Nu har jag roligt

I dagarna tre har jag haft jättekul. Jag har nämligen haft BRÅTTOM, något som jag gillar. När det äntligen var dags för juleljusens inträde drog jag på turbon, jag har ju vilat mig i form länge.

Jag har plockat fram saker, lagt tillbaka saker, letat saker, hängt upp saker, ändrat upphängning, försökt minnas var jag hade saker förra året, stått och undrat om jag verkligen tog fram allt som ligger i vita jullådan förra året, köpa fina röda julstjärnor som ska stå på samma ställe varje år, hängt upp lummer i taket.

lummer

Igår bakade jag bullar med saffran i, jag har för länge sedan slutat göra lussekatter, mina ser ut som små grisar och blir inte ett dugg goda så nu gör jag vanliga bullar, fast gulare. Och medan degen jäste började jag städa badrummet och slänga gammalt smink och torkade krämtuber. Och så måste jag ta igen mig lite också, lösa lite korsord, dricka lite glögg. Och mitt i alltihop skulle jag få till nån slags middag också. Inge bra. Såna små detaljer glömmer jag gärna när jag har så där mmmmmycket att göra.

Och  när jag kände mig lite färdig satte jag mej ner och tänkte på dom fina serviettringarna som jag broderade förra året. Dom hade jag faktiskt inte sett en enda gång under dagarna tre och lådkontrollerna tjugotvå. En intensiv jakt började. Till slut, ja det var verkligen till slut, åkte locket till en grötskål av när jag for omkring och lllletade. Och se, där låg dom. Inga kommentarer men nästa år ska jag kanske skriva en lapp och tala om för mej att jag gömt dom just där. Frågan är var jag ska lägga lappen.

servietter

Nu ska jag i alla fall sluta skriva och bege mig på gymet. Något som jag verkligen inte egentligen har tid med i dessa dagar, men OK jag kör väl på några gånger till….  Och sen ska jag skynda mej hem och …… Ha så kul ni med!

Lite som en travhäst

Efter förra helgens bravader då jag fick följa med den andre personen i hushållet till tävlingen VM i V75 har mycket förändrats. När jag hör hovarna trumma från TV:n så ler jag, lite ansträngt, och tänker att han får hållas utan bitska kommentarer. Måste också säga att jag känner en viss vördnad inför de förmodligen ännu mer travintresserade personerna som förra helgen samlades för att försöka vinna 250 000 kr. Och där kravet nu var att besvara många frågor om Mitt Liv Som Häst.

Vad sägs om frågan vem som är skötare till On Track Piraten? Och vad heter pappan till nån kusk på nån bana som jag inte visste fanns? Om det hade varit Olle Goop hade jag kunnat men så enkelt var det minsann inte. Och tänk att dom kunde svaret på vad kusen hette fast man bara fick se ett halvt ansikte?

Vi fick inte med oss några pengar hem men det var en mycket trevlig helg där ATG verkligen bjöd till och flott. Och alla var väldigt trevliga och faktiskt så pratade vi inte bara om trav under middan.

Jag känner mej förresten själv som en travhäst inför ett storlopp. Advents-pokalen stundar. Jag behärskar mej och ska inte trycka på knappen förrän på lördag, närmare än så kan man inte vänta. Men, det smygs fram både det ena och det andra, igår smög jag fram den lilllllllla granen som jag snodde när jag var i Övsjö sist. Den som ska stå på bordet på uteplatsen så att jag kan se den från mitt hörn i TV-soffan. Den var väldigt liten och tanig kan jag säga. Men nu är det som det är, med lite ljusslingor så blir den säkert fin. Och så köpte jag två vita hyacinter igår. Dom ska stå i särskilda ”glas” och förhoppningsvis inte växa nånting för då blir dom långa och tråkiga. Många tycker det är roligt när dom får blommor och växter att växa, men här går jag tvärtemot alla principer och när jag pratar med dom här så säger jag ”Lugn, du är fin som du är, bli inte större”.

