag mig ha tur. Det är dom där åren när påsken är sen, när all snö är borta och det inte är nån som undrar varför jag inte åker skidor? Den här påsken kan det bli svårare att komma undan. Den kan mycket väl bli en sån där högtid då skidorna måste fram.

Av den anledningen tog jag faktiskt fram skidorna i helgen då vi förlade vår lediga tid till Lantstället. Jag har jättegamla skidor, med såna där bindningar som ska passa ihop med skorna genom en ”ögla” på skon. Öglan ska stickas ner i ett mellanrum på bindningen och sen ska man vika upp en plastflik så att den sitter. Fattar ni? Inte jag heller. I alla fall så är den där plastfliken jättesvår att klämma fast på ena skidan.

Glad i hågen skulle jag i alla fall prova att åka skidor på sjön. Verkar ofarligt! Ena skidan fungerade bra men när jag kom till trögsidan så lyckades jag absolut inte få upp fliken. Jag tog i allt jag orkade och plötsligt gjorde det jätteont i hjärtetrakten. Man vill ju gärna dramatisera, annars skulle jag väl sagt att det gjorde ont i revbenstrakten. Försökte om och om igen, men lika ont gjorde det och ingen skida blev fastsatt. Högröd i ansiktet och arg som ett bi lät jag skidorna ligga kvar i snön och promenerade på sjön i stället, där för övrigt den andre personen i hushållet sedan länge skidade fram och tillbaka med friska tag.

Min skada består dock. Jag har jätteont rakt in i bröstet och utgår från att det är nåt revben som fått sig en törn. Tänk va! Kan man inte ens böja sig ner en stund utan att man ska få bestående skador? Å andra sidan får jag ännu ett bevis för att min tes är rätt: Man ska akta sig för extrema motionsaktiviteter.

Jag har läst en undersöking där man konstaterat att ingen tycker det är roligt att höra vad andra drömt om. Men visst var det bra konstigt att jag av läkare blev ordinerad att äta mer kaviar!!! Inget dåligt recept eftersom jag älskar kaviar. Problemet var bara att en sån där stor tub med Kalles Kaviar kostade 1 000 kr. Var får man allt ifrån?

Fira dagen?

Idag är det internationella PI-dagen!!! Med anledning av dagens betydelse har jag ägnat en hel del tankeverksamhet åt detta faktum. Jag har i huvudsak två frågor: Vilken nytta har just jag av pi och varför skulle just jag fira dess dag? OM jag, mot förmodan skulle bestämma mig för att göra just det, fira, HUR?

Som alla förstår har jag haft en tung morgon. Tänka så här tidigt! Men helt klart har PI stundtals haft en enorm betydelse för mej. När jag löser korsord kan jag vara helt säker på att alltid få in två bokstäver som svar på frågan 3,14. Men å andra sidan – två bokstäver – inte mycket att komma med när hela tidningen är ett rutat papper. Jag löser mycket korsord och nu har jag slutat med att försöka vara rolig genom att skriva in flera bokstäver i samma ruta. Det står ingenstans att man inte får det nämligen.

I skolan kan jag svagt påminna mig användningen av detta tal. Men hur det gick till och framför allt varför har jag oerhört svårt att komma ihåg. Nu ska man också komma ihåg att jag verkligen inte var nåt mattesnille i skolan. Vissa påstår att jag inte är det nu heller. Vissa påstår tom att jag inte kan räkna alls. Elakt förtal!! Pytt… jag har varit mer lämpad för humaniora.

Även om jag vore ett mattesnille och ville fira dagen, med vad? Hörde på radion att man fått nån skolklass till att skriva en massa decimaler eller tal eller vad i jösse namn dom pratade om. Jag fattade nada. Då är det ju en himla tur att jag inte går i skolan, utan bara behöver räkna plus och minus och rabbla gånger-tabellen då och då. För den kan jag verkligen. Himla bra skolvetenskap.

Nu har det PIrrat i min hjärna alldeles för länge om detta för mej banala och ointressanta ämne. Så nu går jag på gymet. Och skiter i att fira. Jag tror jag ska fira en annan dag, som jag faktiskt missade när det begav sig. Jag ska fira Mors Dag, även det en dag som jag inte tycker man ska fira speciellt. Jag är glad att jag har barn som hör av sig flera gånger om året och frågar hur jag mår, det är alldeles tillräckligt. Men varför inte – Mors dag på soffan… boken jag läser nu är så himla spännande… Ha en härlig måndag!

Här blev väldigt ödsligt

Va stort det blev här! När alla skidpjäxor, slalomskor, hjälmar, skridskor och jackor rest iväg tillsammans med stockholmsbarnbarnen och deras mamma och deras hund så blev det plötsligt väldigt ödsligt här. Tomt och tyst och tråkigt!

Men det är bara att bita ihop och leva sitt eget lilla liv igen. Så idag blev det en tur under snöflingors dans och på oplogade trottoarer till gymet. Sen en god lunch hos en födelsedagsfirande granne. Och nu ska jag sätta mej och bara glo lite innan det blir dags att glo på TV framåt kvällen.

En bra början på veckan. Den blir nog bra den här också!