… va en liten gumma kan gnooooo….

Häromdagen meddelade jag att i morgon skulle det blir städning. Samma dag när jag återvände från ett av mina uppdrag i ideell-iteten, meddelade den andre personen i hushållet att han hade dammsugit hela huset. Jag riktigt såg hur han inbillade sig att det därmed var färdigstädat och att nästa dag såg ljus och trivsam ut.

Självklart räcker det inte med dammsugning. Nästa dag drog jag igång och jag får väl tyvärr säga att han får bakläxa på flera punkter. Socklarna var inte torkade. Vid mattkanten hittade jag tusentals små svarta strån från hunden Frank, för att inte tala om den vita gardinen längst ner. Vi har såklart städat flera gånger sen han åkte hem, men hundhåren biter sig fast och återkommer under lång tid. Dammtorkning med fuktig trasa är ett måste. Kuddarna i soffan måste vädras, det är ett helt företag, man får gå ut och in flera gånger. Jag höll på en hel dag och det var faktiskt jätteroligt. Och det  blev så fint. ICA Maxi bygger om och har en hel del extrapriser. Det utnyttjade vi och köpte den här fantastiska buketten. Snacka om att man kan känna sig nöjd att sätta sig ner med stickningen efter en sån dag och bara llllukta på blommorna.

Jag har såklart beordrat min man att han ska gå in och gilla mina bloggar, man vill ju visa att man har många nöjda läsare!! Om han går in och gillar just det här inlägget, har han därmed skrivit på ett helt nytt städavtal med något fler klausuler än det han tillämpat innan.

Nu ska jag iväg och sjunga i kören… Yippie! Härlig tisdag på er också!

Måste flytta …

Jag trivs ju så bra här. Stor och rymlig 4:a med bra läge nära till både stad och natur. Men alltså, nu måste jag faktiskt fundera på att flytta.

Idag finns det nämligen en lägenhet ute på Fastighetsbyrån. Redan på första raden blir jag exalterad och fascinerad. ”Ett riktigt energiknippe till bostad hittar ni …” Det är ju otroligt! Undrar hur det fungerar? Är det en ljus lägenhet så att man blir pigg av allt solsken som strömmar emot en? Eller, tänk om???, det är nåt magiskt med väggarna? Målat med särskild färg? Tapeten kanske läcker? Det finns ju jättemycket man vill fråga om. Visserligen är detta bara en tvåa men vadå, man kanske blir så pigg och energisk att man bara liksom stannar inne en timme eller två och sen är man ute och ränner i skog och mark, man kanske börjar träna till nåt vansinnigt lopp nånstans i världen eller kanske går man en utbildning till EG = energi-givare. Möjligheten är omöjlig att bara låta passera trots vissa minustecken; storlek, läge, kostnad mm mm. Här gäller det att tänka om och tänka nytt. (Pst… jag har inte meddelat den som jag delar lägenhet med än!)

Nu väntar en härlig torsdagsförmiddag hos frissan. Sooooom hon tvättar håret, hennes nästan för långa naglar rasar runt i min hårbotten så det känns som att huden krymper, fast det är jättehärligt och man känner sig väldigt ren ända in i svålen. När hon sen kommer till finishen och alltid frågar ”vill du ha spray” så säger jag alltid ”självklart” eftersom jag är så snål och gniden och tänker att jag ska utnyttja och ta allt man kan få även om det bara är en liten dusk med spray. Så var det med den rena och skära huden och det nytvättade håret.

En sak till: va chockad jag blev när jag läste rubriken ”Dannys chockbesked”… jag gillar Danny Suecedo och tänkte ”tänk om han ska sluta sjunga? ”tänk om han är allvarligt sjuk” …. vojne vojne, chocken till fans och övriga i hela vida världen var att han och Molly skjuter upp bröllopet pga brist på tid. Tjoho!

Och just det, i morgon är det fredag …. ha en härlig helg ni med!

 

 

 

Mycket att stå i på nattkröken

Inte undra på att jag är morgontrött. Jag kommer aldrig i säng. Jag har så många bestyr och sysslor med mej själv så jag blir nästan aldrig klar förrän efter midnatt.  Innan jag lägger ska jag nämligen:

1. Behandla min ögonlocksinflammation som sedan länge borde ha varit borta. Efter det 3 veckor långa behandlingsschemat med salvor och droppar och fan och hans moster kvarstår bara en insats som tydligen aldrig ska ta slut,  och det är rengöring.