Och medan jag väntar ska jag nu bege mig på ett av mina många ideella uppdrag. Plikten framför allt! Det låter kungligt och bra och sånt gillar jag. Jag har flera seriösa och talande valspråk. Vad sägs om: Stig upp! Framtiden är din???? Vad sitter det i? Nu blommar löken! Snart vänder det! Ett litet smakprov, självklart anpassar jag mina valspråk till stundens allvar. Verkar ganska mossigt att ha samma hela livet.

Och medan jag larvar på så önskar jag eder alla en fröjdefull dag!

Måste hålla mej…

… men det är svårt. Det är inte första advent förrän till helgen men redan nu börjar jag smygplockafram lite saker bara för att det är så roligt och för att jag längtar så. Jag går All In på advent, hela julen utom granen kommer fram. Och själv jag går omkring och känner mig alldeles julrusig av allt roligt jag hittar i mina lådor och skåp.

Igår köpte jag Årets Tidning till mej själv. Den heter Lantliv och där kan man snacka om julpynt. Fantasin är det minsann inget fel på och allt blir så fint på dom där gamla borden med dom skrövliga dukarna och ännu skrövligare servietterna, den fina järnspisen som är alldeles full med grejer och öppenspisen har alltid en sån där bred och fin marmorhylla som fullkomligt dignar av ljus och äpplen och hyainter och julrosor. Dom plockar in halva skogen och lägger kvistar och mossor i gamla burkar och på spruckna brickor, dom klär om blomkrukor genom att omge dom med mossa och slå ett snöre omkring. Min erfarenhet av mossa säger mig att den förmodligen torkar om nån dag och då är det nog ajöss med både den krukinfattningen och snöret. Men det ser läckert ut.

Och i fina burkar och askar ligger värsta chokladen som man såklart själv har tillverkat. Det är jämna och fina kanter och alla bitar ser precis likadana ut, något som jag är mycket tveksam till att kunna få till.

Det mest fantastiska jag hittade var väl ändå att man i en sillburk med lock som man kniper fast… ni vet … hade lagt gamla vita ljusstumpar. Vilken grej… tyvärr har jag slängt alla stumparna men annars kanske jag kunde ha haft den nånstans där den inte syntes så mycket. Och i ett fönster hade man ställt 7 st gröna ljuslyktor med var sin grankvist i. Fiint!

Ja oj va kul det är att bläddra i tidningen och fantisera och se framför sig hur jag ska få till det. Tyvärr så vet jag att mina pyntytor är ytterst begränsade och att det mesta därmed är ogenomförbart. Men en silverbricka har jag i alla fall redan plockat fram och på den har jag ställt ett guldljus + 4 ljuslyktor med gyllene mönster. Sen ska jag klämma dit några grankvistar också. Yesss…..

Men som sagt, idag är det måndag. All vår väntan bliver svår…

Snön faller …

….. och där slutar liknelsen med en jullåt eller dikt eller vad det är ”Snön faller och vi med den”…. finns den egentligen alls eller är det i min fantasi den dykt upp? Ingen vet vad som rör sig i min hjärna, som jag sagt förut: ”Jag har ett rörigt intellekt”, i motsats till dom som har ett rörligt och intelligent sådant.

Idag finns det inget att säga….

Mer än att det är härligt att snön faller. I motsats till igår då jag halkade omkring på stadens gator och hade hjärtklappning. Vill inte bidra till den ofta diskuterade och skenande fallstatistiken. Allt gick bra och idag har jag fäste. Snart börjar skidsäsongen för utvalda. Inte för mej, jag har inte åkt skidor på mången dag. Om jag har otur är det snö kvar till påsk och då tar jag mej en repa på sjön. Platt och bra. Men i fjol hade bindningen lessnat och om jag överhuvudtaget fick ner den över min väl använda och fullständigt utslitna pjäxa, så fick jag aldrig upp den igen. Köpa nya kommer inte att ske. Jag behärskar min högst tillfälliga längtan att skrida över vita vidder och tar en stillsam promenad i spikskorna istället.

Natten har varit olugn. Ett tidigt morgonpass då jag skulle skjutsa snälla grannar till tåget gjorde förstås att jag, trots att jag ställt både väckarklocka och mobil, låg och vred och vände på mej av och till ända till tjugo i fem. Men sen var det skönt att krypa ner i sängen igen och då somnade jag direkt.. Så nu har snart halva dan gått och det var ju lika bra, har inget särskilt för mej ändå.

