Läsa tidning på nätet

Alla, inklusive tidningarna själva, vill ju att vi ska läsa deras tidning på nätet. Och det gör jag, vissa. Östersunds-Posten håller jag envist kvar vid trots att jag stundtals blir besviken över den tunna lilla saken som kommer varje morgon. Och besviken blir jag också den dag då tidningen är tjock och härlig och jag sen upptäcker att det är bilagan till XXL som är anledningen.

Men nu var det inte det. Aftonbladet och Expressen brukar jag försöka läsa/skumma på nätet. Det blir mest att kolla på rubrikerna, för att läsa är faktiskt ett problem.

Först är det en annons som kan vara svårstoppad. På väldigt många artiklar så är det en TV-sändning också. Jag vill läsa – inte kolla på TV. Jag vill inte alls ha rörliga bilder, som även de inleds med en annons där man visserligen räknar ner sekunderna tills den ska försvinna. Men just då känns 5 sekunder väldigt långt. Ibland sitter en hel panel och snackar. Grrr… jag vill bara läsa artikeln lite snabbt. Och jodå, jag vet att det är märkt med TV+text, men ibland kollar jag inte så noga, klickar bara på rubriken.

Gu va löjligt att klaga på nåt sånt här. Men vad ska jag annars klaga på? Här kommer ett litet fredagsepos:

Vi har varit på Spa ida tralala.
Jag är hal som en ål eftersom man där fål (ej felskrivet utan rättrimmat)
lotion att ha på hud som masserats utav sköna händer (dom knådar så f-bannat)
rena vällustrysningar det tänder
Lata Fredan fortsätter sin långa ban
solen lyser säkert på både tall och gran (fast jag ser ingen här)
tjipp tjillevipp vad jag har
det bra i alla dar
samma önskar jag er alla
sudd sudderi och hej falleralla

 

 

 

 

Värsta tifot

Jag är en ivrig fan av ÖFK och följer deras matcher, på arenan eller klistrad vid TV:n. Nu läser jag om att de till i morgon planerar värsta tifot??? Idag kom jag ihåg att fråga en insatt person vad ett tifo är. Och då kom jag på att jag stött på flera tifon i mina dar och att jag vet precis vad det är.

Första gången var på OS i Ryssland, då hela publiken helt plötsligt bildade en gråtande panda eller en björn eller nåt. Jag var sjukt imponerad. Hur kunde alla i publiken veta precis vad dom skulle göra och jag kunde bara tänka ihjäl mej på den som hade planerat hur alla skulle sitta och hur just dom där 4 000 skulle bilda en tår. Impad var ordet!

När Östersund skulle söka OS för många år sedan, gick det ut ett påbud att medborgarna kunde hjälpa till och stötta vid ett evenemang där man skulle spela in nåt. Självklart skulle jag vara med uppe på ÖSK för att delta.

Den där dan var jag ute i mycket god tid, ja faktiskt så god tid så jag kom på att jag skulle hinna ut till Växtvaruhuset och köpa nåt. Allt gick bra men när jag kom körande på Rådhusgatan i lugn och ro, stannade plötsligt bilen. Den andre personen i hushållet arbetade vid den här tiden på en bilfirma och vi hade många olika sorters bilar hemma. Han jobbade den här lördan. Det hade aldrig hänt förut att nån av våra bilar bara stannat…

Det fanns inga mobiltelefoner… jaja jag vet att jag tillhör urtiden. På andra sidan fanns i alla fall en Konsum-affär. Jag rusade in där och ropade med hög röst att jag var tvungen att låna en telefon, eftersom jag alldeles snart skulle vara med på nåt viktigt uppe på ÖSK, min bil hade stannat, och om jag inte fick låna telefonen så kanske vi inte skulle få nåt OS till Östersund.

En förvirrad kassörska slängde allt hon hade för händer och visade in mej på kontoret. Väl där ringdes bilförsäljaren upp och samma där, jag skrek att han omedelbart skulle komma med en annan bil. Han kom och det visade sig att jag hade soppatorsk. Vi bytte bil.

Slajsade in på ÖSK och sprang med andan i halsen fram till en grupp människor som just stod och väntade på order från kampanjgeneralen. Vi utrustades med varsin fyrkantig platta i färg och sen skulle varje färg bilda en ring och tillsammans skulle vi bli OS-ringarna. Sen skulle allt filmas ifrån luften.