Jag ska ta en handduk och blöta den i så hett vatten som möjligt. Hålla den tryckt mot ögonen och massera tills den kallnar. Sen ta en tops och trycka på  ögonlockskanterna för att få igång nån körtel som kanske är igenproppad.

Sen är det fusktårarna som ska på. Jag har gjort av med cirka 75 st engångsdoser och inte förrän nu har jag kommit på hur jag ska få ut tårarna ur den tjocka plasten. På paketet står att man ska göra en liten snärt och då har jag hela tiden trott att det var samma som att skaka ner innehållet. Men icke, nu fattar jag. Jag ska snärta till med handleden och vips så kan jag med ett enkelt handgrepp trycka ut en finfin stor tår. Nu är bara problemet att få tåren att hamna i ögat, ibland är hela kinden blöt

2. Efter det är det tandborstning. Först ska jag peta tänderna och det är inte bara att ta en tandpetare vilken som. Nej nu ska det vara en liten gul sak som har taggar överallt, den ser ut som en liten julgran. Den ska jag föra fram och tillbaka mellan alla mina tänder. Om det blir för trångt nånstans, byter jag till en grön dito, den är lite mindre.

Sen går jag in på de större ytorna. Nu ska här borstas. Efter flera års försök och två bortkastade eldrivna borstar går det nu riktigt bra med eltandborsten. Bortsett från att jag inte kan koncentrera mej utan till sist far omkring med borsten hit och dit som om den vore ett duschmunstycke.

När jag tror mig vara färdig ska jag ta fram en liten specialtandborste som tandhygienisten förärat mig. Den är bara en ”kudde” på. Den ska jag använda till en tand som ligger längst in, påttifall jag råkar ha glömt den innan.

3. Ja och så är det förstås huden. Den ska också rengöras enligt alla konstens regler. Fast när jag kommit så långt är klockan alldeles för mycket och jag är jättetrött. Så där fuskar jag till det lite ibland. Dvs jag använder inte precis alla flaskor och burkar som jag inhandlat i ett rus av framtidstro. Det var den där veckan då jag på fullt allvar inbillade mej att min hy kunde bli ung och spänstig igen.

När jag är klar med allt det där har hela huset tystnat. Alla sover, jag stapplar i massivt mörker in till sovrummet, här spelar tårdroppsinsläppet en väldigt stor roll, jag ser inte ett smack på ett bra tag. När jag legat och blinkat ett bra tag är det äntligen dags för lite förlustelser i sänghalmen. Jag tar fram min bok!

6 saker som visar tecken på stigande ålder

Det är förmodligen nu man ska ändra på benämningen från ”kvinna i övre medelåldern” till ”äldre kvinna” samt från ”kvinna i förhållandevis hög ålder” till ”kvinna i hög ålder”. Denna insikt grundar jag på följande sex saker som jag märkt i mitt eget liv den senaste tiden:

1. När man går och letar efter klockan, som man vet att man lagt ifrån sig för inte så länge sedan. Färden går genom toaletten 3 gånger, byrån i sovrummet där det alltid ligger en massa ringar och armband som faktiskt borde ligga i nån av alla fack som jag har i en låda, via vardagsrumsbordet, till köket 2 gånger. Under tiden tillfrågas den andre personen i hushållet minst 6 gånger om han sett klockan, vad i all sin dar som kan ha hänt, ”jag vet ju att jag la den nånstans”. Tills man slutligen inser att den sitter på vänstra handleden, som den alltid gör.

2. När man letar en särskild tröja som skulle passa så bra till min för dagen varande outfit. Letar och letar och kommer till slut på att den följde med i förra leveransen till Röda Korset. Förra leveransen i det här fallet var för cirka 1 år sen och jag har inte saknat tröjan förrän nu. Här måste jag intala mej själv att det var tur att den försvann, jag tyckte i alla fall inte om den….hm

3. När man varje kväll måste ha en filt på benen, fast det är 22 grader inomhus.

4. När man trots noggrant ifylld nota ändå glömmer att pricka av det man handlat och kommer hem utan det som kanske var viktigast.