Igår avslutade jag ett vantprojekt. Och då är jag på hugget. Vill börja på ett nytt par direkt, eller rättare sagt, vill sticka en ny med nytt mönster och anta nya utmaningar i att få två stycken exakt likadana. Kanske därför som jag föredrar den första vanten och sen tycker att nr 2 blir urtrist att sticka. Nåja, jag hade sett ett mönster som jag skulle försöka planka. Det stupade på att jag inte kunde räkna ut hur många maskor jag skulle ha på varje sticka för att få till mönstret. Det har länge varit ett känt fenomen bland vissa i min närhet att jag inte kan räkna. Det är inte vida känt, jag försöker såklart mörka denna brist i min allmänbildning. Garn och stickor las undan, får väl se om jag tar nya tag idag eller i morgon.

Men förresten, i morgon bär det av till storstan där jag ska agera Vän till en som ska tävla i VM i V75. Det ska bli spännande, roligt och härligt! Ha en härlig helg ni med!

Mitt inre geni

Hos frissan idag (det blev jättebra!!!) beslöt jag mej för att prova nåt nytt. Jag lade ifrån mej Svensk Damtidning sen jag bläddrat en stund och sett bilder på samma personer på samtliga sidor. Det är Estelle och Leonore och holländska Maxima och spanska Felicia, som för övrigt tycks ha svåra ätstörningar, hon är mager som en skrika och då tänker jag förstås: ”det är inte snyggt att vara fööör mager heller”. Något som jag förmodligen inte behöver fundera över än på några 20-tal kilon. Och hon i Norge, som ser ut som en norsk jente trots att hennes karriärstege bär rakt upp mot drottningtiteln.

Nej tacka vet jag Netflix nya serie The Crown som utspelar sig i engelska kungahuset med början 1947. Där var det glitter och glamour ska jag säga. Överdådigt, sprakande och gnistrande. Så ska det se ut!

Men nu var det inte alls kungligheter jag skulle skriva om. Ibland sticker tangenterna iväg och skriver nåt som jag inte planerat. Och då tänker jag på att det skulle ju vara otroligt fantastiskt om fingrarna drog iväg och skrev nåt klokt och insiktsfullt nån gång också och inte bara dravel.

Därför tänker jag nu ändra stil och fundera över rubriken som jag läste idag: ”Odla ditt inre geni!” Det är ju fantastiskt och det låter verkligen speciellt. Tyvärr ropade HON ”Sätt dej i shamponeringen!” så jag hann inte kolla hur man skulle bära sig åt. Verkar svårt, men det kan ju räcka med att man tror att det finns ett geni därinne. Vem skulle kunna påstå motsatsen?

Lite längre ner på samma sida hade nån filosof skrivit att vi föds som färgstarka original och dör som bleka kopior. Det senaste ändrade jag på direkt när jag knatade iväg till favvo-affären Vita Korset och köpte ännu ett rött läppstift som, när jag tar på det, alltid befinns vara föööör rött för just den här utflykten, kanske till Maxi. Det kändes ändå som att just det med bleka kopian kunde jag försöka fixa själv medan geniet får ta lite längre tid att klura ut.

Och nu är det fredag eftermiddag och det blir mys hela helgen lång. Jag ska överallt och äta och dricka och skratta och umgås i dagarna tre. Ha så kul ni med!

Allt är förlåtet …

Som jag gnällt …

… över frustande mular, trampande hovar, skrikande kommentatorer, lerplaskande sulkyhjul.

… över all den tid som tillbringas framför TVn så fort en travande häst deltar i ett lopp. Om nån trodde att det är travtävling bara ibland så kan jag upplysa om att det är fel. Det finns massor med travbanor och massor med hästar och ännu fler kuskar och tränare och lopp anordnas titt som tätt eftersom intresset är så stort.