JAG VAR BLÅ!!!!

Grått är inte himmelens färg

… men idag var den det. Hela himlen var grå. Och asfalten. Och luften. Och träden. Grått. Grått. Men jag lät mig inte stoppas. Jag skulle absolut ner på stan och uträtta en ”massa” ärenden. Dvs:

1.  Byta bok. Jag är med i bokklubben Låna och Läs och det innebär att man läser en bok och när den är slut går man ner på stan och byter till en annan. Största anledningen till detta klubbval är att jag har ett ärende ner på stan. Jag tycker det är trevligt att hasa runt på Prästgatan några varv i hopp om att hitta nån jag känner och som vill prata en stund.  Jag läser också!

2.  Köpa en bit spets till nåt konstverk jag hittat på. Jag tänker att här får inte lämnas något som är ofullbordat, jag måste göra klart allt jag påbörjat. Fast då räknas förstås inte alla stickgarn som jag ständigt köper och där jag ofta inte ens har påbörjat nån vante, dom liksom bara ligger och väntar på inspiration. För att inte tala om alla nystan som är halv-hela.

3.  Jag skulle bjuda den andre personen i hushållet på lunch eller fika. Så blev det – en macka och en kopp kaffe. Det var väldigt trevligt med hans sällskap men det innebar också att allt gick väldigt fort. Det blev inget bläddrande i klädstänger där jag inte har en enda avsikt att köpa något, inte heller stod jag och glodde i bokaffären och läste på baksidan, ej heller nöp jag i några träningsbyxor som är så där härligt mönstrade och som jag så gärna vill ha. Varför jag aldrig köper såna är att när jag, förstås, hytter åt största storleken så är benen typ en decimeter. Så himla smala. Jag kommer aldrig att få på mej dom och därför är det inte värt att prova ens. Man blir bara gruvligt besviken. Tänk att inse att man inte ens kan ha XXL.

Till sist kommer en fundering. Jag förstår varför Postnord får så många klagomål på uteblivna leveranser. Det finns inga brevlådor att stoppa brevet i. Vi letade hela Prästgatan och inte förrän vid Domus stod en gul låda, där sista tömningen var före kl 1600 idag och sen ingenting förrän på måndag.

Men nu är det fredag eftermiddag och man kan väl börja mysa redan nu?

Tanken är fri

Ingen kan hindra tanken eller tankens flykt eller tankens upphov till distraktioner, drömmar och fantasier. Fast ibland tror jag det skulle vara nyttigt för mej att kunna begränsa mina tankar.

Som t ex när jag ska borsta tänderna med min braiga eltandborste. På förpackningen står:

  • Dela in tänderna i 4 sektioner = Lätt
  • Borsta varje sektion 15 sekunder:
  • Sektion 1 = Lätt
  • Sektion 2-4 = Omöjligt. Då är jag redan less och börjar tänka på när jag ska börja gå in till stan, vilken jacka jag ska ta på mej, varför jag glömde ringa ett visst samtal, tänker att jag måste boka en grej, längtar till sommaren, tänker att snart är det vinter.Helt plötsligt håller jag i en surrande tingest som rusar av och an inne i munnen och jag har absolut INGEN koll på var den borde befinna sig, hur länge jag stått där och hur många emaljer jag slipat sönder när jag varit på samma ställe för länge.

    KONCENTRATION Lindström – KONCENTRATION

Sommar ut höst in

Jag har tvättat och strukit och vikit dom fint. För att få in dom på plats bland dom andra, var jag tvungen att ställa mej på knä och plocka ut allt ur skåpet, stapla och sen lägga in igen. Mina fina rosa byxor ligger nu bland dom andra roliga, soliga, somriga, sköna och lätta byxor. Det är sorgligt. Det dröjer alldeles för länge innan jag får ta på mej dom igen.

Jag blir liksom lite sorgsen när jag ska ”ömsa” garderob. På hösten vill säga. När det är tvärtom-byte är jag glad som en speleman. Nu ska tjocka skorna och tjocka jackorna fram och allt lätt och glatt ska bort. Häromdan var det en minusgrad och jag höll på att frysa ihjäl. Ändå hade jag på mej en varm jacka. Tänkte – vad har jag för kläder när det blir kallare? Faktum är att jag nog kan använda samma jacka då, när jag liksom vant mig vid kylan. Nu känns det, som mamma alltid sa ”Som att det går genom märg och ben”.