5. När man köper sånt som har datum som utgår om 2 dagar och man hade tänkt ha det nästa vecka. Sånt händer väldigt ofta. ”Tittar du inte på datumet?” frågar han…. ”jo jag tyckte att jag gjorde det”.

6. När man helt plötsligt reser sig upp ur soffan, där man förmodligen tillbringat alldeles för lång tid i följd, märker att det gör jätteont i foten och att man måste halta fram till köksbordet. Hältan sitter i flera dagar och man kan för sitt liv inte  komma på vad som hänt. Eller rättare sagt, det är inget som har hänt. En fotled kan väl inte bara bli felande om man sitter alldeles still  och man, för att eliminera ytterligare riskfaktorer, suttit med benen i kors.

Listan kan göras oändlig men allt vill man ju inte tala om.

Läs inte det här, det står inget

Idag denna strålande fantastiska vinterdag gjorde jag vårdebut på gymet. Härligt att komma igång igen, nu blir det förhoppningsvis två gånger i veckan, om inte jag kan hitta på något som är roligare, det brukar inte vara särskilt svårt för mej. Det var härligt och lite svetttigt, precis som det ska vara.

Och sen idag har jag så himla mycket o-ringt. Jag måste ringa och gratulera en gammal arbetskamrat, kolla hur det är med kompisen som flyttade till Sundsvall, ringa grannen och höra om förkylningen gett med sig, kolla en bokning, höra om syrran mår bra. Pust… hur ska jag hinna? Vissa av samtalen kan nämligen bli väldigt långa.

Ja ni fattar, sysslorna ligger på. Korsordet sen i fredags gapar med stora vita luckor, strumporna måste bli färdiga så att jag kan börja på nåt nytt. Hur tråkigt är det inte att sticka strumpa eller vante nr 2….. jag har sagt det förut. Urtrist!

Och ikväll är det handboll igen. Jag älllllskar att titta på handboll. Fart och fläkt och spännande. Jag ällllskar kantspelarna, som bara dyker upp där på sidan, hoppar upp och lyckas vrida sig i luften och kasta in en boll. Ända sen Hajas (länge sen) kom på kanten har jag haft koll på kantspelarna.

Ha så kul ni med….

 

Kläderna gör mannen

Jag gillar ju när höga militärer tar på sig finkostymen och alla stjärnor och ränder blinkar så guldigt och fint. Och så gillar jag poliser i uniform. Och piloter (tänk när dom kommer och drar lillväskan efter sig utefter glasfönstren på gaten…). Och brandmän också faktiskt. Nu när jag tänker efter så låter det som att jag är komplett karltokig.

O nej, så är det så klart inte. För jag gillar inte andra länders militärer, dom ser så arga ut. Och polisen i Italien springer så fort och kör sina små bilar i racerfart och det känns som att dom har väldigt lätt till att dra vapen. Och brandmännen ska helst inte lukta rök, dom ska bara vara på väg till ett uppdrag. Då är dom som bäst.

Jag noterade med förtjusning valet av ny ÖB för Sverige häromsistens. Det var en riktig befälhavartyp. Lång och stilig och han hade liksom den där hökblicken som man bara skulle vilja se att han spände i nån främmande makt.

Men, säg den lycka som varar beständigt. Härom kvällen var han i TV och talade till den samlade försvarseliten. IFÖRD CAMOFLAGEKOSTYM. Vad tänkte han på? Jag tror han tänkte att ifall det kom ett anfall just under konferensen så skulle han smita iväg uppför nån fjälltopp och lätt och elegant gräva ner sig i nån bivack. För spade har han förstås alltid tillgänglig.

Nej fy faderuttan. Jag tycker han ska kolla om Hultqvist har nån stylist som han får låna. Annars vet jag att det finns flera på Slottet. Karln måste ju sköta sin image som just ÖVER befälhavare.

Besviken var ordet sa Bill. Annars är allt lugnt på våran gata i stan. Ljust och fint är det och jag leker hela tiden att det är mars och att våren snart är här. Tanken är fri (fast ibland undrar jag om det är så hälsosamt för mej att tänka fritt, jag blir ofta väldigt besviken). Ha en härlig tisdagkväll….