… över att den andre personen i hushållet lyckas spåra upp alla dom här loppen och ockupera TVn timme ut och timme in när jag kanske hade velat kolla på nån serierepris. Vi har en TV till i ett annat rum men den börjar bli så gammal så bilden är liksom avlång. Och ”hur ska man kunna titta på hästarna ifall dom är 1,5 m långa i kroppen?” Jag kan förstås få ihop mitt serieinnehåll på tjock-TVn men jag vill ju gärna gnälla lite.

… över alla middagstillställningar som har anpassats efter travsändningens slut.

Allt är förlåtet! Han har nämligen deltagit i en tävling som heter ”VM i V75” (jag ska inte säga ett ord om tävlingsnamnet!!) där 35 000 deltagare satsat 96 kronor i veckan i 6 veckor. Nu är tävlingen avgjord och det sammanlagda resultatet har räknats. Han kom 4:a bland alla 35 000!! Jag haaar sagt att han är jätteduktig och att det är roligt att han har ett intresse som han kan tävla i!!!

Igår kom ett mejl där han tillsammans med en vän inbjöds till Stockholm nästa helg, bo på jättefint hotell, se på trav en hel dag, äta och dricka gott och delta i en utslagstävling där vinnaren får 250 000 kr. Jag har förstås föreslagit att han kan ta med en vän som liksom brinner för trav, men han väljer ändå att ta med mej. Är det inte gulligt så säg?

Så vi förbereder oss. Jag genom att tjata om att VI borde gå igenom vinnarna i alla förut levande travlopp, deras kuskar, deras skötare och vilka travbanor dom vann på samt hur mycket dom vann. Han är cool och stolt. Och jag är såklart också stolt… och glad…. och tänker att om det är på det här viset så får han väl ”ta” stor-TVn i fortsättningen också.

Ute faller snön i stora fina flingor, det är kallt och soligt. Härligt med andra ord!

 

Snipp snapp slut…

Det small bara till i 8-tiden. Alla var uppe. Alla var trötta. Alla utom hunden Frank som precis varit ute på promenad i vinterlandet. Frukosten intogs i hast, barnen manades på av mamman som snart skulle göra ännu en prestation i att ratta bilen i vinterföre till sydligare breddgrader. Vips var hela lilla hallen fylld av påsar och väskor och skor och hundkoppel och jackor och mössor och mer skor och mobiler och laddare och sladdar och matskålar.

Och vips var allt ute i bilen, kramar och tårar utväxlades och sen satt vi här – ”två kroker som krake på” (mitt favorituttryck). Och nu vet jag inte riktigt vad jag ska hitta på???

Skulle förstås kunna fundera på vad två personer ska äta till middag idag? Eller bestämma om jag verkligen ska gå ut idag fast jag inte måste, nu har jag ju ingen Frank som ska ut och rastas? Eller kanske dammsuga lite hundhår? Fast om jag sitter alldeles still så ligger det väl där det ligger? Det kan säkert vänta till i morgon.

Idag är det väl liksom en helgdag? Åtminstone var det så när man jobbade. Då var det kortdag och på lördag var inga affärer öppna så då stannade man inne och eldade ljus. Nu är väl alla affärer öppna alltid och helgdagskvällarna känns inte lika mycket när man inte helt utsliten kommer hem från en veckas hårt arbete. Nu kan man nästan glömma att det är fredag ibland.

Det har varit intensiva dagar. T ex har vi vandrat runt i närheten och letat Pokemon-gubbar och gym och kiosker. Jag fattar bara hjälpligt vad det går ut på men figurernas värde och utbytbarhet, kioskinköpen och gymverksamheten har noga förklarats för mej. Fia med knuff är jag på säker mark och det är himla kul, spelet har gått varmt. Och så 13-åringen som slår mej på kortspel onödigt ofta (i alla fall 500, där vinner hon jämt!!! grrr). Där har jag inte lärt mig att hålla igen på missnöjet när jag förlorar.

Nej nu är det nya tag som gäller. Flera korsord ligger och väntar, kanske drar jag en sväng på stickningen och en större dito ner på stan och byter ut en bok så att jag sen kan lägga mej ner och vila, ha lite tråkigt och efter ett tag vänja mig vid tystnaden och lugnet. Och just det, ladda upp med lite godis ifall det kommer nåt spöke i helgen.

Och just det … Trevlig helg!