Men det är väl bara att tugga i sig det hela. Tänka på varma goa filten som jag kan ha på mej hela kvällen framför TV:n. Alla ljus som jag släpade hem från Ikea i somras som nu blir använda för att sprida mys och värme. Och alla serier som börjar på TV. Jag älllllskar serier, det har jag tjatat om förut. Och kanske kommer man äntligen ihåg vilka maträtter som finns när det inte är sommar och man kan grilla titt och tätt. Och ullgarnet på stickningen som känns varmt och skönt nu och kanske kanske kommer jag på vad jag ska sticka som kan behövas av nån.

Och soffbordet ser ut att användas till både det ena och det andra. Inte visste jag att allt det där stöket kallas Coffee Table Books, fast det gör det inte heller, då ska det vara fina foto-, vin- choklad- eller modeböcker. Men jag tycker det låter väldigt internationellt och liksom ”inne”. Så jag kallar mitt kaos för Coffee Table Things.

coffe-table

Och nu går jag till Gymmet. Ännu en höstlig aktivitet som jag, förstås, egentligen djupt ogillar men gör ändå bara för att det är just höst….

Stockholms-tider

När jag är i Stockholm skulle jag kunna tillbringa hela dagarna på Åhlens City. Där finns alllt.. Och där kan jag gå omkring hur länge som helst, faktiskt ända tills jag blir trött i fötterna.

Först börjar jag med att stå i luftintaget och låssas att jag väntar på nån. Det är det många som gör. Under tiden som jag leker att jag väntar på nån kollar jag på dom som väntar och undrar vem dom väntar på, sen tittar jag på dom som kommer för att träffa nån och hur det ser ut när dom möts. Knäppt nr 1.

Sen drar jag mej neråt väskorna. Många väskor blir det… Och jag klämmer och känner och tar i dom. Skinnväskorna … dom som jag aldrig har råd att köpa. Ja inte lust heller och då är det inte bara för att jag inte har råd, utan faktiskt så har jag gjort så många väskfelköp så det vore synd att offra dyra pengar på något som det är osäkert att jag kommer att gilla. Det kan vara fel fack. Inget fack. För mycket fack. För tung. För lätt. Sitter inte kvar på axeln…Undrar hur många väskor jag köpt och inte gillat… Men jag kollar och känner och låssas att jag inte alls tittar på priset fast det är det första jag glor på. Knäppt nr 2.

Mössor… det finns massor. Stickade. Med små blommor på kanten eller med lite silverstjärnor här och där, eller kanske tofsar. Ibland provar jag en. Och hänger genast tillbaka. Jag passar inte i mössa. Har en gammal ful svart och tänker att den får väl duga i år också. Men kanske skulle det vara fint att ha en stickad med en liiiiiiten liten blomma ovanför högra örat. Självklart köper jag ingen. Tänker att det finns ju mössor i Östersund också och dom kan jag ju prova flera gånger och dagar så att jag är riktigt säker. Knäppt nr 3.

Halsdukar ska vi inte tala om. Va fina dom är! Och dom finns i alla möjliga tyger och stickningar och färgkonstellationer. Jag går och tar i dom och försöker hitta nån färg eller nåt mönster som jag inte redan har. Jag har faktiskt rätt många. Om jag är ute på shopping-stråt och inget hittar så lyckas jag alltid få med mej en halsduk hem. Bra att ha! Knäppt nr 4.

Jag kan till och med börja kolla på strumpbyxor. Mönster på bredden och på tvären. Jag som alltid köper samma sort på Kapp-Ahl och det är några som liksom drar in i magtrakten och som faktiskt sitter riktigt bra. Problemet är bara att de första 20 pådragningarna så skulle man behöva vara minst två personer som drog och slet. Dom är otroligt tajta. Men, som sagt, sen sitter dom. Kollar i alla fall vad som finns, om det är någon trend som jag missat. Knäppt nr 5.

Ja sen är det dags att vandra vidare. Uppåt. Till Damavdelningen och där kan man ju gå i flera timmar runt runt. Likaså på Inredning, det finns så mycket fint men jag har ju redan allt och kan inte frakta så stora saker. Fast jag tänkte nog att några kuddöverdrag hade man ju kunnat smussla med sig i resväskan och sen bytt ut sådär som av en händelse. Jag måste faktiskt smyga med det eftersom den andre personen i hushållet inte alls blir glad om han upptäcker ens en endaste kudde till. Men jag tror inte han har riktig koll så kanske skulle jag lyckas med en insmuggling.