Freak, men inte på Teknik

Den dagliga promenaden med hunden Frank sammanföll i tid med sista etappen på Tour de Ski. Jag gillar att ske på skidåkning, speciellt om det finns nån svensk som kan klå speciellt norskorna. Eftersom ingenting kan hindra mej från att utöva motion i alla dess former, kan såklart inga världsliga ting förmå mej att senarelägga min promenad. Det finns ju Iphones.

Glad i hågen spatserade vi iväg på långpromenaden. I fickan låg min Iphone och mina hörlurar. När klockan började närma sig 1130 klickade jag igång SR och sportradion. Jodå, där var Torgny Mogren och nån som hette Urban och dom snackade valla och förutsättningar precis som vanligt. Lite irriterad blev jag över att det var så mycket musik inlagt. Har dom verkligen tid till det? Sen sa dom att ”snart skulle starten gå”, jaha då är det försenat tänkte jag eftersom klockan nu var 1138. Och jag fick höra norskläkarens förklaring till varför han köpt den olycksaliga munsalvan häromsistens och det var ju bra och trevligt alltihop. Men varför startade dom inte? När till slut grabbarna började snacka om att Stina Nilssons placering dagen innan så fattade jag att något var fel.

JAG HADE LYSSNAT PÅ SR PLAY!!! Alltså var det gårdagens tävling som snart skulle gå av stapeln.

Helvetesjävlaranammafanochhansmostersåinihelvetejävlaförbannad …. (eftersom jag utgår från att min läsekrets består av folk i mogen ålder utgår jag också från att dom tål höra lite svordomar). Hunden Frank blev alldeles brydd när jag drog igång. Han satte sig ner och tittade på mej ”under lugg”. Han skämdes väl å mina vägnar.

Nu har jag lugnat ner mej och kommer att tillbringa resten av söndagen i ryggläge i soffan. När det blir dags för herrarnas bergsklättring ska jag i alla fall se. Fast det är ju inte alls lika roligt när vi inte har nån chans att vinna.

Och i morgon är det en alldeles vanlig måndag. Det ska bli jätteskönt med lite inbokade tider i almanackan. Då kan jag börja leka att jag har mycket att göra igen och jag kan också låssas att jag är en hårt arbetande människa med späckat schema istället för en lat men frisk pensionär.

Skåpstädning kan vara roligt

Och bäst som jag stod där och höll i fjärde julgranskulan uppifrån sa jag:
– Men det kanske är tidigt ändå?
– Det skulle du ha tänkt på innan du drog igång den här ”apparaten”
Apparaten i det här fallet var förstås att jag skulle plocka bort julsakerna, i vanlig ordning mycket tidigare än alla andra människor (kanske), men varje år när nyårsklockorna tystnat så vill jag ha ljus och ljust. Känns som att jag samtidigt som jag ska försöka lära mej och tänka och skriva 2017 så vill jag tro att våren snart är här.

Så efter en hundradels sekund fanns ingen tvekan längre. Allt åkte ner i lådor och påsar. Det blev väldigt kalt och konstigt. Och när lenalinderholmgardinerna kom upp, dom med citroner gula, ja då blev det riktigt malplacerat med snön där utanför fönstret. Men det är bara att tugga i sej. När jag nu om någon dag får tag i några fina köksblommor att ha i fönstren så kommer det att bli så bra så bra. Tulpaner har jag i alla fall skaffat, bara en sån sak.

Och bäst som jag skulle peta in några jul-ljuslyktor i sitt skåp så kom jag på att det var en himla massa grejer där som jag absolut kunde undvara. Så på dagens program står att jag ska städa det skåpet och lägga vissa saker till rödakorspåsen.

Idag spårade hunden Frank och jag vägen när vi gick vår morgonpromenad. Snön har vräkt ner och inga gångvägar var plogade. Vi kämpade på, kände oss som barnen från Frostmofjällen, jag kollade och Frank hade inget emot att han fick agera geten. Själv var jag den strävande storasystern. När plogen kom blev vi så rädda båda två så vi tvärhoppade åt sidan i den djupa snön.

Ha det så bra denna fina onsdag då vintern än en gång kom till vår stad.