Brev från hunden Frank

FRÅN HUNDEN FRANK TILL HANS FÖRÄLDRAR!

Förstår att ni undrar hur det går för mej hos mormor och morfar. Det är helt OK fast en del saker vill jag att ni ska veta.

Förstår nu att det finns stora luckor i min allmänbildning och jag förstår också att det är bra för mej att få lära nytt, fast jag har ju tiden för mej, jag är ju bara 1,5 år. I går stötte vi på en konstig sak som jag glodde väldigt länge på. Det var, berättade mormor, en skopa utan grävare. Den bara låg där alldeles ensam. Konstigt!

Jag äter som en häst, säger mormor. Ganska fräckt! Men jag har god aptit här bland skogar och berg. Luften är klar och ren och jag går mycket så det är klart man får aptit då. Förresten äter alla för mycket i jul, det har jag hört att dom sagt. Nu funderar dom på om det finns likadan mat här som i Stockholm, eftersom bägge säckarna snart är slut.

Visste inte att man kunde sitta i 3 timmar vid ett köksbord och bara prata. Fyra personer… Det var verkligen urtrist. Jag hörde att det var morfars bror med fru som var här igår och dom verkade inte ha träffats på 10 år så mycket som dom hade att prata om. Ibland försökte jag ”väcka” dom genom att hämta en favoritjulklapp, en grön groda som piper nåt förskräckligt. Men det hjälpte inte, jag tänkte sen att dom kanske hör lite dåligt.

Idag stod mormor och grejade med nåt konstigt som sprutade hett vatten och som fräste liksom. Jag har aldrig sett nåt sånt och jag fick inte nosa heller för det var farligt sa hon. Hon berättade också att det var ett strykjärn och då måste jag förstås undra – finns det inte såna i alla hem? Jag har i alla fall inte sett något där jag bor men så är dom lite skrövliga ibland.

Julen tyckte jag gick ganska obemärkt förbi. Jag fick förstås en hel del julklappar men dom flesta är uppätna nu. Det roligaste var att moster var här. Hon är jätterolig och jag saknar henne jättemycket. Nu så här på tredje dan sen hon for måste jag acceptera att hon inte kommer tillbaka på ett tag. Igår när vi var ute och gick var det en tjej som skottade snö på en gård och som var lite lik henne.  Jag blev jätteglad, ja faktiskt så glad så jag satte mej ner och viftade på svansen. Hon var jättesöt och snäll och pratade med mej, men det var inte HON.

Jag har träffat en jättesöt rödhårig tjej. Hon är pytteliten och ser så gullig ut. Hennes matte vill nog inte att vi ska träffas så mycket, hon verkar vara inne på att typ ”lika barn leka bäst”, men vadå…. storleken har väl ingen betydelse

Jag känner mej väldigt utvilad och längtar tills ni kommer och hämtar mej så jag får åka hem och liksom känna storstadspulsen. Är man storstadsbo så är man. Saknar er alla jättemycket och hoppas att ni har det bra i det där landet långt bort. Morfar har sagt att det tar flera timmar att flyga dit.

Nu ska vi visst ut. Jag hör att det skramlar i garderoben… sådär ja. nu är täckbyxorna på, tröja, mössa och jacka och till sist dom där skorna som låter som att det raspar när hon går. Jag brukar vänta tills hon fått på sig jackan innan jag går ut i hallen, annars blir jag så väntlös. Nu laddar hon med 4 plastpåsar och sen bär det iväg. Om inte i flygande fläng så i alla fall i maklig takt.

 

Fomo, det är jag det

Nu är det behärskning som gäller. Lika snabb som jag är på att ta fram alla julsaker vill jag stoppa tillbaka dom i lådorna igen. Nu tycker jag inte det passar med julrött längre, det är så ljust och härligt ute och jag bara längtar till den ljusgröna duken och dom rosa tulpanerna.

Men, även om behärskning inte är min starka gren så ska jag i alla fall hålla mej till efter nyår. Och under tiden funderar jag på tingen.

T ex läste jag i tidningen igår att ”rumslig glömska” kan vara tecken på stress. Då blir man väldigt nyfiken. Rumslig glömska är samma sak som att man, när man kommer in i ett rum, har glömt bort vad man skulle där att göra. Något som händer mig rätt som det är. Men det var ju intressant att det skulle tyda på stress, jag som är så lugn.