Jag är ändå rätt nöjd med min trendspaning. Och framför allt så är jag rätt nöjd på att gå och stå. Jag är inte alls ledsen över att jag inget köpt, tänker att det var väl bra att jag inte har så mycket att bära när jag går därifrån. Vad är det som händer? Så tänkte jag alllldrig förr.(jag vet att aldrig stavas med ett ”l”).

Ljusa idéer

Hemma igen efter besök i storstan i nästan en hel vecka. Det har varit mycket… mycket intryck … mycket möten …. mycket vandrande …. mycket bläddrande på klädhängare …. mycket mat …. mycket mackor … mycket kulturellt. Men faktiskt väldigt lite shopping, ja alltså jag försökte men det blev inget.

En dag fick jag se den här fantastiska saken som man kunde köpa med sig hem:

sminkorg

Man kan tro att man läst fel men det har man inte. Det är helt enkelt en sminkorganiserare med 9 fack. Va bra! Antar jag? Fast fattar inte alls hur den ska användas. Jag behöver bara 3 fack, mascara, penna och ögonskugga. Och hur skulle pennan få plats där? Antagligen gör jag helt fel när jag sminkar mej, jag dukar liksom inte upp en hel låda med grejer innan jag skrider till verket utan jag plockar åt mej en och en sak och kletar på. Kanske är det därför som det aldrig blir nåt jättesynligt resultat. Efter noggrant övervägande köpte jag ingen sån här, den kostade ju i alla fall 20 kr.

Något som jag ofta tjatar om är min lust till handarbete och min oförmåga att hitta det där roliga som jag vill göra. Det här skulle ju kunna vara något:

knuten

Helt enkelt den stickade kudden Knuten. Jättefin, och säkert inte svår att göra. Bara sticka långa remsor som man sen syr ihop och snurrar till. Men så tänkte jag på hur det skulle kännas för mej, som har ormskräck och t o m kan inbilla mej att dammsugarsladden är en riktig orm, när jag sitter där med ett flera meter långt och böljande material runt knäna. Och tänk när jag sen ska snörpa ihop den? Nej faktiskt jag avstår nog från den också.

Men jag handlade faktiskt en sak. En halsduk!!! Jag är faktiskt kort på såna!!! I alla fall i den här nyansen. Det finns mycket att säga om en vecka i huvudstaden, fortsättning följer!

Här står ingenting…

Vaknade till och kollade på klockan. Oj, nu måste jag upp så jag hinner till gymet….. Jag kunde ju ha valt att hoppa över idag eftersom jag kände mej lite sliten efter en hel lång helg i sysslolöshetens tjänst, sånt kan smitta av sig nämligen. Men nejdå, jag skuttade (!!!) upp och fixade frukost, började läsa tidningen och lyssna på radion i vanlig ordning. Då upptäckte jag att jag sett fel på en hel timme. Klockan var inte ens 8, och jag som trodde att den snart var 9.

Så nu är goda råd dyra. Vad ska jag göra innan 0930 då jag ger mig iväg för att stärka muskler och sporra min halvgamla kropp till nya stordåd? ”Hitta på” innehållet till en blogg kan vara nog så marigt, vilket ni förmodligen redan har märkt. Här skrivs inget av värde idag.

Läsa Aftonbladet kan man ju göra. Fast jag tycker det är väldigt jobbigt att läsa den på datorn nu för tiden. De flesta intressanta artiklar är numera inspelade på TV så man kan inte bara läsa om pensionärerna som överlistade tjuven, nej nu är det som en nyhetssändning där det sitter minst två personer och berättar vad som står i artikeln också. Vad är det som händer? En tidning vill man väl LÄSA och inte höra. Om förhållande skulle vara det motsatta finns väl ljudtidningar?

I alla fall så blev jag grymt besviken över en annons. Där står att ”människor med långa ögonfransar är gladare, friskare och roligare”. Eftersom mina fransar mer är av normal eller lite under normal längd,  rök dom egenskaperna….

Nu skiner solen, frosten ligger som en tunn hinna över gräset, jag ser att dom har skrapat bilrutorna. Huu. Och i morgon drar jag till huvudstaden för lite semester.