Och sen läste jag om dom nya svenska orden: Kroppsaktivism (inte alls som man skulle kunna tro)=ideologiskt grundad verksamhet. Perfekt, jag är ju ideell – är det samma sak? Eller kan man säga att man, medan man ligger på soffan och funderar över sitt varande,  i själva verket idkar kroppsaktivism? Nja, jag tror att det ord som passar bäst in på mej är Fomo; oro för att missa något särskilt intressant eller roligt.

Det jag verkligen alltid missar är bra priser när jag går på shopping. Före jul hade jag lyckats komma ihåg en rabattkupong på Kapp-Ahl. Glad i hågen köpte jag ett par strumpbyxor och fick 50 kr i rabatt. Den vänliga människan bakom disken upplyste mej då att man även kunde köpa 3 par och betala bara 2. Fast då gällde förstås inte rabattchecken!!! Jag köpte då ett par. Igår var jag på stan och tänkte passa på att köpa lite fler strumpor. Tog 3 par och framme vid disken sa jag glädjestrålande: Ja och så fick man ju ett par gratis?? Nej, det gäller inte nu, det var innan jul…. Otroligt! Hur prickar man in allt? Fast när jag är riktigt sur så intalar jag mej att det inte finns några extrapriser alls, det är bara för att luras, dom sänker lite innan och sen … misstänksam är vad jag är.

Igår gjorde jag skivor av hela skinkan och frös in skivorna i små påsar att tas fram vid behov… (undras när det behovet uppstår?) … så nu slipper jag se den där ”knulen” som är inlindad i folie så fort jag öppnar kylskåpet.

Nu ska vi på promenad, ”min” stora hund och jag! Ha så härligt ni med!

Julen är här

Nu går det inte att ducka längre. Den är väldigt nära nu. Julen. Och här sitter jag och skriver en massa trams som ska ut i etern och som kanske någon här och där ska läsa och tycka om/ogilla. När jag istället borde ägna mig åt julstöket…. Dagarna går och nu måste det väl ändå vara dags.

Man kan ju börja med julmaten. Vad ska man ha? Plötsligt vet jag inte ens det. Känns som att jag har Ingenting. Fast jag har ju gravat lax och stekt köttbullar och strömmingen är klar och ligger i frysen och väntar på att få va ilag. Och inte går det väl åt några mängder heller. En av döttrarna kommer hem och på julafton är vi hos den andra.

Sen har jag ”svarsmiddag”, vilket skulle kunna påminna lite om kungahusets svarsmiddagar när dom besöker nån president i annat land. Dom satsar vad jag förstår väldigt mycket på dukning, tar med sig porslin ända från Sverige. Det gör jag också, jag dukar och dukar i timmar och minuter. Numera tycker jag att det är det roligaste med att bjuda hem folk. Maten blir väl mer att jag piffar upp sillburken genom att veva runt lite och kanske kasta på en ny lökring. Köttbullarna värmer jag ju bara och korven är ju lätt att ordna, kanske kanske kostar jag på mej att snitta både här och där så att den ser lite roligare ut. Ingen är väl direkt sugen på julmat den här dagen men det får man tänka bort.

Nej jag sitter nog lika lugnt och stillsamt resten av dagarna fram till jul. Har fått en hel del gjort på stickningen den här veckan faktiskt.

Och så tittar jag på TV förstås. Igår var det väl ändå toppen. Jag såg på Gokväll och där är det ibland en trädgårdsfantast. Fantast för att hon bor i Skåne och där har dom tydligen trädgård året om. Igår kom hon med ett fantastiskt julklappstips!!! Hon gjorde små kuvert, som skulle utgöra omslagspapperet. I kuvertet stoppade hon fröer. Och det var minsann inte vilka fröer som helst. Hon hade hämtat dom i sin trädgård!!!! Man kunde ta lite vad som helst… jo jag tackar jag. Så nu borde jag ila till Lantstället och försöka krafsa fram lite …. ja vad skulle jag kunna ta? Hm. Det skulle ju inte spela nån roll så jag tar väl helt enkelt något som ligger ovanför isfläckarna. Slår in det i ett fint litet papperskuvert och skriver på utsidan vad det innehåller. När dom stackarna som får mina kuvert sedan tror att dom ska få skörda julrosor, korallkornell eller kanske rent av en buxbomshäck (ja jag vet, men vem ska kolla vilka växter jag har??) till sommaren då kommer dom att bli förvånade. På sin höjd kommer de att säga att det var himla otur att inte fröerna ”tog sig” och då kommer jag att svara. ”Ja vi har väl annan jord än du!”

Sånt där tok sitter jag och fantiserar om fast jag borde ränna omkring och ha Julbråttom.

Nu blir det inga mer inlägg före jul, måste skynda mej ….. Ha en riktigt härlig Jul ni med. Jag kommer förmodligen att ligga mest raklång och kolla på smaskiga filmer, äta godis som jag inte har gjort än och ta en och annan kaka.

 

Julen är här, Del 3

Hjällllp!! I fredags kväll när jag kommit hem från tredje hundpromenaden på en dag fick jag inte upp blixtlåset på mina kära Icebugs. Vi drog och slet och hunden Frank bistod med att slicka på låset. Men icke. Ett tag funderade jag på att klippa av mej benet, men såklart var det en onödigt drastisk idé, men att klippa sönder skon var länge ett alternativ. Till slut lossnade det, både nertill och upptill och jag tvingades inse faktum, skorna har gjort sitt efter ca 5 år. Panik utbröt! Jag måste ha dubbskor nu när det är så halt hela tiden och vi har hunden Frank som ska ut flera gånger om dagen. Och varför är det så förbaskat halt hela tiden? Vinter – kom tillbaka!

Lördag morgon kl 1000 hängde jag på låset till Gå och Löpkliniken. Dom hade precis samma skor, i samma storlek och som passade lika bra. Yessss…. Jag var jättelycklig.

(Det här kortet lägger jag upp eftersom jag hört talas om bloggare som får en massa pengar för att dom produktplacerar. Nu har jag både placerat en produkt och nämnt en affär vid namn. Väntar med spänning på initiativ till samarbetsavtal med åtföljande ekonomiskt oberoende)

När jag ändå var på stan var det lika bra att stanna och få något gjort. Julklappar! Va roligt det var när man hade många julklappar som skulle köpas. Vi tog ledigt en hel eftermiddag och sprang på stan och köpte till barnen. Och farmor. Och mormor. Och till nån som varit snäll. Och kanske till nån kompis. Och till frisören som klippt min man gratis hela året. Det var så roligt att planera allting.

Numera har vi bestämt att dom vuxna inte ska ge något till varandra. Trist… Både att inte få köpa något och att inte få några paket på julafton. Beslutet grundar sig nog mest på att alla är rädda att få något som dom inte vill ha, som liksom inte riktigt passar in. Jag tycker det är roligt att få slita lite i snörena och nyfiket undra vad som är i.

Och barnbarnen har enorma problem med att önska sig något. Dom drar till med en Iphone 7 bara för att dom minsann ska visa att det enda dom vill ha, det har vi inte råd med. Och det har dom ju rätt i, såklart kan vi inte köpa en sån dyr julklapp. Lite lamt föreslår jag:
– Du kanske behöver en pyjamas?
– Eller kanske en tjock mysig tröja med vintermotiv?
– Jag kan sticka en mössa? Med vantar i samma mönster?
Fasan sprider sig i deras ögon och till slut klämmer dom fram med något som liksom inte kan bli fel och som jag faktiskt kan anförtros att välja.

Men igår hade jag flyt. Jag fick faktiskt till en massa julklappar, som jag själv tyckte var riktigt bra. Idag ska jag nu äntligen slå in dom. Använda alla snören och band och papper som jag samlat på mej hela december (jag köper så fort jag ser nåt fint). Och så ska jag lacka, och rimma. Och under tiden ska jag smutta på lite glögg och ljuset ska flämta intill mej så fort jag gör en ritch med saxen. Härlig lördag på er också.

Julen är här, del 2

Nu har jag slut på alla uppdrag både här och där och upp och ner. Nu ska jag ägna mig åt hemmet och julefröjden.

Jag städar alltid alla skåp till jul, inte för att det behövs just då men för att det då  i alla fall blir en gång per år. Igår var det skafferiet.

Alltså vad är det frågan om? Hur många små påsar kan man ha liggande utan att de blivit använda? Behöver jag verkligen 4 påsar mandelspån, eller 5 påsar pinjenötter (dom är dessutom ganska dyra), 3 påsar hel kanel (som jag tänkte ha till nån juldekoration, som inte har blivit av ännu), sötmandel i parti och minut?? Dagens diagnos på mej själv måste bli: Påssjuka.

Nu blir det till att fräsa på pinjenötterna till middag, göra en sallad med ekologiska valnötter och hitta ett godisrecept där mycket mandel ingår. För att inte tala om all kokos som jag har liggande.

Med hund i huset blir det annars väldigt mycket utomhusaktiviteter i form av promenader, på längden och på tvären, tidigt och sent. Ganska skönt med mycket frisk luft förstås. Han är så snäll och foglig så det är riktigt roligt att ha honom här.

Men, nu var det skåpstädning som gällde. Tycker det är så härligt när jag får slänga det som blivit för gammalt. Mycket blir ju faktiskt det, man handlar och använder en gång och sen går datumet ut. Något som var väldigt skönt att slänga igår var ett paket Vetekross som jag köpte en gång för att vi skulle äta nyttigt. Hade väl hittat nåt recept men sen såg dom där kornen så grå och trista ut, jag är säker på att dom hade varit knastertorra också. Så igår åkte paketet.

Nu oroar jag mej mest för att det verkar ta sån tid det här med skåpstädningen. Igår ett skåp och idag hittills inget alls. Idag har vi skrivit julkort och nu är det mörkt ute och mysigt inne så jag tror jag sätter mej och stickar en stund och försöker ladda inför morgondagen. Då kanske jag tar både diskmaskinen och skåpet med tallrikarna.

 

Julen är här, del 1

I helgen kom stockholmdottern och barnbarnen och hunden på besök. Det blev julpyssel en hel dag och på kvällen var det Lilla Julafton tillsammans med andra dottern med familj. Det var gott med lite lax och skinka och sill och köttbullar. Stockholmarna åkte tillbaka igår men lämnade hunden som ska vara hos oss i 4 veckor medan familjen roar sig i Thailand. Så nu är det andra bullar som gäller, promenader dagarna i ända. Jag tar inte ens av mig långkalsongerna på dan, det blir så många byten annars. Men det är härligt också, man får mycket frisk luft och mycket motion. Och han är så snäll och gullig och sällskaplig.

Och i morgon är det Lucia.. Minns att när minsta dottern skulle lussa var hon oftast sjuk på Lucia. Jag tvingade på henne linne och rött band. Hon var arg och sjuk, vägrade låta mej borsta håret, gjorde väl ont i hårbotten. Kronan klämdes fast på ett vinterflygigt hår, luggen hängde ner,. Linnet passade aldrig, för långt, för kort, fel.  Hon hade en alldeles särskild strålglans i ögonen – feberglans. Men iväg skulle hon, tyckte jag… ”Det blir jätteroligt för dej att gå med i tåget, gumman”.

Hemma skulle alla tre barnen lussa för pappa. Han skulle ligga där i sängen och verka förvånad och överraskad och jätteglad. Det blev ett stort luciauppbåd som skulle sjunga för en person, jag hann väl aldrig lägga mej ner eftersom jag skulle se till att dom var tända och klara. Var det verkligen kul för någon?

Tänker på hur mycket man gjort ”bara för att”. Var det nån som tyckte att det var roligt. Alla måsten.

Fast det är ju roligt också. Att stoppa nejlikor i apelsiner och kanske kanske förnimma en juldoft. Och att tända ljus här och där och i parti och minut gå och släcka dom ett efter ett om jag lämnar rummet. Och att känna doften av pepparkakor. Och att sitta framför en kopp rykande glögg. Julen är på ingång!

 

Same prodecure as last year

Visst är det härligt med upprepningar! I alla fall om dom är trevliga och bra. En av mina upprepningar skedde igår. Då var det julbak igen – en rolig, förmodligen onyttig om man betänker resultatet, och kanske onödig men dock väldigt trevlig aktivitet.

I år liksom några år innan hade jag bjudit in en gäst till Mitt Kök. Det är ju så populärt att ha en Sidekick när man ska göra något i köket. ”Min” är ingen Sidekick utan mer en kick eller kanske rättare sagt en garant för att allt går rätt till. Kusinen står för noggrannhet och precision, något som jag ofta har svårt att minnas att jag ska komma ihåg. Hon väger och mäter och gör allting så riktigt, vilket är väldigt tur för mej. Till råga på allt så är hon så nyttig så när vi bakat hela dan så går hon hem med 3-4 exemplar av vissa sorter medan jag såklart lägger i askar och burkar och lägger på ”vänt” tills det ska komma nån på kaffe. Och sen är jag med och tar några själv varje gång också.

Kakorna

Den här bilden är från ifjol men den skulle kunna ha tagits igår. Det är som samma år från år. Fast fler sorter förstås, det blev inalles 6 stycken innan vi var klara och kunde konstatera att vi hade ont i benen och ryggen och kände oss riktigt uttröttade, men glada över det fina resultatet.

Annat var det härom dagen när jag skulle baka SJÄLV. Jag skulle göra enkla blåbärsmuffins att ha till fika här i föreningen. Numera är jag så fiffig så jag slår upp många recept på nätet. Så även i detta fall. Läste på slutet att man skulle varva blåbären med smeten, jag fattar att det var för att det liksom skulle bli en ljus smet med små blå blåbär nånstans härochdär. Kan tro att det skulle ha varit fint och effektfullt.

Det tänkte jag i alla fall inte hålla på och pilla med. Jag slängde ner mina blåbär i smeten och rörde om. Ja fast det var väldigt svårt att röra om. Smeten var alldeles stenhård och jag kunde nästan inte ens med våld få ner den i formarna. ”Konstigt, vilket jävla dåligt recept, varför läser jag sån där skit, jag skulle ha skrivit ner det jag gjorde i somras”. Mumlet och muttrandet kände inga gränser. Bara för att riktigt konstatera att det var ett skitrecept så tog jag och skummade igenom det en gång till. Jodå, jag hade glömt en väldigt viktig detalj. 4 dl mjölk!!! Det var skillnad det. Men ingen fara på taket, jag hällde bara i mjölken och vevade runt. Det blev tunt och fint och precis lagom tjockt. Det var bara det att nu hade jag rört om i blåbären så hela smeten var mörk mörk lila. Snacka om blåbärsmuffins….. Men goda blev dom!

Och idag är det måndag och jag ska efter en ”arbets”-lunch vila mig i form (faktiskt min bästa gren) till i morgon kväll då det är scenens tiljor som lockar. Jag längtar till vår konsert på Gamla Teatern….. Ha en härlig dag ni också!

Trollhassel

Fredag igen?

Men oj oj oj vad veckorna går fort. Redan fredag igen. Nästan som när man jobbade och tyckte att tiden inte räckte till allt som skulle göras. Då var det också väldigt mycket måndag och fredag.

Jag har råkat ut för något som heter Ögonlocksinflammation och nu ska det behandlas minsann. Behandlingen går ut på att man ska ”lägga en salvsträng” i undre ögonlocket 3 gånger per dag. Sen ska man lägga droppar på samma ställe 4 gånger per dag. Jag fattar ju att det inte är så smart att göra allting samtidigt så nu har jag liksom tider att passa hela tiden. Jag droppar och lägger salvsträngar i ett kör känns det som. Ser suddigt några sekunder men det är OK bara det blir bra. Men det värsta är att hela ansiktet är fett. Det rinner ner på kinderna och glasögonen är hela tiden alldeles fettfläckiga.

Värre kunde man ha det. Och idag när jag skulle på stan så lyckades jag faktiskt klämma fast lite ögonskugga på fettögonlocket och ögonfransarna ser tjocka och glansiga ut med lite mascara på de kraftigt feta stråna.

Om man ska fortsätta på temat Förbättringsområden så var jag idag in på min favvo-affär Vita Korset. Där slösade Hon bort nästan hela testtuben med concealer för att få mig fläckfri. Trots mina varningar att det faktiskt kunde gå åt en del material så bestämde hon sig för att dutta både här och där, hela tiden hittades nya fläckar som fick nya duttar. Till slut insåg Hon att mitt förslag att använda roller istället inte var så dumt. Men snällt var det och fint blev det.

Nu är det som sagt fredag. Första klappjakten har avslutats och nu ska jag sätta lite fart, snart får vi främmande! Härlig helg på er alla!